Turerna kring Wikileaksgrundaren Julian Assange är en komplicerad och mångfacetterad historia. Dock står det bortom varje tvivel att all den information som Wikileaks förmedlat från visselblåsare har varit ovärderlig för att avslöja sanningen om USA:s krigsbrott, skriver Janne Flyghed.
Framförallt fick de uppgifter som kom från Chelsea Manning 2010 om USA:s agerande i Irak och Afghanistan enorm uppmärksamhet. Konsekvenserna för Assange av att sprida dessa uppgifter har varit förödande. Han är utsatts för en minst sagt långdragen process där USA tryckt på för att få honom utlämnad då de menar att han bedrivit spioneri.
För närvarande sitter han utan rättegång sedan 2019 i det brittiska högsäkerhetsfängelset Belmarsh. Beslut om utlämning till USA kommer fattas inom de närmaste månaderna. Om så blir fallet riskerar Assange att dömas för spioneri till 175 års fängelse.
Hela denna komplexa historia diskuterades när den undersökande journalisten Stefania Maurizi besökte Sverige den 7 februari för att presentera sin reportagebok Secret Power. Wikileaks and its enemies på bio Tellus i Stockholm. Salongen var fullsatt.
Maurizis delar den slutsats som FNs specialrapportör om tortyr, Nils Melzer, kom fram till i sin bok “Fallet Julian Assange”. De tre länder som främst är inblandade – Storbritannien, Sverige och USA – har ägnat sig åt vad som mest liknar en politisk häxjakt baserad på tveksamma juridiska grunder.
Maurizis har i närmare 15 år till och från grävt och skrivit om Wikileaks och processen mot Assange. Hon var inbjuden till Stockholm av Reportrar utan gränser och Stödkommittén för Julian Assange. Hennes väldokumenterade bok har hyllats av bland annat Daniel Ellsberg, Ken Loach och John Pilger, samt belönats med flera utmärkelser från ett flertal journalistorganisationer.
Fallet Julian Assange
Maurizis delar den slutsats som FNs specialrapportör om tortyr, Nils Melzer, kom fram till i sin bok Fallet Julian Assange. De tre länder som främst är inblandade – Storbritannien, Sverige och USA – har ägnat sig åt vad som mest liknar en politisk häxjakt baserad på tveksamma juridiska grunder.
För svensk del handlar det om att ha gett efter för påtryckningar från Storbritannien (och USA) att inte lägga ner utredningen där Assange misstänks för våldtäkt av två kvinnor, när utredningen inte längre ledde framåt. Här har det förekommit flera märkliga turer.
Utredningen inleddes i augusti 2010. Redan efter fem dagar lade åklagaren ner den. Några dagar senare återupptogs den, nu med ny åklagare. Den pågick sedan år ut och år in utan att något hände. Främst beroende på att åklagaren vägrat förhöra Assange då han befunnit sig i England, detta trots att Assange vid flera tillfällen erbjudit sig att bli förhörd där.
När även åklagare nummer två vid ett tillfälle funderar på att lägga ner förundersökningen får hon ett hotfullt mejl från den brittiska åklagarmyndigheten som kräver att den ska fortgå, vilket också skedde. Slutligen i maj 2019 lägger en tredje (!) åklagare ner våldtäktsutredningen mot Assange och denna gång för gott.
Det innebär dock inte att det kan uteslutas att det verkligen förekommit någon form av sexuella övergrepp gentemot de två kvinnorna. Det är ett känt faktum att det är en sak att ha rätt och en helt annan att få rätt, i synnerhet vid sexualbrott. Men oavsett vad som hänt, även om Assange har förgripit sig på dem, minskar det inte betydelsen av de läckta uppgifterna från Wikileaks. Även om budbärarens händer visar sig vara skitiga kan budskapet vara klockrent.
Förstörda myndighetsdokument
Stefania Maurizi berättade även om att hon, tillsammans med den svenske advokaten Percy Bratt, försökt få fram betydelsefull mejlkommunikation mellan de brittiska och svenska åklagarmyndigheterna.
Om detta har det skrivits många spaltmeter i många av världens stora tidningar, med ett undantag – Sverige.
Efter många försök där de mötts med undanglidande svar, sekretesshänvisningar med mera, visade det sig slutligen att samtliga dessa dokument gallrats ut och förstörts. Såväl hos den brittiska som den svenska åklagarmyndigheten. För svensk del strider ett sånt förfarande, enligt Percy Bratt, mot befintliga regler beträffande arkivering av myndigheters handlingar.
Om detta har det skrivits många spaltmeter i många av världens stora tidningar, med ett undantag – Sverige. Arne Ruth, som var en av paneldeltagarna på mötet, påpekar att när till exempel Assange tilldelades det prestigefyllda Günter Wallraffpriset 2022 var det i princip knäpptyst i svenska medier. I övriga Europa fick det stor uppmärksamhet.
Utlämning till USA
Arne Ruth och Nils Melzer var båda initialt tveksamma till att fördjupa sig i omständigheterna kring Julian Assange, men ju mer de satte sig in i fallet, desto mer övertygade blev de att en utlämning till USA skulle vara en skandal.
Assange har inte bedrivit spioneri utan journalistik som bland annat avslöjat krigsbrott och omfattande övergrepp i Guantanamo-fängelset, uppgifterna som annars inte hade kommit till offentlig kännedom. Den som bidragit till att avslöja förekomsten av tortyr och andra krigsbrott sitter fängslad, medan de som begått brotten går fria.
Syftet är helt klart att statuera exempel för att skrämma och försöka tysta framtida visselblåsare. För att eliminera den risken är det viktigt att processen mot Assange får så stor spridning och uppmärksamhet som möjligt.
