Den norske läkaren Erik Fosse har lång erfarenhet av medicinskt solidaritetsarbete och i början av 2024 arbetade han på ett av Gazas sjukhus. För åhörare i Göteborg delar han med sig av ett unikt vittnesmål inifrån Gaza: Om situationen för sjukvårdspersonal, urholkningen av internationell rätt och oron inför framtiden. Arbetaren var på plats.
För drygt ett år sedan, i januari 2024, anlände Erik Fosse, norsk kirurg och professor vid Oslo universitet, till Gaza European Hospital i södra Gaza som ledare för ett norskt sjukteam utsända av organisationen NORWAC.
Det var inte första gången Fosse var där på plats, hans engagemang för Palestina sträcker sig mer än fyrtio år tillbaka i tiden. 1979 reste han som nyexaminerad läkare tillsammans med Palestinakommittéerna, motsvarande svenska Palestinagrupperna, för att arbeta i ett palestinskt flyktingläger i Libanon.

Under Gazakriget 2008–2009 blev han och kollegan Mads Gilbert kända över hela världen för sina rapporter inifrån Gaza. Israeliska myndigheter hade inför offensiven sett till att inga västerländska journalister fick tillträde vilket resulterade i att Fosses och Gilberts intervjuer om sitt arbete på Al-Shifa sjukhuset blev en av få nyhetskällor från kriget. Deras vittnesmål från denna tid samlades sedan i boken Ögonen i Gaza.
– Vi ödelade Israels mediestrategi, säger Fosse med ett trött skratt när jag träffar honom en regnig eftermiddag i Göteborg, och fortsätter:
– Vi var på CNN varje kväll.
Tiden på Gaza European Hospital

Den 75-åriga läkaren har kommit från Syrien dagen innan. Han är på plats i Göteborg för två föreläsningar, en på Hälsovetenskapligt centrum, på inbjudan från Sjukhusläkarna Göteborg, och en senare på kvällen som arrangeras av en rad organisationer, däribland ABF, Svenska Freds och Amnesty International. Med sig har han sin nya bok Krigens hus som skildrar tiden i Gaza.
Ett trettiotal personer är samlade på Hälsovetenskapligt centrum, varav många är unga läkarstudenter.
Fosse beskriver tiden på Gaza European Hospital som “en total kontrollförlust”.
Sjukhuset med sina cirka 240 sängplatser blev i praktiken ett flyktingläger när 25 000 människor bosatte sig på sjukhusområdet på flykt undan den israeliska armén. Det blev omöjligt att göra uppföljning på opererade patienter då de inte gick att hitta bland alla människor, inte heller gick det att planera dagarna i förväg då man aldrig kunde veta hur mycket personal som skulle finnas på plats, eftersom striderna hindrade sjukhuspersonal från att ta sig till arbetet.
Fosse minns särskilt en episod med en äldre man som med hot om våld tvingade sig in i operationssalen, hans son hade legat skottskadad i korridoren i tio dagar utan vård och nu hade såret blivit infekterad och han hade hög feber. Fosse opererade honom sedan.
Antalet döda kan vara betydligt fler
Samtidigt uppstod en märklig form av normalitet i det extrema läge som rådde. Fosse berättar hur han blev bjuden på middag som tillreddes i sjukhuskorridoren, av människor som förlorat hem och familj och som sov på madrasser av kartong under de upptagna sjukhussängarna.
Fosse redovisar siffror, antal döda och antal skadade. Siffror vi känner väl till vid det här laget. Han poängterar dock att flera vetenskapliga artiklar, däribland rapporten från den medicinska tidskriften The Lancet som Arbetaren skrivit om, pekar mot att drygt 46 000 döda med största sannolikhet är en kraftigt underskattad siffra. Detta på grund av att de tusentals människor som ligger begravda under rasmassor inte är inräknade.

Fosse går över till att visa bilder från operationssalen. Det märks att han är luttrad. Lugnt och sansat redogör han för arbetet, vilka skador som var vanligast och vilka resurser som fanns till hands.
Skador i mage och bröstkorg, som han är specialiserad på, var ovanliga på grund av att de med sådana skador i regel dog innan de kunnat ta sig fram till sjukhuset. Han visar bilder splitterskador och amputerade ben – just amputationer var vanligt förekommande.
Läkarstudenterna antecknar. När han öppnar upp för frågor från publiken kommer frågan om vad man som medicinskt studerande kan göra.
– Sätt press på universitetsledningen att bidra med onlineundervisning av blivande läkare, svarar Fosse.
Det finns inga universitet kvar i Gaza, samtliga har blivit jämnade med marken, och Fosse understryker vikten av att bygga upp utbildningsväsendet igen.
Jag frågar om sjukhusen, Fosse berättade under början av sitt föredrag att det fanns 36 sjukhus i Gaza när han kom dit under början av 2024. Många av dem har sedan dess blivit bombade. Hur var det med Gaza European Hospital?
– Det blev evakuerat och utsatt för räder av israeliska soldater men inte bombat. Förmodligen på grund av dess koppling till Europa, svarar Fosse.
Stor skillnad jämfört med tidigare krig
Föredraget har redan dragit över tiden. Jag får några minuter för en snabb intervju på tu man hand innan Fosse ska vidare till scenen Skeppet i Majorna för nästa föredrag. Jag frågar om skillnaden mot när han varit i Gaza under tidigare krig.
– Det går inte att jämföra, svarar han och tar sedan vid där vi avslutade om sjukhusen.

– I tidigare krig respekterades i huvudsak hälsoinstitutionernas integritet, den israeliska armén angrep ambulanser men inte sjukhus. Nu var bombningarna av sjukhus systematiska.
Han fortsätter:
– Jag har alltid trott att jag i egenskap av läkare varit skyddad när jag arbetat i krigszoner. Men här är krigets lagar helt satta ur spel.
Han är orolig att det vi ser är början på det nya normala. Att det system av internationell rätt som byggts upp efter andra världskriget just nu rasar samman och att andra länder kommer ta efter när de ser att det är fritt fram för väst att tillåta omfattande krigsbrott.
Också dimensionen av det hela skiljer sig från tidigare krig i Gaza. Det är mycket mer omfattande. Civilsamhället är helt ödelagt.
Innan vi avslutar frågar jag om hur han ser på framtiden i Gaza.
– Det ser mörkt ut.
Han påpekar att det naturligtvis är bra att gisslan är släppt men att det också innebär att det inte finns något som hindrar Israel från att och återuppta kriget.
– Trump är också oberäknelig och det är för tidigt att säga något om hur USA kommer att agera i frågan framöver.

Fosse menar att det måste till en politisk lösning, om det blir en enstats- eller tvåstatslösning är i sista hand upp till de boende i området att bestämma. Han har följt utvecklingen i mellanöstern under lång tid och sett hur högerextrema rörelser har vunnit alltmer mark i Israel, och de vill inte se en politisk lösning på konflikten.
– Och då återstår bara regelrätt folkmord, säger han.
“Brott mot folkrätten att angripa sjukhus”
När jag ett par timmar senare kommer till Skeppet en stund innan utsatt tid är det helt fullsatt och jag knör mig in i ett hörn på balkongen.
Här är publiken en annan. Inga antecknade läkarstudenter, ett sällskap lämnar till och med salen när han visar bilder från operationssalen.
Fosse berättar hur det i början av kriget kom många amerikanska läkare med palestinskt påbrå till Gaza. När de sedan återvände till USA blev de intervjuade i pressen om vad de bevittnat, något som fick israeliska myndigheter att reagera. I juli 2024 förbjöds all sjukvårdspersonal med någon koppling till Gaza, det kunde räcka med en palestinsk far- eller morförälder, från att komma in i området.

Kvällens sista fråga kommer från en kvinna i publiken som undrar om soldater från Hamas gömde sig på sjukhusen, och om han någonsin sett några tunnlar under de sjukhus han varit på.
Hon tror sig veta svaret men vill ändå ställa frågan.
Fosse svarar att han arbetat i palestinska sjukhus under de senaste fyrtio åren och att han aldrig har sett vare sig beväpnade Hamassoldater inne på sjukhusen eller några tunnlar. Israels anklagelser stämmer helt enkelt inte, och att media i väst rapporterar vidare det som om det vore sanning är under all kritik.
– Men, understryker han, även om det hade varit sant är det fortfarande ett brott mot folkrätten att angripa sjukhus.
Logga in för att läsa artikeln
Detta är en låst artikel. Logga in eller teckna en prenumeration för att fortsätta läsa.
Vi har bytt prenumerationssystem till Preno, därför måste du uppdatera ditt lösenord för att kunna logga in (det går bra att välja samma igen). Det är bara att mejla till [email protected] om du har några frågor!
Eller teckna en prenumeration
Om du vill stödja Arbetaren och dessutom direkt få tillgång till denna artikel och mycket mer kan du teckna en prenumeration här nedan:
2 nr digtalt varje vecka och 10 papperstidningar per år.
2 nr digtalt varje vecka och 10 papperstidningar per år.
2 nr digtalt varje vecka och 10 papperstidningar per år.