Finlandsfärjorna Silja Line och Vinikng Line möts i skärgårdsvik.
Mats Smedback och Erkki Rintala berättar om arbetet på ett kryssningsfartyg. Fredrik Sandberg/TT

Mats och Errki har Östersjön som arbetsplats

Livet till havs med Östersjön som arbetsplats är vardag för personalen ombord på Tallink Siljas båtar. Hur är det att jobba på ett kryssningsfartyg? Arbetaren gick ombord på 40-timmarsbåten mot Helsingfors för att prata med två av dem som jobbat längst där. 

Ljudet av klapprande rullväskor mot Värtahamnens asfalterade gator visslar om en förväntan i luften. Det är sensommar och semesterväder. Om en timme ska Finlandsbåten kasta ankar och styra kursen mot Helsingfors, en av Tallink Siljas slutdestinationer. De långa korridorerna är tomma och i Tax Free-shoppen råder lugn och tystnad.

Men om en stund kommer det se annorlunda ut. Då kommer den fullbokade båten fyllas med över 2 500 resenärer som ska lokalisera sina hytter och fynda i butiken. 

Erkki Rintala. Foto: Odessa Fardipour

Erkki Rintala, 60 år, står i marinblå sjömanskostym vid relingen och blickar ut över vattnet. Han är hovmästare och ansvarar för restaurangerna på Silja Symphony. Precis som många andra i besättningen har han jobbat i många år på båten.

– Jag har arbetat som sjöman i närmare 40 år och skulle säga att snittåldern bland personalen är ganska hög just nu. För mig började det med ett sommarjobb som kypare och i dag som vikarierande restaurangchef har jag främst ett organisatoriskt ansvar för personalfrågor, bemanning, schema och att det finns tillräckligt med personal i bespisningen, säger han. 

Erkki Rintala kommer ursprungligen från Torneå i Norrbotten, är tvåspråkig och talar både svenska och finska. Numera bor han i Jämtland och pendlar liksom många i besättningen till Värtahamnen i Stockholm. Ofta arbetar han till sjöss tio dagar i sträck och får sedan vara ledig tio dagar på land. Som befäl har han flexibel arbetstid och jobbar beroende på dag och avgång i genomsnitt 12 till 14 timmar per dag.

– Man ska ha en viss livsstil för att trivas med det här jobbet. För vissa kan fartygsmiljön upplevas som instängd och psykiskt påfrestande. Men för mig har livet som sjöman alltid inneburit stor frihet. De långa ledigheterna gör att man kan bo var som helst och ägna mer tid åt sina fritidsintressen, sådana möjligheter finns inte när man jobbar vanliga kontorstider. När jag kliver av färjan trycker jag på en off-knapp och kan hänge mig helt åt mina äventyrliga aktiviteter som löpning, fjällvandring och snowboarding, som är mina största passioner i livet, säger han. 

Flygbild över Värtahamnen med ett fartyg från Silja Line vid kajen. Foto: Bertil Ericson/TT

Till skillnad från andra färjkryssningar med partyprofil är båten mot Helsingfors mer städad, vilket gör att antalet överförfriskade gäster och alkoholstinna miljöer oftast inte innebär några större bekymmer för arbetsmiljön, berättar Erkki Rintala.  

–Vi har inte fylleproblem på samma sätt som andra kryssningar. De här resorna är mer seriösa, lite dyrare. Jag tror att de flesta vill hålla sig pigga för att kunna göra sin sightseeing i Helsingfors eller Stockholm. Men om det skulle uppstå en stökig situation så finns det bra beredskap här, med fylleceller och väktare som kan gripa in och säkerställa tryggheten för både personal och passagerare, förklarar han. 

Vanligt med osäkra anställningar

Under intervjun framgår det tydligt att Erkki Rintala överlag är nöjd med arbetsförhållandena på Tallink Silja. Under åren har han erbjudits många utbildningar för att utvecklas och avancera i sin yrkesroll. Han pekar på förmåner som helpension, arbetskläder, städad hytt, tillgång till gym, bastu, i kombination med en omväxlande arbetsmiljö, som bidragande orsaker till att många vill jobba kvar. 

Samtidigt menar han att det har blivit svårare att få fast anställning och att kriser som pandemin, kriget i Ukraina och inflationen har slagit hårt mot besättningen. 

– Precis som med många andra branscher är det inte lika lätt att få fast anställning i dag som det var förr. Konsekvensen blir att många ser sig om efter andra jobb och att det blir svårare att få in rätt kompetens. Det har varit en bra sommar med fulla avgångar, men vi känner fortfarande av efterföljderna av pandemin, speciellt under lågsäsong med låga avgångar samt bemanningsproblem.

Han fortsätter: 

– Efter uppsägningssommaren 2020 och under korttidspermitteringarna var det många som valde att gå vidare till andra rederier i Norge och Danmark. Vissa lämnade branschen helt och hållet. Fulla avgångar med 2 600 passagerare  kräver en personalstyrka på ungefär 78 till 82 personer endast i restaurangavdelningen. Ibland når vi inte upp till det, bristen på personal kan göra att det blir hetsigare, stressigare och högre arbetsbelastning. 

För att minska arbetsbelastningen och säkerhetsställa en god arbetsmiljö tillämpas riskanalyser, berättar Erkki Rintala

–Vi strävar efter en god arbetsmiljö ombord både fysiskt och psykiskt, en öppen och ärlig företagskultur. Bra stämning på arbetsplatsen samt teamarbete kan minska stressen avsevärt. Personalen har gått genom en riskanalys, alltså vilka risker vårt arbete innebär med felbelastning och fel lyft. Psykosocial arbetsmiljö har alltid legat mig närmast hjärtat, säger han. 

Estoniaolyckan fastetsad i minnet

Erkki Rintala har vigt hela sitt vuxna liv åt att erbjuda service på havet och även om det är något han planerar att göra fram till pensionen, så har det funnits vissa stunder då de existentiella frågorna varit mer högljudda än andra. En sådan stund var morgonen då Estonia sjönk. 

– Jag jobbade ombord Silja Scandinavia då och vi var ute på Östersjön samtidigt som Estonia sjönk. Det var en särskild stämning ombord, många grät och hade svårt att sova. Flera av besättningen hade kollegor på Estonia och kände solidaritet med de omkomna men också rädsla inför sina egna liv.

Vi satt tillsammans i personalrummet och stöttade varandra. Där och då blev gemenskapen bland personalen oerhört viktig. Sedan dess har säkerheten förbättrats enormt och för min egen del känner jag mig inte rädd över att jobba på öppet hav.

Jobb på sjön – unik flexibilitet

Ett år tog han tjänstledigt för att prova på arbetslivet på land i Stockholm, en erfarenhet som gjorde honom desto mer övertygad om varför han valde sjömanslivet. 

– Fasta kontorstider och begränsad fritid funkade inte riktigt för mig. Jag saknade kollegorna, friheten och den unika flexibiliteten, säger han.

När han går igenom båten hejas det åt alla håll och kanter, det märks att det finns en kärvänlig och avslappnad stämning bland besättningen. 

– Förr var personalen ganska homogen, nu är det mer diversifierat vilket också har influerat dynamiken och arbetsmiljön på ett bra sätt. Här har jag mina bästa vänner som jag känt i över 20 år. Trots att jag lever ensam så känner jag mig inte ensam. Silja Symphony är mitt hem, konstaterar han med en säker ton innan han måste kila vidare till nästa möte. 

Bra förmåner och variation

Någon som också betraktar Tallink Silja som sitt andra hem är finlandssvenske Mats Smedback, 46 år, som till vardags jobbar i informationsdisken på Silja Symphony. När Arbetaren når honom över telefon befinner han sig under sin lediga period i sitt hus, tre mil söder om finska Vasa. 

Mats Smedback. Foto: Privat

– Att jobba på öppet hav har alltid haft en rofylld inverkan i mitt liv. Jag skulle säga att  kollegorna, gemenskapen och den omväxlande arbetsmiljön har gjort att jag och många blivit kvar. De flesta som jobbar på Silja har jobbat länge vilket innebär att personalomsättningen är låg. Det gör att man blir lite som en egen glesbygd, ett eget samhälle där alla känner alla, berättar Mats Smedback. 

Men livet till havs har inte alltid varit ett självklart val och tanken från början var att göra något helt annat. 

– Jag började jobba som säsongsarbetare 1996, direkt efter gymnasiet på MS Wasa Queen som var i Siljas ägo och en stor arbetsgivare i min hemort. Rutten gick mellan Vasa och Umeå.  Jag såg det som en bra inkomstkälla att ha medan jag studerade till förskollärare. Efter min förskoleexamen jobbade jag inom barnomsorgen, men livet ville annat och jag återvände till Silja och blev kvar. Jag hade svårt för det förutsägbara och inrutade livet på land och ville tillbaka till båtmiljön och en mer äventyrlig vardag där ingen dag är den andra lik, förklarar han. 

Mats jobbar som de flesta anställda 10,5 timmar per dag i tio dagar och är ledig i tio dagar. På Tallink Silja tjänar de flesta mellan 25 000 och 30 000 före skatt, beroende på erfarenhet och kompetens. Under sina år inom båtföretaget har han haft olika yrkesroller vilket lett till både ombyte och variation i jobbet. 

Gågatan inne i färjan. Foto: Odessa Fardipour

– Det är en ganska unik arbetsplats på det sättet, man kan med lätthet byta jobb och arbetsuppgifter vilket gör att jobbet blir mer omväxlande och inte lika enformigt. Skulle de behöva förstärkning i Tax Free-shoppen så kan jag utan problem hoppa in bakom kassan, säger Mats Smedback.

En annan motiverande faktor med arbetslivet på kryssningsfärjan är förmånerna, berättar han. 

– När du jobbar 9-5 så lever du ett mer begränsat vardagsliv. Du kommer hem på kvällen och ska hinna med allt, som att laga mat, städa, kanske hinna med någon serie och sen är det läggdags. Här får du en egen välstädad hytt, alla måltider lagade. Gym och bastu finns inom gångavstånd och du får även fribiljetter som gör att du kan resa på Tallink Siljas rutter. Det finns tid till återhämtning och mer nöje, när man jobbar så här, berättar Mats Smedback.

Svårt kombinera med familjeliv

Precis som Erkki Rintala lever han ensam och säger att livet till havs kanske inte är helt idealt om man har en småbarnsfamilj. Dessutom är det en fördel att ha självdistans och nära till skratt för att klara av arbetsmiljön, säger Mats Smedback. 

– Jag skulle säga att förutsättningarna för att trivas i en sådan här arbetsmiljö kräver att man är öppensinnad, har lite skinn på näsan, bär på en stor dos humor och inte är så lättkränkt. Har man partner och småbarn kan familjelivet förstås bli lidande av att man är borta så länge. Det kan vara väldigt utmanande för omgivningen, men samtidigt är det något man bör väga in när man tar det här jobbet, säger han. 

Mats Smedback medger att han själv reflekterat över om han hade kunnat leva ett annat liv och hur det hade sett ut om han inte valde att jobba på kryssningsfärjor.

– Det händer ibland att jag tänker; hur blev mitt liv så här? Och det kan så klart vara påfrestande när man börjar ifrågasätta sina val i livet. Men samtidigt har jag svårt att se att jag hade kunnat göra något annat. Jag jobbade på land under pandemin och innan jag fick fast anställning på Tallink Silja, så jag vet att ett landjobb inte riktigt passar mig.  Genom båtlivet har jag fått möjlighet att resa och träffa människor från hela världen, det är ett privilegium som inte alla har. 

Han berättar också att serviceyrket rimmar väl med den han är och att det finns en yrkesstolthet som då och då blir extra kännbar. 

– Jag minns en gång när jag assisterade en amerikansk gäst med en enkel uppgift och fick ett Thank you, sir, som tack. Det gjorde ett ganska starkt intryck på mig, säger han. 

Publicerad Uppdaterad
15 timmar sedan
Forum Noden Röster från rörelserna
Ett nytt diskussionsforum för vänstern har lanserats: Noden forum. Foto: Annika Byrde/TT, Skärmdump. Montage: Arbetaren

Nytt internetforum för vänstern: ”Behövs en mötesplats för diskussion”

På några dagar har det nya internetforumet Noden samlat ihop över 150 medlemmar som skapat lite mer än 500 inlägg. Vilka ligger bakom det och varför behövs ett nytt forum för vänstern?

Ni beskriver Noden forum som vänsterns nya mötesplats på nätet. Berätta mer, vad är tanken med forumet och hur kommer det fungera?

– Vi tror att det behövs en mötesplats där saker kan diskuteras i lugn och ro och inte försvinna direkt i sociala medie-flöden. Nu finns det en mötesplats men det är upp till användarna att möblera den.

Vilka är ni som startar upp det?

– En insatsstyrka med handplockade medlemmar som alla brinner för en stark rörelse. Redo att fylla forumet med intressanta ämnen, hålla rent och bidra till en kamratlig stämning.

Är forumet kopplat till Radio Noden?

– Vi har kopplat ihop forumet med Radio Noden för att det är en grym infrastruktur. Och så slapp vi hitta på ett nytt namn. Ingen kan ana hur många usla namn vi kom på innan.

Varför behöver den radikala vänstern ett nytt internetforum?

– Vi själva behövde det nog för att kunna snacka saker med likasinnade. Det senaste året har vi åkt runt och pratat med många kamrater och många har saknat något liknande. Om vänstern i allmänhet tänker likadant lär vi ju märka.

Vilka hoppas ni kommer hitta dit?

– Gamla rävar och unga lejon. Förhoppningsvis några som också mest är nyfikna på att organisera sig. Men vi skulle gärna se att klimatrörelsen också hittade forumet.

Publicerad Uppdaterad
16 timmar sedan
Bildmontage: I förgrunden förhandlaren Daniel Jonzon från Linköpings LS. I bakgrunden Trädgårdstorget torg i Linköping
– Det är mycket jobb med varje fall. Men vi har fått mycket hjälp av både medlemmar från Stockholms LS och SAC:s nya migrantorganisatör Pelle Sunvisson, säger Daniel Johanzon. Foto: Toivo Jokkala, Fredrik Sandberg / TT. Montage: Arbetaen

Nu satsar fler lokala fack på migrant­organisering

Både i Linköping och i Göteborg satsar nu syndikalistiska fackföreningar på att organisera arbetare med migrantbakgrund.

I Göteborg har man precis genomfört ett flerspråkigt möte för migrantarbetare och i Linköping har man redan vunnit flera fall.

Daniel Johanzon, förhandlare för Linköpings LS, berättar att de har jobbat med flera fall både inom jordbruksektorn, frisörbranschen och på byggarbetsplatser.

– Vi hade bland annat ett fall på ett bygge där en medlem blev uppsagd, men där vi lyckades förhandla fram ett skadestånd för felaktig uppsägning och att medlemmen skulle få betalt för den tid han faktiskt jobbat.

För varje liten seger berättar Daniel Johanzon har det trillat in fler och fler medlemmar med migrantbakgrund i Linköpings LS.

– Som LS har vi växt det senaste året och jag tycker det är jättesporrande. 

– Det är mycket jobb med varje fall. Men vi har fått mycket hjälp av både medlemmar från Stockholms LS och SAC:s nya migrantorganisatör Pelle Sunvisson, säger Daniel Johanzon.

Flerspråkiga möten för arbetare i Göteborg

I Göteborg anordnades det nyligen ett möte för migrantarbetare på ryska och ukrainska där organisatörer från Stockholms LS deltog.

I en artikel i SAC:s medlemstidning syndikalisten berättar Alex Bohlin från Göteborgs LS:

– På sikt hoppas och tror jag att vi kan stötta medlemmar till att organisera och hjälpa varandra, särskilt personer inom samma bransch och på samma arbetsplatser.

– Göteborgs LS får genom de här mötena förhoppningsvis även möjlighet att kunna se inom vilka branscher i Göteborg med omnejd som många migranter arbetar och antagligen utnyttjas och var vi kan hjälpa till att organisera arbetare.

Publicerad Uppdaterad
17 timmar sedan
Vänsterpartisten Mohamed Ali och Silas Aliki.
”Det verbala våld som koncentreras mot Abdukardir Ali är en spegelbild av det kapitalistiska systemets hat mot och rädsla för såväl den organiserade arbetarklassen som muslimer och svarta personer”, skriver Silas Aliki. Foto: Fredrik Sandberg/TT, Lo River Lööf

Silas Aliki:
Tidöstyret är inte över

”Tiden efter den mest rasistiska valrörelse Sverige haft i modern tid har, föga förvånande, även den präglats av rasism. Drevet mot den vänsterpartistiske ledamoten Mohamed Abdukardir Ali, som tog sig in i riksdagen med personkryss, är en berättelse om hur högerns världsbild totalt dominerar vårt offentliga samtal”, skriver Silas Aliki.

Det verbala våld som koncentreras mot Abdukardir Ali är en spegelbild av det kapitalistiska systemets hat mot och rädsla för såväl den organiserade arbetarklassen som muslimer och svarta personer. Det lilla styrkeprov från jordens fördömda som inkryssandet av honom i riksdagen utgör är tillräckligt för att trigga både anonyma trollkonton och namnkunniga opinionsbildare till höger. 

Samtidigt pågår fortfarande Tidös paradigmskifte, som bara syftat till att ge samma rasistiska kapitalism mer muskler, i bakgrunden. Den extrainkallade riksdagen röstade under sommaren igenom enorma reformer som nu trätt i kraft och börjar få effekt. Nyligen fick jag ett mejl från en lokalradioreporter som undrade varför en åklagare i den lokala tingsrätten begärt en person utvisad. Det rörde sig bara om misstanke om ett mindre bidragsbrott, varför?

Utvisningar kan sexfaldigas

Jag tvingas svara att det beror på ny lagstiftning som trätt i kraft den 1 september i år, där åklagare gjorts skyldiga att alltid lägga till ett yrkande om utvisning, om de gör bedömningen att målet kan leda till att den tilltalade döms till en strängare påföljd än böter. Tidöregeringens förhoppning om att regeländringen ska sexfaldiga antalet utvisningar kanske är i överkant, men i praktiken innebär den att en dom för rattfylla eller flera fall av ringa narkotikabrott kan innebära deportation.

Till detta ska läggas den så kallade straffreformen, där riksdagen bland annat höjde straffen för närmare 50 olika brott och tog bort regeln om att annan påföljd än fängelse ska väljas om det är möjligt. Reformen beräknas leda till 16 000 fler utdömda fängelseår de kommande tio åren och öka antalet människor i fängelse till 40 000. Riksdagen röstade under sommaren även igenom förändringar i försörjningskravet för anhöriginvandring, som kommer att öka antalet så kallade tonårsutvisningar kraftigt.

Sossarna röstade för många av Tidös förslag

Lagstiftning är, även i Tidöregeringens antidemokratiska expressfart, ett långsamt verktyg. Det kommer att dröja månader och år innan ändringarna slagit igenom så pass att allmänheten märker det i sin vardag. När kollegor, klasskompisar och vänner som levt hela sina liv i Sverige utvisas för småsaker och anhöriga som döms för brott inte längre får vård utan enbart straff kommer sannolikt en motreaktion. Men de partier som nu vunnit valet känner redan till konsekvenserna. Socialdemokraterna röstade i den absoluta majoriteten av fallen dessutom för att införa dem. 

Det är i ljuset av allt detta drevet mot Abdukardir Ali måste ses. Om den parlamentariska vänstern inte förmår riva upp dessa klasslagar, denna institutionaliserade rasism, finns inget existensberättigande kvar. Det åligger dessutom oss som bor i det här landet att göra våra röster hörda, om vi inte vill att den här politiken ska genomföras i vårt namn. Att en enda av folket inkryssad ledamot kan dra igång så mycket rädsla och reaktion från makten är en indikation på vad vi kan göra om fler av oss organiserar oss som och med Mohammed Abdukardir Ali.

Publicerad Uppdaterad
2 dagar sedan
En lotsbåt och ett fartyg från Kustbevakningen på plats vid det 130 meter långa fartyget BBC Lagos
Fartyget i bild har inget att göra med domen. Foto: Johan Nilsson / TT

Lotsarnas arbete i Marstrand stoppas efter dom  

Lotsarnas arbete i Marstrand pausas efter veckans dom, då en lots fälldes för den uppmärksammade dödsolyckan på Tjörn i juli. 

Den 28 juli kolliderade ett fraktfartyget Misje Verde med en fritidsbåt utanför Tjörn. En mamma och dotter ombord på båten omkom, medan pappan och sonen klarade sig. 

I veckan dömdes Göteborgs tingsrätt kaptenen och lotsen för vållande till annans död, vållande till kroppsskada och vårdslöshet i sjötrafik.

Kaptenen får villkorlig dom, och lotsen villkorlig dom med dagsböter. Båda har nekat till brott.

– Det vi försöker ta reda på nu är hur många i arbetsgruppen som mår så pass dåligt att de behöver bli sjukskrivna och vår förhoppning är att de som mår bra ska kunna återgå till arbete snart, säger Björn Alverfeldt, presstalesperson på Sjöfartsverket till Svt.

Lots och kapten nekar till brott

Enligt lotsens advokat har allt för stort ansvar lagts på lotsen och han har till Svt sagt att de kommer att överklaga domen. Han hävdar att det inte är lotsen som ska ha ansvar för utkik.

– Det är fartygschefen som har ansvar för utkik, inte lotsen, säger Thomas Håkansson, lotsens försvarare till Svt.

Kaptenens försvarare håller inte med:

– Det synes vara praxis i svenska farvatten att lotsen tar över manövrering och styrning av fartyget, men då får man ta ansvar för det också, säger Taavi Tuula som är kaptenens försvarare, till Svt.

Publicerad Uppdaterad
2 dagar sedan
Israel rullstolrar för barn Gaza
Trots ”vapenvilan” dödar den israeliska militären i snitt ett barn om dagen inne i Gaza. Foto: Abdel Kareem Hana/TT och Oded Balilty/TT

Israels blockad: Inga rullstolar till barnen i Gaza

Trots det humanitära katastrofläget vägrar Israel fortfarande släppa in rullstolar avsedda för barn i Gaza. Det rapporterar nu den australiensiska public service-kanalen ABC News.

Splitter- och skottskador, amputerade ben och söndertrasade kroppar. Enligt FN-organet Unicef har över 11 000 barn i Gaza drabbats av livsförändrade skador till följd av Israels bombningar. Trots det blockeras fortfarande en leverans av 900 specialdesignade rullstolar av de israeliska myndigheterna, avslöjar ABC News.

Rullstolarna, skänkta av bland annat hjälporganisationen Kids on Wheels Alliance, anlände till Jordanien redan vintern 2025 men har sedan dess inte släppts in i Gaza.

Över 20 000 palestinska barn döda

Israel menar, enligt ABC News, att rullstolorna kan ha ”dubbla användningsområden”.

Rullstolarna är specialdesignade för att klara svår terräng, som exempelvis rasmassorna inne i det sönderbombade landskapet, och dessutom byggda för att kunna justeras i takt med att barn växer.

Vid sidan av de många svårt skadade uppskattas över 20 000 barn ha dödats av den israeliska militären sedan oktober 2023. Trots den så kallade ”vapenvilan” som trädde för ett år sedan har FN och andra människorättsorganisationer rapporterat om att ett barn om dagen dödats inne i Gaza sedan dess.

Publicerad Uppdaterad
2 dagar sedan
Håkan Gustafsson om SvD:s och Aftonbladets rapportering om misstänkt valfusk i Husby utanför Stockholm. Foto: Mika Johnsson Kaster, Jesper Sandström Wikipedia, Skärmdumpar, SvD, Aftonbladet.

Stora luckor i SvD:s och Aftonbladets rapportering om kvinnorna i Husby

”SvD:s och Aftonbladets rapportering om misstänkt valfusk i Husby grundas på anonyma vittnesmål och anklagelser som de utpekade inte verkar ha fått bemöta. Det är en journalistik under all kritik som misstänkliggör grupper av människor baserat på etniskt ursprung”, skriver Håkan Gustafsson.

Förra veckan gick SvD:s ledarskribent Peter Wennblad ut med uppgifter om att fler än hundra eritreanska kvinnor ska ha förtidsröstat i grupp, instruerade av två präster.

”Mer än hundra eritreanska kvinnor kommer i grupp för att förtidsrösta på medborgarkontoret i Husby. De har sällskap av två präster från sin församling. Alla röstar på samma parti, och kryssar samma kandidat. Prästerna instruerar kvinnorna hur de ska göra”, skriver Peter Wennblad i ledartexten.

Uppgifterna ska enligt honom komma från samtal han haft med flera valförrättare i Järvaområdet, men hur många vittnen det handlar om får vi inte veta.

Dagen efter intervjuade Aftonbladet två vittnen till händelsen. Ett av vittnena skriver i ett sms till Aftonbladet:

”Det dök upp minst 100 jag skulle snarare säga 150. Mestadels äldre damer från Eritrea som varit i den närbelägna kyrkan. Ytterst få, skulle säga 3-4 av dom yngre kunde lite svenska.”

I både Aftonbladet och SvD är vittnena till händelsen anonyma.

Deras enda brott verkar vara att de har röstat

Av artiklarna att döma verkar varken SvD:s Peter Wennblad eller Aftonbladet ens ha sökt några av de 100 till 150 kvinnorna eller prästerna, via till exempel församlingen.

Den här typen av dramatiska och spektakulära uppgifter riskerar att misskreditera en stor grupp människor på en etnisk och religiös grund. Det enda vi får veta är deras potentiella bakgrund och att de eventuellt tillhör en församling – samtidigt som de utpekas som del av valpåverkan och valfusk.

Men deras enda brott tycks vara att de har röstat, och allt på grundval av anonyma vittnen.

Händelsen verkar inte ha tagits upp av någon av de incidentrapporter som valarbetare enligt lag sedan 2026 är skyldiga att upprätta. Enligt Svt:s uppgifter från chefen för valnämndens kansli, Eva Debels, stämmer anklagelserna inte överens med de uppgifter som de samlat in under förtidsröstningen.

Den polisanmälan som valnämndens kansli har upprättat baserar sig nämligen inte på de uppgifter som de har samlat in under förtidsröstningen – utan på Peter Wennblads anonyma uppgifter.

Vem gjorde vad, var, när och varför?

Självklart ska medier undersöka röstfusk och valpåverkan oavsett om det sker i Husby, Falun eller i Norrbotten. Men bra journalistik måste ställa frågor och söka svar från flera källor. Speciellt när det kommer till den här typen av allvarliga anklagelser.

Varken i Aftonbladet eller i SvD får vi veta när den här händelsen skulle ha ägt rum, bara att det ska ha skett någon gång under förtidsröstningen.

Och här uppstår problemet när medier glömmer journalistikens viktigaste frågor: Vem gjorde vad, var, när, hur och varför?

En tidning som har gjort grundjobbet och som är värd att uppmärksamma är Nyhetsbyrån i Järva som i måndags gav sig ut i Rinkeby för att ställa frågor om valet och röstfusk direkt till dem som faktiskt röstade.

Publicerad Uppdaterad
2 dagar sedan
Dödsolycka Helsingborg, Väla Södra
Dödsolyckan var den tjugoandra hittills i år på svenska arbetsplatser. Foto: Johan Nilsson/TT

Klämd till döds under truck i Helsingborg

En man i 40-årsåldern klämdes under tisdagseftermiddagen till döds under en truck vid ett industriområde i södra Helsingborg. Dödsolyckan var den tjugoandra hittills i år på svenska arbetsplatser.

Det var strax efter klockan 14 på tisdagen som larmet kom till räddningstjänsten i Helsingborg. Mannen ska då av oklar anledning fått en vältande truck över sig inne på handels- och industriområdet Väla Södra. Han fördes akut till sjukhus med svåra skador.

Senare under kvällen bekräftade polisen att han omkommit och att de påbörjat en utredning om vållande till annans död och arbetsmiljöbrott.

Hittills i år har mins 22 personer omkommit i arbetsplatsolyckor runt om i Sverige, enligt Arbetsmiljöverkets statistik.

Publicerad Uppdaterad
2 dagar sedan
Lena Nyberg och Sanningskommissionen för det samiska folket
Lena Nyberg är ordförande för Sanningskommissionen för det samiska folket och hon kräver nu en lång rad konkreta åtgärder från den svenska regeringen. Foto: Per Danielsson/TT

Kravet på staten: ”Be samerna om ursäkt”

Erkänn ansvar för historiska oförrätter och kompensera för konsekvenserna. Det är uppmaningen från Sanningskommissionen för det samiska folket till den svenska staten.

Den statliga utredningen som tillsattes av regeringen 2021 har under de senaste åren kartlagt och granskat hur den svenska staten behandlat samerna genom historien. Under onsdagen presenterades slutbetänkandet och domen är lika hård som tydlig: Be om ursäkt och betala för konsekvenserna.

– Vi har gått igenom hur beslut som fattats av staten och Svenska Kyrkan påverkat den samiska minoriteten. Nu vill vi se en ursäkt för de övergrepp och kränkningar som skett, säger Lena Nyberg som är ordförande för Sanningskommissionen, till Arbetaren.

Det handlar bland annat om markstölder, tvångsförflyttningar och omfattande diskriminering som satt djupa spår i stora delar av den samiska befolkningen i Sverige. I utredningens slutrapport beskrivs konsekvenserna av den svenska statens politik som ”förödande”.

Vill se nationell försoningsprocess

Sanningskommissionens slutrapport lämnades över till regeringen på onsdagen. Foto: Per Danielsson/TT

Nu kräver Sanningskommissionen därför att regeringen agerar.

Bland annat vill de se ett särskilt center för upprättelse och försoning. Det här för att sprida kunskap om övergreppen som pågått i århundraden.

– Förutom det behövs också en lång rad konkreta åtgärder för att möta alla andra oförätter. Samer i dag drabbas fortfarande av hat och hot och därför krävs det att den svenska regeringen mer aktivt börjar arbeta för de mänskliga rättigheterna, säger Lena Nyberg.

Hon och kommissionen vill också se en nationell försoningsprocess samt stärkt samiskt inflytande när det kommer till frågor som rör exempelvis gruv- och vindkraft.

Rapporten överlämnades under onsdagen till kulturminister Parisa Liljestrand i samband med presentationen av den vid Mittuniversitetet i Östersund.

Publicerad Uppdaterad
3 dagar sedan
Right Liveliehood 2026
Timnit Gebru och Zakithi Sibandze från organisationen Rural Women's Assembly och den georgiska människorättsaktivisten Tamar Oniani är några av årets pristagare. Foto: Right Livelihood

Det alternativa fredspriset: Här är årets vinnare

Kampen mot patriarkalt våld, auktoritära styren och en allt mer okontrollerad AI-utveckling. Det är temat på årets Livelihood-pristagare som presenterades under onsdagsmorgonen.

– Ett system byggt för att tjäna ett fåtal kommer aldrig att hålla. I år hedrar vi kvinnor som vägrar att vänta på tillåtelse. De skriver om reglerna som auktoritära och patriarkala ledare samt Silicon Valleys mäktigaste män tagit för givet att de fick skriva själva, säger Ole von Uexkull, verkställande direktör för Right Livelihood i ett uttalande.

Det prestigefyllda så kallade alternativa Nobelpriset har i över 45 år delats ut till människor och organisationer som leder väg för en mer rättvis och hållbar värld. Pristagarna garanteras livslångt stöd i sin kamp och uppmärksammas varje år i stora internationella medier. 

På onsdagsmorgonen tillkännagavs vinnarna av 2026 års Right Livelihood-pris vid en presentation i Stockholm med följande motiveringar:

Jalila Haider. Foto: Right Livelihood

Jalila Haider. Som den första kvinnliga advokaten från den hazariska minoriteten i Pakistan kämpar hon mot etnisk, statlig och patriarkal förföljelse, driven av övertygelsen att ingen människa är illegal.

Rural Women’s Assembly. Organiserar kvinnor på landsbygden i södra Afrika. Enligt juryn ”i en förenad kraft som försvarar land, fröer och kroppslig autonomi mot företags och patriarkala strukturers övertygande”.

Nona Kurdovanidze och Tamar Oniani från Georgian Young Lawyers’ Association kämpar för demokrati och mot auktoritär repression. Foto: Right Livelihood

Georgian Young Lawyers’ Association, GYLA. Människorättsorganisation av frivilliga jurister som kämpar för demokrati och medborgerlig makt inför ”auktoritär repression” i Georgien.

Timnit Gebru. Amerikansk forskare inom artificiell intelligens. Enligt juryn utmanar hon maktkoncentrationen inom AI och banar väg för digital teknologi som är rotad i rättvisa, levd erfarenhet och mänsklig handlingskraft.

Publicerad Uppdaterad
3 dagar sedan
Poeten Jesper Lundby skriver veckoverser i Arbetaren. Foto: Wikimedia Commons. Montage: Arbetaren

Veckovers: I skenet

Jag halvligger i soffan.
Vardagsrumskvällen är sen.
Mitt ansikte och två andras
upplysta av tre telefoners sken.

Arbetsdagen egentligen slut
men jag öppnar och läser ett mejl.
Kan inte motstå att gå in och kolla
hur många gillar mig?

Min dotter längtar efter luren
fastän hon inte fyllt två
hade hon lärt sig exakt vad den var
långt innan hon lärde sig gå.

Allting jag älskar blir content
och jag älskar det mindre därför
men jag är ungefär som alla andra
och gör ungefär som dom gör.

Jag minns vagt andra sätt att bete sig.
Att på gott eller ont hitta på
något med den eller vad
som råkade finnas där just då.

Det var lättare att tro på något eget.
Att behålla vår egen illusion.
Nu när alla illusioner är deras
återstår väl bara tappa tron.

Rädsla äter upp hjärnorna.
Den förvandlas till politik.
Skärmen visar mig alla fienderna.
Såna måste förvandlas till lik.

Vem önskade sig det här livet?
Jag vet nog ingen alls.
Ändå sitter alla jag känner
med Zuckerbergs kniv mot sin hals.

Det känns som jag sitter i fängelse
men även såna har sina vägar ut.
Detta köttätande nätcasino
var någonstans finns dess slut?

Hur gör jag för att inte spela med?
Hjärtat svider och ömmar.
Snälla säg hur jag får ett slut
på reklaminslagen i mina drömmar.

Jag tar dottern till havet en regnig dag.
Vi kastar småsten i böljan den grå
och jag knäpper inte ett endaste kort.
Det här ska dom fan inte få.

Publicerad Uppdaterad