Förra veckan klubbades ett lagförslag om den första EU-regleringen någonsin för gigarbete och arbete som styrs av algoritmer. Det nya plattformsdirektivet kan få långtgående konsekvenser för svensk arbetsmarknad. Arbetaren reder ut på vilket sätt.
Efter långdragna nattliga förhandlingar nådde EU-parlamentet, EU:s råd och Europeiska kommissionen förra veckan på onsdagen slutligen en överenskommelse om det nya direktivet om plattformsarbete.
I flera år har förhandlingarna om gigföretagen på arbetsmarknaden pågått och de avslutande diskussionerna kretsade främst kring frågan om anställningsstatus för arbetare på plattformar som till exempel Uber, Deliveroo eller Glovo.
Det nya plattformsdirektivet har mött hårt motstånd från Tidö-partierna, men också från de stora gigföretagen. Bland annat har Uber enligt organisationen Corporate Europe Observator, som bevakar lobbyism inom EU:s institutioner, spenderat miljontals kronor på lobbyverksamhet inom unionen.
Lobbyorganisationer, som till exempel MoveEU, har under de senaste åren haft flera möten med EU-politiker på toppnivå, bland annat med EU-parlamentarikern Sara Skyttedal (KD). Plattformsdirektivet har varit en stridsfråga i Europa, för bland annat fackföreningar och vänsterpartier.
Men nu har ändå det uppmärksammade plattformsdirektivet till sist röstats igenom.
Leïla Chaibi, europaparlamentariker från den europeiska vänstergruppen, välkomnar beslutet.
– Fram till sista stund arbetade Uber- och Deliveroo-lobbyerna bakom kulisserna för att sabotera detta direktiv. Jag hade velat ha den här lagstiftningen mer ambitiös, men vi stod fast vid beslutet. Uber har inte stiftat lagen i Europa, säger hon i ett pressmeddelande.
Den överenskomna texten måste dock fortfarande formellt antas av både parlamentet och rådet för att träda i kraft, något som väntas ske inom en snar framtid.
Vad innebär direktivet?
I dag arbetar över 28 miljoner människor i Europa inom den så kallade plattformsekonomin, enligt Europakommissionen.
Eftersom många felklassificeras som egenföretagare betyder det att de inte har tillgång till samma grundläggande sociala och arbetsmässiga rättigheter som de skulle haft rätt till som anställda.
De nya reglerna innebär att en så kallad “anställningspresumtion” träder i kraft om två av fem kriterier som finns listade i direktivet är uppfyllda. Det handlar bland annat om plattformen fastställer övre gräns för ersättning, övervakar arbetets utförande – även digitalt – eller kontrollerar arbetsförhållandena.
Listan över kriterier kan sedan utökas av medlemsländerna själva. Plattformsföretagen måste i sin tur bevisa att förhållandet mellan medarbetaren och företaget inte är ett anställningsförhållande.
Arbetare får mer insyn i sin data
I dagsläget har personer som utför plattformsarbete inte tillgång till information om hur algoritmerna i apparna de arbetar med fungerar, på vilket sätt datan samlas in eller hur deras beteende påverkar beslut som sedan tas av automatiserade system.
Men nu blir plattformarna skyldiga att tillhandahålla den här typen av information till gigarbetarna och vara mer transparenta med hur datan samlas in. Arbetaren har tidigare rapporterat om hur förare på Uber organiserat sig och tvingats gå till domstol för att få tillgång till sin data. Detta för att bland annat kunna visa att förare stängts av i appen på orättmätiga grunder.
Det nya direktivet innebär att gigarbetare har rätt till insyn i hur datan behandlas och hur algoritmerna fungerar.
Slut på plötsliga uppsägningar i appen
De nya reglerna innebär därmed att plattformsföretag kommer att förbjudas att enbart använda automatiserade system för att fatta vissa viktiga beslut, till exempel vid uppsägningar och avstängningar av konton.
Avtalet innehåller också viktiga bestämmelser om kollektiva rättigheter. När en plattformsarbetare omklassificeras till anställd, kommer de nationella myndigheterna att vara skyldiga att se till att de andra arbetarna på plattformen inte också är falskt klassade som egenföretagare.
Detta öppnar dörren till arbetares rätt till anställd status – betald ledighet, pension, social trygghet, och så vidare – för miljontals personer i Europa.
Stopp för mellanhänder och underleverantörer
Direktivet innehåller även ytterligare krav som kommer att få konsekvenser för många gigföretag i Sverige – inte minst inom budbranschen.
Med den nya lagen kommer det nämligen i teorin inte att vara möjligt för en plattform att kringgå reglerna genom att använda mellanhänder – det vill säga när arbetstagare har ett direkt avtalsförhållande med en annan part än den relevanta digitala plattformen.
Tommy Iseskog, arbetsrättsjurist, menar att avskaffandet av mellanhänder i arbetsgivaransvaret är den överlägset viktigaste frågan i plattformsdirektivet.
– Efter att ha läst direktivet kan jag konstatera att detta är den viktigaste frågan. Inte minst med tanke på hur arbetsmarknaden ser ut i Sverige i dag, där vi ser hur större plattformsföretag i hög utsträckning använder sig av bemanningsföretag och underleverantörer, säger han.
Finns redan regler i Sverige som inte efterföljs
Tommy Iseskog understryker dock att plattformsdirektivets föreskrifter i sig inte är revolutionerande.
– Det finns redan formella regler om arbetsgivaransvar i Sverige, men som ofta inte efterföljs, säger han.
Enligt svenska regler finns det tre kriterier man tittar på för att fastställa att någon ska räknas som arbetsköpare. Det handlar om att det finns ett personligt arbetstagande, om arbetsköparen tillhandahåller redskap och så självaste arbetsledningen. Det avgörande i de svenska reglerna är vem som utövar arbetsledning. Gör man det, så har man automatiskt ett arbetsmiljöansvar.
– Regelverket är inte speciellt otydligt, men det är mycket okunskap därute båda bland arbetstagare och arbetsgivare. Stora plattformsföretag har inte klart för sig hur arbetsrätten och reglerna ser ut i Sverige, säger Tommy Iseskog.
Han drar en parallell till de många allvarliga dödsolyckorna på arbetsplatser som skett i Sverige de senaste veckorna.
– Nu pratar man om att skärpa lagen, men i själva verket är det tillämpningen av den redan existerande lagen man bör skärpa. Det finns mycket att göra när det handlar om att bejaka arbetares rättigheter, och när det handlar om plattformsarbete är många migrantarbetare precis som i byggbranschen extra utsatta, säger Tommy Iseskog.
Dröjer innan plattformsdirektivet antas
Rent formellt är direktivet ännu inte antaget. Och det kan enligt Tommy Iseskog dröja flera år innan reglerna blir verklighet i Sverige.
– Efter att det träder i kraft tar det 20 dagar innan det antas på EU-nivå, och sedan innehåller det en övergångstid på två till tre år, förklarar Tommy Iseskog och tillägger:
– Men om det sedan tillämpas är en annan fråga. I Sverige tog det till exempel 17 år innan man tillämpade reglerna om dygnsvila, trots att detta också från början handlade om ett EU-direktiv.
Facken ska börja driva frågan
Diskussionen om organisering av plattformsarbetare är dock ingenting nytt och har puttrat länge i de fackliga leden.
LO-förbunden utlovade redan i november att de ska arbeta mer offensivt för att teckna kollektivavtal med plattformsföretagen. Gig-jobbarna ska betraktas som anställda tills motsatsen har bevisats, står det i LO:s nya organisationsplan som fastställs på kongressen nästa år.
– Vi har pekat ut vilka de nya jobben är och vilket förbund som ska organisera dem, säger Torbjörn Johansson, ordförande i den arbetsgrupp som har tagit fram den nya organisationsplanen till tidningen Arbetet.
Förbunden ska även bli skyldiga att organisera gigarbetare, exempelvis inom Transport, och ska enligt Arbetet få hjälp med olika konkreta råd om hur de ska gå tillväga.
Tidigare har nämligen framförallt Arbetsmiljöverket drivit frågan om gigarbetares rätt till anställningsstatus. Nu går ansvaret i stället över till facken.
Arbetsgivaransvar har ofta behandlats i förvaltningsrätten, inte i Arbetsdomstolen
Eftersom AMV är en myndighet, så har frågan om arbetsgivaransvar för gigarbetare framförallt prövats i förvaltningsrätten och inte i Arbetsdomstolen.
Dock slog Arbetsdomstolen fast i en uppmärksammad dom i december 2022 att ett uppsagt Foodorabud inte var anställt av Foodora, utan av bemanningsföretaget PaySalary. Den gången var det Transportarbetareförbundet som drev fallet.
Frågan om plattformsarbetare ska räknas som anställda har behandlats ett flertal tillfällen i svensk rätt. Bland annat pågick en uppmärksammad tvist sommaren 2021 mellan Taskrunner och Arbetsmiljöverket. Senare samma höst i oktober 2021 kom en dom i en tvist mellan Arbetsmiljöverket och Tiptapp om huruvida gigföretaget skulle behöva ta ett arbetsmiljöansvar – med utgångspunkt i huruvida de formellt var arbetsgivare eller inte.
En person som följt de olika tvisterna är forskaren och Gigwatch-aktivisten Pontus Blüme, som för tillfället arbetar med en avhandling i ekonomisk historia om plattformsekonomin vid Stockholms universitet.
Han berättar att i juni respektive i oktober i år prövades samma typ av tvist mellan Bolt Food respektive Wolt mot Arbetsmiljöverket.
I de tidigare fallen har enskilda personer satt priset, men på dessa plattformsföretag har gigföretagen bestämt priset på vad tjänsten kostar för konsumenten respektive lönesättningen för gigarbetarna.
– Men trots att plattformarna nu faktiskt hade makt över prissättningen, och buden representerade företaget utåt genom att använda deras kläder och logotyper, så ansågs inte budens underordning gentemot plattformen vara så markant att ett anställningsförhållande skulle föreligga, berättar Pontus Blüme.
Han tror att det är just vid dessa fall som plattformsdirektivet potentiellt sett kan göra skillnad.
– I det nya direktivet finns det som sagt fem kriterier som ska uppfyllas. Om två av dem är uppfyllda så kan den anställda eller dess fackliga organisation trigga en så kallad anställningspresumtion. Då är det plattformens skyldighet att bevisa motsatsen.
Direktivets regler kan vara mer ”uppdaterade”
Pontus Blüme menar dock att den historiska praxis som finns i Arbetsdomstolen definierar anställningsrelationen enligt mer ålderdomliga regler, så som den skulle varit i till exempel en fabrik.
– Heltidsanställningen som norm skiner också igenom i hur rättspraxis tillämpats. Därför tror jag att plattformsdirektivet kan ha en positiv effekt på hur den här typen av tvister kan komma att dömas i framtiden, eftersom kriterierna är specifikt framtagna för att gälla just plattformsarbete.
Han framhåller att i till exempel en av de första domarna mot TipTapp, framgår det i domen att juristerna letade efter vägledning i diverse EU-föreskrifter, men inte fann någonting som de kunde vägleda deras bedömning. De tvingades därför falla tillbaka på det svenska regelverket.
Motargumenten mot plattformsdirektiven skulle dock kunna vara att kriterierna ändå inte är tillräckligt vattentäta eller strikta för att plattformsarbetet ska omklassificeras, menar Pontus Blüme.
– Jag bedömer sannolikheten som mycket låg för att domarna mot Taskrunner eller Tiptapp hade haft en annan utgång även om ett plattformsdirektiv hade funnits på plats för tre år sedan. Dess kontroll av arbetskraften är helt enkelt för liten. Däremot finns det en möjlighet att det hade spelat roll för Wolt eller Ubereats matbud i tidigare domar.
Pontus Blüme tror att den första tvisten i Arbetsdomstolen, efter att plattformsdirektivet ratificeras, kommer att vara extra viktig eftersom den blir prejudicerande för andra kommande fall.
Han säger även att det till exempel inom ”last mile-branschen”, det vill säga budbranschen, hittills inte funnit konkreta fall som behandlats i Arbetsmiljöverket, men att frågan nu kan bli ännu mer aktuell när det blir fackens och myndigheternas skyldighet att följa direktivet.
Hamnar migrantarbetare i kläm?
Fackförbunden inom LO har sedan tidigare haft svårt att organisera den stora grupp som arbetar inom plattformsekonomin – nämligen migrantarbetare.
Gruppen migrantarbetare på den svenska arbetsmarknaden är extra utsatta, menar arbetsrättsjuristen Tommy Iseskog. Många personer är rädda att förlora arbetstillståndet om de protesterar eller larmar om de usla villkoren.
– Många gigarbetare tror att de är rättslösa om de blir avstängda i appen, vilket de inte är. Det krävs i själva verket sakliga skäl för en uppsägning, och det är ingenting som kan ske över en natt genom att man blir avstängd i en app. Många migrantarbetare vågar inte kontakta fack och myndigheter, och många har dåliga erfarenheter med sig från hemlandet. Det finns en slags hörsägen om att man bör ligga lågt. Samtidigt når de stora facken inte alltid ut till den här gruppen eftersom de kanske inte pratar språket, säger Tommy Iseskog.
Han menar att en annan utmaning för facken är att driva frågan om anställningsstatus rättsligt, och tror att plattformsdirektivet kan bli en skjuts i rätt riktning.
– Förhoppningsvis kan facken börja driva gigarbetares rätt till anställningsstatus på ett mer offensivt sätt nu, säger han.
Den svenska modellen och plattformsdirektivet
Den svenska modellen bygger på förhandlingar och avtal, nämligen kollektivavtal, mellan arbetsmarknadens parter: mellan arbetsköpare och anställda.
Nyligen införde dock regeringen, i samband med Tidöavtalet, ett försörjningskrav för arbetskraftsinvandrare från länder utanför EU, som innebär att lönen måste uppgå till minst 27 360 kronor i månaden, för att därefter årligen höjas gradvis.
Tusentals arbetskraftsinvandrare omfattas därmed inte av den svenska modellen, utan i stället är det politiker som bestämmer lönerna. I gigsektorn är det även många migrantarbetare som tvingas eller väljer, ofta på grund av avsaknad av giltigt uppehållstillstånd, att arbeta svart, och loggar in på kollegors falska konton.
Två syndikalistiska fackföreningar som de senaste åren satsat på migrantarbetare är Solidariska byggare och Stockholms LS.
”Hoppfullt – men kommer det att användas?”
Emil Boss, som är förhandlingssekreterare för Stockholms LS, menar att även med ett plattformsdirektiv som reglerar anställningsstatus kan migrantarbetarna hamna i kläm.
Inte minst eftersom direktivet medför krav på striktare kontroll och transparens gällande arbetares data och personuppgifter.
– Många migrantarbetare kommer kanske ändå inte våga larma om missförhållanden, eller fortsätter att arbeta svart eftersom deras nya lön som formellt anställda ändå inte skulle nå upp till det nya försörjningskravet, säger Emil Boss.
Han berättar att facket drivit ett flertal fall gällande migrantarbetare som arbetat på gigplattformar, bland annat för budföretaget Airmee. Arbetarna har ofta blivit medlemmar i facket när olyckan redan varit framme, och i efterhand fått ut sina löner.
Stockholms LS har för tillfället ingen karensregel för medlemskap, till skillnad från de större facken, och har även satsat på organisering på arbetarnas egna språk.
Facket har dock ännu inte drivit något fall gällande rätten till anställning från gigplattformarna själva, utan framförallt drivit stämningar gällande icke utbetalda löner av de olika underleverantörerna i Arbetsdomstolen.
Det nya direktivet är hoppfullt, men det viktigaste är huruvida någon kommer att använda det eller inte.
Emil Boss, förhandlingssekreterare Stockholms LS
– Det nya direktivet är hoppfullt, men det viktigaste är huruvida någon kommer att använda det eller inte. Papperslösa arbetare i Sverige fick till exempel ett starkare skydd genom ett EU-direktiv redan 2013 men eftersom fackföreningsrörelsen inte använde det, märktes ingen skillnad. Det är först nu, tio år senare, som det EU-direktivet börjar tillämpas i liten skala av Syndikalisterna. Jag hoppas verkligen att LO kommer att använda sig av det nya direktivet kring gigarbete, säger Emil Boss.
Det återstår därför att se om det nya direktivet kommer att förbättra villkoren i praktiken, inte minst för de tusentals migrantarbetare som arbetar i sektorn.
