Den tidigare förskolläraren, exiliraniern och författaren Minoo Shams är aktuell med sin tredje bok om Maryam. En lika fin som livsviktig serie berättelser för barn i lågstadieåldern om vänskap, längtan, svek och oro. Det är böcker om kommunikationens betydelse och vikten av att ta barns känslor på allvar. Känslor av både utanförskap och nyfikenhet. Men också av frustration och förtjusning.
Maryam är åtta år och har just kommit till Sverige efter att ha flytt Iran tillsammans med sin familj. Kvar i hemlandet finns mormor, kusiner, minnen och framförallt – språket.
Minoo Shams flydde själv från Iran i 20-årsåldern. Tillsammans med släkt och vänner vandrade de i 16 timmar över gränsen till dåvarande Sovjetunionen och hamnade så småningom i Sverige. Här har hon bott i snart 40 år.
En stor del av tiden har hon arbetat som förskollärare innan en arbetsplatsolycka satte stopp för karriären. Nu är hon författare på heltid. Den första boken om Maryam kom sommaren 2020 och nyligen släpptes den tredje, Maryam och svårkänslan.
Genom både eget liv och erfarenheterna hos alla de barn hon jobbat med har hon hittat inspiration till de sorgligt bortglömda skildringarna som inte är allt för vanliga inom svensk barn- och ungdomslitteratur.
– Rötter är väldigt viktigt och jag ville skriva sådana böcker jag tyckte saknades. Något som icke-svenska barn kunde känna igen sig i, förklarar Minoo Shams när vi sätter oss i hennes kök i en förort söder om centrala Stockholm.
Hon brinner, säger hon, för att öppna dörrarna till samtal om hur det är att inte förstå språket i sin omvärld. Och om att få berätta hur det är att vara på flykt hemifrån samtidigt som man försöker att hitta sitt nya hem.
Barn förstår ofta mycket mer än vuxna kanske vill tro.
– Därför är språket så viktigt, säger Minoo.
Att våga prata. På både hemspråket, den första boken heter just Maryam och mormorsmålet, och på det nya som så småningom växer fram.
Forskning idag visar nämligen, tvärtemot vad många av våra största politiska partier säger, att barn med ordentlig hemspråksundervisning också blir bättre på svenska. Det ena ger det andra och skapar någonting stort. En förståelse och ett rum för tankar oavsett på vilket språk, ofta kanske till och med båda, tankarna tänks.
Jag har läst de tre böckerna, fantastiskt illustrerade av Katarina Strömgård, tillsammans med min sjuåriga dotter. Hon älskar dem. Det är vackra historier om kärlek, tillit och de svårigheter som många barn brottas med den där första höstterminen i en ny och tidigare okänd miljö.
När Maryam börjar första klass får hon genast en bästis. Vänskapen med Ida följer de tre böckerna som en råd tråd, men den är knappast okomplicerad. Maryam vägrar till en början, trots att hon förstår språket, att prata svenska.
– Allt det där är hämtat från verkliga händelser och barn som jag själv mött. Det som händer i mina böcker är inga påhitt och många barn reagerar så efter en flykt. Det blir som en protest mot de vuxna för det är inte barnen som valt att fly och det måste man respektera. Vissa väljer också att inte prata alls den första tiden i ett nytt land, de kan ha varit med om fruktansvärda saker, säger Minoo och reser sig för att fylla på mer persiskt te i de framdukade glaskopparna.
Hon tar ett exempel ur minnet. En fasansfull historia om ett barn hon jobbade med som flytt med sin familj. Den lilla flickan hade under flykten sett sin syster störta ner i en ravin på gränsen mot Turkiet. För att inte avslöja sig genom skriket höll någon för hennes mun. Reaktionen kom långt senare.
Titta bara på Maryam och Ida, de förstår varandra galant och jag har jobbat med barn i hela mitt vuxna liv och sett hur de kan leka tillsammans. Ett gemensamt språk behöver inte alltid vara talspråk. Barn kan förstå varandra ändå.
Minoo Shams
– Hon pratade inte på flera månader när hon kom till Sverige. Därför är det otroligt viktigt att barn som upplevt krig och andra fruktansvärda saker får utrymme att uttrycka sig, men också chans att få vara tysta.
Just frågor om språkets betydelse är ett centralt tema i Maryam-trilogin. Svenska blandas med persiska men enligt Minoo är det finns det fler språk som barn förstår och som, åtminstone till en början, är minst lika viktigt.
– Titta bara på Maryam och Ida, de förstår varandra galant och jag har jobbat med barn i hela mitt vuxna liv och sett hur de kan leka tillsammans. Ett gemensamt språk behöver inte alltid vara talspråk. Barn kan förstå varandra ändå.
Själv pratade hon alltid persiska med hennes egna barn under deras uppväxt i Sverige. Idag är dottern Nioosha Shams författare och statens kulturråds nyvalde läsambassadör. En roll instiftad för att höja statusen på läsande och ungdomslitteratur. Hennes son Nima Shams är ljudtekniker på Sveriges Radio och hade högsta betyg i svenska när han gick ut skolan. Trots, eller kanske just tack vare, tvåspråkigheten och persiska som modersmål hemifrån.
Minoo skrattar och tittar ut genom köksfönstret där höstlöven precis bytt färg. Så blir hon allvarlig igen. Böckerna har gett henne möjlighet att resa runt på skolor över hela Sverige för att prata med både elever och lärare.
Den senaste tidens politiska förändringar, där ett rasistiskt parti som Sverigedemokraterna snart kan sitta vid regeringsmakten, har gjort Maryam-serien brännande aktuell på mer än ett sätt. Sedan valet har många föräldrar med invandrarbakgrund oroats över hur de ska prata med sina barn om vad som händer.
– Jag tror att man måste prata med barnen och ge en förklaring. Det handlar inte alltid om ondska att folk röstar på Sverigedemokraterna. Under andra omständigheter hade de här människorna kanske tyckt annorlunda. Samtidigt är det viktigt att också förbereda sina barn att det inte bara är vänlighet de kommer att mötas av när de börjar skolan. Deras mörka hud kan tyvärr vara en anledning till att bli mobbade och det måste vi tala om.
För att förklara hur det kan kännas att vara utanför och inte förstå språket brukade Minoo använda ett knep när hon arbetade inom skolan. Plötsligt bytte hon språk och övergick från svenska till persiska. Hon frågade sedan de förvånade eleverna:
– Hur kändes det? Så här känns det hela tiden för någon som precis kommit hit.
Därifrån gick det snabbt att jobba vidare för att skapa den förståelse som behövs.
– Vi måste lita på barns kapacitet, säger Minoo.
Redan nästa år kommer den fjärde boken om Maryam och i den kommer mycket att hända förklarar Minoo hemlighetsfullt. Samtidigt skriver hon på en annan bok för barn i mellan- och högstadieåldern som också tar upp ämnen som rasism, rötter, vänskap och vardag.
