“Jag kan inte andas”.
Det var George Floyds sista ord, samtidigt som en polisman tryckte sitt knä mot hans nacke. Protesterna mot polisvåldet och systematisk rasism har spridit sig runt jorden under våren och det har således lett till hur vi ser på monument – och dess betydelse för oss idag.
Debatten om att ta ner monument har pågått i flera år i USA men har fått nytt liv efter påtryckningar från demonstranter och aktivister. Nu står delstater som Alabama och Virginia i epicentrum efter att guvernören i delstatshuvudstaden Richmond meddelat att de kommer att ta ner en staty på sydstatsgeneralen Robert E. Lee så snart som möjligt.
De flesta statyer som har beslutats att tas ned är personligheter som var med i konfederationens militär eller plantageägare som försvarade sin rätt att köpa och sälja svarta människor som slavar. Senast förra veckan beslutades det i delstaten Mississippi att ta ner en staty på den tidigare presidenten och slavägaren Andrew Jackson. Detta ses som en stor seger i kampen mot att ta ner statyer som symboliserar förtryck.
År 1830 undertecknade Andrew Jackson Indian Removal Act, som innebar en inhemsk tvångsförflyttning av ursprungsbefolkningen till olika reservat. Tvångsförflyttningen resulterade i etnisk rensning och en utbredd död hos den amerikanska ursprungsbefolkningen. Ett grönt ljus för nedtagning av Andrew Jacksons staty är att stödja förändringarna i hur ursprungsbefolkningen och svarta har behandlats i landet. Hans staty har inneburit ett minne av tyranni.
Även i Storbritannien fortsätter debatten om monument som ska tas ned. Londons borgmästare Sadik Khan har uttryckt att statyer kommer att tas ned och i samma veva som protesterna har pågått slet demonstranter ned en staty på Edward Colston i Bristol. Colston gjorde sin förmögenhet genom mänskligt lidande och handlade med förslavade människor från Västafrika.
I Sverige har namninsamlingen om ett krav på att statyer på Carl von Linnés ska tas ned fått nästan 2000 underskrifter.
“Vi kräver att skolan berättar precis allt om rasbiologi när man nämner Carl Von Linné i våra läroböcker och vi kräver att statyn av Carl Von Linné tas ner då hans ”forskning” bidragit till den rasism och det förtryck alla av ickesvenskt ursprung fått och får utstå i Sverige (samt resten av världen). Ett land som säger sig älska och acceptera alla oavsett färg/ålder/utseende osv.”
Men skrivs verkligen historien om genom att ett monument tas ned från det offentliga rummet?
På sociala medier menar kritiker, som ställer sig emot namninsamlingen, att det är viktigt att inte skriva om historien och att det är en omöjlighet att anpassa historien efter våra nutida värderingar. Men skrivs verkligen historien om genom att ett monument tas ned från det offentliga rummet? Monumenten som har tagits ned och som diskuteras att plockas bort har symboliserat förtryck och påmint om mänskligt lidande.
Carl von Linné, även kallad botanikens fader, eller Sveriges stolthet – är en av världens mest kända naturforskare. Men han är även hjärnan bakom vars forskning la grunden för den rasbiologi som rättfärdigade rasism, systematisk tyranni, kolonialisering samt politisk initiativ till skallmätningar och tvångssterilisering.
Homo Europaeus Homo Americanus Homo Asiaticus Homo Afer
Ringer det någon klocka?
De statyer och monument som har tagits ner och diskussionen om Carl von Linné har väldigt mycket gemensamt. Det handlar om uppdelningar av människor i egenskaper och värde. Vita människor beskrivs som vackra och uppfinningsrika, medan de som var lägst ner i hierarkin, de svarta – är totala motsatsen. Primitiva och oföretagsamma. Den nedtonade inställningen till Carl von Linnés mänskliga rasindelning är problematisk.
Det är miljontals människor som har drabbats av denna mänskliga hierarki i modern tid. Slaveri, folkmord, utplåning av ursprungsbefolkning, folkfördrivning, diskriminering, fördomar. Det är dags att vi bekänner denna obekväma realitet om Linnés föreställning om vit överhöghet.
Världens första statliga institut för rasbiologi startade i Sverige. Carl von Linnés arbete kring växt och djurriket ledde till att namn och egenskaper sattes på människor. Det är okej att revidera sin uppfattning på grund av ny kunskap. Monument och statyer ska inte bevaras om personen bakom framställs på ett oärligt sätt. Linnés forskning användes som grund till att avhumanisera alla som inte var vita.
Vi ska inte blunda för vad Linnés studier förorsakade. Sverige var i framkant när det kom till rasvetenskapen – och det är inget att vara stolt över. Än idag är klassificering av människosläktet i olika raser något som lagt grunden för våra stereotyper som har lett till katastrofala konsekvenser. Protesterna mot polisvåldet i USA är inget undantag.
En staty förtjänar han inte. Släng den rakt ner i Riddarfjärden.
