Mubeen Ahmad var nio år gammal när hans mamma tvingades sälja honom till en bilmekanikerfirma för en liten summa indiska rupees. Detta eftersom mamman inte kunde försörja familjen efter att pappan 2008 hade dödats i samband med en protest mot det indiska styret.

Mubeen Ahmad fick lära sig att laga punkteringar och bilmotorer i stället för att gå i skolan.

– Under vintern tvingades jag arbeta i den bittra kylan och det fanns ingen som jag kunde prata med om mina vedermödor, berättar pojken som nu hunnit bli 20 år gammal och i dag äger en butik i delstatshuvudstaden Srinagar.

Den lokale människorättsaktivisten Aijaz Mir säger att historien på inget sätt är unik. Nästan på varje gata finns det barn som har liknande upplevelser eftersom de vuxit upp med familjer där huvudförsörjaren dödats i den långvariga konflikten.

Delstaten Jammu och Kashmir är känd för sina pittoreska turistanläggningar och imponerande berg. Men lika känd har delstaten blivit på grund av den våldsamma rörelse som kräver självständighet från Indien.
Familjer till personer som fallit offer kan inte skicka sina barn till skolan eftersom de behöver barnens inkomster.
Aijaz Mir, lokal människorättsaktivist
Konflikten har pågått ända sedan självständigheten och de sju decennier som förflutit sedan dess har med tiden lett till en humanitär mardröm. Det är en konflikt som utlöst krig och konflikter mellan kärnvapengrannarna Indien och Pakistan och den väpnade kampen mot det indiska styret fortsätter.

Kashmirkonflikten är numera den äldsta fortsatt pågående konflikten som finns med på Förenta nationernas agenda. Under de senaste 30 åren beräknas 100 000 människor, däribland soldater och rebeller, men också civila, ha dödats.

– Ingen talar om den hemska effekten som konflikten har genom att den förbrukar barn i mängder. Familjer till personer som fallit offer kan inte skicka sina barn till skolan eftersom de behöver barnens inkomster, berättar Aijaz Mir.

Bara under förra året dödades 257 rebeller, 91 soldater och 38 civila i de våldsamheter som bröt ut i delstaten.

Vid två tillfällen, 1947 och 1965, har Indien och Pakistan utkämpat krig om kontrollen över Kashmir. Även 1999 bröt en mindre konflikt ut, liksom i februari i år då en självmordsbombare attackerade en indisk militärkonvoj. Minst 40 soldater dödades i attacken som var den värsta som drabbat regionen på många år.

Så sent som förra veckan bröt nya våldsamheter ut i samband med det pågående valet i Indien då rebeller kastade granater mot vallokaler i den södra delen av delstaten.

Våld och död har blivit en del av livet här, och det är ofta barnen som drabbas allra hårdast.

För fem år sedan gick Akhtar i tredje klass när hennes pappa, som var snickare, av misstag dödades av militanta grupper. Den dagen förändrades hennes liv.

Granaten som dödade pappan var tänkt att träffa en armépostering, men missade målet och träffade i stället pappans fordon. Hennes pappa och ytterligare två personer dödades.

Det enda Akhtar minns i dag är hur hennes mamma och två äldre systrar grät. Alla tre systrarna tvingades hoppa av skolan för att hjälpa till att försörja familjen.

Akhtar, som bara var åtta år gammal, skickades iväg till en lokal vävare som lärde henne att tillverka de färggranna mönstrade sjalar som är typiska för Kashmir. Sedan dess har hon arbetat för en lön som motsvarar ungefär 500 kronor i månaden.

– Det enda jag får ut av arbetet är att jag hjälper min familj att klara sig. Men jag längtar tillbaka till skolan och skulle vilja studera tillsammans med de andra barnen, berättar hon.

Det bor tolv miljoner människor i den indiska delen av Kashmir. Och enligt officiella beräkningar är över 175 000 barn tvingade att arbeta.

Aijaz Mir säger dock att den verkliga siffran kan vara mycket högre, eftersom mörkertalet är så stort.

År 2005 genomfördes en undersökning som visade att det då fanns en kvarts miljon barn i Kashmir som arbetade på bilverkstäder, vid tegelfabriker, som hembiträden eller som hantverkare. Studien slog fast att det främsta skälet till det utbredda barnarbetet var fattigdom.

Andra studier har visat att de allra flesta av barnarbetarna är mellan 11 och 14 år gamla och att de allra flesta barnen i samband med att de börjar arbeta också hoppar av skolan.

Inam-ul-Haq är 13 år gammal och ett av alla barn som tvingats hoppa av skolan efter att hans pappa dödats i samband med en gatuprotest. Han arbetar vid en enklare restaurang och tjänar motsvarande 200 kronor i månaden.

– Min mamma har diabetes och min yngre bror är bara fem år gammal. Vem annars än jag skulle kunna försörja dem, frågar han.

Även om hans lön är usel så räcker den för att se till att familjen inte ska behöva gå till sängs hungrig.

Sedan många år har det i Kashmir varit förbjudet att anställa barn som är under 14 år gamla. Men Zahid Mushtaq, som är redaktör vid en nyhetstidning i Srinagar, säger att det är mycket ovanligt att någon ställs till svars för att ha barn bland sin personal.

– I många fall är offren så fattiga att myndigheterna väljer att inte agera mot förövaren, eftersom det skulle kunna kosta barnet dess jobb.

Samtidigt menar Zahid Mushtaq att det är myndigheternas bristande insatser som gör att så många barn tvingas fortsätta att arbeta.

Väverskan Akhtar säger att hon är väl medveten om att studier utgör nyckeln till ett bättre liv. Ett liv där hon blir respekterad.

– Jag drömmer om att bli lärare och få utbilda barn i engelska. Men som det ser ut nu kommer mitt liv att förbli detsamma, världen har inget att erbjuda mig, säger hon.