Amerikanska arbetare har fått nog. I oktober planerar omkring 100 000 arbetare att gå ut i strejk med krav på bättre lön och arbetsvillkor. Flera av strejkerna har redan inletts. Striketober, som strejkvågen kallas, är den största i landet på decennium. Arbetaren pratar med professorn Joseph A. McCartin om bakgrunden till det som sker.
Strax innan midnatt den 13 oktober lade arbetare på fabriken John Deere i Waterloo i delstaten Iowa ned arbetet. Totalt sett har 10 000 arbetare på företaget, som tillverkar jordbruksmaskiner, gått ut i strejk.
Företaget, som enligt Washington Post pumpat in en rekordvinst i år, har vägrat gå med på fackförbundet United Auto Workers krav på höjda löner och pensionsersättningar. John Deere-strejken är den största i USA sedan 2019, och den första på företaget på 35 år. Den kommer mitt under skördeperioden då många lantbrukare snabbt behöver hitta maskindelar till sina traktorer och lantbruksmaskiner.
I samma veva som John Deere-strejken, har även bland annat 1 400 fabriksarbetare på företaget Kelloggs, 450 metallarbetare i West Virigina, 1 000 gruvarbetare i Alabama, 700 sjuksköterskor i Massachusetts och 2 000 byggarbetare i Washington gått ut i strejk.
Covid har verkligen påverkat arbetare och deras syn på vilka villkor som är acceptabla på arbetsplatserna. Strejkerna återspeglar ett missnöje som hållits inne under en lång tid.
Joseph A. McCartin, professor i arbetarhistoria på Georgetown University
Förra veckan röstade fler än 24 000 vårdarbetare i delstaterna Kalifornien och Oregon för strejk, efter att löneförhandlingar med det privata vårdföretaget Kaiser Permanente strandat, rapporterar BBC.
Hotet om strejken i Hollywood, som Arbetaren tidigare rapporterat om, har tillfälligt avblåsts. 99 procent av 60 000 filmarbetare tillhörande facket IATSE har tidigare röstat för strejk, om inte krav på bättre lön och arbetsförhållanden infrias. Under lördagen, bara timmar innan deadline, nådde facket en överenskommelse med arbetsköparna. Fackmedlemmarna ska nu rösta om de godkänner avtalet eller inte, innan en eventuell strejk avblåses, rapporterar SVT.
De planerade strejkerna under oktober månad går under namnet Striktober och involverar arbetare från olika yrkesgrupper.
– Att det här sker just nu handlar dels om att ett antal kollektivavtal är på väg att löpa ut. Dels beror det på effekterna av covid-19 och början på återhämtningen efter pandemin. Covid har verkligen påverkat arbetare och deras syn på vilka villkor som är acceptabla på arbetsplatserna. Strejkerna återspeglar ett missnöje som hållits inne under en lång tid, säger Joseph A McCartion, professor i arbetarhistoria på Georgetown University, som svarar på Arbetarens frågor via mejl.
Foto: Mara McCartin
Han menar att sist landets arbetare påverkades lika djupgående av en kris var i samband med andra världskriget. På samma sätt som kriget har pandemin påverkat i stort sett alla.
– I det avseendet har pandemin på ett dramatiskt sätt påverkat människors förväntningar och vilja att ta risker, säger han.
Under coronapandemin har allt fler valt att säga upp sig från arbetsplatser som erbjuder dåliga arbetsvillkor och löner. Uppsägningar som i sin tur ligger bakom den nuvarande arbetskraftsbristen i landet.
Den här trenden har kommit att kallas för ”The Great Resignation”, alternativt ”The Big Quit”.
Joseph A McCartion berättar att arbetskraftsbristen delvis beror på att det saknas utbildad arbetskraft inom vissa yrken, men även på att lönerna är så låga i vissa yrkesgrupper att många vägrar gå tillbaka till sina tidigare jobb för samma låga lön.
– Arbetsköpare klagar ofta på arbetskraftsbrist när de helt enkelt inte kan få folk att arbeta för de eländiga löner de erbjuder, säger han.
Att det är svårare för arbetsköpare att få tag på arbetskraft har i sin tur gett arbetarna en fördel. Bara i augusti i år sade 4,3 miljoner amerikaner upp sig från jobbet, samtidigt som det fanns ungefär 10 miljoner tjänster tillgängliga att söka, rapporterar CNN.
– När arbetsköparna söker arbetskraft mer än arbetarna söker jobb, får arbetarna mer att säga till om, säger han.
Han menar även att The Great Resignation drivits på av att många arbetande kvinnor med små barn, i högre grad än män, varit tvungna att säga upp sig för att vara hemma med sina barn då förskolor och skolor stängt under pandemin.
Den fackliga anslutningsgraden för landets förvärvsarbetare är fortfarande låg. I januari 2020 låg den på cirka 10 procent. Men jämfört med året innan skedde en ökning, vilket var den första tillströmningen till facken på flera år. Detta enligt data från den amerikanska byrån för arbetsstatistik.
– Ökningen beror på att icke organiserade har löpt större risk att förlora sina jobb under pandemin jämfört med fackligt anslutna arbetare, säger Joseph A. McCartin.
Under 1950-talet var ungefär en tredjedel av de amerikanska förvärvsarbetarna organiserade i en fackförening. Anslutningsgraden började sjunka under 70-talets ekonomiska liberalisering. I samma veva som detta föll även fordismens produktionsteknik, som baserades på standardiserade produkter på löpande band tillsammans relativt höga löner, samman.
Under 80-talets avregleringar och neoliberala globaliseringsprocess outsourcades delar av produktionen till länder med lägre löner. Hot om att flytta produktion till en annan plats försvagade arbetarklassens ställning gentemot arbetsköparna än mer.
Sedan dess har reallönerna i landet stagnerat i relation till produktionstakten, vilket i praktiken innebär att mer producerats för en lägre lönekostnad. Det stämmer överens med International Labour Organisations globala lönerapport från 2012/2013.
I rapporten framkommer att det ökade gapet mellan produktivitet och reallöner hänger samman med teknologiska framsteg, handelsglobalisering, expansion av finansiella marknader liksom fackföreningarnas minskade förhandlingskraft.
– I takt med att de ekonomiska förhållandena förändrades blev svagheten i amerikansk arbetsrätt alltmer uppenbar. Arbetsköpare kom att utnyttja den här svagheten allt mer aggressivt för att underminera landets fackföreningar. Fackföreningsrörelsen har gjort många försök att reformera och stärka arbetsrättslagarna, vilka tecknades år 1935 och fortfarande gäller. Alla försök har blockerats av affärsallierade i USA:s senat, säger Joseph A. McCartin.
Joseph A. McCartin har i en tidigare intervju med Arbetaren berättat att landets förra president, republikanen Donald Trump, spätt på det antifackliga föraktet bland republikaner.
Hur har presidentskiftet från Donald Trump till Joe Biden påverkat situationen för landets arbetarklass hittills?
– Under de senaste månaderna har landets ekonomi börjat återhämta sig från pandemin. I USA:s historia har arbetare varit mer villiga att ta risker, såsom att gå ut i strejk, i samband med att förhållandena börjar förbättras. Bidens tillträde och hans mer fackvänliga politik har även lett till en politisk återhämtning för fackföreningar och fackliga medlemmar. Det har i sin tur lett till ökade förväntningar på att situationen för landets arbetare ska förbättras, liksom en otålighet över att förbättringarna sker för långsamt, säger han.
Joe Biden, som tillträdde den 20 januari 2021, har i motsats till Donald Trump lovat att han ska bli ”den mest fackföreningsvänliga president ni någonsin sett”. Har han levt upp till det än så länge?
– Ja, i den utsträckning han har haft makt att agera har han handlat mer fackvänligt än tidigare presidenter. Han utnämnde till exempel en tidigare fackföreningsledare till USA:s arbetsminister. Det är första gången på flera decennier som en demokratisk president utsett en före detta facklig tjänsteman till den positionen, säger han.
Richard Bensinger, organisatör på fackföreningen Workers United, säger till BBC att han ser likheter mellan strejkerna idag och strejkerna som bröt ut i landet på 1930-talet.
– Precis som då har den stora klyftan mellan den välbärgade och den arbetande blivit oacceptabel. Decennier av försämrad levnadsstandard för arbetare är inte hållbar, säger han till BBC.
Vad anser du om jämförelsen med 1930-talets strejker i USA?
– Vad som hittills påminner om 30-talet är att det har tagit lång tid för arbetare att organisera sig kring det rådande missnöjet. Under den stora depressionens värsta år på 30-talet genomfördes få strejker. Det var först när förhållandena började förbättras, och efter att Roosevelt börjat införa sitt New Deal-program, som arbetarna blev mer benägna att ta till stridsåtgärder, säger han och fortsätter:
– Samma långsamma organisering har varit tydlig även denna gång. Förra året ägde endast åtta strejker rum, som involverade omkring 1000 arbetare vardera. Men under de senaste månaderna har organiseringen helt klart börjat växa. Om den får samma fart som på 30-talet återstår att se.
