Runt om i Sverige bubblar missnöjet med marknadsskolan bland lärarna. Och i över ett år har de samlats på måndagar utanför riksdagen för att visa sitt motstånd. Läraren Anneli Westfelt, som är en av dem, berättar om hur hennes elever inspirerade henne till aktion. – Många känner till att vi i Sverige har skolaktiebolag som tar våra skattepengar och stoppar dem i egen ficka, men ännu fler behöver bli påminda och förhoppningsvis börja protestera, säger hon till Arbetaren.
I duggregnet på bron mellan riksdagen och Gamla stan står ett gäng med plakat i händerna. Det är lärare som under parollen ”Måndagar mot marknadsskolan” är på plats så som de har varit i över ett år. Nästa måndag blir den 50:e gången.
Anneli Westfelt, som är en av initiativtagarna, berättar att hon inspirerades av sina elever. Varje år brukar eleverna som börjar ettan på samhällsprogrammet på Globala gymnasiet i Stockholm ha ett demokratiprojekt.
– En elevgrupp valde att arbeta med ”problemet med vinstdrivande friskolor”, och jag blev väldigt imponerad av att de kom på den frågeställningen, säger Anneli Westfelt.
När eleverna sedan började skriva rapporter slog en tanke henne:
– Här håller vi hela tiden på att fråga eleverna hur vi ska förändra samhället, i stället för att själva göra något.
Bestämde sig för att agera
Anneli Westfelt berättar att hon då bestämde sig för att göra något. En annan inspirationskälla var Fridays for future, och inte långt senare hösten 2023 stod hon tillsammans med fem kollegor från Globala gymnasiet utanför riksdagen.
Efter hand har fler och fler lärare anslutit sig från skolor runt om i Stockholm. Den måndag Arbetaren besöker manifestationen är även Karin Arén, förälder och initiativtagare till ”Skolföräldrar larmar”, på plats.
Tillsammans med läraren Terese Ring håller hon i ett plakat som pryds av texten ”Måndagar mot marknadsskolan”. De pratar om att det är lätt att känna sig ensam när man kämpar för förändring. Som när Terese Ring försökte få sina kollegor att skriva under en namninsamling för att offentlighetsprincipen ska gälla på privata skolor, men hade svårt att få med sig sina kollegor.

Namninsamlingen ”Avsluta friskolans frizon!” har kommit till då man befarar att regeringen ska införa en insynsprincip för friskolor som alternativ till offentlighetsprincipen. Insynsprincipen är ett av de alternativ som Utbildningsdepartementet har utrett för att se hur allmänheten ska få insyn i friskolor.
Namninsamlingen har gjorts då man är rädd för att en incynsprincip skulle innebära ett svagare regelverk med utrymme för kryphål. En insynsprincip är också det förslag som friskolornas branchorganisation Almega förespråkat, vilket DN rapporterat om.
Nordiska lärarorganisationer vill se statlig finansiering
Även om kampen ibland kan kännas ensam, är det tydligt att missnöjet är utbrett.
De Nordiska lärarorganisationernas samråd, NLS, släppte nyligen en rapport om finansieringen av skolan i de nordiska länderna. Det mest alarmerande som rapporten visar på är obalansen mellan uppdraget och förutsättningarna, skriver Sveriges lärares förbundsordförande, Anna Olskog, tillsammans med andra lärar- och skolledarorganisationer i Dagens samhälle.
De nordiska länderna sätter upp ambitiösa mål, samtidigt som kommunerna bär ansvaret för verksamheten. ”Respektive stat måste öka sin andel av utbildningsfinansieringen”, skriver de nordiska lärar- och skolledarorganisationerna som tillsammans representerar över 600 000 lärare och skolledare.
Utöver att staten ska ta huvudansvaret kräver de att resurserna ska fördelas utefter behov, så att de skolor med störst utmaningar får det som krävs.
Något som rapporten också visar är att Sverige är det land som gått längst när det gäller det som beskrivs som en marknadisering av skolan.
Arbetaren ringer upp Erik Löfgren som är aktiv i Skolaktionen – en löst sammansatt grupp av lärare runt om i Sverige. Han tycker att det viktigaste är att få bort marknadsskolan.

– Vi är det land i världen som har det mest marknadsliberala skolsystemet. Som enskild lärare i det systemet hoppas jag att jag någon gång i min lärarkarriär ska få uppleva det som alla andra lärare i hela världen får uppleva: Ett system som inte bygger på konkurrens mellan olika kommersiella aktörer som ska göra allt så billigt som möjligt. Det är skillnad på att bedriva utbildning och ha en kesofabrik eller vad man nu vill jämföra det med, säger Erik Löfgren.
Skolaktionen startades under Arbetarfilmfestivalen i Malmö för några år sedan och Erik Löfgren berättar att de i Malmö gjort en rad olika aktioner. Det har varit allt från barnvagnsmanifestationer till projicering av fakta om marknadsskolan på väggar runtom i staden.
Själv bor han i Stockholm och har länge försökt dra ihop evenemang, bland annat after works och filmvisning, för andra som är emot marknadsskolan. Det har dock varit svårt att få igång en rörelse, säger han, men i höstas upplevde han att det skedde ett skifte.
Varje månad möts lärare från olika håll i Sverige i digitala möten.
– Det ger mycket energi att se att det bubblar massa bra idéer om hur vi skulle kunna riva ett system som 98 procent av alla lärare inte vill ha, och som en stor majoritet av väljarna inte heller vill ha, säger Erik Löfgren och tillägger:
– Det är ett skolsystem som är byggt som en marknad där aktörerna slåss om de mest lättundervisade eleverna för att göra vinst på en skattefinansierad skolpeng som sedan skickas iväg till internationella riskkapitalbolag.
Inspireras av amerikansk strejkvåg
Erik Löfgren berättar att han länge varit besviken på de tidigare två lärarfackförbunden som nu slagits ihop till ett.
– Vi är en grupp som försöker radikalisera facket inifrån. Här inspireras vi av den amerikanska strejkvågen (under åren 2018 och 2019 red. anm.) med lärare som gick ut i strejk i nästan samtliga delstater. Visst är det en annan kontext, men jag tror det finns mycket att lära av hur de amerikanska eldsjälarna jobbade med att förändra de trögrörliga och närmast kampfientliga facken inifrån.
Erik Löfgren var en av de 444 lärare som i december krävde att Sveriges lärare går ut i strejk om arbetsköparen inte går med på kraven om regleringar i årets avtalsrörelse. Svaret från fackförbundet Sveriges lärare blev ja.
”Ett fackförbund är alltid berett att ta till strejkvapnet om det kan gynna medlemmarnas intressen.” Skrev Sveriges lärares förbundsordförande Anna Olskog i tidningen Vi Lärare.
– Det var positivt. Det har funnits ett sätt att prata om strejk som om man inte har sett det som en möjlighet, och då blir man ganska tandlösa som fackförbund, säger Erik Löfgren, som nu tycker att det är upp till bevis om Sveriges lärare verkligen kommer att gå ut i strejk om Sveriges kommuner och regioner (SKR) och Almega inte möter kraven på regleringar.
Ett av de krav som Sveriges lärare lämnat över till förhandlarna är reglerad undervisnings- och planeringstid, skriver Vi lärare.
– Arbetsbelastningen är vår viktigaste fråga. Vi har försökt i många avtal, men arbetsbelastningen och samvetsstressen har fortsatt att vara alldeles för hög, säger tillförordnade förhandlingschefen Elisabet Mossberg, till Vi lärare.
Erik Löfgren tror inte att det kommer att bli lätt att få igenom kraven.
– Tittar man på vad SKR kräver så lär det knappast vara så att man kommer överens om regleringar över en Loka citron i ett konferensrum. Det lär krävas ordentlig kamp och stridigheter för att facket ska få igenom det medlemmarna vill ha, säger Erik Löfgren.
”Tålamod är vårt signum”
Under sina 27 år som lärare har Anneli Westfelt sett hur de stora bolagen i skolvärlden växt fram. Hon pekar på glädjebetyg och hur elever blir kunder, men det allvarligaste tycker hon är hur friskolorna drivit på segregationen.
Anneli Westfelt har inga förhoppningar om att lyckas påverka regeringen.
– Jag tror inte att vi kommer kunna påverka de politiker som sitter i regeringsställning. Det är öppna dörrar mellan politiken och välfärdsaktörerna. De känner varandra och håller varandra om ryggen. Det spelar ingen roll att 70 procent av väljarna, även borgerliga väljare, är emot vinster i välfärden. Det tycks inte påverka politikerna, säger hon.

Det som ändå får henne att stå utanför riksdagen varje måndag handlar om en övertygelse om att detta går att förändra på sikt. Det finns också en vilja att upplysa allmänheten.
– Många känner till att vi i Sverige har skolaktiebolag som tar våra skattepengar och stoppar dem i egen ficka, men ännu fler behöver bli påminda och förhoppningsvis börja protestera.
Regeringens nedskärningar i välfärden, anser Anneli Westfelt, är ganska dolda.
– Politikerna säger att de gör satsningar, men samtidigt skärs det ner, säger hon och lyfter Åsa Plesner och Niklas Altermarks bok Konsten att avveckla en välfärdsstat, där författarna just skriver om hur välfärden präglas av besparingskrav, trots att partierna pratar om satsningar.
– Tålamod är vårt signum. Vi står här för att visa vår övertygelse och vi vet att det kan ta tid. Vi vill informera om att vi har ett absurt system. Att vi står här i mörkret är ett enkelt svar på något absurt, avslutar Anneli Westfelt innan det är dags att plocka ihop för kvällen. Nästa måndag kommer hon tillbaka.
Logga in för att läsa artikeln
Detta är en låst artikel. Logga in eller teckna en prenumeration för att fortsätta läsa.
Vi har bytt prenumerationssystem till Preno, därför måste du uppdatera ditt lösenord för att kunna logga in (det går bra att välja samma igen). Det är bara att mejla till [email protected] om du har några frågor!
Eller teckna en prenumeration
Om du vill stödja Arbetaren och dessutom direkt få tillgång till denna artikel och mycket mer kan du teckna en prenumeration här nedan:
2 nr digtalt varje vecka och 10 papperstidningar per år.
2 nr digtalt varje vecka och 10 papperstidningar per år.
2 nr digtalt varje vecka och 10 papperstidningar per år.