– Vi vårdar framförallt barn och gravida kvinnor. Vårt arbete handlar inte endast om att ge läkarvård, utan också om psykologisk hjälp eftersom många ungdomar försökt att ta livet av sig, säger Giovanna, läkare i Läkare utan Gränser.

Organisationen har haft närvaro på Lesbos under lång tid, men kan i nuläget inte garantera utrustning till flyktinglägrets kliniker.

I en annan kontext skulle detta innebära en nödsituation, men i Moria tar ungdomar livet av sig utan att någon regering utlyser presskonferens. I dagsläget bor 20 000 människor i lägret som är tänkt att rymma 3000, under alltigenom omänskliga förhållanden.

Sedan Turkiets president Recep Tayyip Erdogan öppnade upp gränserna mot Grekland i slutet av februari har tusentals migranter i Turkiet försökt ta sig in i grannlandet. Under flera veckor har den grekiska regeringen stängt av transportvägarna till fastlandet vilket skapat en nödsituation i flyktinglägret Moria.

I det typiska kaoset i Moria, mellan de små gränderna mellan tälten, bland grönsaksbodar och provisoriska baracker, organiserar sig människor för att laga mat till nyanlända som stängts in i hamnområdet.

– De har varit där i över en vecka, med lite mat och ännu mindre vatten. De kan inte gå någonstans och vet ingenting om sitt öde, säger Selma upprört, som själv är asylsökande från Nigeria.  

Det är nästan 500 personer som stängts in i Mitylenes hamn, och som boende i Moria nu lagar mat åt. Ett stort militärskepp har lagt till i hamnen. Dagtid väntar migranterna på platsen, omringade av staket och taggtråd, och natten tillbringar de inuti i fartyget. 

”Är det sant att vi inte kan begära asyl och att de för oss till Turkiet?” 

Det frågar nästan alla som närmar sig staketet när Selma kommer dit med sin delegation. Hon har med sig en kasse mat och hivar över den över taggtråden. En grekisk vakt ropar på avstånd att de måste avlägsna sig från stängslet. ”Vi är flyktingar, inte brottslingar!” ropar de unga killarna efter att de lyckats få tag på kassarna.

På norra delen av ön blir situationen allt mer surrealistisk. Inte långt bort från Skala Sikamineas, efter några kilometers promenad på en grusväg längs med havet, finns en kyrka och två UNHCR-tält där det sedan en vecka bor 42 personer. 

– Vi anlände i en gummibåt trots att den grekiska kustbevakningen försökte stoppa oss, säger Ayman.

Han är 20 år. De första tio åren bodde han i Aleppo. När kriget inleddes försökte familjen stanna, men Ayman skadade armen i en granatattack. 

– Vi lyckades fly med hjälp av besparingar till Istanbul. Men där är livet mycket dyrt, särskilt om du jobbar svart och inte får någon ordentlig lön. Du kan inte vara ledig en enda dag, annars kan du inte betala hyran eller handla ens det allra nödvändigaste. 

Ayman berättar om sitt liv på flykt mellan gränserna och om den grekiska polisens push-backs. Sedan tystnar han plötsligt. 

– Är det sant att vi inte kan ansöka om asyl och att de ska skicka tillbaka oss till Turkiet, frågar han. 

Också Ayman bär på den här rädslan, som alla andra, att även denna gång ha förlorat möjligheten till ett bättre liv. Han hade hoppats på att återförenas med sin pappa i Tyskland.

Greklands premiärminister Kyriakos Mitsotakis ignorerade asylrätten och tog beslutet att neka alla nyanlända möjligheten att söka asyl, från den 2 mars och minst en månad framöver. Detta har mött stor kritik från människorättsorganisationer världen över. 

Situationen på Lesbos är i dag i ännu högre grad bortom kontroll. Högerextremister har organiserat sig i paramilitära grupper som trakasserar flyktingar, aktivister och journalister med batonger. Människor har fått sina ansikten sönderslagna och bilar förstörda. Dessutom har vägspärrar rests där man kontrollerar förbipasserande och endast tillåter grekiska medborgare passera. 

Ett slags terrorklimat har uppstått på ön som polisen inte låtsats se, eller tvärtom uppmuntrar. Det finns hos lokalbefolkningen en stor ilska riktad mot utlänningar, vare sig de är migranter, aktivister eller journalister. Hjälporganisationer riskerar att utvisas eller har evakuerat sin personal på grund av säkerhetsrisker, och pressen kan inte verka fritt.

Samma klimat råder längs med gränsen och ön Evros/Mevric. Längs med slätterna patrullerar militären och polisen, och får hjälp av lokalbefolkningen.

– På natten kontrollerar jag gränsen längs med floden. Jag tar mitt gevär efter middagen och så möter jag upp mina vänner. När vi ser migranter ta sig över floden ser vi till att de inte kommer över. Vi slår sönder deras telefoner och ringer polisen, berättar Andreas, som äger ett hotell och en bensinmack i en liten by intill gränsen. 

Att migranterna endast passerar floden intresserar inte Andreas. Afghaner, syrier, irakier och pakistanier som passerar Grekland fortsätter ofta norrut. Många vill till Tyskland, Sverige eller Italien, men fastnar i månader i Serbien eller Bosnien. Där blir de ofta brutalt stannade av polisen och deras mobiltelefoner konfiskeras.

– Jag tycker inte att de ska passera. Vi har alltid varit respektfulla och vi kan inte tillåta oss att bli invaderade, säger han och tvättar av pumpen till bensinmacken. 

Om dagen är han klädd i jeans och skjorta, om natten som en militär med ett vapen.

Afrodite driver en liten supermarket i en by alldeles i centrum av “triangeln”, den punkt där Grekland, Bulgarien och Turkiets gränser korsas. Hon har studerat många år i Tyskland och talar perfekt engelska men har aldrig betraktat sig själv som en migrant.

– Här passerar det nästan aldrig migranter men om de gör det ringer jag polisen så att de arresteras, säger Afrodite. 

– Jag åkte till Tyskland för att plugga och arbeta, inte för att leva på någon annans bekostnad, säger hon.

På Lesbos och i Moria växer rädslan för en eventuell spridning av coronaviruset.

På Lesbos finns det redan ett fall av coronaviruset, men ännu inte i flyktinglägret. En grekisk turist, som besökt Israel och Egypten för några veckor sedan, isolerades då på sjukhuset i Mytilene.

Nyligen uppmanade Läkare utan Gränser Grekland och EU att omedelbart ta ansvar för akutsituationen och evakuera de utsatta människorna från lägret. Sedan i torsdags har det också blivit svårare för utomstående frivilligorganisationer och aktivister att verka i flyktinglägret. Grekiska myndigheter har dragit in besökstillstånd för att motverka en eventuell spridning av viruset, rapporterar Reuters.

– Tälten är överfulla och duschen bara ett avlägset minne, säger Ayubu, som för ett år sedan kom till ön som politisk flykting från Burundi, och som fortfarande väntar på svar på sin asylansökan och fortsätter:

– Om viruset kommer hit skulle det sprida sig på ett ögonblick.

Valerio Nicolosi

*Översättning från italienskan Julia Lindblom