En tjock snödimma vilar över Älvsborgshamnen i Göteborg och täcker containrar och lyftkranar. På avfarten strax utanför port 6 som leder in till RoRo-terminalen står två bussar från Hisingen parkerade. Omkring åttio medlemmar i Hamnarbetarförbundet har samlats här. De är iklädda reflexvästar och förbereder sig inför eftermiddagens manifestation i centrala Göteborg. Mellan klockan 14 och 20 lägger de ned arbetet.

– Många blev väldigt besvikna när Sveriges Hamnar införde sin utestängningspolicy i våras. Plötsligt var man helt utesluten från information, dialog och samarbete. Speciellt i de hamnar där relationen med den lokala arbetsgivaren varit bra kom detta som en kalldusch, säger Karin Hallberg som arbetar som kanslist på avdelning fyra.

Hon menar att lockouten som Sveriges Hamnar svarat med efter beskedet om punktstrejkerna den 27 och 28 januari, och som utestänger medlemmar i Hamnarbetarförbundet från sina arbetsplatser, fått konflikten att ytterligare eskalera.

Om Sveriges Hamnar är så måna om att säkra svensk ekonomi är det märkligt att de väljer att eskalera konflikten i den här utsträckningen.
Karin Hallberg, kanslist på Hamnfyran

Arbetsköparorganisationens varsel om lockout innebär att Göteborgs hamn stängs ned dubbelt så länge som hamnarbetarna strejkar. Räknar man ihop samtliga lockouter runtom i landet i år uppgår de till hisnande 393 timmar, alltså sju gånger mer än Hamnarbetarförbundets sammanlagda strejktimmar.

– Om Sveriges Hamnar är så måna om att säkra svensk ekonomi är det märkligt att de väljer att eskalera konflikten i den här utsträckningen, säger Karin Hallberg och fortsätter:

– Många har arbetspass schemalagda ikväll, men kommer knappt att hinna byta om till arbetskläder innan de måste sluta.

Förra veckan genomfördes ett flertal hamnstrejker runt om i Sverige. Under söndagen nådde konfliktvarslen slutligen Göteborg. Syftet med Hamnarbetarförbundets punktstrejker är att få till stånd ett rikstäckande kollektivavtal med arbetsköparorganisationen Sveriges Hamnar. Bara under förra året befann sig Hamnarbetarförbundet vid förhandlingsbordet sju gånger och den senaste medlingen avslutades så sent som i förra veckan.

– Som fackförening kan vi inte kompromissa om vad som helst. Nivån för våra rättigheter och inflytande måste vara densamma som för övriga fackföreningar, inte mer men inte heller mindre, säger Robert Lindelöf, förtroendeman i Hamnfyran.

I ett pressmeddelande skriver Mattias Dahl, vd för Transportföretagen, att ”Vårt fokus ligger på att få ett slut på strejken men Hamnarbetarförbundet trappar upp. Vi har erbjudit Hamnarbetarförbundet ett andrahandsavtal som i princip mött alla deras krav”.

Men Robert Lindelöf hyser ingen tvekan om att det var rätt beslut att utlysa strejken efter medlingen. I bilagan till avtalet står det att Hamnarbetarförbundet måste avsäga sig möjligheten att ingå i lokala uppgörelser i hamnar runtom i landet, vilket påverkar huvuddelen av den vardagliga fackliga verksamheten som berör medlemmarna. Det kan handla om alltifrån inflytande på schemaläggning och arbetstider till bemanning eller om hur arbetet ska läggas upp på röda dagar.

– Om vi hade tackat ja till hängavtalet, skulle vi frånsäga oss rätten att förhandla för våra medlemmar lokalt liksom att ha rätt att driva avtalsbrott till Arbetsdomstolen. Det är premisser som inget fackförbund kan gå med på.

Om vi hade tackat ja till hängavtalet, skulle vi frånsäga oss rätten att förhandla för våra medlemmar lokalt liksom att ha rätt att driva avtalsbrott till Arbetsdomstolen.
Robert Lindelöf, förtroendeman i Hamnfyran

Snöflingorna yr i luften när bussarna rullar in mot Stora Teatern i centrala Göteborg. Trots kylan har manifestationen fått stor uppslutning. Längst fram i tåget går hamnarbetare och pensionerade hamnarbetare, följda av anhöriga och familjer, och därefter politiska organisationer och andra personer som kommit för att visa sitt stöd för de strejkande hamnarbetarna.

– Det betyder mycket att så många slutit upp. Det värmer och ger förnyad styrka att känna att vi inte är ensamma, säger Erik Helgeson från Hamnarbetarförbundet till Arbetaren.

Albert Aliti är 26 år och folkhögskollärare. Han är en av de göteborgare som denna söndag anslutit sig till manifestationen.

– Jag tror att strejken i hamnen blir extra viktig efter regeringsbildningen. Nu när de vill ändra i arbetsrätten och turordningsreglerna på arbetsmarknaden är risken hög att lagstiftningen om strejkförbudet också påskyndas.

Albert Aliti menar att det blir viktigt att visa solidaritet med hamnarbetarna i deras kamp för föreningsfrihet och för att flera fackförbund ska ha rätt att verka inom samma bransch.

– Om det här strejkrättsförbudet går in i lagboken kommer det ju gälla för alla branscher och lätt skapa tvister. Föreningsfriheten hotas om man egentligen inte kan välja fackförbund bara för att det redan finns ett kollektivavtal på arbetsplatsen. I min bransch har vi ju till exempel både Lärarförbundet och Lärarnas Riksförbund.

Vi utgör 90 procent av produktionen i Älvsborgshamnen men är utestängda sedan i april från att delta i skyddsronder, riskanalyser och haveriutredningar efter olyckor.
Erik Helgeson, Hamnarbetarförbundets styrelse

Demonstrationen går vidare till Gustaf Adolfs torg där hamnarbetarna radar upp sig framför trapporna till Börsen. Sedan april har Hamnarbetarförbundet uteslutits från det dagliga arbetsmiljöarbetet och inte mindre än sjutton skyddsombud förlorat sina mandat att gå skyddsronder, vilket skapat en farlig situation på arbetsplatserna. Erik Helgeson, styrelseledamot i Hamnarbetarförbundet, understryker det motsägelsefulla i att regeringens arbetsmarknadsminister Ylva Johansson vill bekämpa dödsolyckor, men samtidigt försvårar det fackliga skyddsarbetet i hamnen.

– Vi utgör 90 procent av produktionen i Älvsborgshamnen men är utestängda sedan i april från att delta i skyddsronder, riskanalyser och haveriutredningar efter olyckor.

Samtidigt har konflikten trappats upp genom Sveriges Hamnars lockout.

– Vi har haft änglars tålamod och försökt att lösa det här genom samtal och förhandlingar, som vi aldrig fått till på någon frivillig grund, utan tvingats kräva enligt Medbestämmandelagens tionde paragraf, säger Erik Helgeson i megafonen.

Lars Henriksson arbetar på Volvo personvagnar och är fackligt skyddsombud på IF Metall. Han är också en av dem som talar på demonstrationen och framhåller fackföreningsfrihetens grundlagsfästa rättigheter.

– Arbetarrörelsen grundar sig på principen om solidaritet mellan arbetare oavsett organisation. Det pågår sedan länge ett försök att försämra strejkrätten, vilket kommer att få svåra konsekvenser för alla arbetare.

Demonstrationen avslutas och banderollerna samlas ihop. Många ska senare tillbaka till hamnen, men kommer endast få arbeta en halvtimme på grund av den utlysta lockouten.

Erik Helgeson menar att Hamnarbetarförbundet blivit ett slagträ i den pågående diskussionen om inskränkningen av strejkrätten.

– Det verkar som att man försöker använda vår avtalskonflikt som en slags förklaring till de nya begränsningarna i strejkrätten. Men problemet med förslaget till den nya strejkrättslagstiftningen uppstår först när man vunnit ett kollektivavtal på ett avtalsområde där det redan finns ett gällande kollektivavtal. Därför är det här ett svepskäl och en sidodebatt.

Svenska Hamnarbetarförbundet varslade på måndagen om två nya punktstrejker som kommer att genomföras nästa vecka i hamnar i Halmstad och Mönsterås och i dag onsdag den 30 januari klockan 13 har parterna kallats till en ny medling. Samtidigt kommer stöd från andra yrkesgrupper runt om i landet såväl som solidaritetshälsningar från järnvägsarbetare i Frankrike.

– Sverige är fortfarande ett demokratiskt land med föreningsfrihet och arbetstagares självständiga val måste respekteras. Därför måste också vi få delta i förhandlingsarbetet på arbetsplatserna och på den punkten tänker vi inte vika oss, avslutar Erik Helgeson.

– – –

SE ÄVEN FILMREPORTAGE FRÅN STREJKEN: