En iskall januarivind blåser in över Gustaf Adolfs torg i centrala Göteborg. Det har nyss regnat. Vädret är ungefär lika ogästvänligt som den svenska staten nu beter sig, tycker palestinierna som har rest ett protesttält vid torgets ena kant. När Arbetaren kommer dit finns ett sextiotal personer på plats. Kvinnorna och barnen sitter runt en ensam värmelampa i tältet. I ett hörn ligger några skumgummimadrasser.

Palestinierna påbörjade en sittstrejk i Göteborg den 8 januari för att protestera mot Sveriges asylpolitik. De vänder sig bland annat emot Migrationsverkets nya rättsliga ställningstagande angående situationen på Gazaremsan, som kom i november 2019. I ställningstagandet erkänner Migrationsverket att det råder en väpnad konflikt på Gazaremsan. Men antalet dödsoffer är i dag lägre än jämfört med några år sedan. I dagsläget anser Migrationsverket därför att situationen inte är fullt så farlig att samtliga invånare har så kallat skyddsbehov.

Det försvårar möjligheterna för dessa palestinier att få asyl i Sverige. Migrationsverket anser även att det inte längre finns några praktiska generella hinder för att utvisa personer till Gazaremsan, eftersom Egypten underlättat möjligheten att korsa gränsen till och från området. Nu växer oron och ilskan bland drabbade palestinier.

– Jag är från Gaza och kom till Sverige i mars 2018. För några dagar sedan fick jag ett andra avslag på min asylansökan. Migrationsverket vet att vi är flyktingar som är registrerade hos FN-organet UNRWA, men man erkänner ändå inte vår status och våra rättigheter, säger Kanan Abu Amra, en av männen i tältet.

Migrationsverket beskriver själva hur pass odrägliga levnadsförhållandena är på Gazaremsan. Ställningstagandet i november bygger på en beställd analysrapport som publicerades i maj 2019. Rapporten konstaterar att Israels militära belägring och embargo ger upphov till en lång lista av problem.

Hälften av alla invånare på Gazaremsan lever i fattigdom. 2017 hade området världens högsta arbetslöshetsnivå. 80 procent av alla hushåll är beroende av internationellt humanitärt bistånd. Det råder en skriande brist på sjukvårdsutrustning och mediciner och läkare, samt på material för att bygga upp bostäder som förstörts av israeliska bombningar. Utbildningssystemet har stora brister och områdets barn lider särskilt av den dåliga livskvaliteten och av mental ohälsa.

– De vet att det inte finns någon sjukvård, inte något fungerande utbildningssystem, att barn inte kan växa upp i Gaza, säger Kanan Abu Amra.

Migrationsverkets rapport berättar också att mellan 65 och 75 procent av palestinierna på Gazaremsan är flyktingar. Men i sitt nya ställningstagande skriver myndigheten att endast personer av särskilda kategorier kan bedömas vara flyktingar: de som samarbetat eller misstänks för samarbete med Israel, dissidenter och anhängare till partiet Fatah, kvinnor, människorättsaktivister, journalister och HBTQ-personer.

De vet att det inte finns någon sjukvård, inte något fungerande utbildningssystem, att barn inte kan växa upp i Gaza.
Kanan Abu Amra

I realiteten kvarstår dock stora svårigheter för att utvisa palestinier till Gazaremsan, eftersom det måste ske genom Egypten och via en region med terrorhot och stora säkerhetspådrag.

Men även palestinier från andra platser kan inte heller alltid utvisas. Så är ofta fallet med statslösa palestinier, som saknar ID-handlingar och kanske inte tas emot igen av de länder de befann sig i innan Sverige.

I tältet tränger sig även palestinier från Västbanken, Libanon, Syrien, Irak, Kuwait och andra länder fram för att prata med Arbetaren. Kvinnor och män, flickor och pojkar, äldre kvinnor som håller i bebisar. De har också anslutit sig i tältet för att protestera mot situation de hamnat i, på grund av asylpolitiken.

– Hela min familj är palestinier från Syrien, vi kom hit för fem år sedan från Förenade Arabemiraten där vi bodde tidigare. Vi har fått avslag och nu vill man skicka tillbaka oss. Men vi är statslösa och Förenade Arabemiraten vill inte ta emot oss igen, säger 19-åriga Laila Abo Alola, på flytande svenska.

Hon berättar att hon gick i gymnasiet i Växjö tidigare, på naturkunskapsprogrammet. Studierna gick mycket bra och drömmen är att bli tandläkare. Men hon har inte kunnat fortsätta studera och får inte några pengar heller, efter att hon fick avslag.

– Sedan dess har det blivit jättesvårt. Jag har sagt till Migrationsverket att jag inte kan åka tillbaka, de har sagt att det stämmer, jag kan inte skickas tillbaka.

Laila och flertalet andra i tältet klagar på hur de hamnat i en slags limbosituation. De har fått avslag men skickas inte ut, utan stannar. Men på grund av sin status har de inte rätt till arbetstillstånd, till studerandetillstånd eller till ordentliga bidrag. De blir fast i samhällets periferi.

Iman Sabri som är här, en statslös palestinier från Kuwait, har hela sin familj på plats i Sverige sedan 16 år tillbaka. Själv är hon relativt nyanländ och har fått avslag. Men hon kan inte utvisas till Kuwait där hon tidigare bara haft arbetstillstånd och inte medborgskap.

Ibrahim, en statslös palestinier från Irak, kom till Sverige 2010 och bor i Kristianstad. Han har skickat in papper i flera omgångar, i förra veckan kom ännu ett avslag från Migrationsverket. Men inget mer kommer att ske. Han säger att det är svårt att klara sig, har får inget jobb utan uppehållstillstånd. Han är hemlös och övernattar hos folk som ger honom tillfällig sovplats.

”…här finns ingenjörer och läkare, utbildade människor som vill integreras i samhället men som inte får det. Vi upplever det som att vi sitter i fängelse.”
Kanan Abu Amra

Det här är en insyn i det skuggsamhälle där många människor i Sverige idag befinner sig, i stor utsatthet och med bara sina egna nätverk att förlita sig på. Palestinier har en särskilt utsatt position, då många varit flyktingar och statslösa ända sedan 1948. Kanan Abu Amra säger att även han fruktar att hamna i skuggsamhället.

– Vi tvingas gå den illegala vägen för att klara oss. Det finns människor i det här tältet som inte har något hem, som inte har pengar, vars barn pratar bättre svenska än arabiska. Själv är jag farmaceut, här finns ingenjörer och läkare, utbildade människor som vill integreras i samhället men som inte får det. Vi upplever det som att vi sitter i fängelse.

Pierre Karatzian vid Migrationsverkets presstjänst säger att det finns en beredskap hos myndigheten att uppdatera det rättsliga ställningstagandet om Gazaremsan, i händelse av att det inträffar en ny storskalig israelisk militär attack mot området. Men för tillfället är det lagt kort som ligger. Sverige erkänner sedan 2014 Gazaremsan och Västbanken som Staten Palestina, och Pierre Karatzian bekräftar att Sverige har utvisat palestinier dit.

– Enligt våra experter har det i huvudsak rört sig om personer som verkställts till Västbanken.

Migrationsverket registrerar de statslösa palestinierna från andra länder som just bara statslösa. Enligt myndighetens statistik verkställdes 64 statslösa personer till Staten Palestina under åren 2015–2019. Ytterst få statslösa personer verkställdes till den palestinska diasporans länder i Mellanöstern, under samma år.

Detta är en politisk fråga, det vill säga om det ska till en lagändring eller ej.
Pierre Karatzian, pressekreterare på Migrationsverket

Pierre Karatzian vill inte kommentera att asylsökande hamnar i ett skuggsamhälle, eller göra någon uppskattning på hur många individer det rör sig om. Sveriges asylregler är trots allt en fråga för politiker och lagstiftare. Men han skickar en länk till en statlig utredning som redan 2017 föreslog att personer som befinner sig i en limbosituation och inte kan utvisas – inte ens när de själva kanske vill det – oftare bör få uppehållstillstånd i Sverige.

– Detta är en politisk fråga, det vill säga om det ska till en lagändring eller ej, säger Pierre Karatzian.

I grund och botten hänger en sådan kursomsvängning dock på det politiska klimatet – som i dag präglas av allt starkare främlingsfientliga och antisolidariska vindar.