Heteros – ni borde få utegångsförbud

I Sveriges huvudstad tvingas queerställe efter queerställe slå igen – kvar blir rum där heteros har ohämmad självutnämnd närvarorätt. Ni som bjudit in er till vår parad. Ni som spelar vittne. Ni som inte kan hålla er borta från våra rum. Men som inte vill ha oss i vår stad.

Opinion
Queers borde inte behöva straffas för de spelregler som heteros satt upp för sig själva, skriver Dena Eidi.
Foto: Pxhere

Ni alltså – som ni håller på.
Och det ska vi bara ta.
Ska vi bara ta det?

Dena Eidi.
Foto: Privat

Bitter Pills, BP, den enda puben för queert folk i Stockholm mellan november 2014 och maj 2019, i den så kallade ”Skandinaviens huvudstad”, blir nedbuad av grannarna. I Hornstull, en relativt pubtät stadsdel med både stora och små uteställen, får Bitter Pills så pass många klagomål om bland annat ljudnivån att de till slut måste flytta ut.

Ett halvår senare: BP gästar på nytt ett av de större uteställena i samma huvudstad under tre timmar för en quizkväll. Det är en av barhörnorna på Under Bron. Efter tre timmar är quizkvällen över och det är dansgolv. Efter ytterligare tjugo minuter är vi skingrade, som om vi inte var där nyss.

Vad har hänt? Tjoande heteros studsar in på dansgolvet antingen med nävarna i luften eller smyger bakom en och står kvar som ett spöke. Båda kategorier har en sak gemensamt: det självutnämnda existensberättigandet i alla rum, så även de rum som skapats av queers för queers. Redan omkring kl 22, under de sista minuterna av eventet, har det ramlat in en och annan påpälsad snubbe in i rummet. 22.20 har dansgolvet tagits över av män med dunjackor, män med skinnjackor, män med vikingaskägg, ensamma män och män i grupp.

Det är en helt annan stämning. Det går från ett tryggt vardagsrum till ett hetsigt och osäkert torg. I varje hörn står någon plötsligt alldeles för nära, alldeles för stilla och stirrar på en.

Lokalen var visserligen till låns i tre timmar, och därefter finns inget avtalat, annat än det som gäller i resten av staden.

Så funkar heteronormen. Och så funkar det i vår stad.

När du är ute på en klubb där du inte förväntat dig något annat än det vanliga, det vill säga en otroligt hetero stämning, är detta regel. Men queers borde inte behöva straffas för de spelregler som heteros satt upp för sig själva. Inte ens heteros borde utsättas för det. Men queers borde skyddas så att de inte ens behövde se det.

En lösning som inträdesförbud för heterosexuella känns därför högst rimligt för queerklubbar. Så som technoklubben Berghain i många år har lyckats hålla en säker tradition för sin publik. Detta trots den uppsjö av guider och listor med knep som under åren kommit till för att hjälpa heteros att ta sig in på klubben.

Att se den skiftning av luft som skedde under de knappa 20 minuterna denna kväll var en skarp miniatyr av hur sorglig denna huvudstads uteliv är för alla queers.

Att se den skiftning av luft som skedde under de knappa 20 minuterna denna kväll var en skarp miniatyr av hur sorglig denna huvudstads uteliv är för alla queers. Alla som tagit avstånd från den kletiga normen, men lik förbannat måste finna sig i den för att normen inte tillåter trygga rum för det som normen själv inte är och ser. Det är en skammens sorg.

Att vi inte krossar fler glasrutor, bränner fler bilar, kastar fler gräddpajer i ansikten, skriker högre och marscherar oftare än vad vi gör, det är ett lugn som inte kommer att vara. Att vi inte buar er varje dag där ni går på trottoarerna, åker i era bilar, sitter på restaurangen. Att vi inte förklarar krig mot er. Ni som bjudit in er till vår parad. Ni som spelar vittne. Ni som inte kan hålla er borta från våra rum. Men som inte vill ha oss i vår stad.

För det kommer en dag, då ni gjort er oförtjänta av vårt tålamod. För detta är ingen demokrati. Kom ihåg det. Vi har fortfarande inte glömt allt ni inte gjorde. Vi ser fortfarande allt ni gör. Vi ser det varje dag.

Vi kommer inte att ta det.