Den 16 september genomförde byggfacket Solidariska byggare indrivningsblockader på nio arbetsplatser runt om i Stockholm. Foto: Julia Lindblom

Byggfackets protester gav resultat

Fredagen den 16 september genomförde byggfacket Solidariska byggare indrivningsblockader på nio arbetsplatser runt om i Stockholm. Även en blockad av en städfirma utfördes. Efter protesterna har flera företag betalat uteblivna löner och huvudentreprenörer avslutat samarbetet med de arbetslivskriminella firmorna.

Det är andra gången under loppet av ett år som SAC Syndikalisternas byggsyndikat “Solidariska byggare” kört runt minibussarna till byggarbetsplatser runt om i Stockholm. 

Närmare 30 personer, merparten migrantarbetare från Ukraina, Uzbekistan, El Salvador och Venezuela, deltog i aktionsdagen den 16 september. 

– Vi märkte att det var dålig uppslutning på varje enskild protest, så därför bestämde vi oss för att pröva idén med en gemensam protestdag, säger Emil Boss, förhandlingssekreterare på SAC Syndikalisterna.

Närmare 30 personer deltog i aktionsdagen den 16 september. Foto: Julia Lindblom
Närmare 30 personer deltog i aktionsdagen den 16 september. Foto: Julia Lindblom

En indrivningsblockad är ett arbetsrättsligt begrepp som avser att en fackförening har rätt att utöva påtryckningar mot en arbetsköpare som inte betalar ut rätt lön i rätt tid. Det finns ingen exakt definition av vilka åtgärder som avses, men ofta rör det sig om protester vid arbetsplatser och uppmaningar till bojkott.

Jaroslav Telesnytskyj är en av de som deltar i protesterna den här fredagen. Han kom till Sverige för några år sedan från ukrainska Rivne. Tack vare vänner från Polen fick han hjälp med boendet. I hemlandet har han tre barn att försörja, och även en son som flyttat med honom till Sverige som just nu studerar inför gymnasiet. 

Foto: Julia Lindblom
Foto: Julia Lindblom

Jaroslav Telesnytskyj genomgår en cancerbehandling och har därför inte kunnat arbeta den senaste månaden. Ändå får han ingen sjukpenning. 

Genom i åren i Sverige har Jaroslav Telesnytskyj arbetat på många byggarbetsplatser runt om i landet, ofta som papperslös. Han berättar att han, innan han gick med Solidariska byggare, inte hade en aning om sina fackliga rättigheter. 

– Få migranter vet om om vilka rättigheter de har. Det finns massor av underentreprenörer och oseriösa firmor som utnyttjar den här okunskapen. Firmorna kan vara registrerade i Litauen eller Polen. När migranter kräver sina löner säger firman att ”vi har ingenting med det här att göra”. Sedan sätter de firman i konkurs och arbetaren står utan någonting, säger Jaroslav Telesnytskyj. 

Indrivningsblockader menar Jaroslav Telesnytskyj är ett effektivt sätt för migrantarbetare att tvinga företagen till åtgärder mot arbetslivskriminaliteten.

Jaroslav Telesnytskyj är med i byggfacket Solidariska byggare. Foto: Julia Lindblom
Jaroslav Telesnytskyj är med i byggfacket Solidariska byggare. Foto: Julia Lindblom

Under dagen besöktes nio byggarbetsplatser i förorter runt om i Stockholm. Vid stoppen delades flygblad ut till byggnadsarbetare och förbipasserande, information om villkoren spelades upp ur en högtalare och mindre demonstrationer genomfördes.

Bland annat gjordes ett stopp vid håltagningsfirman 08betonghåltagning AB, som anlitat papperslösa arbetare och betalat långt under kollektivavtalsenlig lön, och som Arbetaren tidigare rapporterat om.

Minibussarna stannade även vid byggfirman Hallproman Sverige AB. Under flera månader arbetade en byggarbetare från Uzbekistan, medlem i Solidariska byggare, på arbetsplatsen utan att få lön. Efter blockaden betalades hundratusen kronor ut till medlemmen.  

Foto: Julia Lindblom
Foto: Julia Lindblom

Även kontoret till en städfirma besöktes under eftermiddagen. Byggnadsarbetarna visade solidaritet med städare, som inte fått ut sina löner.

Genesis de los Angeles är städare och medlem i Stockholms LS.

– Det gör ont att se hur personer med maktstatus i det här landet utnyttjar migranter. När migranter inte kommer för att ta andras jobb, utan för att arbeta. Jag vill att mitt arbetstillstånd respekteras. Att jobba svart eller utan papper är inte ett alternativ för mig, säger hon till Arbetaren.

Genesis de los Angeles Foto: Julia Lindblom
Genesis de los Angeles Foto: Julia Lindblom

Det var ett skurkföretag som anlitats, så vi kastade ut dem samma dag.

Lennart Weiss, kommersiell direktör på Veidekke

Bussarna stannade utanför Veidekkes bygge på Stora Mossen IP. Företaget agerade direkt efter att byggfacket genomfört protesten. 

– De som var på plats undrade förstås vad som stod på när SAC kom dit och demonstrerade och satte upp lappar. Det tillsattes en krisorganisation och redan efter några timmar kunde vi göra en snabbanalys av Meromet AB. Det visade sig att de här arbetarna gjort helt rätt som protesterat. Det var ett skurkföretag som anlitats, så vi kastade ut dem samma dag, säger Lennart Weiss, kommersiell direktör på Veidekke.

Foto: Julia Lindblom
Foto: Julia Lindblom

Lennart Weiss berättar att Veidekke efter en tillsynskontroll kunde se att lönerna för flera arbetare låg långt under avtalsenlig lön. 

Lennart Weiss, kommersiell direktör på Veidekke Foto: Veidekke
Lennart Weiss, kommersiell direktör på Veidekke Foto: Veidekke

– Efter att vi avslutade samarbetet med Meromet AB har vi haft kontakt med både Byggnads och SAC Syndikalisterna. En sak är att kasta ut dem från arbetsplatsen, men sedan måste också medlemmarna få sina fackliga rättigheter tillgodosedda, säger Lennart Weiss och fortsätter:

– Det brukar ju sluta med att sådana här företag går över gatan och hittar nya kunder. Vi kommer också följa upp detta och anmäla detta till myndigheterna. Det här företaget kan lugnt räkna med att vi anmäler både till Skatteverket och ekobrottsmyndigheten. Sådana här företag har lärt sig att sätta upp en schysst fasad. Eftersom som så få huvudentreprenörer kontrollerar och jämför uppgifterna, är det lätt för dem att slinka igenom garnet.

Ett längre stopp under aktionsdagen ägde rum vid Handelshögskolan på Sveavägen. Byggarbetarna ställde upp sig på led och ur högtalarna strömmade tonerna till den klassiska kamplåten “There is power in a union”. 

Demonstration utanför Handelshögskolan i centrala Stockholm. Foto: Julia Lindblom
Demonstration utanför Handelshögskolan i centrala Stockholm. Foto: Julia Lindblom

Ett mindre företag, Bygg-gänget AB, dränerar just nu grunden till högskolan. I våras vägrade företaget betala ut löner till flera arbetare från Georgien, som då uppsökte SAC Syndikalisterna. Arbetarna blev enligt facket utlovade 120 kronor i handen, men fick i slutändan endast betalt för SL-kort att ta sig till jobbet. 

– Det skedde på andra platser runt om i Stockholm, men vi tycker det är högst problematiskt att en etablerad institution som Handelshögskolan anlitar dem, säger Emil Boss.

Lawab, som anlitade företaget i våras, valde att avsluta samarbetet. Detta efter att företaget inte loggat in i personalliggaren och arbetare på byggarbetsplatserna inte kunnat uppvisa ID06-kort. 

Jakob Wallin, VD på Lawab, säger att företaget återkommande skickat felaktiga fakturor och misskött sig i förhållande till beställare.

Emil Boss utanför bygget vid Handelshögskolan i Stockholm. Foto: Julia Lindblom
Emil Boss utanför bygget vid Handelshögskolan i Stockholm. Foto: Julia Lindblom

Passerkortsystemet ID06 har till syfte att kontrollera vilka arbetare som befinner på arbetsplatsen, att skatter betalas och att de som arbetar har arbetstillstånd. 

– Vi har personalliggare på alla våra projekt och vill inte ha anställda som jobbar svart för oss. Det här företaget loggade inte in i personalliggaren och det är högst problematiskt när anställda saknar ID06-kort. Företaget gjorde även allvarliga fel på arbetsplatsen som fick ekonomiska konsekvenser för oss och för beställare, säger Jakob Wallin.

I en mejlkommentar till Arbetaren skriver Hanna Flodmark, kommunikationschef på HHS, att Handelshögskolan har som ambition att vara en bra arbetsplats och att de i upphandlingsprocessen tagit in anbud från ett antal byggbolag.

“Vi har efter bakgrundskontroll valt ett bolag som kunnat ge ett seriöst anbud och som visat att de följer gällande lagar och regler. Vi har inte kunnat se några tecken på olämpliga förhållanden i bolaget vid vår byggarbetsplats på Handelshögskolan”, skriver Hanna Flodmark i mejlet.

Även om de sköter sig på ert objekt, tycker ni inte det är problematiskt om de agerat fel på andra arbetsplatser?

“Vi undersöker det vi kan och om det framkommer nya uppgifter och bevis får vi ta ställning till det då.”

Arbetaren har sökt Christian Fagan, VD på Bygg-gänget AB, men som avböjt att ställa upp på intervju. 

Emil Boss, förhandlingsskeretare på SAC Syndikalisterna Foto: Axel Green
Emil Boss, förhandlingsskeretare på SAC Syndikalisterna Foto: Axel Green

Emil Boss är organisatör och förhandlingssekreterare på Solidariska byggare. Han menar att man i Sverige kommit en bit på vägen för att bekämpa arbetslivskriminaliteten. 

– Regeringen har bland annat lagt fram en nationell strategi mot arbetslivskriminalitet, som innebär fler lagar och kontroller. Det pågår även fler myndighetsgemensamma samarbeten. Detta är viktigt. Men den andra pusselbiten är lika viktig och där är det sämre ställt. 

Emil Boss menar att alla reformer kommer att vara ett slag i luften så länge som de stora LO-facken inte förmår hjälpa gästarbetare och tillvarata deras intressen.

Det som måste hända, det är att LO tar itu med att organisera gästarbetare. Då måste även facket anpassas så att det blir mer relevant för gruppen. 

Emil Boss, förhandlingssekreterare på Solidariska byggare

– Då kommer ändå ingen använda de fina lagarna, eftersom ingen representerar de papperslösa. Då kan migrantarbetarna ha vilka rättigheter som helst på papperet. Det som måste hända, det är att LO tar itu med att organisera gästarbetare. Då måste även facket anpassas så att det blir mer relevant för gruppen. 

Emil Boss menar att facken bland annat måste bedrivna verksamhet på arbetarnas språk för att kunna nå ut och göra nytta för gruppen. 

Hur är det att vara papperslös idag på svenska byggen? 

– Fruktansvärt. Jag har suttit med kanske 300 papperslösa byggarbetare. Man är inte säker på om man kommer få lön. Man pratar om hur stor chansen är att få lön, är det 50/50 eller 70/30? Det tycker vi är alarmerande. 

Missa inte Arbetarens videoreportage från aktionsdagen.

Publicerad Uppdaterad
20 timmar sedan
Elinor Torp började som journalist på Dagens Arbete och Tidningen Arbetarskydd. Det lade grunden för hennes starka reportageböcker. Foto: Tove Falk

Publicistklubbens stora pris till Elinor Torp

Journalisten och författaren Elinor Torp har tilldelats Publicistklubbens stora pris. Hon har ett förflutet på tidningen Dagens arbete, där hennes arbetsplatsgranskningar kring återvinningsbranschen gav henne Föreningen grävande journalisters Guldspaden 2010. Därefter har hon gett ut flera uppmärksammade arbetsmiljöreportage i bokform.

Elinor Torps första bok, Döden på jobbet (2013), om dödliga arbetsplatsolyckors systematiska bakgrund i arbetsköparens slarv och nonchalans, väckte debatt. Inte minst reportaget från Nordkalk, där åtta unga, inhyrda från ett bemanningsföretag, brännskadades i en arbetsplatsolycka. Ytterligare en avled. Därefter har hon producerat flera initierade och uppmärksammade reportageböcker, som Jag orkar inte mer – när jobbet skadar själen, 2015.

Statsministerns papperslösa städerska

2023 utkom hennes reportagebok Rent åt helvete, med berättelser om städbranschen som en av de smutsigaste arbetsmiljöerna man kan tänka sig. Bland annat skildrade hon fallet kring den nicaraguanska städerskan Chilo Martinez, som visade sig arbeta svart och papperslöst hos statsminister Magdalena Andersson. Fallet ledde till rättegång och Martinez fick genom facklig hjälp av Stockholms LS av SAC Syndikalisterna 2024 rätt till ett högt skadestånd från arbetsköparna. 

Elinor Torp fick Dagermanpriset 2024 med motiveringen: ”För ett författarskap som riktar ett obevekligt ljus in i det svenska välfärdssamhällets skuggsida. Elinor Torps granskning av arbetslivet visar oss hur laglösheten brer ut sig och hur utländsk och oorganiserad arbetskraft utnyttjas. I Dagermans anda synliggör hon det vi blundat för.”

Publicistklubbens stora pris är på 50 000 kronor, och juryn skriver: ”Elinor Torp riktar sitt sökarljus mot välfärdssamhällets mörkaste vrår och ger röst åt de som annars inte hörs. Hon granskar arbetsmarknadens utnyttjande av utsatta i artiklar och böcker. Med stilistisk precision förmedlar hon berättelser som är omöjliga att värja sig från och som rakt in i hjärtat.”

Publicerad Uppdaterad
2 veckor sedan
Arbetarens redaktion (utan inbördes ordning) siar om framtiden och försöker hoppas på något bättre än samtiden. Foto: Arbetaren / Alaa Abu Asad, Jan-Åke Eriksson, Mika Kastner Johnsson

Skitåret 2025 är äntligen slut. Nu blickar vi framåt – men mot vadå?

Elände
Elände
Elände

Länge lyste den svarta rubriken på Arbetarens gamla löpsedel från årskiftet 2010/2011 från ett hörn av redaktionen. Nu har vi städat bort den. Få kunde väl ana att det 15 år senare skulle se än jävligare ut runt om i världen. Krig, klimatkatastrofer och fortsatt ökade klassklyftor. 2025 är äntligen över och nu är det dags att blicka framåt. Så här tror vi på Arbetarens redaktion om året som kommer.

2025 var allt annat än muntert. Hur lång blir baksmällan?

Johan
– Den har väl egentligen fortfarande inte lagt sig sedan 2024 och knappt ens från året innan det. Så den blir nog dessvärre väldigt lång. Vi lever i mörka tider, ta en återställare!

Amalthea
– Det enda som faktiskt hjälper mot baksmälla är väl att fortsätta vara full, så vi får köra på det.

Josephine
– Enda hoppet är att det är de som festade hårdast får den svåraste huvudvärken.

Vendela
– Det finns inte tid för baksmällor. Organisera dig!

Titta i din inre spåkula. Vad ser du mest fram emot 2026?

Håkan
– Det ska bli oerhört spännande att följa SAC:s stora satsning på migrantorganiseringen på nationell nivå. Solidariska byggare och Solidariska städare har ju vunnit fantastiskt många viktiga strider under de senaste åren, i framförallt Stockholms-regionen. Och om praktiken, lärdomarna och organiseringen kan skalas upp på fler platser och i fler branscher – då kommer 2026 bli ett riktigt spännande år.

– Sedan ser jag också fram emot hockey-OS! I år med NHL-spelare för första gången på länge. Jag ser fram emot att se William Nylander spela i Tre Kronor.

Alva
– Jag såg fram emot att få ta det nya nattåget till Basel, men nu blir det ju inget med det. Och fast jag skäms lite för det så längtar jag efter den svenska översättningen av Knausgårds Jag var länge död. Men förhoppningsvis sker något mer exalterande än det under året. 

Johan
– Att året ska ta slut? Nej. Jag hoppas att Erik Helgeson får upprättelse i Arbetsdomstolen och kommer tillbaka till jobbet och att vi får se någon slags ljusning i helvetes Sudan, Gaza och på Västbanken. Samt att Brynäs rycker upp sig lagom till slutspelet i vår och infriar förväntningarna om SM-guld.

Förutom det kommande valet. Vilka blir de stora politiska och fackliga striderna under året som kommer?

Johan
– Fackligt tror jag just utgången av fallet med Erik Helgeson blir både viktigt och på många sätt avgörande. Politiskt ska det bli spännande att se hur lång tid det tar innan utbrytargrupperna ur Vänsterpartiet bryter sig ur varandra. Valrörelsen däremot, riskerat att bli en direktsänd tågkrasch i slowmotion.

Josephine
– Flykting- och migrantfrågorna. Att våga säga ifrån, studera och rensa ut den ofattbart ökande acceptansen för rasism.

Amalthea
– Inrikespolitiken kommer nog vara en tröstlös blandning av meningslöst käbbel, öppen rasism och hyllningar av auktoritära ledare. Fackligt, om jag ändå ska uttrycka en förhoppning, så tror jag att både syndikalistiska migrantarbetare och missnöjda LO-medlemmar blir fler och att det kommer ge avtryck. Och så klart kommer det bli underbart att se Hamn-arbetsköparna förlora i AD. Eller någon annanstans.

På tal om valet. Hur går det och spelar det egentligen någon roll vilka som bildar regering?

Josephine
– Helt dimmigt i min spåkula just nu, hoppas på att fackliga och andra organisationer vågar stå fria och tvinga politikerna att börja ta ansvar för sitt uppdrag. Att politikernas makt börjar utgå från folket som det är tänkt. Och ett tydligt avvisande av nationalism i valrörelsen – för att i stället presentera alternativen.

Håkan
– Det spelar ju så klart en stor roll. Mycket talar väl för att sossarna vinner enbart för att människor inte vill ha den brutalisering som Tidöregeringen inneburit. Men att döma av hur sossarna just nu bedriver sin opposition så är risken tyvärr stor att de förlorar. Hittills har man till exempel inte presenterat något trovärdigt alternativ för hur man ska lösa arbetslösheten. Och kriminalpolitiskt så har ju sossarna agerat som om de vore ett femte parti i Tidösamarbetet.

Vendela
– Vad jag kan se finns det två troliga utfall: att SD bildar regering med M och KD, eller att sossarna tar hem segern och går i allians med de partier de får med sig. Antingen kommer V böja sig ännu mer för S högervridning, eller så kommer de stå som opposition. De små, splittrade vänsterpartierna kommer inte komma över spärren. Det gör inte L heller. Alla alternativ är dåliga, men SD-varianten är farligast.

Amalthea
– I bästa fall kan en ny regering ge lite andrum, som ger sociala rörelser en chans att ta utrymme och initiativ. Men jag tror att det kommer bli jämnare mellan blocken än vad någon riktigt vill. Ser det inte som omöjligt att S och M båda försöker leka landsfäder och bilda en mittenregering. Än troligare är dock, tyvärr, att hela eller största delen av det borgerliga blocket bildar regering med SD. Båda fallen skulle säkerligen ge katastrofala följder för arbetares rättigheter, sjukskrivna och arbetslösa, mänskliga rättigheter, fria medier och yttrandefrihet, med mera. 

Fritt fram att önska. Hur vill du helst se löpsedeln som sammanfattar 2026?

Alva
– Jag kan inte tänka på löpsedlar utan att se Pontus Lundkvists “Nu kommer el-tortyr i pungen-kylan”.

Vendela
– ”Det finns inga soldater mer, det finns inga gevär!”

Josephine
– Någonting i stil med: ”Du agerade – vi vände skutan tillsammans”

Johan
– ”Arbetaren avslöjar: 2026 var bara på skämt”

Amalthea
– ”Efter 99 dagars regeringsförhandlingar – folket tröttnade och tog över, vi har hela listan!”

Håkan
– ”Rättvis fred i Palestina” eller ”Ryssland backar ur Ukraina”.

Publicerad Uppdaterad
4 veckor sedan

Podden besöker Bokkafé Angbett i Umeå

Podden besöker Bokkafé Angbett i Umeå

Bokkafé Angbett är ett frihetligt socialistiskt bokkafé som har rötterna i Skellefteå, men som år 2018 flyttade lokalen och verksamheten till Umeå. I det andra avsnittet av podden Kulturplats möter lyssnarna Lars Axelsson, aktiv i bokkafét.

– Det intressanta är människornas fria skaparkraft, säger Lars Axelsson som är aktiv i Bokkafé Angbett och som länge varit engagerad för DIY-kultur.

I poddavsnittet berättar han om Bokkafe Angbett och om när ockupanter fick hyra lokstallar av kommunen – för en krona om året. Lars Axelsson lyfter även kritik mot hur stadsomvandlingen sett ut i Umeå de senaste åren. Den som vill läsa mer om detta kan bland annat kika på Allt åt allas rapport ”Detta hus ska inte bli någon jävla galleria”.

Här kan du höra första avsnittet av podden Kulturplats

Lars Axelsson utanför Bokkafé Angbett. Foto: Tuija Roberntz
Publicerad Uppdaterad
1 månad sedan

Podd: Fallet Erik Helgeson del II

Podd: Fallet Erik Helgeson del II

Arbetarens chefredaktör Amalthea Frantz i ett samtal med Hamnarbetarförbundets vice ordförande Erik Helgeson på Socialistiskt forum i Stockholm 29 november, 2025.

Lyssna på avsnittet i ljudspelaren ovan! (Eller sök efter Arbetaren Radio i din vanliga poddspelare)

Här kan du höra del 1:

Läs gärna våra intervju med Erik Helgeson här:

Publicerad Uppdaterad
1 månad sedan
”Om man inte vill ha nazister på gatorna ska man nog inte vara där själv heller”, sade forskaren Christer Mattson i P1 Morgon. Illustration: Toivo Jokkala

”Det gynnar bara Hitler”

Satirtecknaren Toivo Jokkala kommenterar den aktuella frågan om gynnandet av nazister.

”Det gynnar bara Hitler.” Illustration: Toivo Jokkala

– Det är en väldigt olycklig spiral mellan de högerextrema manifestationerna och motdemonstranterna, sade forskaren Christer Mattson, chef för Segerstedtinstitutet, i  P1 Morgon den 2 december, apropå mobiliseringen mot de återupptagna nazistdemonstrationerna i Sverige.

– Så om man inte vill ha nazister på gatorna ska man nog inte vara där själv heller, tillade Christer Mattsson.

Den här satirbilden av Toivo Jokkala publicerades första gången i tidskriften Brand nr 2/2021.

Publicerad Uppdaterad
1 månad sedan

Podd: Fallet Erik Helgeson

Podd: Fallet Erik Helgeson

Varför är fallet Erik Helgeson och hamnstriden avgörande för arbetarrörelsen? Juristen Frederick Batzler och Arbetarens chefredaktör Amalthea Frantz i ett specialavsnitt av Arbetarens podd.

Publicerad Uppdaterad
2 månader sedan
Arbetsplatsolycka golfbanan Österåker
Polisen utreder nu händelsen som vållande till annans död genom arbetsplatsolycka. Foto: Fredrik Sandberg/TT och Johan Nilsson/TT

Död efter arbetsplatsolycka på golfbanan i Österåker


En man har omkommit i en arbetsplatsolycka på en golfbana i Österåker strax norr om Stockholm. Det här sedan han klämts under ett arbetsfordon.

Olyckan inträffade strax efter klockan åtta på tisdagsförmiddagen. Det här i samband med ett anläggningsarbete på golfbanan där mannen av ännu oklar anledning hamnade under sitt fordon och klämdes svårt. Han fördes akut till sjukhus och på onsdagsförmiddagen meddelade polisen att han avlidit till följd av sina svåra skador.

Händelsen rubriceras nu som vållande till annans död genom arbetsplatsolycka. Flera förhör ska redan ha hållits med den omkomna mannens kollegor.

Hittills i år har minst 45 personer omkommit i samband med misstänkta arbetsplatsolyckor runt om i Sverige, enligt Arbetsmiljöverkets statistik.

Publicerad
2 månader sedan
– Det som saknas i dag på många redaktioner är ett publicistiskt mod, säger journalisten Alexandra Urisman Otto. Foto: Roger Turesson

Alexandra Urisman Otto ny skribent i Arbetaren

I somras sa den prisade klimatjournalisten Alexandra Urisman Otto upp sig från sitt jobb på Dagens Nyheter, i protest mot tidningens rapportering om både Palestina och klimatet. I dag publiceras hennes första text sedan dess – som frilans i Arbetaren. 

Hur kommer det sig att du börjar skriva för oss på Arbetaren? 

– Arbetaren är en väldigt fin tidning som jag både tror och hoppas kommer att nå allt fler läsare med tiden. Jag lämnade Dagens Nyheter efter nästan ett decennium på grund av den ängsliga publicistiska kulturen och att tidningen inte förmådde hålla linjen vare sig när det gällde klimatjournalistiken eller bevakningen av folkmordet i Gaza. 

– Arbetaren har en sund inställning till journalistik och jag märker redan att det är högt i tak på redaktionen. Det är som att tidningens stolta historia av att stå rakryggad i sitt motstånd mot nazismen under andra världskriget på något vis sitter i väggarna här. Jag är stolt över att få vara en liten del av den här tidningen.

Vilken typ av journalistik önskar du se mer av?

– Det som saknas i dag på många redaktioner är ett publicistiskt mod. Att man står stadigt i sin syn på vetenskap, fakta och grundläggande, universella mänskliga rättigheter – och att man låter det vara utgångspunkten för journalistiken. Precis det här gör Arbetaren så bra och jag vill egentligen mest se mer av det – fler reportage, intervjuer med intressanta och relevanta personer och granskningar som ställer makten till svars.

– Helt enkelt mer klassisk, god journalistik som ger läsarna möjlighet att orientera sig i den här omvälvande tiden, med accelererande klimatkris och en destabiliserad omvärld med folkmord, krig, konflikter och stora hot mot demokratin.

Du har nyligen släppt en handbok i klimatjournalistik tillsammans med Lisa Röstlund. Hur ser dina planer ut framöver?  

– Jag har ett gäng artikelidéer som jag hoppas kunna få ur mig, och det kommer nya hela tiden. Parallellt skriver jag på en ny bok och tänker mycket på hur jag kan göra mest nytta under de här månaderna och åren när koldioxidbudgeten rinner bort framför våra ögon.

Här kan du läsa Alexandra Urisman Ottos första text i Arbetaren.

Publicerad Uppdaterad
2 månader sedan
En städare har jobbat drygt 5 600 övertidstimmar utan att få betalt – på ett företag som påstår att ”kollektivavtal är en självklarhet”. Foto: Johan Apel Röstlund. Montage: Arbetaren

Amalthea Frantz:
Vem ska städa efter den svenska modellen?

Flosklerna om den svenska modellen har varit många senaste tiden. Den ”står stadigt”, trots det nya EU-direktivet, enligt bland andra LO och Svenskt Näringsliv. ”Bra villkor och kollektivavtal är en självklarhet för oss!” skriver Rengörare Näslund, samtidigt som Arbetaren rapporterar om hur en anställd arbetat flera tusen timmar övertid utan att få betalt.

”Den svenska modellen står stadigt”, påstår såväl tjänstemannafack som LO och Svenskt Näringsliv. Anledningen till utropet denna gång är att EU:s direktiv om lagstadgade minimilöner i stort drivits igenom. 

EU-domstolen har knappt brytt sig om Sveriges och Danmarks protester. Ändå vill alla kalla det en seger. 

Kanske har de stora svenska facken rätt i att direktivet inte kommer att innebära en avgörande förändring för inhemsk lönesättning på kort sikt. Men vad är det de försvarar egentligen? 

Hotet mot den så kallade svenska modellen kommer minst lika mycket inifrån, från dem själva, som från EU. 

Priset för att ”komma överens”

”Den svenska modellen” innebär i korthet att fackföreningarna och arbetsköparsidan ska komma överens själva, utan att staten lägger sig i. Men många (allt från stora fackföreningar till partier och näringslivet) hänvisar gärna till modellen som ett samlingsnamn för mycket mer: nöjda, stolta, trygga arbetare. Men arbetare som inte bråkar i onödan – som tillsammans med arbetsköparna skapar fred på arbetsmarknaden.

Detta har aldrig varit helt sant. I dag närmar det sig ren lögn. För vad är det värt att ”komma överens” om den part som redan från början var i underläge hela tiden får mindre och mindre inflytande? 

Arbetares inflytande har försvagats på flera punkter under många år nu. Inte bara i praktiken ute på arbetsplatserna – utan lika mycket genom just ingripande från stat och politik.

Några exempel: Strejkrätten försämrades kraftigt 2019. Regeringen leddes då av det påstådda arbetarpartiet Socialdemokraterna.

Samtidigt har lagen om anställningsskydd, LAS, urholkats rejält. Det började underifrån, genom att arbetsköpare tog sig allt större friheter. Motstånd kom också underifrån, förstås. Men lagändringen klubbades igenom i riksdagen 2022. Regeringen var även då socialdemokratisk.

Den svenska modellen döljer miljarder i stulna löner

Samma vecka som vissa utropar att ”den svenska modellen står stadigt” kan Arbetaren berätta om ett fall på den anrika städfirman Rengörare Näslund

En städare har jobbat cirka 5 600 övertidstimmar utan att få betalt. Det hela ska bygga på ett system som kallas ”fasttidsobjekt”: ett fast pris, långt under den normala ersättningsgraden, för varje städad lokal, och ofta flera lokaler samma dygn. 

Företaget skriver på sin sajt: ”Bra villkor och kollektivavtal är en självklarhet för oss!”

Det här har med rätta väckt upprörda känslor. Men det värsta är egentligen inte det enskilda fallet, eller företaget. Det är att det säkerligen finns tusentals fall som inte har kommit fram i ljuset – ännu. 

Arbetaren har rapporterat om många liknande ärenden inom olika branscher, inte minst byggsektorn, ofta hos företag som på papperet har ”schyssta villkor”. Men sannolikt är det knappt ens toppen av isberget som vi lyckats skrapa fram. 

Meningslösa kollektivavtal

De stora fackförbunden har de senaste åren, ännu mer än förr, enbart fokuserat på vikten av kollektivavtal. Samtidigt vet vi att dessa avtal ofta är meningslösa. Om arbetarna inte är medlemmar i det avtalsslutande facket, till exempel LO, så förmår inte LO följa upp om avtalen alls följs. Det här drabbar särskilt utrikesfödda arbetare i privat sektor.

Sveriges arbetare behöver inte mer nostalgi kring kollektivavtal eller den svenska modellen. Det som behövs är organisering för bättre villkor i praktiken och hårt motstånd mot alla försök att försämra. Oavsett vilken färg regeringen har – och oavsett om facktoppar väljer att kalla nederlag för seger.

Publicerad Uppdaterad
2 månader sedan
Agnes Lansrot SAC:s generalsekreterare
Agnes Lansrot är SAC Syndikalisternas nya generalsekreterare. Foto: Vendela Engström

Agnes Lansrot blir SAC:s nya general­sekreterare

I helgen valde SAC Syndikalisterna en ny generalsekretare: Agnes Lansrot. Hon efterträder Gabriel Kuhn som haft posten sedan 2023.

Hur känns det att bli vald till SAC:s generalsekreterare? 

– Jätteroligt, känns fint att ha fått det förtroendet från medlemmarna att få representera SAC.

Hur ser du på rollen som generalsekreterare?

– Den är lite av en blandning av två saker. Dels att representera SAC utåt, dels innefattar den sekreterarbiten som handlar om det interna och att få det att fungera. Jag tänker att det kommer bli en spännande kombination och blandning av uppgifter. 

Är det något speciellt du ser fram emot?

– Vi har precis beslutat många spännande saker på kongressen som jag tänker att jag kommer få vara med och förverkliga och försöka skapa så bra förutsättningar som möjligt för. Under kongressen tänkte jag mycket på att när alla LS får chans att mötas så är det många bra saker som händer, så jag vill gärna vara med och främja mer dialog mellan LS. Att ha mer kontakt med alla LS känns som en av de roligaste uppgifterna.

Vad behövs för att fler ska välja att organisera sig fackligt inom SAC framöver?

– Att kunna vara medlem oavsett var i landet du bor eller oavsett vilket språk du pratar kommer underlättas utifrån beslut som fattades under kongressen. Ett medlemskap ska inte vara beroende av att bo i en ort med en resursstark LS, eller att du ska ha ett svenskt personnummer och prata svenska. När vi möjliggör medlemskap för fler personer så tror jag att det kommer locka fler medlemmar.


Publicerad Uppdaterad