Personalen på Unrwa har svårt att planera inför framtiden. Bara i Jordanien bistår FN-organet 2,5 miljoner palestinska flyktingar med bland annat utbildning och sjukvård. Arbetaren besökte det största flyktinglägret i Amman.
Najwa Husni böjer sig över skötbordet medan hon försiktigt kupar handen bakom huvudet på ett fyra dagar gammalt spädbarn. Omsorgsfullt mäter hon huvudets omkrets med ett måttband. Assistenten Rubi sitter vid datorn i samma rum och antecknar siffror i patientjournalen. Om bara några veckor ska bebisen på återbesök för vaccinering.
I över tjugo år har Najwa Husni arbetat som barnsjuksköterska på Unrwa. I rummet befinner sig också barnets föräldrar och så Maram Mahmoud Alawawdeh, översköterska på avdelningen.
– Just nu är arbetet väldigt slitsamt för våra barnmorskor på kliniken, eftersom vi är underbemannade. Det saknas ersättare för vårdpersonalen, säger hon.
Dörren står öppen ut mot korridoren och mjuk pianomusik läcker in från väntrummet. Högtalarsystemet installerades på avdelningen för något år sedan och musiken har enligt de anställda förbättrat stämningen. I väntsalen med de ljusgula flagnande väggarna väntar en kvinna på ultraljudsundersökning.
Hundratals patienter besöker kliniken den här dagen. Bara i Jordanien driver Unrwa inte mindre än 25 hälsokliniker, och har ett särskilt program riktat till kvinnor och nyfödda barn.
Maram Mahmoud Alawawdeh har ett pressat schema. Hon ska bland annat hjälpa sjuksköterskorna med vaccinationer, assistera vid blodtrycks- och diabeteskontroller, gå ronder på avdelningen, skriva lägesrapporter och kontrollera att temperaturen är korrekt i kylskåpen där medicinerna förvaras.
– Jag älskar mitt jobb, men är orolig för verksamheten generellt. Även patienterna är oroliga, säger hon.
Tillgodoser livsviktiga behov
Inte långt från vårdcentralen ligger en av flyktinglägrets grundskolor. Precis som så många andra Unrwa-skolor i regionen är byggnaden vit med klarblå balkonger. Bara i Jordanien driver UNRWA 162 skolor, som ger stöd till över 100 000 elever.
Både skolan och vårdcentralen ligger i hjärtat av Amman New Camp, som lokalt brukar kallas för Wihdat. Lägret, som är en knapp kvadratkilometer stort, var ett av flera som upprättades i Jordanien för att ge plats åt hundratusentals palestinska flyktingar som våldsamt fördrevs från sina hem i samband med att staten Israel bildades år 1948.
Lägret omges dock inte av några murar. Det ligger i Ammans livliga sydöstra delar och är i dagsläget hem för 62 000 personer. Det motsvarar omkring 18 procent av alla palestinska flyktingar i enbart Amman.
Många palestinska flyktingar bor i andra delar av staden, men går i Unrwa:s skolor och får tillgång till primärvård genom vårdcentralerna. Unrwa sköter också avfallshantering och annan viktig infrastruktur. Bara i Jordanien har Unrwa 7 000 anställda och är en av de största arbetsköparna i landet, som bistår 42 procent av flyktingarna i de fem regionerna: Syrien, Västbanken, Jordanien, Gaza och Libanon.
Många FN-arbetare dödade i Gaza
I slutet av januari hävdade Israel att tolv Unrwa-arbetare – av sammanlagt 13 000 – var inblandade i Hamas attacker mot Israel den 7 oktober. Det internationella svaret kom snabbt, med 16 länder som stoppade sitt bistånd till FN-organet.
De flesta länder återupptog efter några månader finansieringen till Unrwa. Den 22 april publicerades en tung oberoende FN-utredning som gör klart att Israel inte kunnat presentera några som helst bevis för anklagelserna. Nu har även Tyskland återupptagit finansieringen. Men inte den största givaren USA, och inte heller Storbritannien. USA har pausat sin finansiering till åtminstone den 25 mars nästa år.
Samtidigt försvåras Unrwa:s arbete i Palestina. The Guardian har granskat interna FN-dokument och rapporterade så sent som i mars om hur israeliska myndigheter sedan krigsutbrottet trakasserat anställda och motarbetat Unrwa:s arbete på den ockuperade Västbanken. The Guardian skriver att Israel bedriver en “systematisk kampanj” mot Unrwa. I östra Jerusalem har högkvarteret tvingats stänga efter upprepade brandattacker. I Gaza har skolor och kliniker tillhörande Unrwa bombats sönder och samman. Inte mindre än 188 Unrwa-anställda har hittills dödats i israeliska attacker, i det som enligt internationell rätt utgör krigsbrott. En utredning om folkmord pågår sedan flera månader i den internationella domstolen, ICJ, i Haag.
På Unrwa:s fältkontor i Amman träffar Arbetaren södra Ammans verksamhetschef Ahmad Nidal och pressekreteraren Widian Othman.
– Vi saknar fortfarande 31 procent av vår budget för 2024. Det här hotar inte bara verksamheten i Jordanien, utan i hela regionen och särskilt i Gaza. Unrwa utgör stommen för nödhjälp i Gaza, säger Widian Othman.
Nidal Ahmad, 60 år, är en palestinsk flykting från Jerusalem, som föddes i Betlehem 1964. Familjen tvingades sedan lämna Betlehem 1967, då många palestinier åter fördrevs, enligt liknande mönster som 1948. De flyttade till ett av de största palestinska flyktinglägren i Jordanien i Zarqa-området. Nidal Ahmad berättar att han under sin uppväxt läste böcker i ett tält.
– Jag föddes i en fattig familj, vi var elva barn. Utan Unrwa hade det varit svårt för oss att överleva. När jag gick ut gymnasiet blev jag antagen till universitetet, men mina föräldrar hade inte råd med studieavgifterna.
Men Unrwa drev ett yrkesutbildningscenter, som möjliggjorde att Ahmad Nidal så småningom kunde tillägna sig universitetsutbildning.
– Det var livsviktigt för mig. Jag hade inte suttit här utan Unrwa. Och mina barn har också kunnat studera på universitet.
Planerar en månad i taget
De senaste månaderna har det varit svårt för Nidal Ahmad och andra i ledningen att planera inför framtiden. FN-organet har tillsatt ett kristeam för att bearbeta chocken och dödandet av kollegor i Gaza. Men oron handlar framförallt om hur de ska finansiera kommande verksamhetsår.
– Vi tvingas planera månad för månad. Vi är i ständig kontakt med donationsländerna och hoppas att de kan ge oss långsiktigt stöd. Det här handlar om en hel generations öde. Och osäkerheten påverkar barnens hopp och drömmar. I stället för att oroa sig för vad de vill bli i framtiden, är barnen oroliga över att ens ha en skola att gå till nästa termin. De ska inte behöva oroa sig över att behöva arbeta på gatan, säger Widian Othman.
Nidal Ahmad, menar att Unrwa är en pelare för stabilitet i regionen. En pelare som inte kan ersättas lättvindigt.
– Vi är också en viktig symbol för palestinierna som ger hopp. Unrwa:s existens är viktig för att de palestinska flyktingarna en dag ska kunna återvända till Palestina. Det betyder mycket för dem att Unrwa finns kvar.
Unrwa bildades för att hjälpa till att genomföra FN:s generalförsamlings resolution 194, som erkänner palestinska flyktingars rätt att återvända till Palestina och kompenseras för förlorad egendom.
– Rätten att återvända är en resolution som FN:s medlemsstater röstat igenom. Men den här resolutionen kommer alltid att finnas kvar oavsett om Unrwa bedriver sin verksamhet eller inte, inflikar Widian Othman.
Stora grupper i klassrummen
I den här byggnaden har också Nour Abu-Kheiran sitt kontor. Hon är en utbildningsspecialist och ansvarar sedan flera år för över fyrtio skolor i södra Amman-området, som även inkluderar städer som Aqaba.
Hon berättar att Unrwa nyligen haft ett projekt med fokus på att motverka att barn utnyttjas i barnarbete, och att ge barn som måste arbeta efter skolan extra stöd. I skolorna bedrivs även konst- och sportundervisning, men det är ibland svårt att hitta specialiserade lärare. Ett stort problem är de stora klasserna.
– Ibland består klasserna av ett femtiotal elever, vilket är en stor påfrestning för läraren. Ett annat problem är att vi ibland använder oss av hyrda lokaler som inte är anpassade för undervisning.
Nour Abu-Kheiran säger också att många lärare arbetar för daglig ersättning.
– Det här är också ett stort problem, eftersom det inte är bra för eleverna att byta lärare för ofta.
Mänskliga rättigheter i läroplanen
I Jordanien följer Unrwa det jordanska utbildningsministeriets läroplan, men främjar även mänskliga rättigheter.
– Det innebär att lärare i olika ämnen måste koppla undervisningen till mänskliga rättigheter. Det kan till exempel vara genom lekar eller diskussioner.
Hon berättar att många elever frågar varför mänskliga rättigheter inte efterföljs i Gaza och Palestina.
– Vi pratar med våra elever om mänskliga rättigheter inom ramen för läroplanen, och de är förtvivlade över situationen i Gaza.
Nour Abu-Kheiran menar att barnen i flyktinglägret samtidigt blivit ännu mer medvetna om mänskliga rättigheter.
– De vet att alla barn har rätt att leva i säkerhet. Att barn i Gaza har rätt att gå i skolan. De här barnen pratar bara ännu mer om mänskliga rättigheter.
