Skogen de ärvde – Adelsbröder kräver staten på skadestånd

Två markägande adelsbröder kräver Skogsstyrelsen på över 4 miljoner kronor i skadestånd. Detta för att myndigheten inventerat och registrerat höga naturvärden i deras skogar. Arbetarens läsarfinansierade gräv finner pågående rättstvister som kan komma att påverka framtiden för Sveriges skogar och utvecklingen för landets klimatarbete. Detta är del 1.

Snön faller långsamt längs landsvägen strax nordost om Nyköping. Här varvas åkermark med skog och fjärd med utlopp i Östersjön. Snart går landsvägen över till privata småvägar kantade av jakttorn. Marken ägs av adelssläkten von Plomgren som haft herrgården Måstena, belägen norr om Sundhällafjärden, i sin ägo sedan 1755. 

Journalisten Björn af Kleen konstaterar i reportageboken Jorden de ärvde från 2009 att adeln söder om Dalarna äger mer än 400 000 hektar jord – en yta större än Gotland. Staten tar inte fram statistik över mark uppdelad efter klasstillhörighet, däremot ägdes 44 procent av Sveriges markyta av privatpersoner 2020 – varav fler än två tredjedelar är män.

Övrigt inkluderar: Kommun och landsting, okänd, bostadsrättsförening, dödsbo, kommunalt bostadsföretag och övriga.
Källa: SCB; Markareal i hektar efter ägarkategori år 2020. 
Markfördelningen i Sverige.
Källa: SCB; Markanvändningen i Sverige 2020

Adelsbröderna von Plomgren äger i dag 609 hektar produktiv skogsmark i området runt Måstena, varav stora delar har höga naturvärden. I området finns även naturreservatet Koholmen som bär spår av tidigt åkerbruk och genom adelssläktens mark löper i dag en delsträcka av Sörmlandsleden. 

Det som händer i den här adelsägda skogen kan komma att få omfattande konsekvenser för svenskt skogsbruk. Bröderna har via bolaget von Plomgrens förvaltning AB ansökt om skadestånd via Justiekanslern för att Skogsstyrelsen inventerat och registrerat höga naturvärden, så kallade nyckelbiotoper, på deras mark. Får de rätt i den pågående rättstvisten kan konsekvensen bli att fler skogsägare begär skadestånd för samma sak.

Vi tar det från början. 

Skogsstyrelsen inventering och registrering av nyckelbiotoper i de svenska skogarna går tillbaka till 1990-talet. En nyckelbiotop är ett område i skogen med höga naturvärden som har mycket stor betydelse för skogens växter och djur – och därmed den biologiska mångfalden. Registreringen har av Skogsstyrelsen använts som en kunskapsbank för att se var i landet det finns höga naturvärden och var det kan finnas fog för att inrätta exempelvis naturreservat eller Natura 2000-områden.

Myndigheten har efter fem inventeringar på brödernas mark, varav den första gjordes 1995 och den sista gjordes 2016, registrerat 24 nyckelbiotoper där – utöver de som finns registrerade inom Koholmens naturreservat.

Kontroversiella naturvärden 

Begreppet nyckelbiotoper har med tiden blivit allt mer kontroversiellt bland skogsägare. Vissa skogsägare har menat att Skogsstyrelsen saknat rättsligt stöd för att genomföra registreringarna och att myndigheten därmed kränkt äganderätten. Skogsstyrelsen å andra sidan menar att de följt det regeringsuppdrag de fick på 1990-talet.

Den 21 december 2021 beslutade Skogsstyrelsen att sluta registrera nya nyckelbiotoper. Bakgrunden till beslutet går tillbaka till Januariavtalet mellan Socialdemokraterna, Centerpartiet, Miljöpartiet och Liberalerna som den 27 juni 2019 gav Skogsstyrelsen i uppdrag att avveckla pågående nyckelbiotopsinventering. 

Från och med då kan skogsägare begära att Skogsstyrelsen avregistrerar nyckelbiotoper som registrerats på deras mark efter den 27 juni 2019. Men även äldre nyckelbiotoper kan avregistreras. I så fall hanterar Skogsstyrelsen begäran som ett överklagande som överlämnas till förvaltningsrätten.

Jonas Erfors, biträdande chefsjurist Skogsstyrelsen. Foto: Camilla Zilo

Sedan detta blev möjligt har flera av Skogsstyrelsens registreringar prövats i domstol, där Kammarrätten har gjort olika bedömningar i olika fall. I några av dessa mål har domstolarna landat i att Skogsstyrelsen inte har haft tillräckligt rättsligt stöd för att genomföra registreringarna. Skogsstyrelsen har då överklagat till Högsta förvaltningsdomstolen, som i maj 2023 tog sig an ett av dessa fall.

– Vi har tolkat regeringsuppdraget på ett sätt och vi ser fram emot att se om det var rätt eller om vi måste ändra på något, säger Jonas Erfors, biträdande chefsjurist på Skogsstyrelsen. 

Skogsstyrelsen slutar registrera nyckelbiotoper 

Adelsbröderna von Plomgren är ett exempel på skogsägare som begärt att Skogsstyrelsen ska avregistrera både äldre och yngre nyckelbiotoper i deras skogsägor.

Förvaltningsdomstolen i Linköping beslutade i februari 2022 att att Skogsstyrelsen inte har haft tillräckligt stöd i rättsordningen för att inventera och registrera nyckelbiotoper på deras mark. Som en följd av det avregistrerade von Plomgren samtliga sina 24 nyckelbiotoper i våras. 

Ansökan om skadestånd.

Domen överklagades av Skogsstyrelsen till både Kammarrätten i Jönköping och Högsta Förvaltningsrätten, men ingen av domstolarna gav prövningstillstånd.

Adelsbröderna kräver skadestånd – har redan avverkat

Via bolaget von Plomgrens förvaltning AB kräver bröderna nu ett skadestånd på drygt 4,1 miljoner kronor av Skogsstyrelsen via Justitiekanslern. De anser att myndigheten kränkt äganderätten och att registreringarna inneburit en ”avsevärd ekonomisk skada” för dem. I skadeståndsanmälan skriver bröderna även att registreringarna ”helt hindrat löpande skogsvårdsåtgärder, förhindrat intäkter och avkastning samt bidragit till omfattande granbarkborreangrepp”. 

Problemet är bara att det inte är registreringen av nyckelbiotoper i sig som hindrar avverkning och att von Plomgren faktiskt har avverkat delar av nyckelbiotoperna långt innan de avregistrerades. Avverkningen har då skett efter samråd med Skogsstyrelsen, med hänvisning till granbarkborreangrepp.

I von Plomgrens anmälan till Justitiekanslern skriver de att ”då en nyckelbiotop registreras beläggs den med avverkningsförbud”.

Enligt Skogsstyrelsen är det fel. ”Registrering av en nyckelbiotop innebär inte ett förbud att avverka”, skriver myndigheten i sitt yttrande till Justitiekanslern.

Däremot skriver myndigheten att det finns krav om att ta hänsyn till naturvärden och naturmiljön i både miljöbalken och skogsvårdslagen, vare sig området är registrerat som en nyckelbiotop eller inte.

Det är alltså naturvärdena i sig som begränsar hur skogen får avverkas – inte registreringen. 

Utöver det begränsar marknads- och miljöcertifieringen FSC och PEFC, som de flesta skogsbolag anslutit sig till, avverkning av höga naturvärden. Certifieringen är frivillig och visar att bolagen bedriver ett ansvarsfullt skogsbruk. 

–  Vår huvudlinje i fallet är att det inte är Skogsstyrelsens registrering som varit en begränsning för markägarna, utan det är de höga naturvärdena som avgör hur man kan och får använda sin skog. Därför bör de inte heller ha rätt till skadestånd, säger Jonas Erfors. 

Runt om på von Plomgrens mark ligger högar med skogsbränsle som samlats ihop efter avverkning. Samtliga är märkta med skogsägarförbundet Mellanskog, som von Plomgren är medlemmar i. Foto: Vendela Engström

Arbetaren har kontaktat skogsägarföreningen Mellanskog, som von Plomgren är medlem i. Enligt föreningen är von Plomgrens skog PEFC-certifierad via dem sedan 2015. Certifieringen är en miljömärkning där skogsägaren frivilligt åtar sig att följa en katalog av regler. Marie Wickberg, hållbarhetschef på Mellanskog, berättar att det bland annat innebär krav på att skogsägaren inte får avverka skog med höga naturvärden, eller nyckelbiotopskvalitet som de benämner det.

Marie Wickberg, hållbarhetschef på Mellanskog. Foto: Jesper Mott

– Men det förekommer säkert fall där en skogsägare avverkar av misstag eller gör överträdelser. Avverkning inom en nyckelbiotop kan även ske enligt reglerna, men då ska det gå via ett samråd med Skogsstyrelsen. Däremot får inte vi på Mellanskog köpa in och sälja virke som innehåller höga naturvärden, säger hon.

von Plomgren skyller på insekt 

I de avverkningsanmälningar och samråd som Arbetaren begärt ut går det att se att von Plomgren har avverkat nio gånger inom nyckelbiotoperna – innan nyckelbiotoperna avregistrerades. 

En majoritet av dessa avverkningar skedde 2020 av skog som enligt von Plomgren angripits av just granbarkborren. De begär alltså delvis skadestånd för områden som de redan avverkat.

Skärmdump från en av avverkningsanmälningarna från 2020 som omfattar en nyckelbiotop. Rödstreckat område: Nyckelbiotop. Röd markering: Avverkningsanmälan.

von Plomgren hävdar även att nyckelbiotoperna blivit en ”frizon” för granbarkborren. En insekt som har fått en rejäl skjuts av klimatförändringarna och ökat i antal efter värmeböljan 2018–19, och vars angrepp i förlängningen kan döda en gran. 

Sebastian Kirppu. Foto: Privat

Sebastian Kirppu från den ideella miljöorganisationen Skydda skogen har mångårig erfarenhet av att inventera skog. Just den här argumentationen har han hört från flera andra skogsägare. Enligt honom är det inte områden med höga naturvärden och stor biologisk mångfald som är boven i dramat.

– I själva verket är det så att granbarkborren frodas i produktionsskogslandskapet och gärna invid kalhyggen, och drabbar även då de skyddade naturreservaten som utgör någon ynka procent av skogslandskapet, säger Sebastian Kirppu. 

Adelsbröderna har avverkat nyckelbiotoper 

Arbetaren har besökt flera av de nyckelbiotopsområden som avverkats. Ovanför trädtopparna flyger en havsörn, i en talltopp hörs en ljust kvittrande kungsfågel. Vid ett av stoppen springer två vildsvinskultingar snabbt genom en glänta. Skogen tycks vara befolkad av ett rikt djurliv och det är kanske en av anledningarna till att 12 procent av adelssläktens mark klassats som nyckelbiotop och därmed skyddsvärd skog.

En av nyckelbiotoperna som i stort sett kalhuggits. Enstaka tallar har lämnats. Foto: Vendela Engström

I ett av dessa områden avverkades 90 procent av nyckelbiotopen år 2020, däribland granar som var upp till 160 år gamla, med hänvisning till granbarkborreangrepp. Skogsstyrelsen gav efter samråd tillstånd att avverka angripna träd, men i dag är området i stort sett kalhugget. Av de träd som har avverkats går det även att se att mycket gammal tall huggits ner, ett trädslag som sällan angrips av granbarkborren.  

Skogsområde som nästintill kalhöggs 2016, samma år som området registrerades som nyckelbiotop. Foto: Vendela Engström

Vid ett annat stopp avverkades nästan hela nyckelbiotopen 2016, samma år som den registrerades. Anledningen sägs även här vara granbarkborreangrepp, trots att det var två år innan granbarkborrens spridning tog fart i de svenska skogarna. I beskrivningen av nyckelbiotopen står att området har ”mycket gamla och grova tallar och granar”. Skogsstyrelsen nämner nyckelbiotopen i sitt yttrande till Justitiekanslern och noterar att ”mer omfattande åtgärder” genomfördes än vad Skogsstyrelsen rekommenderade i samrådet. 

Skogsstyrelsen har i 8 av de 24 nyckelbiotoperna rekommenderat att dess skyddszoner bör lämnas orörda. Myndigheten skriver i yttrandet att det endast skett i ett av fallen. Resterande skyddszoner har helt eller delvis avverkats. 

Risken: Skog som ska skyddas försvinner

Sebastian Kirppu från Skydda skogen blir förvånad när han får höra att von Plomgren avregistrerat 24 nyckelbiotoper, efter att domstolen ansett att Skogsstyrelsen inte har haft tillräckligt rättsligt stöd att inventera och registrera nyckelbiotoper på deras mark.

– Går det här igenom för fler skogsägare kommer vi till slut inte veta var de skyddsvärda skogarna finns. Då är statens arbete och de miljontals kronor som lagts på att peka ut de här skogarna helt åt helvete. Skogen är inte bara skogsägarnas. Den är svamparnas, mossornas, lavarnas, insekternas och fåglarnas hem. Skogen är även klimatets och alla svenska medborgares angelägenhet, säger han.

Arbetaren har sökt båda bröderna. En vill inte ställa upp på intervju och den andre har inte gått att nå.

Den här artikeln är del 1 i Arbetarens första läsarfinansierade gräv: Skogen de ärvde.

Här kan du läsa del 2:

Publicerad Uppdaterad
12 hours sedan
”Samtidigt som personens integritet som informatör ifrågasätts blir personen den enda källan till spektakulär information om den autonoma vänstern.” Foto: Oscar Olsson / TT / Annie Hellquist / Montage: Arbetaren

Sensationalism när ETC granskar vänstern

Det senaste året har ETC publicerat artiklar som skapat diskussion om både Palestinarörelsen och den utomparlamentariska vänstern, inte minst vad gäller informationssäkerhet. Gabriel Kuhn och Ninïan Sassarinis-McGowan menar att artiklarna baseras på tvivelaktiga grunder och undrar om sensationalism borde få styra narrativ inom vänsterns medielandskap.

Under de senaste månaderna har ETC – en tidning som kallar sig för ”röd, grön och oberoende” – publicerat två artiklar som vi gärna vill kommentera. Artiklarna väcker flera frågor: Vem är det som ETC skriver för? Vad betyder det att vara en ”röd, grön och oberoende” tidning? Och vad är egentligen bra journalistik?

Den första artikeln publicerades den 10 mars 2026. Titeln är ”Mystiska mannen förföljde ministern – utpekas som israelisk infiltratör”. Enligt ingressen handlar artikeln om en person vars ”bakgrund skapar splittring och oro i rörelsen”. Problemet är att artikeln skapar betydligt mer oro i palestinarörelsen – och den oberoende vänstern – än den porträtterade personen eller dess bakgrund.

Det finns en väldigt enkel regel inom alla politiska rörelser när det gäller misstänkta infiltratörer: Antingen har en bevis på att de är infiltratörer, och då ska en gå ut med det så fort det bara går för att skydda rörelsen. Eller så har en inga bevis, bara misstankar, och då ska en efterforska diskret, just för att inte skapa oro inom rörelsen.

Artikeln undersöker inte, som ETC påstår, ”vad som är sant, vad som är rykten”, utan den bidrar bara till ännu mer ryktesspridning. Det finns inte ett enda bevis på eller ens ett övertygande argument för att den misstänkta personen är en infiltratör. Det som läsaren får veta är att personen har ändrat sina politiska åsikter under åren, att den har raderat tidigare innehåll på sina sociala medier, att artikelns författare inte förstår sig på personens ekonomi och att det tydligen finns anonyma röster inom rörelsen som säger saker som ”Om du frågar mig så är han en infiltratör”. Det kan anses vara anledningar att titta närmare på personen, men ingenting av detta är tillräckligt för att hänga ut den. Personen nämns visserligen inte vid namn i artikeln men är lätt att identifiera för alla som är aktiva inom palestinarörelsen.

Det som blir särskilt problematiskt är att vissa av de misstankar som riktas mot personen kan kopplas till dennes bakgrund. Det handlar om en person vars föräldrar kommer från utanför Europa, som är uppvuxen i en förort och som inte har fostrats i en vänstermiljö. Om en sådan bakgrund bidrar till att bli misstänkliggjord i en röd, grön och oberoende miljö, så borde denna miljö granska sina kriterier för att misstänkliggöra personer; annars reproducerar den mönster av politiska miljöer den påstår att rikta sig emot.

Den andra artikeln vi reagerade på publicerades den 2 juni 2026 med rubriken ”Därför blev jag Säpo-informatör i den autonoma vänstern”.

Denna artikel blandar två saker som inte ska blandas. Om ETC vill publicera en berättelse om hur det går till när en blir Säpo-informatör, så är det en sak. Om ETC vill skriva om den autonoma vänstern utifrån vad som en Säpo-informatör berättar, så är det en annan sak. Men här görs både och i en och samma text. Samtidigt som personens integritet som informatör ifrågasätts blir personen den enda källan till spektakulär information om den autonoma vänstern. ETC väljer till och med att peka ut en organisation vid namn. Bortsett från att det kan anses som ansvarslöst verkar valet godtyckligt. Bara för att en SÄPO-informatörer haft kontakt med en viss grupp blir den inte till statens fiende nummer ett. Hela artikeln präglas av en klichéartad beskrivning av den autonoma miljön. ”Sammandrabbningen blir brutal och i kaoset får två poliser röd färg kastat i ansiktet”, står det om en demonstration i Stockholm – en märklig tolkning av brutalitet.

Att ETC:s artiklar inte är bra för palestinarörelsen och den oberoende vänstern råder det inga tvivel om hos oss. Men ETC kan naturligtvis lätt säga att det inte är någonting de bryr sig om; att det där med ”röd, grön och oberoende” bara indikerar en viss värdegrund, att de inte alls är en rörelsetidning, och att de i stället vill ägna sig åt hederlig, objektiv journalistik. Fine. Men då får de också göra det. Att sudda gränserna mellan rykten och sanning, att blanda äpplen och päron och att använda sig av opålitliga källor för lite sensationalism och klickbete duger inte. Det blir fel, oavsett anspråk.

Ninïan Sassarinis-McGowan och Gabriel Kuhn

Ninïan Sassarinis-McGowan studerar lingvistik och journalistik. Gabriel Kuhn är skribent och översättare. Båda är medlemmar i SAC:s internationella kommitté.

5 days sedan
Senast Jonas Lundström röstade i ett riksdagsval var 2002. Johan Nilsson / TT / privat.

Att inte rösta är en etisk handling

Det finns såväl etiska som strategiska skäl att inte rösta i höstens riksdagsval, skriver författaren och aktivisten Jonas Lundström.

Senast jag stod vid urnan var i riksdagsvalet 2002. Då röstade jag fortfarande borgerligt, om än med tvekan. Närmare bestämt på Kristdemokraterna. Men en politisk ommålning av mitt liv hade börjat. Röda, gröna och svarta färger tog över, och några år senare skulle jag känna skam över mitt val.

Nu är jag knappast unik, vi är säkerligen många som ångrat vårt stöd till ett specifikt politiskt parti. Avsevärt färre är de som fått kalla fötter inför röstningen som sådan.

Mitt huvudargument för riksdagsvalsbojkott är etiskt. Att rösta på något av riksdagspartierna utgör ett direkt stöd till våld, förtryck och ekologisk utarmning. De är alla i olika utsträckning nationalister som vill jaga oönskade migranter, en gränspolitik som dödar tusentals människor på haven varje år. De kommer alla hålla en svensk djurindustri under armarna som plågar och dödar över 100 miljoner landlevande djur årligen för profit. De inte bara lutar sig mot patriarkala och rasistiska våldsapparater som polis, militär och kriminalvård, de vill också bygga ut vapenmakten. De godtar alla nödvändigheten av kapitalism och ekonomisk tillväxt som exploaterar arbetare och förstör den livsmiljö vi alla är beroende av. Genom sin röst backar man därför aktivt den rådande ordningen och den styrande klassens utsugning.

Jonas Lundström är aktivist och författare till bland andra avväpna människan och Batongerna slår nedåt

Ett motargument från vänster är att vi måste rösta på det minst dåliga alternativet, och inte lämna fältet fritt för högerkrafternas härjningar. Det är stora skillnader mellan SD och V, mellan M och MP, och den förda politiken har konkret betydelse för verkliga liv. Vi måste mota fascismen och försvara demokratin. Gott så, men hur långt kan man gå i sin support för ”The Lesser Evil”? Även i en diktatur går det typiskt sett att rösta.

När det gäller att hejda fascismen via valsedeln är det en strategi som både historiskt och i nutid varit mindre framgångsrik. Denna ideologi växer fram ur den liberal-demokratiska kapitalistiska ordningen, och är från ett vänsterperspektiv snarare en förstärkning av auktoritära drag i detta samhälle än en verklig motkraft. Redan 2002 hörde jag många säga att man måste rösta för att stoppa SD. Och som vi har röstat…

Men någon direkt skada kan det väl ändå inte göra? Många av oss som har djupgröna, vänsterkants eller anarkistiska sentiment tror, oavsett om vi röstar eller ej, att genomgripande samhällsförändring kommer underifrån. Historien antyder att vi behöver sociala rörelser som är tillräckligt starka och spetsiga i sitt motstånd för att tvinga fram radikal förändring. Men ska det vara möjligt behöver individer, grupper och rörelser en viss distans till de styrande. Då röstande utgör en så helig praktik i vårt samhälle är det naivt att tro att denna handling inte skulle påverka oss. Valengagemang och partipolitik tar energi och uppmärksamhet, skapar lojaliteter, och riskerar att distrahera, splittra och försvaga radikala rörelser. Samtidigt legitimerar det makten.

Nu föreslår jag inte något absolutistiskt röstmotstånd. Att öka röstdeltagandet bland underrepresenterade grupper är exempelvis lovvärt. 2022 röstade jag i kommun- och regionvalet, och skulle ett politiskt parti dyka upp som utgör en verklig opposition mot den rådande ordningen lovar jag dessutom att omvärdera mitt val att inte rösta även till riksdagen. Men tills vidare föreslår jag att vi som arbetar för något helt annat undanhåller dessa politiker vårt bifall.

Jonas Lundström, aktivist och författare

Publicerad
7 days sedan
Poeten Jesper Lundby skriver veckoverser i Arbetaren. Foto: Henrik Montgomery / TT

Veckovers: Sagan om SAP

Det var en gång en socialdemokrati,
det var en gång en arbetarklass.
Den ene moppade toan,
den andre skurade dass.

Den ene stred för den andre,
och tvärtom, och på detta sätt
så blev de den starkaste kraften.
De var inte två, de var ett.

De byggde upp fackföreningar,
de byggde ett Folkets Hus.
De började bygga ett folkhem.
De följde ett rättvisans ljus.

Den ene var duktig på att tala,
den andre på att röra sig. 
Den ena var smart och sa: 
”Nu tar jag betalt för att tala för dig”

De slog sig in i det innersta,
ända till maktens bord.
”Rör du dig hotfullt därute”, sa den ene,
”så ska jag säga dem ett sanningens ord!”

1900-talet började.
Hundra år gick. Det tog slut.
Den ene satt kvar därinne
och har inte än kommit ut.

Ett och annat hände och den ene
skruvade sig rätt så nervöst. 
De andra vid bordet hånflinade
och sa att: ”Nu sitter du löst!”

Från fönstret skrek den ene: ”Var är du?
Det är valår – jag behöver dig!
För utan dig och din rörelse
– varför ska nån lyssna på mig?”

Den talande tystnaden svarade:
”Ledsen, du hade din chans.”
Arbetarklassen och rörelsen 
hade gått någon annanstans.

Publicerad Uppdaterad
2 weeks sedan
Poeten Jesper Lundbys veckovers i Arbetaren. Foto: Martina Holmberg/TT. Montage: Arbetaren

Veckovers: När du får oväntat besök

En morgon är inget detsamma.
Man lyfter sin kaffekopp
då ur den en plötslig eldsflamma
och fyra djur stiger opp.

Barndom, Längtan, Svid och Moral
heter varelserna som flyttar in
i lägenheten man haft som ett skal
omkring sitt eget skinn.

När man som vanligt till arbetet
gör sig redo att gå
ligger de där över hallgolvet
tysta, och tittar på.

Till kvällen så micrar man rester
man äter trött vid sitt bord.
Fyra djur sitter som gäster.
Betraktar en utan ett ord.

Publicerad Uppdaterad
2 weeks sedan
Alexandra Urisman Otto om El Nino, värmeböljan, klimatförändringar.

Alexandra Urisman Otto:
Allt brinner och de ”progressiva” fortsätter som vanligt

Klimatforskare som annars brukar uttrycka sig återhållsamt erkänner sig nu vara i chock. Samtidigt befinner sig det offentliga samtalet långt ifrån den katastrofala verklighet vi lever i, skriver Alexandra Urisman Otto.

Europa kokar och brinner på samma gång. Hettan har stängt Eiffeltornet och lågorna står höga strax utanför den franska huvudstaden. Hundratals människor har dött i drunkningsolyckor och den senaste värmeböljan (vi går redan in i sommarens tredje) kopplas till tiotusentals för tidiga dödsfall.

Har du också panik i hettan? Känns det som en mardröm? Bra, allt annat vore fullständigt orimligt. 

Klimatforskaren Zeke Hausfather skrev på måndagen att han brukar vara ganska återhållsam när han diskuterar klimatdata. Bara en enda gång – i september 2023, när de globala temperaturerna för månaden visade sig vara hela 0,5 °C varmare än någon tidigare septembermånad – har han blivit chockad. 

”Fram till i dag”, skriver han. 

Årets El Niño kan bli den starkaste som uppmätts

Zeke Hausfather är chockad igen efter att ha analyserat hur de olika klimatmodellerna bedömer läget för hur den begynnande El Niño-händelsen ska utveckla sig. El Niño är ett återkommande väderfenomen som uppstår när havsvattnet i delar av Stilla havet blir ovanligt varmt. Det påverkar vädret över stora delar av världen och under våren har forskare allt oftare varnat för att den här El Niñon kommer att bli extrem. 

Det verkar vara en underdrift, menar nu Zeke Hausfather.

”Det ser ut som att årets El Niño inte bara med stor sannolikhet kommer att bli den starkaste sedan tillförlitliga mätningar inleddes – den kan till och med bli den starkaste med en verkligt häpnadsväckande marginal”, skriver han.

Styrkan i El Niño går att förutspå genom att mäta avvikelser i havsytans temperatur i ett specifikt område i den tropiska delen av Stilla havet. När alla klimatmodeller nu har analyserats ligger medianvärdet på 3,6 grader Celsius, omkring 0,8 grader högre än det tidigare rekordet från 2015-16. 

”För att sätta detta i sitt sammanhang”, skriver Zeke Hausfather och sedan förklarar han: Skillnaden mellan den starkaste och den femte starkaste El Niño-händelsen under de senaste 150 åren är endast omkring 0,5 grader. 

Han avslutar:

”Modellerna förutspår något som ligger utanför ramen för allt vi någonsin har observerat.”

Skäl till panik? Ja. 

Gaslightande debattklimat om klimatet

Men värst i denna mardröm är ändå hur långt ifrån den här verkligheten som vårt offentliga samtal befinner sig. Ingenstans säger någon som det är. Till och med det så kallade ”progressiva” Sverige fokuserar på att legitimera sina egna och andras flygresor, i stället för att bidra till – och kräva – den verkliga, genomgripande omställning som vi vet krävs. 

Ett exempel: Sverige har klimatmål som aldrig nås men som framför allt i sig är gravt otillräckliga. Bara omkring en tredjedel av svenskarnas utsläpp räknas med när klimatmålen utvärderas – ändå hörs inte ett enda parti i valrörelsen kräva att alla utsläpp ska omfattas av klimatmålen. Ingenstans, förutom från vissa aktivister, kommer krav på verklig, genomgripande systemförändring.

Vad fan ska man göra, då?

Det är inget fel med att ha panik vare sig över hettan eller det gaslightande debattklimatet. Tvärtom är det en fullt rimlig reaktion på det oerhörda hot som hänger över oss. Använd paniken och påminn dig om att det finns fler som känner som du. Lyssna på dem, läs vad de skriver. Organisera dig tillsammans med dem. 

För det här är ingen mardröm. Det är den nya verkligheten.

Publicerad Uppdaterad
2 weeks sedan
Sverige pekas ut för att i flera regioner ha behandlat EU-migranter sämre i jämförelse med andra utsatta grupper, samt för indirekt diskriminering på etnisk grund. Foto: Magnus Hjalmarson Neideman SVD/TT

Sverige diskriminerar när EU-migranter vägras vård

Europeiska kommittén för sociala rättigheter har fastslagit att Sverige kränkt EU-migranters rättigheter genom att neka till vård. Jonatan Michaneck tycker att det borde oroa oss alla att staten tar så lättvindigt på uppenbar diskriminering och kränkningar av mänskliga rättigheter.

Kritiken är svidande från Europeiska kommittén för sociala rättigheter som enhälligt slår fast att Sverige begått allvarliga människorättskränkningar när staten och regioner nekat EU-migranter sjukvård, eller tagit betalt för nödvändig sjukvård.

 I uttalandet står det skrivet att Sverige anses ha kränkt personernas rättigheter genom nekande av vård och särbehandling på grund av deras status som sårbara EU-migranter. Därutöver pekas Sverige ut för att i flera regioner ha behandlat EU-migranter sämre i jämförelse med andra utsatta grupper, samt för indirekt diskriminering på etnisk grund.

Många tror nog att Sverige behandlar romer och EU-migranter bättre än andra europeiska länder där rasismen är mer uttalad. Kommitténs yttrande vänder på många sätt upp och ner på idén om den svenska givmildheten och blottlägger en stat som givit upp på sitt ansvar gentemot europeiska medborgare och de mänskliga rättigheterna.

Undviker vård av rädsla för kostnader

En kvinna från Bulgarien som gör akut kejsarsnitt i Gävle faktureras 179 251 kronor. Kostnaderna är förstås omöjliga för en person i marginaliserad tillvaro att betala. Även för en heltidsarbetande skulle summan vara överdådig. Personer har också blivit fakturerade för akutbesök i samband med stroke och hjärtproblem, samt efter rån, misshandel, och bilolycka. Barnafödande och mödravård är andra vårdbesök som lett till fakturor på 3000 kronor och uppåt och det finns fler exempel. Amnesty international nämner dessutom att många ur gruppen undviker att söka vård av rädsla att drabbas av höga utgifter.

Jonatan Michaneck är socialarbetare på räddningsmissionens härbärgen för EU-migranter. Foto: Privat.

EU-migranter är en särskilt utsatt grupp av många skäl. I sina hemländer nekas de ofta tillgång till det egna landets välfärdssystem på grund av utbredd och systematisk diskriminering som också har andra förödande konsekvenser. Fattigdomen hos gruppen är utbredd och nödställdheten stor. 

Sveriges hinder för vård riskerar liv, och förutom att det är landets plikt att leva upp till skrivelserna om rätten till vård borde det oroa oss alla att staten tar så lättvindigt på uppenbar diskriminering och kränkningar av mänskliga rättigheter.

Sverige måste ta åt sig av kritiken och förutom att se till att ingen människa berövas rätten till vård anser jag att vi borde ersätta i fullo de personer som drabbats av kostnader i samband med vårdbesök. I framtiden hoppas jag att staten och regionerna prioriterar människorna, framför försöken att hitta kryphål.

Publicerad Uppdaterad
3 weeks sedan
Poeten Jesper Lundbys veckovers i Arbetaren. Foto: Nicklas Thegerström / TT. Montage: Arbetaren

Veckovers: Rätten att lata sig

Vila nu, lilla proletär.
Tids nog får du slava.
Den ljuva sommartid är här.
Häll i dig lite cava.

Tacka mormorsmors och farfarsfars strid
som denna din ledighet givit dig
genom att stå upp, som de på sin tid,
för rätten att lata sig.

Eller ligg still i gräset, ljuvligt slö
och ge blanka fan i alla måsten.
Robot ska flyta på rygg i en sjö.
Säg hej och välkommen till rosten.

Och du som slavar genom dagen så het,
utan semester sommaren som julen,
sno dig en rast när ingen ser, för alla vet
att frihet smakar ännu bättre stulen.

Publicerad Uppdaterad
3 weeks sedan
”Det krävs omedelbara insatser för att kartlägga och skydda de kvarvarande ur- och naturskogarna”, skriver Naturskyddsföreningens ordförande Beatrice Rindevall. Foto: Anders Wiklund/TT, Björn Nordqvist

De sista oskyddade naturskogarna på väg att försvinna

Enbart tre av åtta partier vill ge de sista oskyddade naturskogarna i Sverige ett strikt skydd till 2030. Det visar Naturskyddsföreningens valenkät. Inget av de stora partierna svarar ja på vår fråga om att kartlägga och skydda ur- och naturskogarna till 2030. Det innebär att dessa viktiga skogar nu riskerar att försvinna, skriver Naturskyddsföreningens ordförande Beatrice Rindevall.

Tillståndet för den biologiska mångfalden i Sveriges skogar är allvarligt. Förutom i det fjällnära området finns ur- och naturskogar bara kvar som öar i landskapet, och mer än tusen skogslevande arter är hotade. 

Ur- och naturskogar är avgörande för att bevara hotade arter, stabila ekosystem och som kolsänkor. Men stora delar av detta naturarv går förlorat i snabb takt. De ekologiska värden som byggts upp under århundraden kommer inte kunna återskapas inom överskådlig tid, om ens någonsin. 

Alla ur- och naturskogar i EU ska vara strikt skyddade till år 2030. Om Sveriges åtaganden om strikt skydd ska nås krävs omedelbara insatser med kartläggning och skydd. Annars riskerar dessa skogar att avverkas. 

Oroväckande svar från riksdagens partier

Inför valet frågade Naturskyddsföreningen därför samtliga riksdagspartier om de ställer sig bakom förslaget att kartlägga alla ur- och naturskogar och säkerställa ett strikt skydd senast 2030. Resultatet är oroande. Endast tre av riksdagens åtta partier ställer sig bakom förslaget, och ingen av de stora partierna säger ja. Detta innebär att det ännu är långt till riksdagsmajoritet för förslaget. 

Ur-och naturskogar är några av de mest värdefulla ekosystemen för biologisk mångfald i Sverige och Europa. Eftersom lagen inte stoppar avverkning av ur- och naturskogar är risken stor att dessa ovärderliga skogar fortsätter att gå förlorade. Och avverkningstakten bara ökar. De senaste fyra åren har avverkningar i skogar med höga naturvärden ökat med hela 400 procent, enligt den ansvariga myndigheten Skogsstyrelsen. Samtidigt har riksdagen nyligen beslutat om regellättnader för skogsbruket, vilket riskerar att förvärra situationen ytterligare.

Det krävs omedelbara insatser för att kartlägga och skydda de kvarvarande ur- och naturskogarna. Det är både obegripligt och mycket oroande att majoriteten av partierna inte vill detta. Nu är det upp till politiken att ta ansvar. 

Beatrice Rindevall, ordförande Naturskyddsföreningen

Publicerad
4 weeks sedan
Kusra på norra Västbanken ligger mellan bosättningen Migdalim och den olagliga utposten Esh Kodesh. Det är en av de palestinska byar som har störst problem med bosättarvåld. Palestinierna kan inte göra mycket för att försvara sig mot bosättarna. Mannen på bilden hoppas att ett staket åtminstone ska fördröja dem. Foto: Yvonne Åsell / TT. Montage: Arbetaren

Veckovers: Huset

Det var en gång ett hus.
Det stod i östra Jerusalem.
I huset fanns ett särskilt ljus,
som det alltid gör i nåns hem.

Så länge hade huset tillhört släkten
att många små i det lärt sig gå,
blivit stora, flyttat ut och sen
kommit dit med sina egna små.

Nu bilar en pappa bort betongen,
ett golv han gjöt när dottern var fem
för att slippa betala rivningen
som staten beordrat av hans hem.

Förra veckan tog han ner taket.
Väggarna slog han ut igår.
Det sades att huset saknade ett
bygglov hans folk aldrig får.

Varför det blev som det blev
är en grym historia, och en lång,
och sagan om huset som orättvisan rev
blev därför att det var en gång.

Publicerad Uppdaterad
4 weeks sedan
Arbetsplatsolycka utanför Jönköping
Mannen fördes akut till sjukhus med svåra skador. Foto: Johan Nilsson/TT

Man svårt skadad efter olycka på industriområde i Jönköping


En person har förts till sjukhus med svåra skador efter en allvarlig arbetsplatsolycka i ett industriområde strax utanför Jönköping under måndagseftermiddagen.

Det var strax innan 13 på tisdagen som larmet kom till räddningstjänsten. En man hade då fått tunga föremål över sig vid ett företag i Torsvik söder om Jönköping. Både polis och räddningstjänst kallades till platsen och mannen fördes akut till sjukhus med allvarliga skador. 

Olycksplatsen inne på industriområdet har nu spärrats av och en utredning om arbetsplatsolycka har upprättats av polisen.

Publicerad Uppdaterad