Kali Akuno: ”Det här är något nytt”

Kali Akuno, aktiv i Cooperation Jackson, har varit involverad i svart radikal politisk organisering och engagerad i frågor om social rättvisa i mer än 30 år. När Arbetaren ringer upp honom har han suttit i organiseringsmöten hela dagen med anledning av protesterna. Han bor i Jackson, Mississippi, i södra USA dit protesterna snabbt spred sig.

– Vi har haft spontana demonstrationer i Mississippi sedan den 30 maj, i vilka verkligt unga människor tog ledningen; tonåringar och gymnasieelever. Många deltog utan tidigare politisk erfarenhet, men de har fötts in i en värld där svarta människor alltid fått kämpa. De är barnen som växte upp efter morden på Treyvon Martin och Mike Brown och framväxten av parollen “Black Lives Matter”. Det är viktigt att understryka att det handlar om unga människor som fått lära sig av tidigare generationer att det är rätt att kämpa och formas av kulturellt motstånd. Sedan dess har demonstrationerna fortgått. Det är två stora i helgen, utlysta av flera olika organisationer.

Kali Akuno menar att det under våren inträffat flera händelser som bidragit till att bygga upp den frustration som kulminerade i de stora protesterna efter George Floyds död. Den 23 februari sköts 25-årige Ahmaud Arbery till döds under en joggingtur i kuststaden Brunswick i Georgia. 

Två män fick då syn på Ahmaud Arbery och jagade honom med bil, och en tredje man försökte aktivt blockera Arberys flyktväg och fångade händelsen på film. Ett filmklipp som sedan spreds flera veckor efter mordet visar hur Arbery jagas och hur vapnet riktas mot honom när han försöker slå sig fri. Det dröjde flera månader innan de tre männen greps och åtalades. 

Och allt detta händer i en tid när folk följt order om att stanna hemma för att kämpa mot pandemin, och exponeras för media intensivt, hela tiden. 

Kali Akuno

En annan dödlig skjutning inträffade bara några veckor senare i Kentucky. Strax efter midnatt slog tre poliser in dörren till akutsjukvårdaren Breonna Taylors lägenhet i Louisville den 13 mars. Polisen tog sig in i hennes hem utan förvarning med hänvisning till en narkotikautredning och med tillstånd att göra en husrannsakan. Men inga droger hittades. De slog brutalt in dörren och möttes av Breonna Taylors pojkvän, som trodde att det pågick ett inbrott. Skottlossning utbröt och 26-åriga Breonna Taylor sköts åtta gånger av polisen. Fortfarande har ingen av poliserna anhållits. 

– Det fanns ingen film från den händelsen, och det var framförallt sociala medier och svart media som rapporterade om att detta skett.

– Och sedan exponerades vi för mordet på George Floyd. Jag tror det också handlade om sättet han avrättades på. Ibland glömmer vi den kulturella dimensionen av trauma och lidande som gör att folk lämnar bekvämlighetszonen och säger att nog är nog. De slängde ned honom på marken, fastän han inte gjorde något motstånd. Polisen stod med handen i fickan och lyssnade på när han bad mot sitt liv i åtta minuter. Och allt detta händer i en tid när folk följt order om att stanna hemma för att kämpa mot pandemin, och exponeras för media intensivt, hela tiden. 

Just nu saknas partier som representerar oss och där finns också ett politiskt utrymme.

Kali Akuno

Vad tror du protesterna innebär för framtiden och den politiska utvecklingen i USA?

– Det är för tidigt att säga, men det finns ett ideologiskt krig som pågår mitt i kampen. Högerkrafter positionerar sig nu mot protesterna för att utnyttja krisen och få makt över presidentposten, men också över senaten och guvernörsposterna i staterna. Du kan se paralleller till 1960-talet när Nixon valdes till president. Trump kopierar nästan identiskt hans sätt att prata när han säger ”I am your law and order president”.

– Sedan har du liberalerna i det Demokratiska partiet som försöker göra allt i sin makt för att det här ögonblicket inte ska bli revolutionärt. De vill också vinna det kommande valet. De drog ut Obama för att han skulle göra ett uttalande. Han har varit tyst hela tiden under Trumps styre, men nu behövde de att han skulle göra det i egenskap av sin position; som en svart man som är omtyckt av många amerikaner. För dem handlar det om att Biden ska vinna valet. Men det är nonsens eftersom det finns större systematiska problem att ta hand om. Vit makt och dominans, klassklyftor, klimatförändringar och så vidare. Det är systematiska problem som Floyd-upploppen satt ljuset på. Några av dessa problem togs också upp i Bernie Sanders kampanj. Men det Demokratiska partiets etablissemang stoppade effektivt detta alldeles innan coronapandemin börja svepa över USA. Det blir tydligare än någonsin under denna hälsokris att vi behöver ett hälsosystem som är gratis och omfattar alla, och fortfarande vägrar Joe Biden att erkänna detta om han skulle bli president. Så, Demokraterna har praktiskt tagit kommit till vägs ände.

– För att avancera i det här ögonblicket måste vi lyfta frågan om revolution, och göra det bästa av vår revolutionära fantasi om vi vill att saker ska förändras. De bästa exemplen från vår revolutionära historia handlar om praktik här och nu om vi vill att något ska förändras. Och vi måste vara nyanserade i förhållande till förhållandena i våra olika communities. Situationen är annorlunda här i Jackson än i New York. Situationen har blivit så akut ekonomiskt att de unga inte köper det liberala skräppratet, de köper definitivt inte högersnacket men inte heller det liberala snacket. Just nu saknas partier som representerar oss och där finns också ett politiskt utrymme.

Hur skulle du förklara det utrymmet?

– Vi måste arbeta taktiskt på många sätt. Vi behöver inte hålla med varandra om allt men kämpa för samma demokratiska rättigheter. Vi måste organisera möten på gatorna, folksamlingar och så vidare så att vi kan dela erfarenheter, lära av varandra och skapa visioner för det samhälle vi vill se. Inte endast ställa krav på den existerande staten, så att vi kan packa om och reformera den. Istället måste vi skapa en folkrörelse som kan självorganisera sig för att omfördela resurserna – åt var och en efter behov. Nu gäller det att vara ute på gatorna, inte endast på Twitter, Instagram och Facebook. 

Kali Akuno menar att man i Minneapolis kommit långt i den riktningen. 

– Människor har organiserat sig för att bistå med mat och förnödenheter till hemlösa, det har öppnats så kallade ”community stores” för de som haft det svårt ekonomiskt till följd av krisen. Transportarbetare i Minneapolis har vägrat köra bussar med folk som arresterats. Och det har funnits en vilja att blotta bristerna med polismyndigheten i sig själv. Några riktiga framsteg när det kommer till medvetenhet och positionering sker just nu.

Foto: Rogelio V. Solis/TTBlack Lives Matter-protesterna har varit stora i Jackson Mississippi.
Foto: Rogelio V. Solis/TT
Black Lives Matter-protesterna har varit stora i Jackson Mississippi.

Kali Akuno är också en av medgrundarna till Cooperation Jackson. I Jackson i Mississippi, som är en av de fattigaste delstaterna i USA, har människor i decennier upplevt ekonomisk marginalisering och institutionell och strukturell rasism.

De senaste åren har dock Cooperation Jackson, som består av gemensamt ägda arbetskooperativ, sökt vända på utvecklingen. De har försökt stärka och omforma den lokala demokratin genom att skapa en solidarisk ekonomi som bygger på gemensamt lokalt ägande, deltagandebudget, medborgarmöten och flera andra initiativ.

Pandemins konsekvenser har varit påtagliga i Jackson där många i befolkningen lider av underliggande sjukdomar och är i riskgrupper. I Cooperation Jackson har initiativ som tillverkning av skyddsutrustning och gratis matodling och distribution varit viktiga verktyg för att skapa solidaritet.

– Vi började producera masker i slutet av mars, både tygmasker och andra som vi skrev ut med 3d-skrivare som var mer tekniskt avancerade. Vi gav bort dem gratis i vårt community för att erbjuda människor skydd och utbildning. De andra mer avancerade har istället gått till vårdpersonal och arbetare i frontlinjen. 

Att återgå till arbetet som vanligt skulle framförallt slå mot svarta låglönearbetare i Jackson, och tjäna som en slags dödsdom.

Foto: Rogelio V. Solis/TTDemonstration den 6 juni i Jackson Mississippi.
Foto: Rogelio V. Solis/TT
Demonstration den 6 juni i Jackson Mississippi.

Inte långt in i pandemin strax innan påsk kom direktiv från guvernören att lockdown skulle upphöra och många människor förväntades gå tillbaka till sina arbeten. Kali Akuno menar att covid-19-pandemin satte ljuset på klasskillnader och orättvisorna i landet. Coronakrisen har slagit hårdare mot svarta, afroamerikaner och minoritetsgrupper än vita. I exempelvis Chicago är 70 procent av de som dött till följd av coronaviruset afroamerikaner, trots att de endast utgör 30 procent av stadens befolkning. Dessutom har det varit lättare för vita amerikaner att få tillgång till tester och ordentlig sjukvård än svarta och latinos.

– Det handlar om migranter utan uppehållstillstånd som inte har tillgång till vård, så väl som de med låglöneyrken som saknar sjukförsäkring. Cooperation Jackson bestämde sig så fort guvernören kallade alla tillbaka till jobbet att påbörja organiseringen för en ”Folkets strejk” på första april. Att återgå till arbetet som vanligt skulle framförallt slå mot svarta låglönearbetare i Jackson, och tjäna som en slags dödsdom. Vi lyckades lansera en kampanj, och uppmuntrade arbetare i 37 av 50 delstater att delta i strejken. Det handlade om strejker, aktioner, karavaner, hyresstrejker och så vidare. Vi kommer att fortsätta utlysa strejker den första varje månad, vilket anknyter till Mayday. Då är det också viktigt att komma ihåg att Mayday i USA inte alls är lika stort som i Europa.

Kali Akuno menar att det är något nytt som händer i Mississippi. Det är första gången som demonstrationer för svartas rättigheter också äger rum i städer och förorter där befolkningen är till största delen vit.

– Förut när det var någon slags social eller vänsterorienterad protest, brukade både svarta och vita komma hit till Jackson eftersom det är huvudstaden i delstaten och största och mest liberala staden i Mississippi. I östra Mississippi är många rädda för att göra den här typen av protester på grund av deras omgivningar. Men nu har det här mönstret brutits, förhoppningsvis för alltid. Det hände inte på 60-talet under medborgarättsrörelsen då vita ofta stöttade svarta communities men inte gjorde något i sina egna grannskap. Nu ser vi att något nytt händer i USA där det inte bara är svarta kids som är ute på gatorna. Det är något nytt och en positiv utveckling.

Vad tänker du att det internationella gensvaret på Black Lives Matter betyder?

– I nästan varje land pågår förhållandevis massiva protester. Runt om i Europa, från Storbritannien till Frankrike, men också i Turkiet och Filippinerna. Det är vackert, inspirerande och historiskt nödvändigt. 

– Det blir tydligt att vi behöver förändring när vi ser på ledare som Orbán i Ungern och Bolsonaro i Brasilien. Vi måste bygga en antiauktoritär och antifascistisk rörelse som kan bemöta vad som ägt rum de senaste två decennierna. Jag tror att vi måste använda den här tiden under pandemin för att reflektera över hur vänstern och anti-auktoritära rörelser också kan ha en internationell karaktär. Världen behöver en ny international.

Publicerad Uppdaterad
2 days sedan
Kusra på norra Västbanken ligger mellan bosättningen Migdalim och den olagliga utposten Esh Kodesh. Det är en av de palestinska byar som har störst problem med bosättarvåld. Palestinierna kan inte göra mycket för att försvara sig mot bosättarna. Mannen på bilden hoppas att ett staket åtminstone ska fördröja dem. Foto: Yvonne Åsell / TT. Montage: Arbetaren

Veckovers: Huset

Det var en gång ett hus.
Det stod i östra Jerusalem.
I huset fanns ett särskilt ljus,
som det alltid gör i nåns hem.

Så länge hade huset tillhört släkten
att många små i det lärt sig gå,
blivit stora, flyttat ut och sen
kommit dit med sina egna små.

Nu bilar en pappa bort betongen,
ett golv han gjöt när dottern var fem
för att slippa betala rivningen
som staten beordrat av hans hem.

Förra veckan tog han ner taket.
Väggarna slog han ut igår.
Det sades att huset saknade ett
bygglov hans folk aldrig får.

Varför det blev som det blev
är en grym historia, och en lång,
och sagan om huset som orättvisan rev
blev därför att det var en gång.

Publicerad Uppdaterad
3 days sedan
Arbetsplatsolycka utanför Jönköping
Mannen fördes akut till sjukhus med svåra skador. Foto: Johan Nilsson/TT

Man svårt skadad efter olycka på industriområde i Jönköping


En person har förts till sjukhus med svåra skador efter en allvarlig arbetsplatsolycka i ett industriområde strax utanför Jönköping under måndagseftermiddagen.

Det var strax innan 13 på tisdagen som larmet kom till räddningstjänsten. En man hade då fått tunga föremål över sig vid ett företag i Torsvik söder om Jönköping. Både polis och räddningstjänst kallades till platsen och mannen fördes akut till sjukhus med allvarliga skador. 

Olycksplatsen inne på industriområdet har nu spärrats av och en utredning om arbetsplatsolycka har upprättats av polisen.

Publicerad Uppdaterad
3 days sedan
EU-migranter nekas svensk sjukvård
Organisationen Läkare i Världen har träffat flertalet av de 129 personerna som nekats svensk sjukvård. Foto: Emil Langvad/TT och Johan Nilsson/TT

Hård kritik mot Sverige: EU-migranter nekas vård


EU-migranter i Sverige har vid upprepade tillfällen nekats nödvändig vård. Det här slår Europeiska kommittén för sociala rättigheter nu fast efter en anmälan från organisationerna Läkare i Världen och Amnesty.

– Att svenska staten kränker en av de mest grundläggande mänskliga rättigheterna är fullständigt oacceptabelt, säger Anna Johansson, generalsekreterare på Amnesty Sverige i ett uttalande till Svt.

Det rör sig om allt från unga kvinnor som nekats abort till personer som misshandlats men motats bort från vårdkliniker och sjukhus på grund av deras ursprung. Totalt har Amnesty och organisationen Läkare i Världen, som träffat flertalet av personerna bakom de anmälda fallen, anmält den svenska staten för 129 fall där EU-migranter inte fått den vård de har rätt till.

Nu slår Europeiska kommittén för sociala rättigheter fast att Sverige brustit på flera punkter och kritiserar samtidigt staten för diskriminering.

Regeringen tillbakavisar dock anklagelserna men den kristdemokratiska sjukvårdsministern Elisabet Lann skriver i en kommentar till Svt att de nu kommer analysera rapporten och invänta rekommendationer från EU:s ministerråd.

Enligt Amnesty beror problemet med nekad vård på att många redan utsatta EU-migranter saknar det europeiska sjukföräkringskortet som ger rätt till subventionerad vård. Det här på grund av diskriminering i hemländerna.

– Det egna landet har självklart ett ansvar att lösa den här situationen. Men nu handlar det om vad Sverige har för ansvar för att säkerställa att människor får rätt till vård som inte kan vänta, säger Anna Johansson till Svt.

Publicerad Uppdaterad
7 days sedan

Sommarhälsning – ta hand om er i värmen!

Hallå!

Här kommer en hälsning från mig (Alexandra) i Stockholm. Greta befinner sig i Köpenhamn där hon står inför rätta tillsammans med flera andra studenter efter en fredlig protestaktion på universitetet för två år sedan (!), där de krävde att universitetet skulle avbryta sina samarbeten med israeliska universitet.

– Vi står inför rätta medan de verkliga brottslingarna – de som skapar död och förstörelse – och företag och institutioner som hjälper dem, går fria, sa hon på den första rättegångsdagen.

Det är mycket farligt i stora delar av Europa nu, som många av er säkert har läst. Som Aftonbladet skriver upplevde minst 101 miljoner européer temperaturer på över 35 grader under torsdagen. Över 200 värmerelaterade dödsfall har konstaterats i Spanien och hundratals har drunknat i Frankrike. Även Italien rapporterar döda i anslutning till hettan. 

Som jag skrev i en krönika häromdagen hade en 33-årig mamma just kommit hem efter att ha varit och handlat i Carpentras i sydöstra Frankrike i måndags, när hennes två pojkar – en tvååring och en fyraåring – sprang iväg och busade. De gick in i familjens bil och stängde om sig. Dörrarna gick i baklås och eftersom temperaturerna i landet just nu är rekordhöga räckte det med en kort stund, enligt mamman tio minuter eller en kvart, sedan var det för sent. Obduktionen visade att pojkarna dog av ”långvarig exponering för extrem värme”.

Igår hände samma sak i en förort till Paris. En treårig pojke dog.

Det skrämmer mig enormt att det verkar som att inte ens den här typen av fruktansvärda händelser leder till de samtal vi skulle behöva ha – varken i politiken eller i våra personliga liv. Ett och annat inlägg dyker upp som handlar om hur dåligt förberedda vi tycks vara, att klimatanpassningen behöver förbättras. Men det är som att vi helt bortser från det centrala: att utsläppen ökar i en situation när det som krävs är akuta, dramatiska minskningar.

Det är som ett badkar. Vårt badkar är redan fyllt upp till kanten. Eftersom utsläppen stannar i atmosfären i hundratals eller tusentals år så räcker det inte att minska utsläppen – kranen behöver skruvas åt helt. Istället vrider vi alltså upp den och den står nu under högre tryck än någonsin. Givetvis behövs stora anpassningsåtgärder och i det akuta läget behöver fokus ligga på att rädda de människor som hotas av värmen. Men den viktigaste anpassningen är att fokusera på det som FN:s klimatpanel redan 2018 sa krävdes:

Snabba, genomgripande och aldrig tidigare skådade förändringar i varje del av våra samhällen.

Nu tar bloggen en liten paus (om inget oförutsett händer) och är tillbaka i när valrörelsen drar igång igen i augusti. För den som har missat kan jag tipsa om att sommarläsa vad 83-åriga Kader hade att säga i sin väljarintervju. Ett kort utdrag här:

– Det finns fina människor i Sverige som tänker och bryr sig om vad som händer i Palestina och andra länder. Men det politiska klimatet är inte som förr, inte som när jag kom till Sverige. Sverige var det bästa landet i hela Europa. Med ekonomi, med jobb. Folk var vänliga. Men inte nu längre. Jag vet inte varför men Sverige har förändrats mycket. Det var bättre förr.

Ta hand om er under sommarveckorna – svalka er ordentligt! Och hoppas ni får ha viktiga, riktiga samtal med varandra! 

Publicerad Uppdaterad
1 week sedan
Poeten Jesper Lundbys veckovers i Arbetaren. Naina Helén Jåma/TT. Montage: Arbetaren

Veckovers: Den riktige mannen

Den riktige mannen, han försörjer sin familj
– men just den här bara har ingen.
Han undrar så varför, han tänker sig trött,
han söker så hårt efter sanningen.

Ge honom bara ett enkelt svar,
en klar manual han kan följa.
En självklarhet som från självförakt ren
den riktige mannen kan skölja.

Vem vet vart din hjärna tog vägen
framför datorn där i ensamhet?
Vad gror i någon som inte duger?
Vad växer, vad såg du – vem vet?

Allt är en jävla röra, men
kom sätt dig med oss andra här.
Låt oss tala som vänner om
vad ”riktig” och ”människa” är.

Jag tror det är någon som lyssnar,
som hjälper någon annan i nöd.
En som räddar en annan människa
från en orättvis onödig död

– vad tror du?

Publicerad Uppdaterad
2 weeks sedan
"De enda som tjänar på hög arbetstid är de som lever på att arbetare är utmattade." Foto: Björn Larsson Rosvall/TT. Montage: Arbetaren

Amalthea Frantz:
Nu är företagarna på defensiven

Fler och fler arbetsköpare verkar känna sig hotade av att människors arbetstid kan kortas framöver. Det är ett av få goda tecken i tiden. 

I dagarna börjar Almedalsveckan på Gotland. Ofta utskälld för att vara ett enda kindpussande mellan politiker och storföretag, ett spel som bevakas orimligt mycket av stora medier (nej, vi på tidningen Arbetaren prioriterar inte att åka dit i år heller). 

Samtidigt har det under hela Almedalsveckans historia gjorts engagerade försök att skapa något annat, lyfta röster underifrån. Och vad som letar sig in i programmet säger i bästa fall något om vilka frågor folk bryr sig om på riktigt. 

I år är arbetstidsförkortning en sådan het fråga, sammanfattar tidningen Lag och avtal. Till exempel ordnar arbetsköparorganisationen Teknikföretagen ett seminarium med den defensivt ängsliga rubriken ”Välfärd kräver arbete – varför låtsas vi annat?”. 

Livsviktiga frågor

De senaste åren, för att inte säga decennierna, har den från början mycket ojämlika maktbalansen på arbetsmarknaden tippat mer och mer åt ena sidan: arbetsköparnas, företagsägarnas. Samtidigt som den andra sidan, de anställda, har sett anställningsskyddet urvattnas totalt, medan S-regeringar lagstiftat mot facklig kamp och välfärden monterats ner.

Frågor som i praktiken påverkar anställdas hälsa har länge drivits underifrån, av många fackligt aktiva, och faktiskt även officiellt av ett flertal stora fack: generellt kortad arbetstid, slopat karensavdrag. Men i relativ tysthet. 

Så började det hända något under förra årets avtalsrörelse. Ämnet kortare arbetstid kom upp i ljuset, trots att LO valde att utreda i stället för att kräva. Ett utspel från LO om förhandling med Svenskt Näringsliv kom i stället nu i våras, och möttes förstås med ett ”nej”. Men ämnet letade sig ändå in på förskräckta borgerliga ledarsidor.

Öka pressen underifrån

Fler och fler känner det vansinniga arbetstempot i kroppen. Och i hjärnan. Varför ska vissa slita ut sig, och till exempel ofrivilligt gå ner till deltidslön, samtidigt som de arbetslösa skuldbeläggs och straffas?

Nu pressas krav upp till ytan, inte bara till stora medier utan också till valrörelsen. S, V och MP vill alla ta bort karensavdraget (som inte alls är någon självklarhet i många andra länder). Även partier på högerkanten har börjat öppna för en förändring. 

Miljöpartiet har länge haft kortare arbetstid i sitt program. I år väljer högerliberala Dagens industri att propagera mot just detta.

Inom Socialdemokraterna behandlas frågan om arbetstidsförkortning som vanligt med tvekan, otydlighet och utredningar – men trycket underifrån ökar. 

Det måste öka än mer. Överallt, oavsett vad man röstar, eller inte röstar, på. Låt inte politiker och centralorganisationer begrava frågan igen. 

Mer tid för livet skulle gynna alla anställda, och i förlängningen även sjukskrivna och arbetslösa. 

De enda som tjänar på hög arbetstid är de som lever på att arbetare är utmattade, och samtidigt livrädda för att bli av med jobbet. 

Publicerad Uppdaterad
2 weeks sedan
Poeten Jesper Lundby skriver veckoverser i tidningen Arbetaren. Claudio Bresciani/TT. Montage: Arbetaren.

Veckovers: Vi kallar det demokrati

Halverade priser på bensin och bussar
ända fram till fjortonde september!
Åt alla små barn gratis Kristersson-pussar!
Grönare gräs! Flera stränder!

Kärnkraft! Vindkraft! Hallonsaft!
Förbjud midsommarstång till jul!
Personaltäthet? Goddag yxskaft!
Inför straffskatt på att vara ful!

Riksdagsspärren lurar i vassen.
Valfläsket brinner! Rösta rätt!
Jag blev Hufflepuff i valkompassen.
Röstboskapen grillas på spett.

Söndagskvällsöppet på Bolaget!
Nyckelring och karamell gratis! Titta!
En kondom med vår logga till samlaget?
Vårt parti skyddar dig bäst från smitta!

Väck från de döda Arne Weise!
Tillverka fossilfritt stål av piss!
Installera i Kebnekaise
världens snabbaste hiss!

Till hösten blir boskapen bitter.
Vi minns, nu när det faller löv,
att höger och vänster skinka sitter
fortfarande på samma röv.

Publicerad Uppdaterad
3 weeks sedan
Arbetarens och Tidskriften Klass chefredaktörer Amalthea Frantz och Beata Hansson. Foto: Joel Kellgren

Mer plats för berättelser underifrån

Arbetarens prenumeranter kommer framöver få ta del av noveller från Tidskriften Klass, som ges ut av Föreningen Arbetarskrivare.

– Det skönlitterära har i stort sett försvunnit från kultursidorna, Arbetaren inräknad. Går man längre tillbaka har vi en stolt historia av att publicera unga lovande arbetarförfattare, så för oss innebär det här samarbetet en möjlighet att återigen plocka upp just det, säger Amalthea Frantz, chefredaktör på Arbetaren apropå det nya samarbetet med Tidskriften Klass. 

– Klass publicerar så många bra noveller, och att låta fler ta del av deras rika material känns otroligt viktigt, fortsätter hon.

Mer plats för berättelser underifrån – det är syftet med Arbetarens nya samarbete med Tidskriften Klass. Samtidigt som skönlitteraturen ges mindre utrymme i offentligheten är det fler som skriver, och behovet av arbetarperspektiv är stort.

Ömsesidig injektion med energi

– Två redaktioner når ut till fler än vad en gör, och tillsammans ska vi se till att fler kan ta del av samtida arbetarlitteratur. Det blir en ömsesidig injektion med energi, säger Beata Hansson, chefredaktör på Tidskriften Klass. 

Samarbetet innebär att Arbetaren kvartalsvis kommer att publicera noveller och dikter från Föreningen Arbetarskrivare, som ger ut Tidskriften Klass. Först ut är novellen Skyddsökande av Karim Taghana, lärare och översättare från svenska till kurdiska.

Den som tycker om novellen får hålla utkik, ryktet säger att Taghana i detta nu arbetar på sin debutroman. 

Publicerad
3 weeks sedan

Stefan, 70 i Örebro: ”Egoismen är farlig”

Här kommer en liten tillbakablick till tidigare i våras, när Greta och jag gick omkring i centrala Örebro för att träffa väljare. Det första som hände var att vi stötte på lokala representanter för Moderaterna, som stod och bjöd på kaffe på gågatan – och delade ut smörknivar som give aways. 

“Framtiden börjar vid frukostbordet”, stod det på dem.

Vi gick fram och pratade med dem en stund. Högsta prioritet för deras del inför valet var bland annat framkomlighetsfrågor i staden, berättade de. Det var viktigt med cykelvägar och bussar men “bilen har också sin plats” och därför behövdes fler parkeringsplatser.

Det här mötet ägde rum i mars, just efter att Iran hade svarat på Israels och USA:s folkrättsvidriga bombningar av landet genom att attackera andra länder i Mellanöstern. En av representanterna, som inte ville vara med på bild, berättade att “man förstås är medveten om alla krig och allting som händer i världen just nu” och förklarade sedan hur hen själv var berörd:

– Mina föräldrar är fast i Malaysia. De skulle flyga hem via Dubai men flygen går inte.

Vi talade om röda linjer. Har ni några sådana i ert politiska engagemang? Bara en av representanterna hade ett tydligt svar: Hon hade två pappor, berättade hon. Så HBTQI-frågorna var avgörande för henne.

Ingen tyckte att det egna partiet hade passerat några röda linjer dittills.

Vi tackade för samtalet och hann bara en kort bit innan vi passerade en ICA-butik och blev stoppade av en man som presenterade sig som Stefan. Han var 70 år och särskilt intresserad av miljö och klimat, berättade han. Han ställde upp på en intervju men ville inte vara med på bild.

Greta frågade:

 Vad är dina spontana tankar kring inför valrörelsen nu, det politiska läget i Sverige?

Ja, eftersom jag står med dig då… Jag är ju väldigt intresserad av det här med klimatet och sånt. Det är ju något som man ser ut att nedvärdera fullständigt på alla plan. Om man lyssnar på till exempel Johan Rockström eller andra så är det rätt uppenbart vad som sker, sa Stefan.

– Jag är inte jätteengagerad. Men för mig är det viktigt. Jag har barn… Vi kan göra vårt. Alla har ett ansvar. 

Egoismen är ett stort problem, både i politiken och i samhället i stort, menade Stefan.

– Alla tänker på sig, ingen tänker på mig… Det är lite oroande, tycker jag. Det är pengar och pengar och pengar och makt. 

Ser du några ljusglimtar, något hopp någonstans? 

– Ja, det är ju oss, det är vi människor som måste göra någonting. Det finns många som gör. Jag tror ju på människan generellt. Politiken, jag vet inte.

Har du varit engagerad politiskt?

– Nej, inte alls. 

Finns det någon särskild anledning till varför? 

– Nej, det har nog bara inte blivit så. Jag är intresserad, men jag har inte haft någon anledning att… Det har inte blivit av. 

Men om dina vänner sa: “Nu går vi på en demonstration”, så skulle du ha följt med…? 

– Det skulle jag kunna göra och det har jag gjort. Gått i demonstrationer. Men sen att engagera sig politiskt i en kommun eller något sånt där. Om det var så du tänkte… 

Att engagera sig politiskt behöver inte vara att man är i politiska partier eller direkt i politiken.

– Nej, det vet jag. Men jag trodde det var så du menade, sa Stefan.

– Men nog går jag ju och talar om vad jag tycker och skriver vad jag tycker, det gör jag. 

Ja, och det kanske på något sätt är mer värt… 

– Det är väl kanske det som jag jag menar med att människorna… Att man en och en kan påverka.

En reflektion från mig (det är Alexandra som skriver): 

Det här är något som har återkommit i våra intervjuer. Inställningen till politiskt engagemang. Vid sidan av den mycket frekventa kommentaren “jag kan inget om politik” eller “jag är inte insatt” så är det också många som spontant ser på politiskt engagemang som att det per definition innebär att vara partipolitiskt aktiv. På samma sätt verkar många se demokrati som något som man ägnar sig åt vart fjärde år, i samband med allmänna val.

Samtidigt vet vi ju från historien att i princip alla stora samhällsomvandlingar har krävt andra former av demokratiskt engagemang. Ofta i form av civil olydnad. 

För några år sedan stod jag på en motorväg tillsammans med aktivister från Återställ våtmarker. Jag gjorde ett större reportage om dem för Dagens Nyheters Lördagsmagasin och i artikeln intervjuade jag Stellan Vinthagen, professor i fredligt motstånd vid University of Massachusetts Amherst. Han kallade sig ”aktivistforskare” och var själv aktivist men inte i de rörelser han forskade på.

– Jag skulle vilja hävda att nästan varenda fri- och rättighet vi har i den svenska grundlagen är kopplad till historiska folkrörelsers arbete. Man har inte kallat det civil olydnad, men man har utmanat lagar och huvudsakligen fredligt och öppet brutit mot dem. Och sen har makten anpassat sig till detta efterhand – för att undvika någon form av social revolt eller revolution rentav, sa han till mig då.

En utmaning, trodde Stefan utanför ICA i Örebro, är att människor har så lite tid över i sin vardag. Det blir svårt att hinna med motståndet.

– Folk känns så upptagna med sitt. Det är mycket jobb, det ska tjänas pengar och man ska ha det ena och det andra. 

I valet kommer det bli något av partierna han röstat på tidigare, Socialdemokraterna eller Miljöpartiet, sa han. Men ännu hade han inte bestämt sig. Och det är svårt att känna att det spelar så jättestor roll – det finns ju ingen riktig opposition, menade Stefan.

Den här diskussionen, att inget parti har en politik som svarar mot de massiva utmaningarna vi står inför, har för övrigt just lyfts av SVT, som berättar om Arbetarens satsning och den här bloggen i samband med en intervju med MP:s Amanda Lind.

Sista frågan från Greta till Stefan i Örebro:

Finns det något som skulle kunna få dig att bli mer engagerad?

– Jag har själv en allvarlig sjukdom. Så jag mår inte alltid så bra och har varken ork eller energi. Men övergripande tror jag att det som behövs är starka ledare som kan motivera andra att vara med i kampen, sa han.

Det var allt från Örebro för denna gång. En annan sak: 

Några som inte ger sig är alla människor som kämpar för att Bella Aksoy ska få stanna i Sverige. Efter demonstrationen på förvaret för ett par veckor sedan (som jag skrev om här) har det hållits en massa demonstrationer till stöd för henne och det har skrivits väldigt mycket om hennes fall – både i tidningar och på sociala medier. På savebella.org har över 8 600 personer skrivit på ett upprop.

Publicerad Uppdaterad
3 weeks sedan
Poeten Jesper Lundby skriver veckoverser i tidningen Arbetaren. Foto: Joakim Ståhl SVD / TT. Montage: Arbetaren.

Veckovers: Bill Gates pyramid

Jag är en av tusen slavar som bygger åt Microsoft
utanför Gävle, Nordens största serverhall.
Vi kom från elva länder hit, för lönsamhetens skull,
driften blir billig där luften är kall.

Men kallare är människohjärtat som jagar oss
att likna människor mindre än maskiner.
Kropparna går sönder och psykena de knäcks.
Vi svettas fastän nordanvinden viner.

Vi får ingen sjuklön, jobbar sex dagar av sju,
en som stod på sig fick gå samma dag.
Vinden bortom grinden bär dock på löftet om vad
många kan bli, om ensam är svag.

Bakom varje mjukvara, varje moln och app
finns år av slit och slitna människohänder.
Du bakom din skärm, kom ihåg vad jag har sagt.
Tänk ibland på oss som kom från elva länder.

Publicerad Uppdaterad