Den franska filmen Dalva om ett barn som utsatts för långvariga övergrepp av sin far är fint gestaltad men inte riktigt trovärdig ändå.
[Film] Dalva
Manus och regi: Emanuelle Nicot
När diskussionerna handlar om pedofili och incest är det lättare att inrikta sig på förövarna än på offren, kanske för att man föreställer sig att de förra har detta oerhörda som en enda stor gemensam egenskap, lätt att ringa in. När det gäller offren vill man inte heller gärna tänka på vad konsekvenserna kan vara av de brott de utsatts för.
Emanuelle Nicots debutfilm fokuserar helt och hållet på den unga flickan Dalva, som i samband med skilsmässan, fem år gammal fördes bort av sin far och sedan dess flyttat från plats till plats och lärts upp i rollen av hans förment vuxna älskarinna. Dalva har indoktrinerats att världen är ond och orättvis och att det som han utsätter henne för är kärleksfull uppfostran. Hon betraktar sig själv som vuxen kvinna och går klädd som en sådan i en gammaldags version med uppsatt hår och spetsklänningar, fullständigt objektifierad på ett vagt sexuellt sätt.
Logga in för att läsa artikeln
Detta är en låst artikel. Logga in eller teckna en prenumeration för att fortsätta läsa.
Teckna en prenumeration
Få direkt tillgång till denna artikel och mycket mer
✓ Få tillgång till alla våra låsta artiklar, digitala nyheter varje vecka
✓ Få tillgång till hela appen
Inga bindningstider – säg upp när du vill
✓ Få tillgång till alla våra låsta artiklar, digitala nyheter varje vecka
✓ Få tillgång till hela appen
✓ Få 10 magasin hem i brevlådan varje år
Inga bindningstider – säg upp när du vill
✓ Få tillgång till alla våra låsta artiklar, digitala nyheter varje vardag
✓ Få tillgång till hela appen
✓ Få 10 magasin hem i brevlådan varje år
Inga bindningstider – säg upp när du vill
♡ Stöd Arbetaren med en extra slant varje månad
Inga bindningstider – säg upp när du vill

