Majoriteten av Sveriges allmänna domstolar utför ingen egen säkerhetsprövning vid anställning av vaktpersonal. Det framkommer efter en enkätundersökning som Arbetaren gjort i samband avslöjandet om att en ordningsvakt på Svea hovrätt är aktiv inom vit makt-miljön. Varken Svea hovrätt, Domstolsverket, Justitieombudsmannen eller justitieminister Morgan Johansson svarar på frågan om hur detta påverkar rättssäkerheten.
Arbetaren avslöjade förra veckan att en ordningsvakt som är anställd på Svea hovrätt är aktiv inom den svenska vit makt-miljön. Mannen har av Länsstyrelsen nekats anställningar på bevakningsbolag efter att en kontroll gjorts av Säkerhetspolisen, en kontroll som enligt lagen om bevakningsföretag alltid görs för att säkerställa ”medborgerlig pålitlighet”. Han har även av Pliktverket hindrats från att göra lumpen år 2020.
Vad som framkommit är att Svea hovrätt direktanställer sina ordningsvakter och förlitar sig på den bakgrundskontroll som görs i samband med Polismyndighetens förordnande av ordningsvakt, vilket innebär kontroll av belastnings- och misstankeregister utifrån regleringen om ordningsvakter.
Eftersom att hovrätten rekryterar ordningsvakterna direkt, eller domstolsvärdarna som de kallas för där, så faller det inte på Länsstyrelsen att kontrollera ”medborgerlig pålitlighet” på samma sätt som när en ordningsvakt ska anställas av ett bevakningsbolag. Svea hovrätts kanslichef har även bekräftat för Arbetaren att de inte gör någon egen säkerhetsprövning.
Efter Arbetarens avslöjande har tidningen skickat ut enkätfrågor till samtliga allmänna domstolar, det vill säga till landets 48 tingsrätter, sex hovrätter och till Högsta domstolen. I enkäten ställs frågor om domstolarna direktanställer sina ordningsvakter eller om de går via ett auktoriserat bevakningsbolag. Om domstolen direktanställer sin vaktpersonal frågas om någon ytterligare säkerhetskontroll görs utöver den som Polismyndigheten gör vid ett ordningsvaktsförordnande. Om svaret är nej ställs frågan om de ser några risker med att ytterligare säkerhetsprövning inte görs.
Som jag angett tidigare kan jag inte kommentera en enskild person, en enskild anställningsprocess eller ett enskilt anställningsförhållande. Jag vill dock återigen framhålla att hovrätten på olika sätt följer upp att de anställda utför sina arbetsuppgifter på ett korrekt sätt och fullgör det som gäller för anställningen.
Karin Sandahl, kanslichef på Svea hovrätt
Av svaren framgår att landets allmänna domstolar – inklusive Högsta domstolen – förlitar sig på den säkerhetskontroll som görs i samband med Polismyndighetens förordnande av ordningsvakt. Utöver det görs sedvanlig referenstagning och intervjuer i samband med rekryteringen.
Majoriteten uppger att de inte ser några risker med att de inte utför någon ytterligare säkerhetsprövning av deras personal. Den enda tingsrätt som varar att de gör en mer omfattande bakgrundskontroll är Ystad tingsrätt.
Exempelvis gör Gävle tingsrätt ”Ingen ytterligare kontroll förutom att ordningsvakten ska kunna visa upp godkänt förordnande från polisen. Eftersom ordningsvakten lyder under polisen görs ingen ytterligare bakgrundskoll från vår sida”.
Göteborgs tingsrätt svarar att: ”Vi utgår från att den kontroll som polisen gör i samband med utfärdande av ordningsvaktförordnande är tillräcklig“.
På samma sätt svarar Högsta domstolen som skriver att ”Vi har inte sett behov av särskild bakgrundskontroll/säkerhetskontroll, men har naturligtvis intervju och tar referenser i anställningsförfarandet”.
På Sveriges domstolars hemsida står att “Alla ska kunna få sitt ärende prövat i en opartisk domstol. Att göra det möjligt är Sveriges Domstolars viktigaste uppgift”. Där står även att “Rättssäkerhet innebär också att lika fall ska behandlas lika och att alla är jämlika inför lagen oavsett till exempel ursprung eller kön”.
Domstolsverket uppgift är bland annat är att ”bidra till en rättssäker och effektiv verksamhet i domstolarna och de övriga nämnderna och myndigheterna inom Sveriges Domstolar”. Arbetaren har kontaktat myndigheten flertalet gånger för att få en kommentar från generaldirektören, eller annan som kan uttala sig, på myndigheten. Dels om riskerna med säkerhetsbristerna vid rekrytering inom landets domstolar, dels om hur detta kan tänkas påverka rättssäkerheten i landet och tilltron till domstolsväsendet.
Det är synnerligen viktigt att man som allmänhet får veta hur Svea hovrätts chef, liksom justitieministern och Domstolsverket, ser på detta. Det behövs en förklaring för hur det ligger till med rekryteringen med tanke på det ni har fått fram.
Sven-Erik Alhem, förbundsordförande på Brottsofferjouren
”Eftersom varje domstol är en egen myndighet – som själva anställer ordningsvakter och genomför eventuella säkerhetsprövningar – så kommer du inte kunna hitta någon som har ansvar för – eller kan uttala sig för- hela Sveriges Domstolar. Varje domstol äger själv frågan”, svarar Domstolsverket kommunikatör Hannah Sturesson Ekeroos Arbetaren via mejl.
Trots detta hänvisar flera tingsrätter till Domstolsverket när det kommer till den här frågan, eftersom att de inte kan uttala sig på nationell nivå.
Hänvisar till Domstolsverket gör även justitieminister Morgan Johanssons pressekreterare Sofie Rudh när Arbetaren ber justitieministern kommentera uppgifterna som kommit fram.
När Arbetaren återigen kontaktar Domstolsverket hänvisar de istället till Justitieombudsmannen, JO, vars uppgift är att granska att landets domstolar arbetar enligt de lagar och regler som styr domstolarnas arbete.
De i sin tur kan inte heller svara på frågan om riskerna med att domstolarna inte säkerhetsprövar sin vaktpersonal och hur detta kan tänkas påverka rättssäkerheten i landet.
Anders Jansson, informationschef för Riksdagens ombudsmän, svarar via mejl att ”JO:s tillsyn tittar främst på domstolarnas processuella hantering, till exempel handläggningstider och hur mål drivs framåt. Och detta ligger utanför sådant som JO normalt granskar. Det har inte heller kommit in någon anmälan till JO och det finns inga gamla fall som liknar detta”.
Åter till Svea hovrätt där den högerextrema ordningsvakten arbetat sedan december 2020. Där vill varken hovrättens kanslichef Karin Sandahl eller hovrättspresident Anders Perklev uttala sig om uppgifterna som framkommit.
“Som jag angett tidigare kan jag inte kommentera en enskild person, en enskild anställningsprocess eller ett enskilt anställningsförhållande. Jag vill dock återigen framhålla att hovrätten på olika sätt följer upp att de anställda utför sina arbetsuppgifter på ett korrekt sätt och fullgör det som gäller för anställningen. Det sker bland annat genom arbetsledning, uppföljning och kontroller”, svarar Karin Sandahl via mejl.
Detta trots att frågorna som ställs handlar om säkerhetsbristerna vid rekrytering i allmänhet och hur detta i sin tur kan påverka rättssäkerhet och tilltron till domstolen.
När frågorna ställs till hovrättspresident Anders Perklev svarar han via mejl att han “hänvisar till de svar som kanslichefen Karin Sandahl, som också är chef för den administrativa enheten, har lämnat”.
Brottsofferjourens förbundsordförande Sven-Erik Alhem anser att det är viktigt för allmänheten att en förklaring ges för att upprätthålla förtroendet för alla som tjänstgör inom en opartisk domstol.
– Det är synnerligen viktigt att man som allmänhet får veta hur Svea hovrätts chef, liksom justitieministern och Domstolsverket, ser på detta. Det behövs en förklaring för hur det ligger till med rekryteringen med tanke på det ni har fått fram, säger Sven-Erik Alhem till Arbetaren.
Hur tror du att rättssäkerheten kan påverkas av att en person som är aktiv i vit makt-rörelsen anställts på en av landets allmänna domstolar?
– Rekryteringen av alla anställda och funktionärer inom rättsväsendet är väldigt viktig när det kommer till förtroendefrågan för rättsväsendet. Det här känns som ett ifrågasättande av alla människors lika värde, säger han
