Hurula: ”Man måste ju hålla på med något”

– Fan, det här med intervjuer är jobbigt. Vet liksom inte vad jag ska säga, så ofta pratar jag bara på. Jag tror att jag är rädd för att folk ska tycka att tystnad är läskigt. Själv tycker jag att det är ganska skönt med tystnad.

Robert Hurula tittar ner på golvet från soffan där han just satt sig och fingrar på telefonen. Det är första intervjun av många den här långa och smällkalla vinterdagen uppe på skivbolagets kontor i centrala Stockholm. I en nyligen utskickad presstext beskrivs albumet Klass som hans mest personliga hittills. En serie berättelser om uppväxt och uppbrott.

FAKTA Hurula
Artist, låtskrivare och konstnär född 1979 och uppvuxen i Luleå men sedan länge bosatt i Stockholm. Spelade tidigare i band som Masshysteri, Vicious och The Dead Ones.
2014 kom det hyllade debutalbumet Vi är människorna våra föräldrar varnade oss för och har sedan dess varit en av Sveriges mest uppskattade liveakter.
Klass är hans tredje fullängdsalbum. Det andra, Vapen till dom hopplösa, släpptes 2016. Har även gett ut EP-skivorna Betongbarn och Oss är allt. Nominerades 2015 till både P3-Guld och Grammis i kategorierna Årets rock.

Temat känns igen. När solodebuten Vi är människorna våra föräldrar varnade oss för släpptes våren 2014 slog det ned som en bomb i Popsverige. Tio ångestladdade men lika briljant självbiografiska skildringar av livet strax efter 30. Fullt av minnen. Bakom de distade gitarrerna och alldeles lysande melodislingorna kastades lyssnaren mellan hopplöshet och hopp i en värld många känner till men få orkar vara så utelämnande med.

Nu knappt fem år senare är Hurula en av landets mest uppbokade artister på den svenska indie- och punkscenen. Han uppträder på allt från de stora festivalerna till mindre och mer intima klubbspelningar.

På omslagsbilden, jag vet inte om det finns ett ord på svenska för engelskans mug shot, det skulle i sådana fall vara förbrytarfoto, kisar han mot den bländande blixten i polisens kamera. Ser trött ut. Blek och sliten. Betydligt yngre. Han förklarar själv att fotografiet är taget på polisstationen i Luleå. Under en tid han helst vill glömma.

– Bilden passar väl in med det jag vill säga i texterna egentligen. Och jag tycker att den funkar med titeln på albumet också. Jag ville att skivan skulle vara avslöjande och det finns så mycket att säga om den där tiden, om det där fotot. Att det ens fanns kvar är ju helt sjukt.

Omslaget till Hurulas tredje album Klass.
Omslaget till Hurulas tredje album Klass. Foto: Polisen

Jag ville att skivan skulle vara avslöjande och det finns så mycket att säga om den där tiden, om det där fotot.

Men vi återkommer till den där bilden och varför den togs. Robert Hurula växte upp i Luleå. En stad hårt präglad av den svenska stålindustrin och Norrbottens bitvis bistra klimat. Och även om han har bott i Stockholm större delen av sitt vuxna liv är det svårt att bortse från vad som formar en människa.

– Den där staden alltså, det var ju hela min värld och det har säkert satt sina spår. Den är ju lite isolerad från resten av världen och fram till att jag var 16,17 år hade jag aldrig rest utanför norra Sverige. Att som jag gjorde, hålla på att försöka uttrycka mig konstnärligt i en så oakademisk stad, då måste man fan veta vad man gör för att ens våga höja rösten. Du vet, det var mycket sånt där ”kolla bögen” vad han håller på…

Mattias Alkberg sa en gång til mig att det var sådan extrem skillnad mellan Luleå och Umeå. Två norrlandsstäder efter kusten där Luleå var hårt och kargt medan han upplevde Umeå som nästan provocerande mysigt. Hur ser du på det?

– Alkberg har ju alltid varit jävligt hardcore och läst sin poesi och det är väldigt fint av honom att han visat att det faktiskt går att hålla på med musik och poesi även om man kommer ifrån eller bor i Luleå. Och det är klart det finns en skillnad mellan städerna. Luleå är en klassisk arbetarstad medan Umeå känns mer tillrättalagd och akademisk, säger Robert Hurula och fortsätter:

– I Umeå har det alltid känts som att de som hållit på med musik haft en helt annan support och ett helt annat självförtroende hemifrån.

Titeln på ditt nya album är Klass. Vad betyder klass för dig?

– Det där kan vara väldigt dubbeltydigt. Men ur mitt perspektiv är det nog hur jag uttrycker mig och hur jag lärt mig att se på världen. Jag kommer ju från någon slags underklass, men tyvärr känns begreppet bortglömt i debatten idag. Men klass alltså, det borde ju för fan vara den största frågan i världen egentligen. Det handlar ju om hur tillgångar fördelas medan den här planeten faktiskt håller på att gå under. Fast när det gäller namnet på skivan, då är nog klass beskrivit i det lilla. Ur mitt perspektiv.

Jag kan ju för fan inte säga att jag går och jobbar när jag sitter här och pratar med dig eller om jag drar och repar.

Han skruvar på sig och fortsätter att fippla med telefonen. Tittar ut genom fönstret och blir tyst en kort stund. Jag påminner om en tidigare intervju där jag läst att han aldrig skulle kalla det han håller på med, konst och musik, för ett yrke. ”Det skulle vara jävligt mot alla som jobbar på riktigt.”

– Det låter väl rimligt, gör det inte? Jag kan ju för fan inte säga att jag går och jobbar när jag sitter här och pratar med dig eller om jag drar och repar. Då brukar jag i stället säga att jag ska spela lite gitarr eller fundera ut en sak. För jag har ju jobbat, så jag vet.

I Luleå arbetade han en period på järnverket, inom hemtjänsten och med att bygga scener. Slitsamma, ofta monotona, jobb. Samtidigt var livet utanför krångligt och stundtals rejält trassligt.

– På hemtjänsten trivdes jag bra, men järnverket… Jag minns klockan som hängde på väggen där jag stod och hur jag räknade varenda jävla minut för att kunna gå på toaletten. Sedan släckte jag lyset och lade mig där inne på golvet och vilade i tre minuter…

Okej. Den där bilden då. Omslaget från polisens arkiv. Vad är det för något?

– Alltså jag visste ju att den fanns någon stans, men jag hade inte sett den på många år. Så jag hörde av mig till polisen i Luleå och fick prata med en jättetrevlig kvinna i växeln. Efter tre timmar ringde hon tillbaka och sa att hon hittat bilden men att den nu fanns i ett arkiv här i Stockholm. Så jag åkte till Kungsholmen och hämtade ut den. Det var en märklig känsla att stå där med något slags dokument från en tid i mitt liv som inte finns dokumenterad någon annanstans. En skitjobbigt tid som jag bara försökt att glömma, men så har bilden legat där i nästan 20 år.

Men du minns varför bilden togs?

– Ja det var när jag åkte fast för inbrott. Det var väl så att jag och dem jag umgicks med när jag växte upp, vi liksom tänkte inte så mycket på framtiden. För att göra saker lite bättre för stunden gjorde man inbrott och så. Under några år levde jag på att snatta i butiker, även mat. Jag mådde sjukt dåligt den där tiden.

Hur mår du i dag?

– Bättre. Mycket bättre. Jag gick ju runt så där i tio år och var nog tvungen att slå ända ned i botten för att få den sista knuffen att ta mig upp och inse mitt eget värde. Och det är väl knappast en udda berättelse, det där med att kärlek och värme får en att må bra. Jag har många runt om mig som bryr sig.

Du är ju väldigt öppen i dina texter. Och just Klass känns väldigt personlig. Och mörk. Första låten Järnvägsbron, hälsningar från självmordsbron, från din egen lillebror…

– Ja det blir mörkt ganska snabbt och mycket av det där är sprunget ur egna erfarenheter men dem vill jag helst inte prata om. Du får helt enkelt läsa texterna i stället.

Kan du berätta om hur själva processen med den här skivan varit?

– Jag har nog aldrig gått ur skrivprocessen, för den pågår hela tiden. Jag tycker om att följa de infall och idéer jag får och hade redan en tidig bild över hur jag ville att det skulle låta. Enkelt och nära. Ofta känns det nästan omöjligt att få till en skiva när man kliver in i studion och jag har flera gånger tänkt att det nog inte blir något mer, att jag borde lägga av. Men samtidigt har jag känslan av att ”varför ska jag sluta”, man måste ju hålla på med något.

Klass släpps den 22 februari och en månad senare inleder Robert Hurula sin vårturné med spelningar i bland annat Stockholm, Lund och Göteborg.

Robert Hurula om…

Luleå: Det börjar nästan kännas exotiskt nu. När jag drog därifrån dröjde det nog fem år innan jag åkte tillbaka. Men så var vi där och spelade en gång. Det var sommar och midnattssol och väldigt vackert.

Tre skivor som betytt något: Nu flimrar det bara i huvudet. Tre skivor alltså. Okej. Sandinista med The Clash för att den är så jävla modig och har alldeles för många låtar. Och Flipper med deras Gone Fishin´ har alltid inspirerat mig, den bröt så totalt mot alla regler som finns. En tredje skiva då, oj. Jag har lyssnat mycket på soul och jazz den senaste tiden. Monica Zetterlund och Candi Staton. Men förresten. Härom dagen satte jag på Roots med Sepultura och spelade på svinhög volym och då kom det fan tårar i ögonen för att den är så bra, så jag tar den.

Sverige 2019: Det kommer väl att vara förjävligt precis som vanligt… Men vi kan väl hoppas någon slags ljusning ändå, haha.

Publicerad Uppdaterad
6 days sedan
Poeten Jesper Lundbys veckovers i Arbetaren. Foto: Martina Holmberg/TT. Montage: Arbetaren

Veckovers: När du får oväntat besök

En morgon är inget detsamma.
Man lyfter sin kaffekopp
då ur den en plötslig eldsflamma
och fyra djur stiger opp.

Barndom, Längtan, Svid och Moral
heter varelserna som flyttar in
i lägenheten man haft som ett skal
omkring sitt eget skinn.

När man som vanligt till arbetet
gör sig redo att gå
ligger de där över hallgolvet
tysta, och tittar på.

Till kvällen så micrar man rester
man äter trött vid sitt bord.
Fyra djur sitter som gäster.
Betraktar en utan ett ord.

Publicerad Uppdaterad
7 days sedan
Alexandra Urisman Otto om El Nino, värmeböljan, klimatförändringar.

Alexandra Urisman Otto:
Allt brinner och de ”progressiva” fortsätter som vanligt

Klimatforskare som annars brukar uttrycka sig återhållsamt erkänner sig nu vara i chock. Samtidigt befinner sig det offentliga samtalet långt ifrån den katastrofala verklighet vi lever i, skriver Alexandra Urisman Otto.

Europa kokar och brinner på samma gång. Hettan har stängt Eiffeltornet och lågorna står höga strax utanför den franska huvudstaden. Hundratals människor har dött i drunkningsolyckor och den senaste värmeböljan (vi går redan in i sommarens tredje) kopplas till tiotusentals för tidiga dödsfall.

Har du också panik i hettan? Känns det som en mardröm? Bra, allt annat vore fullständigt orimligt. 

Klimatforskaren Zeke Hausfather skrev på måndagen att han brukar vara ganska återhållsam när han diskuterar klimatdata. Bara en enda gång – i september 2023, när de globala temperaturerna för månaden visade sig vara hela 0,5 °C varmare än någon tidigare septembermånad – har han blivit chockad. 

”Fram till i dag”, skriver han. 

Årets El Niño kan bli den starkaste som uppmätts

Zeke Hausfather är chockad igen efter att ha analyserat hur de olika klimatmodellerna bedömer läget för hur den begynnande El Niño-händelsen ska utveckla sig. El Niño är ett återkommande väderfenomen som uppstår när havsvattnet i delar av Stilla havet blir ovanligt varmt. Det påverkar vädret över stora delar av världen och under våren har forskare allt oftare varnat för att den här El Niñon kommer att bli extrem. 

Det verkar vara en underdrift, menar nu Zeke Hausfather.

”Det ser ut som att årets El Niño inte bara med stor sannolikhet kommer att bli den starkaste sedan tillförlitliga mätningar inleddes – den kan till och med bli den starkaste med en verkligt häpnadsväckande marginal”, skriver han.

Styrkan i El Niño går att förutspå genom att mäta avvikelser i havsytans temperatur i ett specifikt område i den tropiska delen av Stilla havet. När alla klimatmodeller nu har analyserats ligger medianvärdet på 3,6 grader Celsius, omkring 0,8 grader högre än det tidigare rekordet från 2015-16. 

”För att sätta detta i sitt sammanhang”, skriver Zeke Hausfather och sedan förklarar han: Skillnaden mellan den starkaste och den femte starkaste El Niño-händelsen under de senaste 150 åren är endast omkring 0,5 grader. 

Han avslutar:

”Modellerna förutspår något som ligger utanför ramen för allt vi någonsin har observerat.”

Skäl till panik? Ja. 

Gaslightande debattklimat om klimatet

Men värst i denna mardröm är ändå hur långt ifrån den här verkligheten som vårt offentliga samtal befinner sig. Ingenstans säger någon som det är. Till och med det så kallade ”progressiva” Sverige fokuserar på att legitimera sina egna och andras flygresor, i stället för att bidra till – och kräva – den verkliga, genomgripande omställning som vi vet krävs. 

Ett exempel: Sverige har klimatmål som aldrig nås men som framför allt i sig är gravt otillräckliga. Bara omkring en tredjedel av svenskarnas utsläpp räknas med när klimatmålen utvärderas – ändå hörs inte ett enda parti i valrörelsen kräva att alla utsläpp ska omfattas av klimatmålen. Ingenstans, förutom från vissa aktivister, kommer krav på verklig, genomgripande systemförändring.

Vad fan ska man göra, då?

Det är inget fel med att ha panik vare sig över hettan eller det gaslightande debattklimatet. Tvärtom är det en fullt rimlig reaktion på det oerhörda hot som hänger över oss. Använd paniken och påminn dig om att det finns fler som känner som du. Lyssna på dem, läs vad de skriver. Organisera dig tillsammans med dem. 

För det här är ingen mardröm. Det är den nya verkligheten.

Publicerad Uppdaterad
1 week sedan
Sverige pekas ut för att i flera regioner ha behandlat EU-migranter sämre i jämförelse med andra utsatta grupper, samt för indirekt diskriminering på etnisk grund. Foto: Magnus Hjalmarson Neideman SVD/TT

Sverige diskriminerar när EU-migranter vägras vård

Europeiska kommittén för sociala rättigheter har fastslagit att Sverige kränkt EU-migranters rättigheter genom att neka till vård. Jonatan Michaneck tycker att det borde oroa oss alla att staten tar så lättvindigt på uppenbar diskriminering och kränkningar av mänskliga rättigheter.

Kritiken är svidande från Europeiska kommittén för sociala rättigheter som enhälligt slår fast att Sverige begått allvarliga människorättskränkningar när staten och regioner nekat EU-migranter sjukvård, eller tagit betalt för nödvändig sjukvård.

 I uttalandet står det skrivet att Sverige anses ha kränkt personernas rättigheter genom nekande av vård och särbehandling på grund av deras status som sårbara EU-migranter. Därutöver pekas Sverige ut för att i flera regioner ha behandlat EU-migranter sämre i jämförelse med andra utsatta grupper, samt för indirekt diskriminering på etnisk grund.

Många tror nog att Sverige behandlar romer och EU-migranter bättre än andra europeiska länder där rasismen är mer uttalad. Kommitténs yttrande vänder på många sätt upp och ner på idén om den svenska givmildheten och blottlägger en stat som givit upp på sitt ansvar gentemot europeiska medborgare och de mänskliga rättigheterna.

Undviker vård av rädsla för kostnader

En kvinna från Bulgarien som gör akut kejsarsnitt i Gävle faktureras 179 251 kronor. Kostnaderna är förstås omöjliga för en person i marginaliserad tillvaro att betala. Även för en heltidsarbetande skulle summan vara överdådig. Personer har också blivit fakturerade för akutbesök i samband med stroke och hjärtproblem, samt efter rån, misshandel, och bilolycka. Barnafödande och mödravård är andra vårdbesök som lett till fakturor på 3000 kronor och uppåt och det finns fler exempel. Amnesty international nämner dessutom att många ur gruppen undviker att söka vård av rädsla att drabbas av höga utgifter.

Jonatan Michaneck är socialarbetare på räddningsmissionens härbärgen för EU-migranter. Foto: Privat.

EU-migranter är en särskilt utsatt grupp av många skäl. I sina hemländer nekas de ofta tillgång till det egna landets välfärdssystem på grund av utbredd och systematisk diskriminering som också har andra förödande konsekvenser. Fattigdomen hos gruppen är utbredd och nödställdheten stor. 

Sveriges hinder för vård riskerar liv, och förutom att det är landets plikt att leva upp till skrivelserna om rätten till vård borde det oroa oss alla att staten tar så lättvindigt på uppenbar diskriminering och kränkningar av mänskliga rättigheter.

Sverige måste ta åt sig av kritiken och förutom att se till att ingen människa berövas rätten till vård anser jag att vi borde ersätta i fullo de personer som drabbats av kostnader i samband med vårdbesök. I framtiden hoppas jag att staten och regionerna prioriterar människorna, framför försöken att hitta kryphål.

Publicerad Uppdaterad
2 weeks sedan
Poeten Jesper Lundbys veckovers i Arbetaren. Foto: Nicklas Thegerström / TT. Montage: Arbetaren

Veckovers: Rätten att lata sig

Vila nu, lilla proletär.
Tids nog får du slava.
Den ljuva sommartid är här.
Häll i dig lite cava.

Tacka mormorsmors och farfarsfars strid
som denna din ledighet givit dig
genom att stå upp, som de på sin tid,
för rätten att lata sig.

Eller ligg still i gräset, ljuvligt slö
och ge blanka fan i alla måsten.
Robot ska flyta på rygg i en sjö.
Säg hej och välkommen till rosten.

Och du som slavar genom dagen så het,
utan semester sommaren som julen,
sno dig en rast när ingen ser, för alla vet
att frihet smakar ännu bättre stulen.

Publicerad Uppdaterad
2 weeks sedan
”Det krävs omedelbara insatser för att kartlägga och skydda de kvarvarande ur- och naturskogarna”, skriver Naturskyddsföreningens ordförande Beatrice Rindevall. Foto: Anders Wiklund/TT, Björn Nordqvist

De sista oskyddade naturskogarna på väg att försvinna

Enbart tre av åtta partier vill ge de sista oskyddade naturskogarna i Sverige ett strikt skydd till 2030. Det visar Naturskyddsföreningens valenkät. Inget av de stora partierna svarar ja på vår fråga om att kartlägga och skydda ur- och naturskogarna till 2030. Det innebär att dessa viktiga skogar nu riskerar att försvinna, skriver Naturskyddsföreningens ordförande Beatrice Rindevall.

Tillståndet för den biologiska mångfalden i Sveriges skogar är allvarligt. Förutom i det fjällnära området finns ur- och naturskogar bara kvar som öar i landskapet, och mer än tusen skogslevande arter är hotade. 

Ur- och naturskogar är avgörande för att bevara hotade arter, stabila ekosystem och som kolsänkor. Men stora delar av detta naturarv går förlorat i snabb takt. De ekologiska värden som byggts upp under århundraden kommer inte kunna återskapas inom överskådlig tid, om ens någonsin. 

Alla ur- och naturskogar i EU ska vara strikt skyddade till år 2030. Om Sveriges åtaganden om strikt skydd ska nås krävs omedelbara insatser med kartläggning och skydd. Annars riskerar dessa skogar att avverkas. 

Oroväckande svar från riksdagens partier

Inför valet frågade Naturskyddsföreningen därför samtliga riksdagspartier om de ställer sig bakom förslaget att kartlägga alla ur- och naturskogar och säkerställa ett strikt skydd senast 2030. Resultatet är oroande. Endast tre av riksdagens åtta partier ställer sig bakom förslaget, och ingen av de stora partierna säger ja. Detta innebär att det ännu är långt till riksdagsmajoritet för förslaget. 

Ur-och naturskogar är några av de mest värdefulla ekosystemen för biologisk mångfald i Sverige och Europa. Eftersom lagen inte stoppar avverkning av ur- och naturskogar är risken stor att dessa ovärderliga skogar fortsätter att gå förlorade. Och avverkningstakten bara ökar. De senaste fyra åren har avverkningar i skogar med höga naturvärden ökat med hela 400 procent, enligt den ansvariga myndigheten Skogsstyrelsen. Samtidigt har riksdagen nyligen beslutat om regellättnader för skogsbruket, vilket riskerar att förvärra situationen ytterligare.

Det krävs omedelbara insatser för att kartlägga och skydda de kvarvarande ur- och naturskogarna. Det är både obegripligt och mycket oroande att majoriteten av partierna inte vill detta. Nu är det upp till politiken att ta ansvar. 

Beatrice Rindevall, ordförande Naturskyddsföreningen

Publicerad
3 weeks sedan
Kusra på norra Västbanken ligger mellan bosättningen Migdalim och den olagliga utposten Esh Kodesh. Det är en av de palestinska byar som har störst problem med bosättarvåld. Palestinierna kan inte göra mycket för att försvara sig mot bosättarna. Mannen på bilden hoppas att ett staket åtminstone ska fördröja dem. Foto: Yvonne Åsell / TT. Montage: Arbetaren

Veckovers: Huset

Det var en gång ett hus.
Det stod i östra Jerusalem.
I huset fanns ett särskilt ljus,
som det alltid gör i nåns hem.

Så länge hade huset tillhört släkten
att många små i det lärt sig gå,
blivit stora, flyttat ut och sen
kommit dit med sina egna små.

Nu bilar en pappa bort betongen,
ett golv han gjöt när dottern var fem
för att slippa betala rivningen
som staten beordrat av hans hem.

Förra veckan tog han ner taket.
Väggarna slog han ut igår.
Det sades att huset saknade ett
bygglov hans folk aldrig får.

Varför det blev som det blev
är en grym historia, och en lång,
och sagan om huset som orättvisan rev
blev därför att det var en gång.

Publicerad Uppdaterad
3 weeks sedan
Arbetsplatsolycka utanför Jönköping
Mannen fördes akut till sjukhus med svåra skador. Foto: Johan Nilsson/TT

Man svårt skadad efter olycka på industriområde i Jönköping


En person har förts till sjukhus med svåra skador efter en allvarlig arbetsplatsolycka i ett industriområde strax utanför Jönköping under måndagseftermiddagen.

Det var strax innan 13 på tisdagen som larmet kom till räddningstjänsten. En man hade då fått tunga föremål över sig vid ett företag i Torsvik söder om Jönköping. Både polis och räddningstjänst kallades till platsen och mannen fördes akut till sjukhus med allvarliga skador. 

Olycksplatsen inne på industriområdet har nu spärrats av och en utredning om arbetsplatsolycka har upprättats av polisen.

Publicerad Uppdaterad
3 weeks sedan
EU-migranter nekas svensk sjukvård
Organisationen Läkare i Världen har träffat flertalet av de 129 personerna som nekats svensk sjukvård. Foto: Emil Langvad/TT och Johan Nilsson/TT

Hård kritik mot Sverige: EU-migranter nekas vård


EU-migranter i Sverige har vid upprepade tillfällen nekats nödvändig vård. Det här slår Europeiska kommittén för sociala rättigheter nu fast efter en anmälan från organisationerna Läkare i Världen och Amnesty.

– Att svenska staten kränker en av de mest grundläggande mänskliga rättigheterna är fullständigt oacceptabelt, säger Anna Johansson, generalsekreterare på Amnesty Sverige i ett uttalande till Svt.

Det rör sig om allt från unga kvinnor som nekats abort till personer som misshandlats men motats bort från vårdkliniker och sjukhus på grund av deras ursprung. Totalt har Amnesty och organisationen Läkare i Världen, som träffat flertalet av personerna bakom de anmälda fallen, anmält den svenska staten för 129 fall där EU-migranter inte fått den vård de har rätt till.

Nu slår Europeiska kommittén för sociala rättigheter fast att Sverige brustit på flera punkter och kritiserar samtidigt staten för diskriminering.

Regeringen tillbakavisar dock anklagelserna men den kristdemokratiska sjukvårdsministern Elisabet Lann skriver i en kommentar till Svt att de nu kommer analysera rapporten och invänta rekommendationer från EU:s ministerråd.

Enligt Amnesty beror problemet med nekad vård på att många redan utsatta EU-migranter saknar det europeiska sjukföräkringskortet som ger rätt till subventionerad vård. Det här på grund av diskriminering i hemländerna.

– Det egna landet har självklart ett ansvar att lösa den här situationen. Men nu handlar det om vad Sverige har för ansvar för att säkerställa att människor får rätt till vård som inte kan vänta, säger Anna Johansson till Svt.

Publicerad Uppdaterad
4 weeks sedan

Sommarhälsning – ta hand om er i värmen!

Hallå!

Här kommer en hälsning från mig (Alexandra) i Stockholm. Greta befinner sig i Köpenhamn där hon står inför rätta tillsammans med flera andra studenter efter en fredlig protestaktion på universitetet för två år sedan (!), där de krävde att universitetet skulle avbryta sina samarbeten med israeliska universitet.

– Vi står inför rätta medan de verkliga brottslingarna – de som skapar död och förstörelse – och företag och institutioner som hjälper dem, går fria, sa hon på den första rättegångsdagen.

Det är mycket farligt i stora delar av Europa nu, som många av er säkert har läst. Som Aftonbladet skriver upplevde minst 101 miljoner européer temperaturer på över 35 grader under torsdagen. Över 200 värmerelaterade dödsfall har konstaterats i Spanien och hundratals har drunknat i Frankrike. Även Italien rapporterar döda i anslutning till hettan. 

Som jag skrev i en krönika häromdagen hade en 33-årig mamma just kommit hem efter att ha varit och handlat i Carpentras i sydöstra Frankrike i måndags, när hennes två pojkar – en tvååring och en fyraåring – sprang iväg och busade. De gick in i familjens bil och stängde om sig. Dörrarna gick i baklås och eftersom temperaturerna i landet just nu är rekordhöga räckte det med en kort stund, enligt mamman tio minuter eller en kvart, sedan var det för sent. Obduktionen visade att pojkarna dog av ”långvarig exponering för extrem värme”.

Igår hände samma sak i en förort till Paris. En treårig pojke dog.

Det skrämmer mig enormt att det verkar som att inte ens den här typen av fruktansvärda händelser leder till de samtal vi skulle behöva ha – varken i politiken eller i våra personliga liv. Ett och annat inlägg dyker upp som handlar om hur dåligt förberedda vi tycks vara, att klimatanpassningen behöver förbättras. Men det är som att vi helt bortser från det centrala: att utsläppen ökar i en situation när det som krävs är akuta, dramatiska minskningar.

Det är som ett badkar. Vårt badkar är redan fyllt upp till kanten. Eftersom utsläppen stannar i atmosfären i hundratals eller tusentals år så räcker det inte att minska utsläppen – kranen behöver skruvas åt helt. Istället vrider vi alltså upp den och den står nu under högre tryck än någonsin. Givetvis behövs stora anpassningsåtgärder och i det akuta läget behöver fokus ligga på att rädda de människor som hotas av värmen. Men den viktigaste anpassningen är att fokusera på det som FN:s klimatpanel redan 2018 sa krävdes:

Snabba, genomgripande och aldrig tidigare skådade förändringar i varje del av våra samhällen.

Nu tar bloggen en liten paus (om inget oförutsett händer) och är tillbaka i när valrörelsen drar igång igen i augusti. För den som har missat kan jag tipsa om att sommarläsa vad 83-åriga Kader hade att säga i sin väljarintervju. Ett kort utdrag här:

– Det finns fina människor i Sverige som tänker och bryr sig om vad som händer i Palestina och andra länder. Men det politiska klimatet är inte som förr, inte som när jag kom till Sverige. Sverige var det bästa landet i hela Europa. Med ekonomi, med jobb. Folk var vänliga. Men inte nu längre. Jag vet inte varför men Sverige har förändrats mycket. Det var bättre förr.

Ta hand om er under sommarveckorna – svalka er ordentligt! Och hoppas ni får ha viktiga, riktiga samtal med varandra! 

Publicerad Uppdaterad
4 weeks sedan
Poeten Jesper Lundbys veckovers i Arbetaren. Naina Helén Jåma/TT. Montage: Arbetaren

Veckovers: Den riktige mannen

Den riktige mannen, han försörjer sin familj
– men just den här bara har ingen.
Han undrar så varför, han tänker sig trött,
han söker så hårt efter sanningen.

Ge honom bara ett enkelt svar,
en klar manual han kan följa.
En självklarhet som från självförakt ren
den riktige mannen kan skölja.

Vem vet vart din hjärna tog vägen
framför datorn där i ensamhet?
Vad gror i någon som inte duger?
Vad växer, vad såg du – vem vet?

Allt är en jävla röra, men
kom sätt dig med oss andra här.
Låt oss tala som vänner om
vad ”riktig” och ”människa” är.

Jag tror det är någon som lyssnar,
som hjälper någon annan i nöd.
En som räddar en annan människa
från en orättvis onödig död

– vad tror du?

Publicerad Uppdaterad