Sanjida Rifat Rahman hade länge sett fram emot den 1 november. Det är nämligen då hennes dotter ska födas i ett planerat kejsarsnitt. Men samma datum införs det nya försörjningskravet för arbetskraftsinvandrare i Sverige. Nu innebär nedräkningen till hennes dotters ankomst en stress som gör det svårt att somna på natten.
– Jag längtar efter att träffa min dotter så otroligt mycket, men är samtidigt orolig för hennes framtid.
Det är en kylig onsdagseftermiddag i slutet av oktober och utanför de rymliga fönstren i lägenheten i Bredäng har träden börjat skifta till gult. Inte långt därifrån ligger förskolan där Sanjida Rifat Rahman planerat att hennes dotter ska gå i framtiden.
– Vi flyttade in i den här ljusa lägenheten i maj, det tog tid att inreda den och få alla möbler på plats. Nu måste vi sälja den, plocka ihop alla saker och flytta härifrån, suckar Sanjida och rättar till några dekorationsblommor på matbordet.
Sanjida har länge sett fram emot den 1 november. Det är nämligen då hennes dotter ska födas i ett planerat kejsarsnitt. Men datumet har i stället blivit en ständig påminnelse om att tryggheten kan slitas ifrån henne. Samma dag kommer nämligen ett nytt försörjningskrav börjar gälla för arbetskraftsinvandrare från länder utanför Europa. Nu innebär nedräkningen till hennes dotters födelse en stress som gör det svårt att somna på kvällarna.
– Jag längtar efter att träffa min dotter så otroligt mycket, men är samtidigt orolig för hennes framtid.
Sanjida Rifat Rahman är en av tusentals arbetskraftsinvandrare i Sverige som riskerar utvisning, när försörjningskravet höjs den 1 november till 27 360 kronor. En lag som endast berör arbetskraftsinvandrare från länder utanför EU och framförallt slår mot kvinnor i berörda branscher.
Klar med utbildning i svenska språket
Sanjida Rifat Rahman, 28 år, kom till Sverige tillsammans med sin man från Bangladesh 2019 för att läsa en masterutbildning i marknadsföring, men hittade inget arbete efter utbildningen.
I stället tog hon arbete som städare på ett väletablerat företag i städbranschen. Efter de långa slitsamma skiften som städare läste hon kvällskurser i svenska på SFI, och har nu klar med sin utbildning i svenska språket.
Efter att ha kämpat hårt i flera år i Sverige, och knappt haft en minut fritid, har hon även påbörjat en distansutbildning som transportledare på en svensk yrkeshögskola.
– De senaste åren har varit så ansträngande. Jag brukade börja arbeta på städföretaget klockan sju på morgonen och sluta vid femtiden, och sedan direkt skynda till lektionerna på SFI på kvällarna. Nu är jag halvvägs in i utbildningen som transportledare, säger hon stolt.
Sanjida är höggravid och barnet kommer om bara några veckor. I sovrummet intill står spjälsängen och på madrassen ligger en trave blöjor redo att användas.
– Det känns som om allt mitt hårda arbete varit förgäves. Jag har avslutat masterutbildningen, lärt mig språket och dessutom påbörjat en ny utbildning. Jag skulle bidragit till samhället, men nu måste jag börja om från noll igen, säger hon.
Väntat på besked sedan februari
Sanjidas man arbetar på ett internationellt företag i marknadsföringsbranschen, och är trots anställningen beroende av sin frus arbetstillstånd.
Ända sedan februari, då Sanjida lämnade in ansökan till Migrationsverket, har familjen väntat på besked om förlängning. Nu tyder allting på ett avslag.
Eftersom Sanjida är höggravid kan hon inte heller söka efter nya jobb med en bättre lön. Barnet kommer att födas i Sverige, men familjen har svårt att återvända till Bangladesh. Inte minst på grund av den politiska situationen i landet som innebär en potentiell fara dem.
– Så många saker har förändrats där de senaste åren och vi har satsat på en framtid i Sverige. Det är inte säkert för oss att återvända dit. Och det kommer ta tid, det tar tid att ansöka om pass för barnet.
Läkaren varnar för hälsoproblem
Sanjida har sett fram emot mammaledigheten från städföretaget, men tänker ändå fortsätta studera på yrkesutbildningen. I framtiden skulle hon vilja arbeta på ett större logistikföretag som DHL eller Postnord.
När Sanjida och hennes kollegor fick höra om det nya försörjningskravet kontaktade hon facket, men fick ingen hjälp.
– Facket sade att de inte kunde göra något för oss. De menar att allting är upp till politikerna, säger hon och suckar.
De senaste månaderna har Sanjida problem med sömnen och hennes läkare varnar för att stressen inte är bra för barnet i magen. Till följd av hälsoproblem måste hon genomgå kejsarsnitt, och kommer att behöva lång rehabilitering efter operationen.
– Jag förstår inte varför de inte kan göra ett undantag för oss som redan befinner oss i landet. Vi betalar skatt och bidrar till samhället och har planerat vår framtid här. Vi valde att komma till Sverige av en anledning, men nu kastar de bort oss som skräp. Jag vill bara att mitt barn ska få en framtid, säger hon.
