Deltagare i en kurs i clownaktivism i mitten på april belyser klimatfrågan. "När vattennivån stiger måste man kunna simma", säger en av deltagarna som håller i en skruvad simskola högst upp på Götgatsbacken i Stockholm. Foto: Johan Marklund

Med röd näsa för revolution

”Clownerna organiserar sig, clownerna organiserar sig” hörs på en polisradio i samband med att ett gäng clowner gör narr av några poliser. De kallar sig för clownaktivister och dyker upp på både demonstrationer som de håller med och som de är emot.
– Det absolut roligaste är att göra narr av är fascister, säger Robyn Hambrook som i mitten av april var i Stockholm för att hålla en kurs i clownaktivism.

I en gränd intill Medborgarplatsen i Stockholm står fem personer och byter kläder. Av med jackan och på med röda mössor av olika slag. Sist men inte minst, på med den röda clownnäsan. Väl på torget ställer de upp en bordsskiva som får luta mot en äldre resväska, så att förbipasserande kan läsa sig till vilka de är: Medräknande medborgare. 

– 1, 2, 3. Här har vi tre personer vi kan lägga till i statistiken. Vi hjälper regeringen som ska lägga 500 miljoner kronor på att folkräkna. Det kan vi göra gratis, ropar en av clownerna ut till de som passerar. 

Clownerna Camilla och Karin för folkräknar på Medborgarplatsen i Stockholm. Foto: Johan Marklund

De flesta förbipasserande skrattar och spelar med. En del ställer frågor om folkräkningen. Andra går snabbt förbi. Klockan är strax efter lunchtid en torsdag mitt i april. Regnet hänger i luften. 

– Eller tillhör du skuggsamhället? Regeringen försöker hitta dem, säger en av de andra clownerna på plats. 

”Är du med i skuggsamhället”, frågar kursdeltagarna Karin, Andrea och Mehdi förbipasserande på Medborgarplatsen i Stockholm. Foto: Johan Marklund

I Budgetpropositionen för 2023 beskriver regeringen folkräkningen såhär: ”För att få bättre kontroll över vilka som befinner sig i Sverige olovligt och för att bekämpa välfärdsbrottsligheten och den organiserade kriminaliteten är det viktigt att staten stärker kontrollen över folkbokföringen”. I praktiken kan det komma att handla om kontroller i vad som bedöms vara ”riskområden” för komma åt bland annat papperslösa.

– Det blir ännu en förlängning på Tidöregeringens politik med bland annat visitationszoner som riktar in sig på vissa områden, säger Camilla, innan aktionen påbörjas. 

– Efter valet kom en desperat känsla av att vilja göra mer. Att göra här och nu i vårt samhälle och clownen är vårt verktyg. 

Clown Rebel Army

Aktionen är en del av en kurs som pågått i fyra dagar och den här händelsen utspelar sig under den sista kursdagen av Nomadic Clown Rebel Acadamy. En fyradagarskurs i clownaktivism med 16 deltagare. Kanske den första av sitt slag i Sverige. Det är i alla fall den första kursen som Hilary Ramsden och Robyn Hambrook håller med det här upplägget. Båda är britter och har länge planerat för en resandekurs i clownaktivism. De har båda lång erfarenhet av att kombinera sitt politiska engagemang med clowner. 

Robyn Hambrook. Foto: Johan Marklund

– Jag började känna att mitt tidigare arbete inom teatern ignorerade de pågående kriserna i världen. Inne på teatern fick vi människor att må bra, men utanför brann världen. Så jag började leta efter ett sätt att kombinera drama med aktivism och fann CIRCA, som Hilary var med och grundade 2003, säger Robyn. 

CIRCA, eller The Clandestine Insurgent Rebel Clown Army, är en antiauktoritär och antikapitalistisk clownaktivistgrupp, ursprungligen från Storbritannien. Via direktaktion och civil olydnad har aktivister i gruppen engagerat sig mot bland annat militarism, rasism och för klimatet. 

– Gruppen ville hitta ett sätt att bryta den binära relationen mellan demonstranter och polis och samtidigt leka med det auktoritära. Genom clownen kan man ha roligt samtidigt som man är arg på politiken, säger Hilary. 

Länk mellan demonstrant, polis och åskådare

Att bryta den binära relationen mellan demonstranter och polis handlar även om att få med de som står bredvid och tittar på demonstrationen. Clownaktivisterna blir på så sätt länken mellan åskådare, demonstranter och polis, förklarar Hilary. 

I början av 2000-talet infiltrerades till och med CIRCA av brittisk polis, något som offentliggjordes i samband med att ”Spy cop”-skandalen briserade i brittisk media. En polis som arbetat under täckmantel, med kodnamnet Lynn Watson, identifierades. Poliser som spionerar och infiltrerar vänstergrupper är en lång, och kritiserad, metod för den brittiska polisen.

Från hovnarr till kapitaliserad underhållare

Robyn berättar hur clownen historiskt sett varit politiska kommentatorer och ofta stått nära makten, till exempel hovnarren, men hur clownen i dag förflyttats till underhållning och har formaliserats och kapitaliserats. 

– Jag började fundera över om vi kan flytta tillbaka clownen till det politiska. För att kommentera, utmana, retas, för att undervisa, vara satiriska och genom skratt förändra maktförhållanden. Clownen har väldigt låg status i dag, vilket gör den ofarlig. Det i sin tur innebär att den kan komma väldigt nära makten. 

Hilary Ramsden. Foto: Johan Marklund

Hon berättar om en protest i Bristol, England. Det var en lugn demonstration och poliser stod på led för att visa sin närvaro. Genast gick clownerna dit. På polisradion hörde de ”clownerna organiserar sig, clownerna organiserar sig”.

En clown frågade om hen fick polera polisens sko. En annan frågade om poliserna ville smaka på de nötter hon hade med sig. En nöt for upp och träffade en av poliserna. Clownen slängde sig genast på marken och bad om ursäkt.

 – Vi andra sa ”det är okej, vi straffar henne. Ska vi sparka eller slå? Vad fungerar bäst?”. Polisen blev väldigt obekväm. För oss var det ett sätt att visa på polisens dumhet.

En annan gång var de på första maj i Porto, Portugal. Robyn berättar att de funderade länge på vad de skulle ha för ingång, eftersom att de delade demonstranternas åsikter. 

– Men vi ville inte komma dit och bara säga ”vi håller med”, så vi klädde ut oss till chefer och sa ”tack för all vår profit”. Det blev ett samspel med demonstranterna som ropade ”bu” och vi som sa saker som ”men vadå, ni får ju vara lediga två dagar i veckan”. Det är en fördel med clownen, vi kan spela förtryckaren, den auktoritära, säger Robyn. 

Men det måste varit gånger som demonstranter reagerat mer negativt?

– Ja, det kan vara känsligt. Vi kommer ofta in från sidan om vi ser en öppning. Frågan är hur vi gör clowneri av seriösa frågor, så att vi inte underminerar budskapet, Robyn. 

Ett annat internationellt exempel på clownaktivism är finska Loldiers of Odin som gått på nazistiska Soldiers of Odins protester för att på olika sätt förlöjliga dem och deras budskap. 

– De absolut roligaste att göra narr av är fascister. De är så seriösa och hatar att bli retade. Därför är de perfekta måltavlor för clowner, säger Robyn. 

– Clownen är ett bra sätt för både interaktion och för att bryta isolering. För mig är det en politisk handling, berättar kursdeltagaren Mehdi. Foto: Johan Marklund

Samtidigt som folkräkningen pågår på Medborgarplatsen, har andra halvan av kursdeltagarna samlats på Södermalmstorg. På ett plakat står ”Isberg smälter” och på torget håller de en form av urspårad simskola. 

– När vattnet stiger måste man kunna simma. Kan du simma?, frågar de en av alla som strömmar ut ur tunnelbanestationen intill. 

Sarah, en av kursdeltagarna, berättar att hon ser på clownen som en motkraft mot prestationssamhället. 

– Clownen har ingen och bryr sig inte om status. För mig symboliserar clownen lek och vi har alldeles för lite lek i vårt samhälle, säger hon. 

Mehdi är skådespelare i grunden och en av kursdeltagarna. ”Jag har redan börjat fundera över hur jag kan ta med mig det jag lärt mig här ut på gatorna. Clownen är ett fantastiskt instrument för aktivism. Jag vet inte om det leder någonstans, men det lär ju visa sig”, säger han. Foto: Johan Marklund

Andrea, även hon en kursdeltagare med clownnamnet Görransson, berättar hur hon inte känt sig helt hemma i aktivistsammanhang, men att det här är ett alternativ som hon känner sig trygg med.  

Nomadic Clown Rebel Acadamys sista kursdag. Foto: Johan Marklund

– Genom clownen kan man rubba normer och föreställningar och man kan ändra verklighetens förutsättningar genom fantasin, samtidigt som man bjuder in andra till lek och interaktion, säger hon. 

Clowner som organiserar sig går egentligen emot dess natur. Det menar i alla fall Camilla. 

– Men clownen är också den ultimata anarkisten. Säger någon att du ska göra på ett visst sätt så måste du nästan göra tvärt om. Det är clownens livsuppgift att vara i opposition och stå på den svagas sida. I det politiska läge som vi befinner oss i känns det som att det är dags för oss att samla ihop oss, säger hon. 

Även hon tar upp vikten av satir och clownens historiska betydelse som hovnarr. 

– Sunda samhällen ser värdet av satir. Det är i farliga samhällen som makten inte låter sig skojas med och det är det som håller på att hända här, säger hon. 

Publicerad Uppdaterad
3 timmar sedan
Israelisk militär i Hebron, Västbanken
Trots den så kallade vapenvilan har de israeliska attackerna mot palestinier inte upphört. Israeliska soldater under en räd i den palestinska staden Hebron på det ockuperade Västbanken tidigare i veckan. Foto: Mahmoud Illean)/TT

Israelisk attack mot FN-lokaler


Israel har attackerat och förstört delar av FN:s Unrwa-lokaler i det ockuperade östra Jerusalem på tisdagsförmiddagen. Det rapporterar nu flera internationella medier.

Enligt nyhetsbyrån AFP rullade bulldozrar in på området där Unrwa, FN:s organ för palestinska flyktingar, har sina lokaler under tisdagsmorgonen. Inredning förstördes och Unrwa skriver i ett eget uttalande att det utsatts för en ”aldrig tidigare skådad attack”.

Det israeliska  utrikesdepartementet har försvarat attacken och säger att de anser sig ha rätt att ta över och förstöra lokalerna som ligger i det illegalt ockuperade östra Jerusalem.

Samtidigt fortsätter, trots den påstådda vapenvilan, det israeliska våldet i Gaza och på Västbanken. Som Arbetaren rapporterade förra veckan har i snitt i ett barn om dagen dödats av israelisk militär i det sönderbombade Gaza sedan vapenvilan skrevs under i oktober förra året.

Sammanlagt har över 70 000 palestinier dödats i Gaza sedan Hamas attack på Israel den 7 oktober 2023. Många av dessa är barn.

Publicerad Uppdaterad
3 veckor sedan
Arbetarens redaktion (utan inbördes ordning) siar om framtiden och försöker hoppas på något bättre än samtiden. Foto: Arbetaren / Alaa Abu Asad, Jan-Åke Eriksson, Mika Kastner Johnsson

Skitåret 2025 är äntligen slut. Nu blickar vi framåt – men mot vadå?

Elände
Elände
Elände

Länge lyste den svarta rubriken på Arbetarens gamla löpsedel från årskiftet 2010/2011 från ett hörn av redaktionen. Nu har vi städat bort den. Få kunde väl ana att det 15 år senare skulle se än jävligare ut runt om i världen. Krig, klimatkatastrofer och fortsatt ökade klassklyftor. 2025 är äntligen över och nu är det dags att blicka framåt. Så här tror vi på Arbetarens redaktion om året som kommer.

2025 var allt annat än muntert. Hur lång blir baksmällan?

Johan
– Den har väl egentligen fortfarande inte lagt sig sedan 2024 och knappt ens från året innan det. Så den blir nog dessvärre väldigt lång. Vi lever i mörka tider, ta en återställare!

Amalthea
– Det enda som faktiskt hjälper mot baksmälla är väl att fortsätta vara full, så vi får köra på det.

Josephine
– Enda hoppet är att det är de som festade hårdast får den svåraste huvudvärken.

Vendela
– Det finns inte tid för baksmällor. Organisera dig!

Titta i din inre spåkula. Vad ser du mest fram emot 2026?

Håkan
– Det ska bli oerhört spännande att följa SAC:s stora satsning på migrantorganiseringen på nationell nivå. Solidariska byggare och Solidariska städare har ju vunnit fantastiskt många viktiga strider under de senaste åren, i framförallt Stockholms-regionen. Och om praktiken, lärdomarna och organiseringen kan skalas upp på fler platser och i fler branscher – då kommer 2026 bli ett riktigt spännande år.

– Sedan ser jag också fram emot hockey-OS! I år med NHL-spelare för första gången på länge. Jag ser fram emot att se William Nylander spela i Tre Kronor.

Alva
– Jag såg fram emot att få ta det nya nattåget till Basel, men nu blir det ju inget med det. Och fast jag skäms lite för det så längtar jag efter den svenska översättningen av Knausgårds Jag var länge död. Men förhoppningsvis sker något mer exalterande än det under året. 

Johan
– Att året ska ta slut? Nej. Jag hoppas att Erik Helgeson får upprättelse i Arbetsdomstolen och kommer tillbaka till jobbet och att vi får se någon slags ljusning i helvetes Sudan, Gaza och på Västbanken. Samt att Brynäs rycker upp sig lagom till slutspelet i vår och infriar förväntningarna om SM-guld.

Förutom det kommande valet. Vilka blir de stora politiska och fackliga striderna under året som kommer?

Johan
– Fackligt tror jag just utgången av fallet med Erik Helgeson blir både viktigt och på många sätt avgörande. Politiskt ska det bli spännande att se hur lång tid det tar innan utbrytargrupperna ur Vänsterpartiet bryter sig ur varandra. Valrörelsen däremot, riskerat att bli en direktsänd tågkrasch i slowmotion.

Josephine
– Flykting- och migrantfrågorna. Att våga säga ifrån, studera och rensa ut den ofattbart ökande acceptansen för rasism.

Amalthea
– Inrikespolitiken kommer nog vara en tröstlös blandning av meningslöst käbbel, öppen rasism och hyllningar av auktoritära ledare. Fackligt, om jag ändå ska uttrycka en förhoppning, så tror jag att både syndikalistiska migrantarbetare och missnöjda LO-medlemmar blir fler och att det kommer ge avtryck. Och så klart kommer det bli underbart att se Hamn-arbetsköparna förlora i AD. Eller någon annanstans.

På tal om valet. Hur går det och spelar det egentligen någon roll vilka som bildar regering?

Josephine
– Helt dimmigt i min spåkula just nu, hoppas på att fackliga och andra organisationer vågar stå fria och tvinga politikerna att börja ta ansvar för sitt uppdrag. Att politikernas makt börjar utgå från folket som det är tänkt. Och ett tydligt avvisande av nationalism i valrörelsen – för att i stället presentera alternativen.

Håkan
– Det spelar ju så klart en stor roll. Mycket talar väl för att sossarna vinner enbart för att människor inte vill ha den brutalisering som Tidöregeringen inneburit. Men att döma av hur sossarna just nu bedriver sin opposition så är risken tyvärr stor att de förlorar. Hittills har man till exempel inte presenterat något trovärdigt alternativ för hur man ska lösa arbetslösheten. Och kriminalpolitiskt så har ju sossarna agerat som om de vore ett femte parti i Tidösamarbetet.

Vendela
– Vad jag kan se finns det två troliga utfall: att SD bildar regering med M och KD, eller att sossarna tar hem segern och går i allians med de partier de får med sig. Antingen kommer V böja sig ännu mer för S högervridning, eller så kommer de stå som opposition. De små, splittrade vänsterpartierna kommer inte komma över spärren. Det gör inte L heller. Alla alternativ är dåliga, men SD-varianten är farligast.

Amalthea
– I bästa fall kan en ny regering ge lite andrum, som ger sociala rörelser en chans att ta utrymme och initiativ. Men jag tror att det kommer bli jämnare mellan blocken än vad någon riktigt vill. Ser det inte som omöjligt att S och M båda försöker leka landsfäder och bilda en mittenregering. Än troligare är dock, tyvärr, att hela eller största delen av det borgerliga blocket bildar regering med SD. Båda fallen skulle säkerligen ge katastrofala följder för arbetares rättigheter, sjukskrivna och arbetslösa, mänskliga rättigheter, fria medier och yttrandefrihet, med mera. 

Fritt fram att önska. Hur vill du helst se löpsedeln som sammanfattar 2026?

Alva
– Jag kan inte tänka på löpsedlar utan att se Pontus Lundkvists “Nu kommer el-tortyr i pungen-kylan”.

Vendela
– ”Det finns inga soldater mer, det finns inga gevär!”

Josephine
– Någonting i stil med: ”Du agerade – vi vände skutan tillsammans”

Johan
– ”Arbetaren avslöjar: 2026 var bara på skämt”

Amalthea
– ”Efter 99 dagars regeringsförhandlingar – folket tröttnade och tog över, vi har hela listan!”

Håkan
– ”Rättvis fred i Palestina” eller ”Ryssland backar ur Ukraina”.

Publicerad Uppdaterad
1 månad sedan

Podden besöker Bokkafé Angbett i Umeå

Podden besöker Bokkafé Angbett i Umeå

Bokkafé Angbett är ett frihetligt socialistiskt bokkafé som har rötterna i Skellefteå, men som år 2018 flyttade lokalen och verksamheten till Umeå. I det andra avsnittet av podden Kulturplats möter lyssnarna Lars Axelsson, aktiv i bokkafét.

– Det intressanta är människornas fria skaparkraft, säger Lars Axelsson som är aktiv i Bokkafé Angbett och som länge varit engagerad för DIY-kultur.

I poddavsnittet berättar han om Bokkafe Angbett och om när ockupanter fick hyra lokstallar av kommunen – för en krona om året. Lars Axelsson lyfter även kritik mot hur stadsomvandlingen sett ut i Umeå de senaste åren. Den som vill läsa mer om detta kan bland annat kika på Allt åt allas rapport ”Detta hus ska inte bli någon jävla galleria”.

Här kan du höra första avsnittet av podden Kulturplats

Lars Axelsson utanför Bokkafé Angbett. Foto: Tuija Roberntz
Publicerad Uppdaterad
1 månad sedan

Podd: Fallet Erik Helgeson del II

Podd: Fallet Erik Helgeson del II

Arbetarens chefredaktör Amalthea Frantz i ett samtal med Hamnarbetarförbundets vice ordförande Erik Helgeson på Socialistiskt forum i Stockholm 29 november, 2025.

Lyssna på avsnittet i ljudspelaren ovan! (Eller sök efter Arbetaren Radio i din vanliga poddspelare)

Här kan du höra del 1:

Läs gärna våra intervju med Erik Helgeson här:

Publicerad Uppdaterad
2 månader sedan
”Om man inte vill ha nazister på gatorna ska man nog inte vara där själv heller”, sade forskaren Christer Mattson i P1 Morgon. Illustration: Toivo Jokkala

”Det gynnar bara Hitler”

Satirtecknaren Toivo Jokkala kommenterar den aktuella frågan om gynnandet av nazister.

”Det gynnar bara Hitler.” Illustration: Toivo Jokkala

– Det är en väldigt olycklig spiral mellan de högerextrema manifestationerna och motdemonstranterna, sade forskaren Christer Mattson, chef för Segerstedtinstitutet, i  P1 Morgon den 2 december, apropå mobiliseringen mot de återupptagna nazistdemonstrationerna i Sverige.

– Så om man inte vill ha nazister på gatorna ska man nog inte vara där själv heller, tillade Christer Mattsson.

Den här satirbilden av Toivo Jokkala publicerades första gången i tidskriften Brand nr 2/2021.

Publicerad Uppdaterad
2 månader sedan

Podd: Fallet Erik Helgeson

Podd: Fallet Erik Helgeson

Varför är fallet Erik Helgeson och hamnstriden avgörande för arbetarrörelsen? Juristen Frederick Batzler och Arbetarens chefredaktör Amalthea Frantz i ett specialavsnitt av Arbetarens podd.

Publicerad Uppdaterad
2 månader sedan
Arbetsplatsolycka golfbanan Österåker
Polisen utreder nu händelsen som vållande till annans död genom arbetsplatsolycka. Foto: Fredrik Sandberg/TT och Johan Nilsson/TT

Död efter arbetsplatsolycka på golfbanan i Österåker


En man har omkommit i en arbetsplatsolycka på en golfbana i Österåker strax norr om Stockholm. Det här sedan han klämts under ett arbetsfordon.

Olyckan inträffade strax efter klockan åtta på tisdagsförmiddagen. Det här i samband med ett anläggningsarbete på golfbanan där mannen av ännu oklar anledning hamnade under sitt fordon och klämdes svårt. Han fördes akut till sjukhus och på onsdagsförmiddagen meddelade polisen att han avlidit till följd av sina svåra skador.

Händelsen rubriceras nu som vållande till annans död genom arbetsplatsolycka. Flera förhör ska redan ha hållits med den omkomna mannens kollegor.

Hittills i år har minst 45 personer omkommit i samband med misstänkta arbetsplatsolyckor runt om i Sverige, enligt Arbetsmiljöverkets statistik.

Publicerad
2 månader sedan
– Det som saknas i dag på många redaktioner är ett publicistiskt mod, säger journalisten Alexandra Urisman Otto. Foto: Roger Turesson

Alexandra Urisman Otto ny skribent i Arbetaren

I somras sa den prisade klimatjournalisten Alexandra Urisman Otto upp sig från sitt jobb på Dagens Nyheter, i protest mot tidningens rapportering om både Palestina och klimatet. I dag publiceras hennes första text sedan dess – som frilans i Arbetaren. 

Hur kommer det sig att du börjar skriva för oss på Arbetaren? 

– Arbetaren är en väldigt fin tidning som jag både tror och hoppas kommer att nå allt fler läsare med tiden. Jag lämnade Dagens Nyheter efter nästan ett decennium på grund av den ängsliga publicistiska kulturen och att tidningen inte förmådde hålla linjen vare sig när det gällde klimatjournalistiken eller bevakningen av folkmordet i Gaza. 

– Arbetaren har en sund inställning till journalistik och jag märker redan att det är högt i tak på redaktionen. Det är som att tidningens stolta historia av att stå rakryggad i sitt motstånd mot nazismen under andra världskriget på något vis sitter i väggarna här. Jag är stolt över att få vara en liten del av den här tidningen.

Vilken typ av journalistik önskar du se mer av?

– Det som saknas i dag på många redaktioner är ett publicistiskt mod. Att man står stadigt i sin syn på vetenskap, fakta och grundläggande, universella mänskliga rättigheter – och att man låter det vara utgångspunkten för journalistiken. Precis det här gör Arbetaren så bra och jag vill egentligen mest se mer av det – fler reportage, intervjuer med intressanta och relevanta personer och granskningar som ställer makten till svars.

– Helt enkelt mer klassisk, god journalistik som ger läsarna möjlighet att orientera sig i den här omvälvande tiden, med accelererande klimatkris och en destabiliserad omvärld med folkmord, krig, konflikter och stora hot mot demokratin.

Du har nyligen släppt en handbok i klimatjournalistik tillsammans med Lisa Röstlund. Hur ser dina planer ut framöver?  

– Jag har ett gäng artikelidéer som jag hoppas kunna få ur mig, och det kommer nya hela tiden. Parallellt skriver jag på en ny bok och tänker mycket på hur jag kan göra mest nytta under de här månaderna och åren när koldioxidbudgeten rinner bort framför våra ögon.

Här kan du läsa Alexandra Urisman Ottos första text i Arbetaren.

Publicerad Uppdaterad
2 månader sedan
En städare har jobbat drygt 5 600 övertidstimmar utan att få betalt – på ett företag som påstår att ”kollektivavtal är en självklarhet”. Foto: Johan Apel Röstlund. Montage: Arbetaren

Amalthea Frantz:
Vem ska städa efter den svenska modellen?

Flosklerna om den svenska modellen har varit många senaste tiden. Den ”står stadigt”, trots det nya EU-direktivet, enligt bland andra LO och Svenskt Näringsliv. ”Bra villkor och kollektivavtal är en självklarhet för oss!” skriver Rengörare Näslund, samtidigt som Arbetaren rapporterar om hur en anställd arbetat flera tusen timmar övertid utan att få betalt.

”Den svenska modellen står stadigt”, påstår såväl tjänstemannafack som LO och Svenskt Näringsliv. Anledningen till utropet denna gång är att EU:s direktiv om lagstadgade minimilöner i stort drivits igenom. 

EU-domstolen har knappt brytt sig om Sveriges och Danmarks protester. Ändå vill alla kalla det en seger. 

Kanske har de stora svenska facken rätt i att direktivet inte kommer att innebära en avgörande förändring för inhemsk lönesättning på kort sikt. Men vad är det de försvarar egentligen? 

Hotet mot den så kallade svenska modellen kommer minst lika mycket inifrån, från dem själva, som från EU. 

Priset för att ”komma överens”

”Den svenska modellen” innebär i korthet att fackföreningarna och arbetsköparsidan ska komma överens själva, utan att staten lägger sig i. Men många (allt från stora fackföreningar till partier och näringslivet) hänvisar gärna till modellen som ett samlingsnamn för mycket mer: nöjda, stolta, trygga arbetare. Men arbetare som inte bråkar i onödan – som tillsammans med arbetsköparna skapar fred på arbetsmarknaden.

Detta har aldrig varit helt sant. I dag närmar det sig ren lögn. För vad är det värt att ”komma överens” om den part som redan från början var i underläge hela tiden får mindre och mindre inflytande? 

Arbetares inflytande har försvagats på flera punkter under många år nu. Inte bara i praktiken ute på arbetsplatserna – utan lika mycket genom just ingripande från stat och politik.

Några exempel: Strejkrätten försämrades kraftigt 2019. Regeringen leddes då av det påstådda arbetarpartiet Socialdemokraterna.

Samtidigt har lagen om anställningsskydd, LAS, urholkats rejält. Det började underifrån, genom att arbetsköpare tog sig allt större friheter. Motstånd kom också underifrån, förstås. Men lagändringen klubbades igenom i riksdagen 2022. Regeringen var även då socialdemokratisk.

Den svenska modellen döljer miljarder i stulna löner

Samma vecka som vissa utropar att ”den svenska modellen står stadigt” kan Arbetaren berätta om ett fall på den anrika städfirman Rengörare Näslund

En städare har jobbat cirka 5 600 övertidstimmar utan att få betalt. Det hela ska bygga på ett system som kallas ”fasttidsobjekt”: ett fast pris, långt under den normala ersättningsgraden, för varje städad lokal, och ofta flera lokaler samma dygn. 

Företaget skriver på sin sajt: ”Bra villkor och kollektivavtal är en självklarhet för oss!”

Det här har med rätta väckt upprörda känslor. Men det värsta är egentligen inte det enskilda fallet, eller företaget. Det är att det säkerligen finns tusentals fall som inte har kommit fram i ljuset – ännu. 

Arbetaren har rapporterat om många liknande ärenden inom olika branscher, inte minst byggsektorn, ofta hos företag som på papperet har ”schyssta villkor”. Men sannolikt är det knappt ens toppen av isberget som vi lyckats skrapa fram. 

Meningslösa kollektivavtal

De stora fackförbunden har de senaste åren, ännu mer än förr, enbart fokuserat på vikten av kollektivavtal. Samtidigt vet vi att dessa avtal ofta är meningslösa. Om arbetarna inte är medlemmar i det avtalsslutande facket, till exempel LO, så förmår inte LO följa upp om avtalen alls följs. Det här drabbar särskilt utrikesfödda arbetare i privat sektor.

Sveriges arbetare behöver inte mer nostalgi kring kollektivavtal eller den svenska modellen. Det som behövs är organisering för bättre villkor i praktiken och hårt motstånd mot alla försök att försämra. Oavsett vilken färg regeringen har – och oavsett om facktoppar väljer att kalla nederlag för seger.

Publicerad Uppdaterad
2 månader sedan
Agnes Lansrot SAC:s generalsekreterare
Agnes Lansrot är SAC Syndikalisternas nya generalsekreterare. Foto: Vendela Engström

Agnes Lansrot blir SAC:s nya general­sekreterare

I helgen valde SAC Syndikalisterna en ny generalsekretare: Agnes Lansrot. Hon efterträder Gabriel Kuhn som haft posten sedan 2023.

Hur känns det att bli vald till SAC:s generalsekreterare? 

– Jätteroligt, känns fint att ha fått det förtroendet från medlemmarna att få representera SAC.

Hur ser du på rollen som generalsekreterare?

– Den är lite av en blandning av två saker. Dels att representera SAC utåt, dels innefattar den sekreterarbiten som handlar om det interna och att få det att fungera. Jag tänker att det kommer bli en spännande kombination och blandning av uppgifter. 

Är det något speciellt du ser fram emot?

– Vi har precis beslutat många spännande saker på kongressen som jag tänker att jag kommer få vara med och förverkliga och försöka skapa så bra förutsättningar som möjligt för. Under kongressen tänkte jag mycket på att när alla LS får chans att mötas så är det många bra saker som händer, så jag vill gärna vara med och främja mer dialog mellan LS. Att ha mer kontakt med alla LS känns som en av de roligaste uppgifterna.

Vad behövs för att fler ska välja att organisera sig fackligt inom SAC framöver?

– Att kunna vara medlem oavsett var i landet du bor eller oavsett vilket språk du pratar kommer underlättas utifrån beslut som fattades under kongressen. Ett medlemskap ska inte vara beroende av att bo i en ort med en resursstark LS, eller att du ska ha ett svenskt personnummer och prata svenska. När vi möjliggör medlemskap för fler personer så tror jag att det kommer locka fler medlemmar.


Publicerad Uppdaterad