”Premisser inget fack kan gå med på”

En tjock snödimma vilar över Älvsborgshamnen i Göteborg och täcker containrar och lyftkranar. På avfarten strax utanför port 6 som leder in till RoRo-terminalen står två bussar från Hisingen parkerade. Omkring åttio medlemmar i Hamnarbetarförbundet har samlats här. De är iklädda reflexvästar och förbereder sig inför eftermiddagens manifestation i centrala Göteborg. Mellan klockan 14 och 20 lägger de ned arbetet.

– Många blev väldigt besvikna när Sveriges Hamnar införde sin utestängningspolicy i våras. Plötsligt var man helt utesluten från information, dialog och samarbete. Speciellt i de hamnar där relationen med den lokala arbetsgivaren varit bra kom detta som en kalldusch, säger Karin Hallberg som arbetar som kanslist på avdelning fyra.

Hon menar att lockouten som Sveriges Hamnar svarat med efter beskedet om punktstrejkerna den 27 och 28 januari, och som utestänger medlemmar i Hamnarbetarförbundet från sina arbetsplatser, fått konflikten att ytterligare eskalera.

Om Sveriges Hamnar är så måna om att säkra svensk ekonomi är det märkligt att de väljer att eskalera konflikten i den här utsträckningen.
Karin Hallberg, kanslist på Hamnfyran

Arbetsköparorganisationens varsel om lockout innebär att Göteborgs hamn stängs ned dubbelt så länge som hamnarbetarna strejkar. Räknar man ihop samtliga lockouter runtom i landet i år uppgår de till hisnande 393 timmar, alltså sju gånger mer än Hamnarbetarförbundets sammanlagda strejktimmar.

FAKTA Lockout
Stridsåtgärd där en arbetsköpare utestänger anställda från deras arbetsplats.

– Om Sveriges Hamnar är så måna om att säkra svensk ekonomi är det märkligt att de väljer att eskalera konflikten i den här utsträckningen, säger Karin Hallberg och fortsätter:

– Många har arbetspass schemalagda ikväll, men kommer knappt att hinna byta om till arbetskläder innan de måste sluta.

Förra veckan genomfördes ett flertal hamnstrejker runt om i Sverige. Under söndagen nådde konfliktvarslen slutligen Göteborg. Syftet med Hamnarbetarförbundets punktstrejker är att få till stånd ett rikstäckande kollektivavtal med arbetsköparorganisationen Sveriges Hamnar. Bara under förra året befann sig Hamnarbetarförbundet vid förhandlingsbordet sju gånger och den senaste medlingen avslutades så sent som i förra veckan.

– Som fackförening kan vi inte kompromissa om vad som helst. Nivån för våra rättigheter och inflytande måste vara densamma som för övriga fackföreningar, inte mer men inte heller mindre, säger Robert Lindelöf, förtroendeman i Hamnfyran.

I ett pressmeddelande skriver Mattias Dahl, vd för Transportföretagen, att ”Vårt fokus ligger på att få ett slut på strejken men Hamnarbetarförbundet trappar upp. Vi har erbjudit Hamnarbetarförbundet ett andrahandsavtal som i princip mött alla deras krav”.

Men Robert Lindelöf hyser ingen tvekan om att det var rätt beslut att utlysa strejken efter medlingen. I bilagan till avtalet står det att Hamnarbetarförbundet måste avsäga sig möjligheten att ingå i lokala uppgörelser i hamnar runtom i landet, vilket påverkar huvuddelen av den vardagliga fackliga verksamheten som berör medlemmarna. Det kan handla om alltifrån inflytande på schemaläggning och arbetstider till bemanning eller om hur arbetet ska läggas upp på röda dagar.

– Om vi hade tackat ja till hängavtalet, skulle vi frånsäga oss rätten att förhandla för våra medlemmar lokalt liksom att ha rätt att driva avtalsbrott till Arbetsdomstolen. Det är premisser som inget fackförbund kan gå med på.

Om vi hade tackat ja till hängavtalet, skulle vi frånsäga oss rätten att förhandla för våra medlemmar lokalt liksom att ha rätt att driva avtalsbrott till Arbetsdomstolen.
Robert Lindelöf, förtroendeman i Hamnfyran

Snöflingorna yr i luften när bussarna rullar in mot Stora Teatern i centrala Göteborg. Trots kylan har manifestationen fått stor uppslutning. Längst fram i tåget går hamnarbetare och pensionerade hamnarbetare, följda av anhöriga och familjer, och därefter politiska organisationer och andra personer som kommit för att visa sitt stöd för de strejkande hamnarbetarna.

– Det betyder mycket att så många slutit upp. Det värmer och ger förnyad styrka att känna att vi inte är ensamma, säger Erik Helgeson från Hamnarbetarförbundet till Arbetaren.

Albert Aliti.
Albert Aliti. Foto: Julia Lindblom

Albert Aliti är 26 år och folkhögskollärare. Han är en av de göteborgare som denna söndag anslutit sig till manifestationen.

– Jag tror att strejken i hamnen blir extra viktig efter regeringsbildningen. Nu när de vill ändra i arbetsrätten och turordningsreglerna på arbetsmarknaden är risken hög att lagstiftningen om strejkförbudet också påskyndas.

Albert Aliti menar att det blir viktigt att visa solidaritet med hamnarbetarna i deras kamp för föreningsfrihet och för att flera fackförbund ska ha rätt att verka inom samma bransch.

– Om det här strejkrättsförbudet går in i lagboken kommer det ju gälla för alla branscher och lätt skapa tvister. Föreningsfriheten hotas om man egentligen inte kan välja fackförbund bara för att det redan finns ett kollektivavtal på arbetsplatsen. I min bransch har vi ju till exempel både Lärarförbundet och Lärarnas Riksförbund.

Vi utgör 90 procent av produktionen i Älvsborgshamnen men är utestängda sedan i april från att delta i skyddsronder, riskanalyser och haveriutredningar efter olyckor.
Erik Helgeson, Hamnarbetarförbundets styrelse

Demonstrationen går vidare till Gustaf Adolfs torg där hamnarbetarna radar upp sig framför trapporna till Börsen. Sedan april har Hamnarbetarförbundet uteslutits från det dagliga arbetsmiljöarbetet och inte mindre än sjutton skyddsombud förlorat sina mandat att gå skyddsronder, vilket skapat en farlig situation på arbetsplatserna. Erik Helgeson, styrelseledamot i Hamnarbetarförbundet, understryker det motsägelsefulla i att regeringens arbetsmarknadsminister Ylva Johansson vill bekämpa dödsolyckor, men samtidigt försvårar det fackliga skyddsarbetet i hamnen.

– Vi utgör 90 procent av produktionen i Älvsborgshamnen men är utestängda sedan i april från att delta i skyddsronder, riskanalyser och haveriutredningar efter olyckor.

Samtidigt har konflikten trappats upp genom Sveriges Hamnars lockout.

– Vi har haft änglars tålamod och försökt att lösa det här genom samtal och förhandlingar, som vi aldrig fått till på någon frivillig grund, utan tvingats kräva enligt Medbestämmandelagens tionde paragraf, säger Erik Helgeson i megafonen.

Lars Henriksson arbetar på Volvo personvagnar och är fackligt skyddsombud på IF Metall. Han är också en av dem som talar på demonstrationen och framhåller fackföreningsfrihetens grundlagsfästa rättigheter.

– Arbetarrörelsen grundar sig på principen om solidaritet mellan arbetare oavsett organisation. Det pågår sedan länge ett försök att försämra strejkrätten, vilket kommer att få svåra konsekvenser för alla arbetare.

"Det trodde man inte när man steg upp i morse", säger Hamnarbetarförbundets Eskil Rönér efter att avtalets skrivits under. Bild från en facklig samling under strejken. Foto: Julia Lindblom

Demonstrationen avslutas och banderollerna samlas ihop. Många ska senare tillbaka till hamnen, men kommer endast få arbeta en halvtimme på grund av den utlysta lockouten.

Erik Helgeson menar att Hamnarbetarförbundet blivit ett slagträ i den pågående diskussionen om inskränkningen av strejkrätten.

– Det verkar som att man försöker använda vår avtalskonflikt som en slags förklaring till de nya begränsningarna i strejkrätten. Men problemet med förslaget till den nya strejkrättslagstiftningen uppstår först när man vunnit ett kollektivavtal på ett avtalsområde där det redan finns ett gällande kollektivavtal. Därför är det här ett svepskäl och en sidodebatt.

Svenska Hamnarbetarförbundet varslade på måndagen om två nya punktstrejker som kommer att genomföras nästa vecka i hamnar i Halmstad och Mönsterås och i dag onsdag den 30 januari klockan 13 har parterna kallats till en ny medling. Samtidigt kommer stöd från andra yrkesgrupper runt om i landet såväl som solidaritetshälsningar från järnvägsarbetare i Frankrike.

– Sverige är fortfarande ett demokratiskt land med föreningsfrihet och arbetstagares självständiga val måste respekteras. Därför måste också vi få delta i förhandlingsarbetet på arbetsplatserna och på den punkten tänker vi inte vika oss, avslutar Erik Helgeson.

– – –

SE ÄVEN FILMREPORTAGE FRÅN STREJKEN:

För att se det här innehållet måste du godkänna cookies från Vimeo genom att klicka här.

 

Publicerad Uppdaterad
47 minuter sedan
51 personer dog på sina jobb 2025
Transportbranschen var som så ofta tidigare hårt utsatt för arbetsplatsolyckor. Foto: Johan Nilsson/TT

Mörka statistiken: De dog på jobbet 2025


Omkring en arbetare i veckan dog på sitt jobb runt om i Sverige under 2025. Det visar Arbetsmiljöverkets statistik från förra året.

Klämolyckor, fall från hög höjd och mördad i tjänsten. Det är bara några av de tragiska händelser som ledde till att en vuxen person aldrig kom hem från sitt jobb under förra året.

Sammanlagt omkom minst 51 personer på sina jobb under 2025. En ökning med sex personer jämfört med året innan. Bara vid förra årets slutskede, i samband med stormen Johannes, dog två personer sedan de jobbat med det riskfyllda röjningsarbetet ute i de värst drabbade områdena.

Transportbranschen hårt drabbad

Av de döda var minst tio kvinnor. Sex av dessa mördades vid skolskjutningen i Örebro den 4 februari. Två av de 51 omkomna var också frivilliga inom militären som dog under en flygövning i början av hösten.

Den bransch som återigen drabbades allra hårdast av dödsolyckor var transport. Där omkom minst 12 chaufförer på sina jobb.

Publicerad
6 dagar sedan
Arbetarens redaktion (utan inbördes ordning) siar om framtiden och försöker hoppas på något bättre än samtiden. Foto: Arbetaren / Alaa Abu Asad, Jan-Åke Eriksson, Mika Kastner Johnsson

Skitåret 2025 är äntligen slut. Nu blickar vi framåt – men mot vadå?

Elände
Elände
Elände

Länge lyste den svarta rubriken på Arbetarens gamla löpsedel från årskiftet 2010/2011 från ett hörn av redaktionen. Nu har vi städat bort den. Få kunde väl ana att det 15 år senare skulle se än jävligare ut runt om i världen. Krig, klimatkatastrofer och fortsatt ökade klassklyftor. 2025 är äntligen över och nu är det dags att blicka framåt. Så här tror vi på Arbetarens redaktion om året som kommer.

2025 var allt annat än muntert. Hur lång blir baksmällan?

Johan
– Den har väl egentligen fortfarande inte lagt sig sedan 2024 och knappt ens från året innan det. Så den blir nog dessvärre väldigt lång. Vi lever i mörka tider, ta en återställare!

Amalthea
– Det enda som faktiskt hjälper mot baksmälla är väl att fortsätta vara full, så vi får köra på det.

Josephine
– Enda hoppet är att det är de som festade hårdast får den svåraste huvudvärken.

Vendela
– Det finns inte tid för baksmällor. Organisera dig!

Titta i din inre spåkula. Vad ser du mest fram emot 2026?

Håkan
– Det ska bli oerhört spännande att följa SAC:s stora satsning på migrantorganiseringen på nationell nivå. Solidariska byggare och Solidariska städare har ju vunnit fantastiskt många viktiga strider under de senaste åren, i framförallt Stockholms-regionen. Och om praktiken, lärdomarna och organiseringen kan skalas upp på fler platser och i fler branscher – då kommer 2026 bli ett riktigt spännande år.

– Sedan ser jag också fram emot hockey-OS! I år med NHL-spelare för första gången på länge. Jag ser fram emot att se William Nylander spela i Tre Kronor.

Alva
– Jag såg fram emot att få ta det nya nattåget till Basel, men nu blir det ju inget med det. Och fast jag skäms lite för det så längtar jag efter den svenska översättningen av Knausgårds Jag var länge död. Men förhoppningsvis sker något mer exalterande än det under året. 

Johan
– Att året ska ta slut? Nej. Jag hoppas att Erik Helgeson får upprättelse i Arbetsdomstolen och kommer tillbaka till jobbet och att vi får se någon slags ljusning i helvetes Sudan, Gaza och på Västbanken. Samt att Brynäs rycker upp sig lagom till slutspelet i vår och infriar förväntningarna om SM-guld.

Förutom det kommande valet. Vilka blir de stora politiska och fackliga striderna under året som kommer?

Johan
– Fackligt tror jag just utgången av fallet med Erik Helgeson blir både viktigt och på många sätt avgörande. Politiskt ska det bli spännande att se hur lång tid det tar innan utbrytargrupperna ur Vänsterpartiet bryter sig ur varandra. Valrörelsen däremot, riskerat att bli en direktsänd tågkrasch i slowmotion.

Josephine
– Flykting- och migrantfrågorna. Att våga säga ifrån, studera och rensa ut den ofattbart ökande acceptansen för rasism.

Amalthea
– Inrikespolitiken kommer nog vara en tröstlös blandning av meningslöst käbbel, öppen rasism och hyllningar av auktoritära ledare. Fackligt, om jag ändå ska uttrycka en förhoppning, så tror jag att både syndikalistiska migrantarbetare och missnöjda LO-medlemmar blir fler och att det kommer ge avtryck. Och så klart kommer det bli underbart att se Hamn-arbetsköparna förlora i AD. Eller någon annanstans.

På tal om valet. Hur går det och spelar det egentligen någon roll vilka som bildar regering?

Alva
– Helt dimmigt i min spåkula just nu, hoppas på att fackliga och andra organisationer vågar stå fria och tvinga politikerna att börja ta ansvar för sitt uppdrag. Att politikernas makt börjar utgå från folket som det är tänkt. Och ett tydligt avvisande av nationalism i valrörelsen – för att i stället presentera alternativen.

Håkan
– Det spelar ju så klart en stor roll. Mycket talar väl för att sossarna vinner enbart för att människor inte vill ha den brutalisering som Tidöregeringen inneburit. Men att döma av hur sossarna just nu bedriver sin opposition så är risken tyvärr stor att de förlorar. Hittills har man till exempel inte presenterat något trovärdigt alternativ för hur man ska lösa arbetslösheten. Och kriminalpolitiskt så har ju sossarna agerat som om de vore ett femte parti i Tidösamarbetet.

Vendela
– Vad jag kan se finns det två troliga utfall: att SD bildar regering med M och KD, eller att sossarna tar hem segern och går i allians med de partier de får med sig. Antingen kommer V böja sig ännu mer för S högervridning, eller så kommer de stå som opposition. De små, splittrade vänsterpartierna kommer inte komma över spärren. Det gör inte L heller. Alla alternativ är dåliga, men SD-varianten är farligast.

Amalthea
– I bästa fall kan en ny regering ge lite andrum, som ger sociala rörelser en chans att ta utrymme och initiativ. Men jag tror att det kommer bli jämnare mellan blocken än vad någon riktigt vill. Ser det inte som omöjligt att S och M båda försöker leka landsfäder och bilda en mittenregering. Än troligare är dock, tyvärr, att hela eller största delen av det borgerliga blocket bildar regering med SD. Båda fallen skulle säkerligen ge katastrofala följder för arbetares rättigheter, sjukskrivna och arbetslösa, mänskliga rättigheter, fria medier och yttrandefrihet, med mera. 

Fritt fram att önska. Hur vill du helst se löpsedeln som sammanfattar 2026?

Alva
– Jag kan inte tänka på löpsedlar utan att se Pontus Lundkvists “Nu kommer el-tortyr i pungen-kylan”.

Vendela
– ”Det finns inga soldater mer, det finns inga gevär!”

Josephine
– Någonting i stil med: ”Du agerade – vi vände skutan tillsammans”

Johan
– ”Arbetaren avslöjar: 2026 var bara på skämt”

Amalthea
– ”Efter 99 dagars regeringsförhandlingar – folket tröttnade och tog över, vi har hela listan!”

Håkan
– ”Rättvis fred i Palestina” eller ”Ryssland backar ur Ukraina”.

Publicerad Uppdaterad
3 veckor sedan

Podden besöker Bokkafé Angbett i Umeå

Podden besöker Bokkafé Angbett i Umeå

Bokkafé Angbett är ett frihetligt socialistiskt bokkafé som har rötterna i Skellefteå, men som år 2018 flyttade lokalen och verksamheten till Umeå. I det andra avsnittet av podden Kulturplats möter lyssnarna Lars Axelsson, aktiv i bokkafét.

– Det intressanta är människornas fria skaparkraft, säger Lars Axelsson som är aktiv i Bokkafé Angbett och som länge varit engagerad för DIY-kultur.

I poddavsnittet berättar han om Bokkafe Angbett och om när ockupanter fick hyra lokstallar av kommunen – för en krona om året. Lars Axelsson lyfter även kritik mot hur stadsomvandlingen sett ut i Umeå de senaste åren. Den som vill läsa mer om detta kan bland annat kika på Allt åt allas rapport ”Detta hus ska inte bli någon jävla galleria”.

Här kan du höra första avsnittet av podden Kulturplats

Lars Axelsson utanför Bokkafé Angbett. Foto: Tuija Roberntz
Publicerad Uppdaterad
4 veckor sedan

Podd: Fallet Erik Helgeson del II

Podd: Fallet Erik Helgeson del II

Arbetarens chefredaktör Amalthea Frantz i ett samtal med Hamnarbetarförbundets vice ordförande Erik Helgeson på Socialistiskt forum i Stockholm 29 november, 2025.

Lyssna på avsnittet i ljudspelaren ovan! (Eller sök efter Arbetaren Radio i din vanliga poddspelare)

Här kan du höra del 1:

Läs gärna våra intervju med Erik Helgeson här:

Publicerad Uppdaterad
1 månad sedan
”Om man inte vill ha nazister på gatorna ska man nog inte vara där själv heller”, sade forskaren Christer Mattson i P1 Morgon. Illustration: Toivo Jokkala

”Det gynnar bara Hitler”

Satirtecknaren Toivo Jokkala kommenterar den aktuella frågan om gynnandet av nazister.

”Det gynnar bara Hitler.” Illustration: Toivo Jokkala

– Det är en väldigt olycklig spiral mellan de högerextrema manifestationerna och motdemonstranterna, sade forskaren Christer Mattson, chef för Segerstedtinstitutet, i  P1 Morgon den 2 december, apropå mobiliseringen mot de återupptagna nazistdemonstrationerna i Sverige.

– Så om man inte vill ha nazister på gatorna ska man nog inte vara där själv heller, tillade Christer Mattsson.

Den här satirbilden av Toivo Jokkala publicerades första gången i tidskriften Brand nr 2/2021.

Publicerad Uppdaterad
1 månad sedan

Podd: Fallet Erik Helgeson

Podd: Fallet Erik Helgeson

Varför är fallet Erik Helgeson och hamnstriden avgörande för arbetarrörelsen? Juristen Frederick Batzler och Arbetarens chefredaktör Amalthea Frantz i ett specialavsnitt av Arbetarens podd.

Publicerad Uppdaterad
1 månad sedan
Arbetsplatsolycka golfbanan Österåker
Polisen utreder nu händelsen som vållande till annans död genom arbetsplatsolycka. Foto: Fredrik Sandberg/TT och Johan Nilsson/TT

Död efter arbetsplatsolycka på golfbanan i Österåker


En man har omkommit i en arbetsplatsolycka på en golfbana i Österåker strax norr om Stockholm. Det här sedan han klämts under ett arbetsfordon.

Olyckan inträffade strax efter klockan åtta på tisdagsförmiddagen. Det här i samband med ett anläggningsarbete på golfbanan där mannen av ännu oklar anledning hamnade under sitt fordon och klämdes svårt. Han fördes akut till sjukhus och på onsdagsförmiddagen meddelade polisen att han avlidit till följd av sina svåra skador.

Händelsen rubriceras nu som vållande till annans död genom arbetsplatsolycka. Flera förhör ska redan ha hållits med den omkomna mannens kollegor.

Hittills i år har minst 45 personer omkommit i samband med misstänkta arbetsplatsolyckor runt om i Sverige, enligt Arbetsmiljöverkets statistik.

Publicerad
2 månader sedan
– Det som saknas i dag på många redaktioner är ett publicistiskt mod, säger journalisten Alexandra Urisman Otto. Foto: Roger Turesson

Alexandra Urisman Otto ny skribent i Arbetaren

I somras sa den prisade klimatjournalisten Alexandra Urisman Otto upp sig från sitt jobb på Dagens Nyheter, i protest mot tidningens rapportering om både Palestina och klimatet. I dag publiceras hennes första text sedan dess – som frilans i Arbetaren. 

Hur kommer det sig att du börjar skriva för oss på Arbetaren? 

– Arbetaren är en väldigt fin tidning som jag både tror och hoppas kommer att nå allt fler läsare med tiden. Jag lämnade Dagens Nyheter efter nästan ett decennium på grund av den ängsliga publicistiska kulturen och att tidningen inte förmådde hålla linjen vare sig när det gällde klimatjournalistiken eller bevakningen av folkmordet i Gaza. 

– Arbetaren har en sund inställning till journalistik och jag märker redan att det är högt i tak på redaktionen. Det är som att tidningens stolta historia av att stå rakryggad i sitt motstånd mot nazismen under andra världskriget på något vis sitter i väggarna här. Jag är stolt över att få vara en liten del av den här tidningen.

Vilken typ av journalistik önskar du se mer av?

– Det som saknas i dag på många redaktioner är ett publicistiskt mod. Att man står stadigt i sin syn på vetenskap, fakta och grundläggande, universella mänskliga rättigheter – och att man låter det vara utgångspunkten för journalistiken. Precis det här gör Arbetaren så bra och jag vill egentligen mest se mer av det – fler reportage, intervjuer med intressanta och relevanta personer och granskningar som ställer makten till svars.

– Helt enkelt mer klassisk, god journalistik som ger läsarna möjlighet att orientera sig i den här omvälvande tiden, med accelererande klimatkris och en destabiliserad omvärld med folkmord, krig, konflikter och stora hot mot demokratin.

Du har nyligen släppt en handbok i klimatjournalistik tillsammans med Lisa Röstlund. Hur ser dina planer ut framöver?  

– Jag har ett gäng artikelidéer som jag hoppas kunna få ur mig, och det kommer nya hela tiden. Parallellt skriver jag på en ny bok och tänker mycket på hur jag kan göra mest nytta under de här månaderna och åren när koldioxidbudgeten rinner bort framför våra ögon.

Här kan du läsa Alexandra Urisman Ottos första text i Arbetaren.

Publicerad Uppdaterad
2 månader sedan
En städare har jobbat drygt 5 600 övertidstimmar utan att få betalt – på ett företag som påstår att ”kollektivavtal är en självklarhet”. Foto: Johan Apel Röstlund. Montage: Arbetaren

Amalthea Frantz:
Vem ska städa efter den svenska modellen?

Flosklerna om den svenska modellen har varit många senaste tiden. Den ”står stadigt”, trots det nya EU-direktivet, enligt bland andra LO och Svenskt Näringsliv. ”Bra villkor och kollektivavtal är en självklarhet för oss!” skriver Rengörare Näslund, samtidigt som Arbetaren rapporterar om hur en anställd arbetat flera tusen timmar övertid utan att få betalt.

”Den svenska modellen står stadigt”, påstår såväl tjänstemannafack som LO och Svenskt Näringsliv. Anledningen till utropet denna gång är att EU:s direktiv om lagstadgade minimilöner i stort drivits igenom. 

EU-domstolen har knappt brytt sig om Sveriges och Danmarks protester. Ändå vill alla kalla det en seger. 

Kanske har de stora svenska facken rätt i att direktivet inte kommer att innebära en avgörande förändring för inhemsk lönesättning på kort sikt. Men vad är det de försvarar egentligen? 

Hotet mot den så kallade svenska modellen kommer minst lika mycket inifrån, från dem själva, som från EU. 

Priset för att ”komma överens”

”Den svenska modellen” innebär i korthet att fackföreningarna och arbetsköparsidan ska komma överens själva, utan att staten lägger sig i. Men många (allt från stora fackföreningar till partier och näringslivet) hänvisar gärna till modellen som ett samlingsnamn för mycket mer: nöjda, stolta, trygga arbetare. Men arbetare som inte bråkar i onödan – som tillsammans med arbetsköparna skapar fred på arbetsmarknaden.

Detta har aldrig varit helt sant. I dag närmar det sig ren lögn. För vad är det värt att ”komma överens” om den part som redan från början var i underläge hela tiden får mindre och mindre inflytande? 

Arbetares inflytande har försvagats på flera punkter under många år nu. Inte bara i praktiken ute på arbetsplatserna – utan lika mycket genom just ingripande från stat och politik.

Några exempel: Strejkrätten försämrades kraftigt 2019. Regeringen leddes då av det påstådda arbetarpartiet Socialdemokraterna.

Samtidigt har lagen om anställningsskydd, LAS, urholkats rejält. Det började underifrån, genom att arbetsköpare tog sig allt större friheter. Motstånd kom också underifrån, förstås. Men lagändringen klubbades igenom i riksdagen 2022. Regeringen var även då socialdemokratisk.

Den svenska modellen döljer miljarder i stulna löner

Samma vecka som vissa utropar att ”den svenska modellen står stadigt” kan Arbetaren berätta om ett fall på den anrika städfirman Rengörare Näslund

En städare har jobbat cirka 5 600 övertidstimmar utan att få betalt. Det hela ska bygga på ett system som kallas ”fasttidsobjekt”: ett fast pris, långt under den normala ersättningsgraden, för varje städad lokal, och ofta flera lokaler samma dygn. 

Företaget skriver på sin sajt: ”Bra villkor och kollektivavtal är en självklarhet för oss!”

Det här har med rätta väckt upprörda känslor. Men det värsta är egentligen inte det enskilda fallet, eller företaget. Det är att det säkerligen finns tusentals fall som inte har kommit fram i ljuset – ännu. 

Arbetaren har rapporterat om många liknande ärenden inom olika branscher, inte minst byggsektorn, ofta hos företag som på papperet har ”schyssta villkor”. Men sannolikt är det knappt ens toppen av isberget som vi lyckats skrapa fram. 

Meningslösa kollektivavtal

De stora fackförbunden har de senaste åren, ännu mer än förr, enbart fokuserat på vikten av kollektivavtal. Samtidigt vet vi att dessa avtal ofta är meningslösa. Om arbetarna inte är medlemmar i det avtalsslutande facket, till exempel LO, så förmår inte LO följa upp om avtalen alls följs. Det här drabbar särskilt utrikesfödda arbetare i privat sektor.

Sveriges arbetare behöver inte mer nostalgi kring kollektivavtal eller den svenska modellen. Det som behövs är organisering för bättre villkor i praktiken och hårt motstånd mot alla försök att försämra. Oavsett vilken färg regeringen har – och oavsett om facktoppar väljer att kalla nederlag för seger.

Publicerad Uppdaterad
2 månader sedan
Agnes Lansrot SAC:s generalsekreterare
Agnes Lansrot är SAC Syndikalisternas nya generalsekreterare. Foto: Vendela Engström

Agnes Lansrot blir SAC:s nya general­sekreterare

I helgen valde SAC Syndikalisterna en ny generalsekretare: Agnes Lansrot. Hon efterträder Gabriel Kuhn som haft posten sedan 2023.

Hur känns det att bli vald till SAC:s generalsekreterare? 

– Jätteroligt, känns fint att ha fått det förtroendet från medlemmarna att få representera SAC.

Hur ser du på rollen som generalsekreterare?

– Den är lite av en blandning av två saker. Dels att representera SAC utåt, dels innefattar den sekreterarbiten som handlar om det interna och att få det att fungera. Jag tänker att det kommer bli en spännande kombination och blandning av uppgifter. 

Är det något speciellt du ser fram emot?

– Vi har precis beslutat många spännande saker på kongressen som jag tänker att jag kommer få vara med och förverkliga och försöka skapa så bra förutsättningar som möjligt för. Under kongressen tänkte jag mycket på att när alla LS får chans att mötas så är det många bra saker som händer, så jag vill gärna vara med och främja mer dialog mellan LS. Att ha mer kontakt med alla LS känns som en av de roligaste uppgifterna.

Vad behövs för att fler ska välja att organisera sig fackligt inom SAC framöver?

– Att kunna vara medlem oavsett var i landet du bor eller oavsett vilket språk du pratar kommer underlättas utifrån beslut som fattades under kongressen. Ett medlemskap ska inte vara beroende av att bo i en ort med en resursstark LS, eller att du ska ha ett svenskt personnummer och prata svenska. När vi möjliggör medlemskap för fler personer så tror jag att det kommer locka fler medlemmar.


Publicerad Uppdaterad