Hennes familj överlevde bomben

Mitchie Takeuchis familj befann sig i Hiroshima dagen då bomben släpptes över staden. För Arbetaren berättar hon om tystnadskulturen bland de som överlevde, och om mötet som förändrade allt.

Utrikes
Mithcie Takeuchi tillsammans med aktivisten och Nobelpristagaren Setsuko Thurlow
Foto: Susan Strickler

– Min familj pratade aldrig om det som hände den dagen, säger Mitchie Takeuchi.

Hon är andra generationens överlevare. I dag bor hon i New York.

Hennes morfar var militärkirurg och chef över Röda korsets sjukhus i Hiroshima. Han blev allvarligt skadad av bomben som föll den 6 augusti 1945, med fler brutna ben och kroppen genomborrad av glassplitter. Trots att han inte kunde röra sig fortsatte han ha uppsikt över vårdpersonalens arbete.

Sjukhuset klarade sig med nöd och näppe och många skadade sökte sig dit för att få hjälp.

Mitchie Takeuchi
Foto: Alex Jenson

– Det var troligtvis det enda stora sjukhuset i staden som kunde ta emot patienter efter bomben, säger hon.

Mitchie Takeuchi berättar att trots att delar av vårdpersonalen också dött eller skadats, försökte den kvarvarande personalen hjälpa de skadade så gott de kunde.

Hans 18-åriga dotter, Mitchie Takeuchis mor, befann sig i hemmet i en förort utanför staden den dagen. Hon beslutade att ta sig in till Röda korsets sjukhus för att söka efter sin far, och hittade honom skadad på sjukhuset. Hon beslutade sig för att stanna och ta hand om honom.

Mitchie Takeuchi berättar att hennes ”uppvaknande” skedde för tio år sedan. Flera hibakusha, atombombsöverlevare, befann sig i New York för att berätta om sina upplevelser genom projektet ”Hiroshima stories”.

De sökte en översättare som kunde både japanska och engelska, och Takeuchi fick frågan.

Det var efter det som allt förändrades.

– De hade dedikerat sina liv för ett avskaffande av kärnvapen. Min familj är hibakusha och jag insåg att jag också har ett ansvar för att se till att deras berättelser bevaras, säger hon.

Hon berättar att hon inte tänkte så mycket på effekterna av atombomben när hon växte upp. Det var inget man talade om.

Varför pratade ni inte om det?

– Jag tror att det beror på två saker. Dels för att det var för smärtsamt att minnas alla hemska scener, dels att de som överlevde kände ett stort ansvar över att återbygga staden, utan att klaga. De fick leva, medan så många andra dog, säger hon.

– Jag frågade nyligen några gamla klasskamrater om de pratat om bomben med sina mödrar. I stort sätt alla sa att de inte gjort det, säger hon.

Hur mådde din mamma senare i livet?

– Hon var ofta sjuk. Hon hade ett svagt hjärta och svag hälsa. Ibland märkte jag att hon var nere, men vi kopplade aldrig ihop hennes nedstämdhet med atombomben när jag växte upp, säger hon.

Japan har inte anslutit sig till FN:s konvention om ett förbud mot kärnvapen. 

– Jag hoppas att den japanska befolkningen blir mer involverad i frågan framöver. Regeringen borde uppfylla sina skyldigheter som den enda nation som bombats med kärnvapen, säger hon.

– Förändring måste komma från folket, politikerna kommer inte göra det här självmant, säger hon.

Poster för dokumentären.

I samband med ”Hiroshima stories” fick hon god kontakt med Setsuko Thurlow. Hon är en atombombsöverlevare och aktivist som tilldelades Nobels fredspris 2017 tillsammans med ICAN, International Campaign to Abolish Nuclear Weapons, för deras arbete mot kärnvapen.

Tillsammans med henne är hon med i dokumentären ”The Vow from Hiroshima”, som premiärvisas i New York och i Japan i samband med 75-års dagen. Den handlar om Setsuko Thurlows liv och hennes betydelse för arbetet mot kärnvapen.

Dokumentären handlar också om hennes vänskap till Mitchie Takeuchi som andra generationens överlevare, och hur den har ökat hennes förståelse för det som hände hennes familj.

Mitchie Takeuchi berättar att Setsuko Thurlows förlorade alla sina klasskompisar i bomben, och att hon frågat henne vart hon finner styrkan i att fortsätta kämpa.

– Hon svarade att hon kämpar för alla sina vänner som dog, säger hon.