Den 1 november träder ett nytt försörjningskrav i kraft, som endast berör arbetskraftsinvandrare från länder utanför EU. Tusentals personer riskerar utvisning. Rabeya Lisu, som har två barn, har arbetat inom städbranschen i flera år och skulle precis ansöka om permanent uppehållstillstånd.
– Det känns som om allt mitt hårda arbete gått till spillo, säger hon till Arbetaren.
Åttaåriga Manha tar sats och springer upp för den hala rutschkanan. Hennes bror Mashfi, 12 år, dribblar med en fotboll på gräsmattan. Det är en solig söndag i Rinkeby i Stockholm. Barnen leker på innergården intill höghuset där Rabeyas familj bott de senaste åren.
Rabeya Lisu arbetar sedan flera år som städare. Hon är ursprungligen från Bangladesh och en av de tusentals arbetskraftsinvandrare i Sverige som riskerar utvisning till följd av det nya försörjningskravet som ska träda i kraft den första november.
Ända sedan regeringen på en presskonferens i maj meddelade att lönegolvet ska höjas har vardagen förvandlats till en mardröm.
Numera äter Rabeya sömntabletter för att somna om kvällarna.
Och hon är inte ensam om sin oro. De senaste månaderna har flera demonstrationer genomförts mot beslutet, senast mot angiverilagen i Stockholm i september.
Tidigare behövde arbetskraftsinvandrare från länder utanför EU tjäna minst 13 000 i månaden för att få tillstånd, nu höjs summan till 27 360 kronor. Det gäller även anställda som ansöker om förlängning på ett redan befintligt arbetstillstånd. Försörjningskravet väntas sedan höjas gradvis varje år. I fredags publicerades ett pressmeddelande om beslutet på regeringens hemsida.
I Sverige måste arbetskraftsinvandrare arbeta på samma arbetsplats i två år innan de får tillstånd att förnya sitt arbetstillstånd. Därefter, när arbetstillståndet förnyats, är det möjligt att byta till en annan arbetsplats, men inom samma bransch.
Äntligen skulle jag ansöka om permanent uppehållstillstånd, men nu har allt mitt hårda arbete gått till spillo.
Rabeya Lisu, städare
Anställda som Arbetaren talar med upplever det som ett slags modern livegenskap.
Rabeya Lisu har svårt att resa tillbaka till Bangladesh om lönegolvet införs, eftersom familjen har politiska problem i hemlandet. Situationen riskerar rentav att bli farlig.
”Allt mitt hårda arbete går till spillo”
Familjen hyr i dag en större etta i Rinkeby i andra hand, men lönen från städföretaget täcker knappt utgifterna.
I fyra år har Rabeya Lisu arbetat hårt på ett av de mest etablerade städföretagen i branschen. Trots att företaget har kollektivavtal tjänar hon endast 21 000 kronor i månaden före skatt.
– Det är otroligt krävande. Även om du blir trött fysiskt av arbetet går det inte att byta bransch. Vi som är här på arbetstillstånd har inte begått något brott. Äntligen skulle jag ansöka om permanent uppehållstillstånd, men nu har allt mitt hårda arbete gått till spillo.
Rabeya Lisu arbetar endast 87 procent, men arbetet på städföretaget är slitsamt och arbetsdagarna långa. Klockan sex varje morgon ringer alarmet och Rabeya förbereder frukost och får iväg barnen till skolan.
Prick klockan åtta börjar arbetsdagen på andra sidan staden, ofta i en villa på Lidingö eller i Stocksund.
Mellan klockan tolv och ett på dagen äter Rabeya lunch, oftast på en buss på väg till nästa adress.
Hon kommer hem först vid sextiden på kvällen, och barnen måste ensamma gå hem från skolan. Det senaste året har hon fått problem med ryggen och äter smärtstillande medicin.
– Från utsidan kanske människor tänker att städning är ett enkelt jobb. Men att fysiskt arbeta varje dag tär på kroppen. Ibland vill jag ge upp, men varje morgon tänker jag på mina barns framtid och kämpar vidare, säger hon och tillägger:
– Jag betalar räkningar och skatt. Jag kan försörja mina barn och har gett dem allt de behöver i Sverige. Jag tänkte att jag skulle arbeta hårt i några år, och sedan arbeta med ett annat yrke för att bidra till samhället. Kanske som sociolog.
Försörjningskravet drabbar barnen
Hon menar att situationen bland hennes kollegor på städföretaget är desperat och betonar att det inte är enskilda personer som ska utvisas, utan hela familjer och framförallt barn.
– Det är en diskriminering som pågår, som drabbar människor som kommer från länder utanför Europa. Och de som riskerar att utvisas är framför allt kvinnor som arbetat hårt. De säger att endast 10–20 procent av alla människor med arbetstillstånd berörs, men de tänker inte på att de här människorna har barn och anhöriga. Det handlar om många fler.
I hemmet talar Rabeya endast engelska med barnen, och barnen pratar svenska med varandra.
– Att byta land kommer innebära en mental tortyr för barnen. De kan inte ett ord bangla och skulle behöva lära sig alfabetet på nytt, säger hon.
Bakgrund eller utbildning spelar ingen roll
Regeringen har bland annat motiverat beslutet med att mer kvalificerad arbetskraft ska komma in i landet och att kriminaliteten ska minska. Rabeya själv är utbildad sociolog vid universitetet i Dhaka, men hennes utbildning och erfarenheter från Bangladesh spelar ingen roll när arbetstillståndet ska förnyas.
Hon tror också att kriminaliteten inte kommer att minska – utan snarare öka, då människor riskerar att utnyttjas om de stannar i landet illegalt.
Människor riskerar att bli papperslösa
Rabeya menar att många människor med arbetstillstånd kommer att gå under jorden om lönegolvet blir verklighet. Många har inte möjlighet att åka tillbaka till sina hemländer, eftersom det inte är säkert för dem.
– De kommer välja att arbeta svart, och många företag kommer att utnyttja dem. Kriminaliteten i Sverige kommer att öka, och det kommer innebära ännu större problem på arbetsmarknaden, säger hon.
Det är också något Emil Boss, förhandlingssekreterare på Stockholms LS av SAC, instämmer i.
– Problemet är inte vilka krav som sätts på papper. Problemen med arbetslivskriminalitet handlar om att ingen följer lagar och avtal. Därför riskerar reformen att bli ett slag i luften, säger Emil Boss.
Migrationsverket: ”Upp till politikerna”
När Arbetaren ringer Fredrik Bengtsson, regiondirektör på Migrationsverket Region Syd, säger han att det nya lönegolvet planeras att införas den 1 november. Han säger att Migrationsverket kommer att göra extra kontroller om arbetsgivaren höjer lönen kraftigt, till exempel från 17 000 till 28 000 kronor.
– Man får ju titta på enskilda ärenden och göra bedömningarna utifrån det. Men det är inte bara att gå från en låg lön och sedan plötsligt nå upp till kravet. Då ringer varningsklockorna om att allt kanske inte står rätt till. Men vi har inte börjat pröva ärenden ännu, så jag vet ännu inte hur bedömningarna exakt kommer att gå till.
Hur tänker Migrationsverket kring att beslutet drabbar kvinnor i städbranschen med barn som riskerar att slitas upp från sin trygghet? Tar Migrationsverket hänsyn till Barnkonventionen?
– Vi som myndighet tänker ingenting alls kring de frågorna. Den frågan får du ställa till politikerna. Vi verkställer bara den lagstiftning som finns. Vi prövar föräldrarnas rätt att vara i Sverige och arbeta. Att barn har varit här i fem år är inte ett skäl att inte titta på frågan om arbetstillstånd. Jag har full respekt och förståelse för den här frågan om vad som ska hända med barnen, men det är inte unikt att ett barn påbörjar en skolgång i ett land där man inte varit tidigare. Om familjer behöver skydd får de ansöka om asyl i stället.
Ingen hjälp från facket
Rabeya Lisu är själv medlem i facket Kommunal. Många av hennes kollegor har hört av sig till facket för att få hjälp, men utan framgång.
– De säger att det är ett politiskt beslut och att de inte kan hjälpa oss ens om det går igenom, säger hon.
Enligt den svenska modellen ska löner förhandlas mellan arbetsmarknadens parter, men i det här fallet när det handlar om migrantarbetare gör regeringen ett undantag.
Söndagseftermiddagen börjar lida mot sitt slut. Det är snart dags för en ny skolvecka och barnen ska återvända hem och läsa läxor.
– För oss känns det omöjligt att återvända till Bangladesh och börja om från noll. Jag kan inte förklara situationen för mina barn. Man talar om att mänskliga rättigheter ska respekteras i Sverige, men var är de för oss arbetskraftsinvandrare?
Arbetaren har sökt Kommunal men de har vid tidpunkten för publicering inte återkommit med svar.
