Campji är ett medieprojekt som fokuserar på journalistikutbildning för personer som bor i flyktingläger i Beirut. Med många följare på sociala medier ger nyhetskanalen möjlighet för flyktingar att höras på sina egna villkor och ändra stereotyper om lägren.
– Det är viktigt att vardagsberättelserna når ut, säger journalisten Rayyan Sukkar.
När Rayan Sukkar studerade media på Beirut Arab University Libanon visste hon att Libanon inte skulle tillåta henne att formellt arbeta som journalist.
– Palestinska flyktingar studerar på universitetet, till bland annat läkare, journalister och ingenjörer. Min syster pluggade till ingenjör, men kommer inte kunna arbeta som det, berättar hon.
I Libanon bedriver FN genom UNRWA skolor för palestinska flyktingar, men det är inte alla som har möjlighet att studera på universitetet eftersom avgifterna är höga. Rayan Sukkar arbetade hårt och lånade pengar från släktingar och vänner för att ha råd med avgiften.
Idag är hon 28 år gammal och reporter på medieplattformen Campji, en nyhetskanal som syftar till att palestinier ska få göra sina röster hörda och skildra vardagen på sina egna villkor.
Rayan Sukkar är själv uppvuxen i Shatila, ett av Beiruts största flyktingläger. I dagsläget bor där över 40 000 människor, och de senaste åren har även många flyktingar som flytt kriget i Syrien tillkommit.
Under många år har levnadsvillkoren i Shatila legat i medieskugga, eller beskrivits enbart i internationell press.
Men sedan sedan snart sju år pågår medieprojektet Campji i lägret. Ett projekt som startats och fått stöd genom tyska DW Akademie, och numera även sponsras av danska utrikesministeriet.
Projektet syftar till journalistikutbildning för de som bor i flyktingläger.
– Det är främst arbetslösa och personer som inte fått möjlighet att gå i skola som deltar i projektet. Först gick vi en intensiv kurs i journalistik, och sedan startade vi Campji för att dokumentera och skapa en slags medborgarjournalistik om vad som händer i flyktinglägret.
Palestinska flyktingars röster ska höras på egna villkor
Hon berättar att det till en början även var svårt för henne att som ung tjej att arbeta som reporter i Shatila.
– Många litade inte på oss och skämdes för att berätta sina historier på grund av fattigdom. Det var svårt att gå runt med en kamera på gatorna och intervjua folk. Men nu får vi mycket positiv respons. Allt fler hör av sig och vill berätta sina historier.
De flesta av de 21 personerna som arbetar med medieplattformen “Campji” är uppväxta i Shatila och andra flyktingläger.
– Men på senare år har vi tagit vidare projektet från Shatila, och rapporterar nu även från andra palestinska flyktingläger i Libanon och syriska flyktingläger. Vi har även jobbat med irakiska flyktingar. Det är viktigt för omvärlden att få veta hur verkligheten ser ut i flyktingläger, och därmed göra befolkningens röster hörda.
Vad är det som skiljer medborgarjournalistiken från vanlig journalistik?
– Medborgarjournalister spelar en viktig roll eftersom de kan vara på rätt plats vid rätt tidpunkt för att dokumentera. Problemen kan lyftas från andra perspektiv, eftersom det här är människor som rapporterar om sin vardag. Och de här journalisterna kommer med andra perspektiv som ofta inte får utrymme i lokal-tv eller palestinsk tv, säger hon.
– Medborgarjournalisten är den person som kan rapportera vilka nyheter som helst från sin plats och ibland i vissa situationer är det viktigare än professionell journalistik, eftersom det går att se problemet ur sitt eget perspektiv, säger hon.
Rayan Sukkar säger att journalistiken utvecklats mycket under de sju år som projektet pågått.
– Det har blivit som en slags utbildning. Jag studerade en master i media på universitetet, men det är genom Campji som jag verkligen lärt mig utöva yrket.
Palestinska journalister diskrimineras på arbetsmarknaden i Libanon
Palestinska flyktingar i Libanon diskrimineras dagligen och lever under svåra omständigheter. De är utestängda från stora delar av den formella arbetsmarknaden, och är förbjudna att utöva en rad yrken. Eftersom de saknar medborgarskap i Libanon är deras politiska och sociala rättigheter i många fall icke-existerande.
Inte minst saknas det journalister som skriver om verkligheten i flyktinglägren.
– Men för att vara ärlig så är det inte bara palestinska journalister som diskrimineras och inte tillåts arbeta i Libanon. En palestinsk flykting som är specialistläkare och har studerat i 10 år på universitetet får inte heller jobb, säger hon.
Rayan Sukkar säger att tillvaron som frilansare på arbetsmarknaden för henne är svår, och att hon de senaste åren funderat på att lämna Libanon. Något som de flesta palestinier inte kan göra.
– Du betalar skatt, men får inte tillbaka något av systemet som till exempel pension eller försäkring. Jag har utbildning men funderar nu på att söka mig utomlands.
“Libanesisk media målar upp en stereotyp och felaktig bild av lägren“
Rayan Sukkar menar att många får en felaktig bild av palestinier. Hon säger att libanesisk teve ofta visar en falsk bild av människorna som bor i lägren.
– Inslagen kanske handlar om flyktingar som tigger på gatorna. Det finns inget reportage om att vissa flyktingar studerat till läkare, ingenjör eller något annat positivt. Systemet är väldigt orättvist. Det visas alltid negativa bilder på vapen, droger och uppror. Men verkligheten ser annorlunda ut. Det finns mycket bättre människor än mig i flyktinglägret.
Hon understryker att kriminalitet finns överallt i samhället, inte bara i flyktingläger.
– När libanesisk teve gör reportage om droger och kriminalitet så visar de upp bilden av att detta pågår överallt i flyktinglägret, när det i själva verket handlar om vissa enstaka personer. Allt det som är positivt stannar i flyktinglägret, men det negativa sprids i alla libanesiska medier. Det får stor påverkan på samhället och skapar en felaktig bild av palestinier. Vi hoppas att Campji kan motverka det här narrativet.
Inslagen kan handla om allt möjligt, alltifrån större politiska samhällsfrågor till mer vardagliga reportage om basketturneringar och trädgårdsodling.
– Vi skildrar allt som händer i lägret, och vi försöker också lyfta fram positiva berättelser. Till exempel gjorde vi ett inslag om en man med funktionsvariation, men som har lyckats öppna en restaurang och jobbar, trots att han har det tufft. Hela systemet var emot honom men trots detta lyckades han skapa sig ett bättre liv, säger hon.
Intervjun med Rayan Sukkar gjordes innan kriget i Gaza bröt ut.
