”…denna härliga seendets tid”

Under våren 1918 kan man i Syndikalisten följa finska inbördeskriget – eller ”revolutionen”, som är den term som genomgående används i rapporteringen – från förhoppningarna vid tiden för dess utbrott fram till det bittra nederlaget.

På vägen bereds det även plats för hån mot de svenska social­demokrater som kritiserar de rödas agerande samt en skildring av värvarverksamheten för de svenska frivilligstyrkorna i kriget.

Tonen i artiklarna kan inte sällan te sig bombastisk för en nutida läsare, och driften med fega socialdemokrater och samvetslösa frivilligvärvare är skoningslös.

Lika fullt finns det något obehagligt profetiskt i den sista artikeln i detta utdrag, Ragnar Casparssons runa över den förlorade revolutionen. Offer för vedergällningens våldsamma godtycke, vilket är vad Casparsson förutspår, var precis vad så många av de revolutionära arbetarna och torparna blev efter krigets slut.

Och precis som det antogs i texten blev det på många håll, inte minst på landsbygden, stopp på dödandet först när det började höjas röster om att avbräcket i produktionen riskerade att bli för stort. Någon måste ju arbeta också.

Toivo Jokkala

Skjutövningen med röda gardet. Till en början knöt många radikala socialister i Norden förhoppningar till den röda ”revolutionen”.
Skjutövningen med röda gardet. Till en början knöt många radikala socialister i Norden förhoppningar till den röda ”revolutionen”. Foto: Arkiv

Lördagen den 16 februari 1918

Väpnad klasskamp.

Världsrevolutionen på marsch.

(…)

Den har kommit, denna härliga seendets tid. Revolutionens klocka har gått försent, men dock släpat sig fram. Och timslaget har fallit!

Revolutionen i Ryssland har i långa manifäst manat fram klasskänslorna hos de europeiska folken. De ha redan firat triumfer.

Som god tvåa steg Finland in i världsrevolutionens led, inte som ett resultat av landets uppnådda nationella frihet, utan därför att klassinstinkterna nyss förut kommit till ett sådant markant uttryck i Ryssland.

Den kamp, som nu föres i Finland, visar, att klasskriget börjar avlösa nationernas meningslösa och folkmördande krig.

Den finska bourgoisiens nedriga tillvägagåenden mot proletariatet kallade detta senare i harnesk. För att genomdriva en rad lumpna krav och trångbröstade fordringar hade Finlands borgare organiserat sig i frivilliga skyddskårer, som voro väl beväpnade och besjälade av ett osläckligt hat mot sina medbröder i det förr förtryckta landet.

Arbetarna besvarade utmaningen, klasskampen blossade upp, en klasskamp med väpnade fronter. Det är en gammal förete­else detta, och ändå så ny! – De ryska arbetarna, som redan hunnit smida sitt revolutionära gesällprov, kände sig av känslan om nationell samhörighet uppfordrade att hjälpa sin finska bröder. Och sida vid sida kämpa nu våra finska och ryska bröder den väpnade klasskampens hårda strid för bröd och frihet. De ryska arbetarna ha härmed stigit in i socialismens historia som sociala korsriddare. Ryssars och finnars gemensamma kamp gäller en gemensam, internationell fiende, mänsklighetens, kulturens, utvecklingens fiende, bourgoisien.

(…)

Världrevolutionen är på marsch… Vi äro väl redo även i Sverige?

Ragnar Casparsson.

 


Onsdagen den 6 mars

När socialdemokrater protestera mot revolutionen.

Det är synd om Finlands revolterande arbetare, ty en grön yngling i Arbetet, fil. kand. O. R. Wangson, ”beklagar” och ”ogillar” deras revolution. Vilket oerhört intryck skall inte detta göra på de finska arbetarna!

Och än mera, Malmö arbetarekommun har på ett av 1,000 personer besökt möte antagit en resolution, där man i barnsliga ordalag också ger uttryck åt sitt ”ogillande”. För att giva ytterligare pondus åt enfalden har man i resolutionen sagt ifrån att dessa 1,000 personer representera elva tusen.

Syndikalisten den 6 mars 1918.
Syndikalisten den 6 mars 1918. Foto: Arbetaren

Helt nyligen hade undertecknad det tvivelaktiga nöjet att höra den ovan omnämnde ynglingens deklaration i Finlandsfrågan. Hans avsikt var inte att försvara eller ens förklara ”röda gardenas” påstådda grymheter, visst inte! Han ville helt litet ”mildra” omdömet om dem. Bara litet, litet, grand!

De finska arbetarnas oerhörda brott, att gå ut i revolution mitt i världens mäst demokratiska stat, kunde han inte nog fördöma. ”Har man fått allmän rösträtt”, docerade tal., ”så skall man också endast lita till den, även om det kostar lite självöver­vinnelse att böja sig för folkmeningen.”

I hastigheten lämnade han en synnerligen intressant upp­lysning: ”socialdemokratien är inte främmande för revolutionen”: De bara vänta på den politiska makten, sedan kommendera de militären ut i revolutionen för den slutgiltiga omdaningen av samhället. Striden mellan arbetare och borgare skulle då bli mera ”jämn”, menade han.

Sedan föredraget slutat, antogs Malmö-resolutionen. Ett annat resolutionsförslag, i vilket manades till handling mot aktivisterna, framlämnades och väckte en kolossal bestörtning hos talaren och mötets ordförande, vilka dillade om ”splittring” o. s. v. Av rädsla härför var publiken nog välvillig att godkänna Malmö-resolutionen sedan en maning till transportarbetare och järnvägsmän, att icke transportera vapen till Finland,
tillfogat.

Som sagt, det är synd om finnarna, men det är myck­­et, mycket mera synd om de svenska socialdemokraterna, med deras hysteriska rädsla för revolutionen och för deras stupida dumhet! De spjärna av alla krafter för att vrida utvecklingen tillbaka, men det tycks som om endast de själva bli ”vridna”.

Inte tror jag att finska revolutionen det ringaste påvärkas av social­demo­kratiska puttefnaskers sublimt löjliga deklamationer om ”brott mot demokrati” o. s. v.

Lawrence.

 

 

Onsdagen den 17 april

Värvningen till Finland.

Ingen som ej närmare känner till förhållandet kan tro i vilken utsträckning det sändes svenska trupper, ”frivilliga”, till svarta gardet i Finland. Undertecknad som för närvarande är arbetslös, tog en tur upp till ”Finlands vänners” kontor, tänkte på så sätt förskaffa mig litet reshjälp. Det var rätt svårt att få rätt på huvudledningen för detta band, men efter en del telefoneringar m. m. fick jag klarhet på, att den var belägen på Horns­gatan. Ingen skylt eller något annat finnes på huset, som angiver vad som försiggår därinne, utan de bedriver sina svarta planer i all hemlighet.

Syndikalisten den 17 april 1918.
Syndikalisten den 17 april 1918. Foto: Arbetaren

Då jag kom in blev jag strax varse några viljelösa individer, som väntade på värvaren. Även tror jag det var ett par personer till, som voro ute i samma ärende som jag, nämligen spekulationssyfte. Då värvnings­mästaren kom tillstädes blev det liv och rörelse, som på en kreatursmarknad. En vaktmästare, eller en typ för en sådan gick av och an i väntrummet givande råd och upplysningar, att han var älskvärdheten själv emot de besökande, är onödigt att nämna.

Undertecknad bad då att få veta fordringar och förmåner för eventuell anställning som frivillig till vita gardet (läsa svarta mördargardet). Jo, betingelserna voro ju inte svåra. Bara ett frejdebetyg, att man kunde få pass, och ett intyg att man inte var inkallad till mordtjänstgöring här hemma före den 5 aug. Hälst ville de förstås hava stamanställt folk, sådana som varit värvade vid något regemente i ”frihetens stamort”, men det hindrade ju inte att de togo andra också, så det gick visst med rubb och stubb efter, vad jag kunde fatta. Förmånerna voro ju naturligtvis lysande: 300 finska mark pr månad jämte 50 kr. i svenskt mynt, full beklädnad, jämte 80 kr. i förskott eller lega. Vid invaliditet minst 150 kr. i månaden i livränta och 5,000 kr till de efterlevande för den som stupar. Således rätt bra betalt åt dem, som vilja vara med och mörda den finska arbetareklassen. Ja, bödlar bruka ju i allmänhet få bra betalt.

(…)

Aug. K.

 

 

Lördagen den 11 maj

Kring den finska tragedien.

Av Ragnar Casparsson.

Syndikalisten den 11 maj 1918.
Syndikalisten den 11 maj 1918. Foto: Arbetaren

Den finska revolutionen har ändat med en fruktansvärd katastrof. Finlands arbetare, dessa tysta, hjältemodiga kämpar för proletariatets och socialismens framtid skola endera dagen till sista man vara utlämnade till det Mannerheimska godtycket. Revolutionen har slagits ned: reaktionen är åter sadelfast. Ve de Finlands slavar, som överlevat kampen! Hur olyckliga äro de icke! Att dö med ett skottsår i bröstet för revolutionen har icke blivit dem förunnat; de skola återvända till gruvorna, värkstäderna och fälten, till det hårda straffarbetet i Kung Frodes tjänst; de skola kvida under nagajkornas snärtar och leva i ett fågelfritt trälliv. I politiska och ekonomisk rättslöshet skola de lära sig begrunda sin dödssynd. Det kapitalistiska tyranniet, som nu kan anses vara definitivt räddat, kommer sannerligen inte att lägga fingrarna emellan, ty upprorsmakare förtjäna ju döden, i synnerhet om de gjort uppror mot egendomen. Att avrätta alla låter sig dock svårligen göra, ty man kan ju inte, efter som man skryter över lite civilisatorisk polityr, salta ned liken och äta dem, utan man måste ju ha slavar även i framtiden. De flesta måste benådas till livet, emedan de behövas för produktionen, för nyska­pan­­det, för befästandet av kapitalismens makt.

(…)

Röda fångar på Sveaborg efter inbördeskrigets slut. Det dog långt fler röda till följd av avrättningar eller svält i fånglägren efter krigets slut än vad det gjorde under striderna.
Röda fångar på Sveaborg efter inbördeskrigets slut. Det dog långt fler röda till följd av avrättningar eller svält i fånglägren efter krigets slut än vad det gjorde under striderna. Foto: Niilo Toivonen/Wikimedia Commons
Publicerad Uppdaterad
3 dagar sedan
Forum Noden Röster från rörelserna
Ett nytt diskussionsforum för vänstern har lanserats: Noden forum. Foto: Annika Byrde/TT, Skärmdump. Montage: Arbetaren

Nytt internetforum för vänstern: ”Behövs en mötesplats för diskussion”

På några dagar har det nya internetforumet Noden samlat ihop över 150 medlemmar som skapat lite mer än 500 inlägg. Vilka ligger bakom det och varför behövs ett nytt forum för vänstern?

Ni beskriver Noden forum som vänsterns nya mötesplats på nätet. Berätta mer, vad är tanken med forumet och hur kommer det fungera?

– Vi tror att det behövs en mötesplats där saker kan diskuteras i lugn och ro och inte försvinna direkt i sociala medie-flöden. Nu finns det en mötesplats men det är upp till användarna att möblera den.

Vilka är ni som startar upp det?

– En insatsstyrka med handplockade medlemmar som alla brinner för en stark rörelse. Redo att fylla forumet med intressanta ämnen, hålla rent och bidra till en kamratlig stämning.

Är forumet kopplat till Radio Noden?

– Vi har kopplat ihop forumet med Radio Noden för att det är en grym infrastruktur. Och så slapp vi hitta på ett nytt namn. Ingen kan ana hur många usla namn vi kom på innan.

Varför behöver den radikala vänstern ett nytt internetforum?

– Vi själva behövde det nog för att kunna snacka saker med likasinnade. Det senaste året har vi åkt runt och pratat med många kamrater och många har saknat något liknande. Om vänstern i allmänhet tänker likadant lär vi ju märka.

Vilka hoppas ni kommer hitta dit?

– Gamla rävar och unga lejon. Förhoppningsvis några som också mest är nyfikna på att organisera sig. Men vi skulle gärna se att klimatrörelsen också hittade forumet.

Publicerad Uppdaterad
3 dagar sedan
Bildmontage: I förgrunden förhandlaren Daniel Jonzon från Linköpings LS. I bakgrunden Trädgårdstorget torg i Linköping
– Det är mycket jobb med varje fall. Men vi har fått mycket hjälp av både medlemmar från Stockholms LS och SAC:s nya migrantorganisatör Pelle Sunvisson, säger Daniel Johanzon. Foto: Toivo Jokkala, Fredrik Sandberg / TT. Montage: Arbetaen

Nu satsar fler lokala fack på migrant­organisering

Både i Linköping och i Göteborg satsar nu syndikalistiska fackföreningar på att organisera arbetare med migrantbakgrund.

I Göteborg har man precis genomfört ett flerspråkigt möte för migrantarbetare och i Linköping har man redan vunnit flera fall.

Daniel Johanzon, förhandlare för Linköpings LS, berättar att de har jobbat med flera fall både inom jordbruksektorn, frisörbranschen och på byggarbetsplatser.

– Vi hade bland annat ett fall på ett bygge där en medlem blev uppsagd, men där vi lyckades förhandla fram ett skadestånd för felaktig uppsägning och att medlemmen skulle få betalt för den tid han faktiskt jobbat.

För varje liten seger berättar Daniel Johanzon har det trillat in fler och fler medlemmar med migrantbakgrund i Linköpings LS.

– Som LS har vi växt det senaste året och jag tycker det är jättesporrande. 

– Det är mycket jobb med varje fall. Men vi har fått mycket hjälp av både medlemmar från Stockholms LS och SAC:s nya migrantorganisatör Pelle Sunvisson, säger Daniel Johanzon.

Flerspråkiga möten för arbetare i Göteborg

I Göteborg anordnades det nyligen ett möte för migrantarbetare på ryska och ukrainska där organisatörer från Stockholms LS deltog.

I en artikel i SAC:s medlemstidning syndikalisten berättar Alex Bohlin från Göteborgs LS:

– På sikt hoppas och tror jag att vi kan stötta medlemmar till att organisera och hjälpa varandra, särskilt personer inom samma bransch och på samma arbetsplatser.

– Göteborgs LS får genom de här mötena förhoppningsvis även möjlighet att kunna se inom vilka branscher i Göteborg med omnejd som många migranter arbetar och antagligen utnyttjas och var vi kan hjälpa till att organisera arbetare.

Publicerad Uppdaterad
3 dagar sedan
Vänsterpartisten Mohamed Ali och Silas Aliki.
”Det verbala våld som koncentreras mot Abdukardir Ali är en spegelbild av det kapitalistiska systemets hat mot och rädsla för såväl den organiserade arbetarklassen som muslimer och svarta personer”, skriver Silas Aliki. Foto: Fredrik Sandberg/TT, Lo River Lööf

Silas Aliki:
Tidöstyret är inte över

”Tiden efter den mest rasistiska valrörelse Sverige haft i modern tid har, föga förvånande, även den präglats av rasism. Drevet mot den vänsterpartistiske ledamoten Mohamed Abdukardir Ali, som tog sig in i riksdagen med personkryss, är en berättelse om hur högerns världsbild totalt dominerar vårt offentliga samtal”, skriver Silas Aliki.

Det verbala våld som koncentreras mot Abdukardir Ali är en spegelbild av det kapitalistiska systemets hat mot och rädsla för såväl den organiserade arbetarklassen som muslimer och svarta personer. Det lilla styrkeprov från jordens fördömda som inkryssandet av honom i riksdagen utgör är tillräckligt för att trigga både anonyma trollkonton och namnkunniga opinionsbildare till höger. 

Samtidigt pågår fortfarande Tidös paradigmskifte, som bara syftat till att ge samma rasistiska kapitalism mer muskler, i bakgrunden. Den extrainkallade riksdagen röstade under sommaren igenom enorma reformer som nu trätt i kraft och börjar få effekt. Nyligen fick jag ett mejl från en lokalradioreporter som undrade varför en åklagare i den lokala tingsrätten begärt en person utvisad. Det rörde sig bara om misstanke om ett mindre bidragsbrott, varför?

Utvisningar kan sexfaldigas

Jag tvingas svara att det beror på ny lagstiftning som trätt i kraft den 1 september i år, där åklagare gjorts skyldiga att alltid lägga till ett yrkande om utvisning, om de gör bedömningen att målet kan leda till att den tilltalade döms till en strängare påföljd än böter. Tidöregeringens förhoppning om att regeländringen ska sexfaldiga antalet utvisningar kanske är i överkant, men i praktiken innebär den att en dom för rattfylla eller flera fall av ringa narkotikabrott kan innebära deportation.

Till detta ska läggas den så kallade straffreformen, där riksdagen bland annat höjde straffen för närmare 50 olika brott och tog bort regeln om att annan påföljd än fängelse ska väljas om det är möjligt. Reformen beräknas leda till 16 000 fler utdömda fängelseår de kommande tio åren och öka antalet människor i fängelse till 40 000. Riksdagen röstade under sommaren även igenom förändringar i försörjningskravet för anhöriginvandring, som kommer att öka antalet så kallade tonårsutvisningar kraftigt.

Sossarna röstade för många av Tidös förslag

Lagstiftning är, även i Tidöregeringens antidemokratiska expressfart, ett långsamt verktyg. Det kommer att dröja månader och år innan ändringarna slagit igenom så pass att allmänheten märker det i sin vardag. När kollegor, klasskompisar och vänner som levt hela sina liv i Sverige utvisas för småsaker och anhöriga som döms för brott inte längre får vård utan enbart straff kommer sannolikt en motreaktion. Men de partier som nu vunnit valet känner redan till konsekvenserna. Socialdemokraterna röstade i den absoluta majoriteten av fallen dessutom för att införa dem. 

Det är i ljuset av allt detta drevet mot Abdukardir Ali måste ses. Om den parlamentariska vänstern inte förmår riva upp dessa klasslagar, denna institutionaliserade rasism, finns inget existensberättigande kvar. Det åligger dessutom oss som bor i det här landet att göra våra röster hörda, om vi inte vill att den här politiken ska genomföras i vårt namn. Att en enda av folket inkryssad ledamot kan dra igång så mycket rädsla och reaktion från makten är en indikation på vad vi kan göra om fler av oss organiserar oss som och med Mohammed Abdukardir Ali.

Publicerad Uppdaterad
4 dagar sedan
En lotsbåt och ett fartyg från Kustbevakningen på plats vid det 130 meter långa fartyget BBC Lagos
Fartyget i bild har inget att göra med domen. Foto: Johan Nilsson / TT

Lotsarnas arbete i Marstrand stoppas efter dom  

Lotsarnas arbete i Marstrand pausas efter veckans dom, då en lots fälldes för den uppmärksammade dödsolyckan på Tjörn i juli. 

Den 28 juli kolliderade ett fraktfartyget Misje Verde med en fritidsbåt utanför Tjörn. En mamma och dotter ombord på båten omkom, medan pappan och sonen klarade sig. 

I veckan dömdes Göteborgs tingsrätt kaptenen och lotsen för vållande till annans död, vållande till kroppsskada och vårdslöshet i sjötrafik.

Kaptenen får villkorlig dom, och lotsen villkorlig dom med dagsböter. Båda har nekat till brott.

– Det vi försöker ta reda på nu är hur många i arbetsgruppen som mår så pass dåligt att de behöver bli sjukskrivna och vår förhoppning är att de som mår bra ska kunna återgå till arbete snart, säger Björn Alverfeldt, presstalesperson på Sjöfartsverket till Svt.

Lots och kapten nekar till brott

Enligt lotsens advokat har allt för stort ansvar lagts på lotsen och han har till Svt sagt att de kommer att överklaga domen. Han hävdar att det inte är lotsen som ska ha ansvar för utkik.

– Det är fartygschefen som har ansvar för utkik, inte lotsen, säger Thomas Håkansson, lotsens försvarare till Svt.

Kaptenens försvarare håller inte med:

– Det synes vara praxis i svenska farvatten att lotsen tar över manövrering och styrning av fartyget, men då får man ta ansvar för det också, säger Taavi Tuula som är kaptenens försvarare, till Svt.

Publicerad Uppdaterad
4 dagar sedan
Israel rullstolrar för barn Gaza
Trots ”vapenvilan” dödar den israeliska militären i snitt ett barn om dagen inne i Gaza. Foto: Abdel Kareem Hana/TT och Oded Balilty/TT

Israels blockad: Inga rullstolar till barnen i Gaza

Trots det humanitära katastrofläget vägrar Israel fortfarande släppa in rullstolar avsedda för barn i Gaza. Det rapporterar nu den australiensiska public service-kanalen ABC News.

Splitter- och skottskador, amputerade ben och söndertrasade kroppar. Enligt FN-organet Unicef har över 11 000 barn i Gaza drabbats av livsförändrade skador till följd av Israels bombningar. Trots det blockeras fortfarande en leverans av 900 specialdesignade rullstolar av de israeliska myndigheterna, avslöjar ABC News.

Rullstolarna, skänkta av bland annat hjälporganisationen Kids on Wheels Alliance, anlände till Jordanien redan vintern 2025 men har sedan dess inte släppts in i Gaza.

Över 20 000 palestinska barn döda

Israel menar, enligt ABC News, att rullstolorna kan ha ”dubbla användningsområden”.

Rullstolarna är specialdesignade för att klara svår terräng, som exempelvis rasmassorna inne i det sönderbombade landskapet, och dessutom byggda för att kunna justeras i takt med att barn växer.

Vid sidan av de många svårt skadade uppskattas över 20 000 barn ha dödats av den israeliska militären sedan oktober 2023. Trots den så kallade ”vapenvilan” som trädde för ett år sedan har FN och andra människorättsorganisationer rapporterat om att ett barn om dagen dödats inne i Gaza sedan dess.

Publicerad Uppdaterad
5 dagar sedan
Håkan Gustafsson om SvD:s och Aftonbladets rapportering om misstänkt valfusk i Husby utanför Stockholm. Foto: Mika Johnsson Kaster, Jesper Sandström Wikipedia, Skärmdumpar, SvD, Aftonbladet.

Stora luckor i SvD:s och Aftonbladets rapportering om kvinnorna i Husby

”SvD:s och Aftonbladets rapportering om misstänkt valfusk i Husby grundas på anonyma vittnesmål och anklagelser som de utpekade inte verkar ha fått bemöta. Det är en journalistik under all kritik som misstänkliggör grupper av människor baserat på etniskt ursprung”, skriver Håkan Gustafsson.

Förra veckan gick SvD:s ledarskribent Peter Wennblad ut med uppgifter om att fler än hundra eritreanska kvinnor ska ha förtidsröstat i grupp, instruerade av två präster.

”Mer än hundra eritreanska kvinnor kommer i grupp för att förtidsrösta på medborgarkontoret i Husby. De har sällskap av två präster från sin församling. Alla röstar på samma parti, och kryssar samma kandidat. Prästerna instruerar kvinnorna hur de ska göra”, skriver Peter Wennblad i ledartexten.

Uppgifterna ska enligt honom komma från samtal han haft med flera valförrättare i Järvaområdet, men hur många vittnen det handlar om får vi inte veta.

Dagen efter intervjuade Aftonbladet två vittnen till händelsen. Ett av vittnena skriver i ett sms till Aftonbladet:

”Det dök upp minst 100 jag skulle snarare säga 150. Mestadels äldre damer från Eritrea som varit i den närbelägna kyrkan. Ytterst få, skulle säga 3-4 av dom yngre kunde lite svenska.”

I både Aftonbladet och SvD är vittnena till händelsen anonyma.

Deras enda brott verkar vara att de har röstat

Av artiklarna att döma verkar varken SvD:s Peter Wennblad eller Aftonbladet ens ha sökt några av de 100 till 150 kvinnorna eller prästerna, via till exempel församlingen.

Den här typen av dramatiska och spektakulära uppgifter riskerar att misskreditera en stor grupp människor på en etnisk och religiös grund. Det enda vi får veta är deras potentiella bakgrund och att de eventuellt tillhör en församling – samtidigt som de utpekas som del av valpåverkan och valfusk.

Men deras enda brott tycks vara att de har röstat, och allt på grundval av anonyma vittnen.

Händelsen verkar inte ha tagits upp av någon av de incidentrapporter som valarbetare enligt lag sedan 2026 är skyldiga att upprätta. Enligt Svt:s uppgifter från chefen för valnämndens kansli, Eva Debels, stämmer anklagelserna inte överens med de uppgifter som de samlat in under förtidsröstningen.

Den polisanmälan som valnämndens kansli har upprättat baserar sig nämligen inte på de uppgifter som de har samlat in under förtidsröstningen – utan på Peter Wennblads anonyma uppgifter.

Vem gjorde vad, var, när och varför?

Självklart ska medier undersöka röstfusk och valpåverkan oavsett om det sker i Husby, Falun eller i Norrbotten. Men bra journalistik måste ställa frågor och söka svar från flera källor. Speciellt när det kommer till den här typen av allvarliga anklagelser.

Varken i Aftonbladet eller i SvD får vi veta när den här händelsen skulle ha ägt rum, bara att det ska ha skett någon gång under förtidsröstningen.

Och här uppstår problemet när medier glömmer journalistikens viktigaste frågor: Vem gjorde vad, var, när, hur och varför?

En tidning som har gjort grundjobbet och som är värd att uppmärksamma är Nyhetsbyrån i Järva som i måndags gav sig ut i Rinkeby för att ställa frågor om valet och röstfusk direkt till dem som faktiskt röstade.

Publicerad Uppdaterad
5 dagar sedan
Dödsolycka Helsingborg, Väla Södra
Dödsolyckan var den tjugoandra hittills i år på svenska arbetsplatser. Foto: Johan Nilsson/TT

Klämd till döds under truck i Helsingborg

En man i 40-årsåldern klämdes under tisdagseftermiddagen till döds under en truck vid ett industriområde i södra Helsingborg. Dödsolyckan var den tjugoandra hittills i år på svenska arbetsplatser.

Det var strax efter klockan 14 på tisdagen som larmet kom till räddningstjänsten i Helsingborg. Mannen ska då av oklar anledning fått en vältande truck över sig inne på handels- och industriområdet Väla Södra. Han fördes akut till sjukhus med svåra skador.

Senare under kvällen bekräftade polisen att han omkommit och att de påbörjat en utredning om vållande till annans död och arbetsmiljöbrott.

Hittills i år har mins 22 personer omkommit i arbetsplatsolyckor runt om i Sverige, enligt Arbetsmiljöverkets statistik.

Publicerad Uppdaterad
5 dagar sedan
Lena Nyberg och Sanningskommissionen för det samiska folket
Lena Nyberg är ordförande för Sanningskommissionen för det samiska folket och hon kräver nu en lång rad konkreta åtgärder från den svenska regeringen. Foto: Per Danielsson/TT

Kravet på staten: ”Be samerna om ursäkt”

Erkänn ansvar för historiska oförrätter och kompensera för konsekvenserna. Det är uppmaningen från Sanningskommissionen för det samiska folket till den svenska staten.

Den statliga utredningen som tillsattes av regeringen 2021 har under de senaste åren kartlagt och granskat hur den svenska staten behandlat samerna genom historien. Under onsdagen presenterades slutbetänkandet och domen är lika hård som tydlig: Be om ursäkt och betala för konsekvenserna.

– Vi har gått igenom hur beslut som fattats av staten och Svenska Kyrkan påverkat den samiska minoriteten. Nu vill vi se en ursäkt för de övergrepp och kränkningar som skett, säger Lena Nyberg som är ordförande för Sanningskommissionen, till Arbetaren.

Det handlar bland annat om markstölder, tvångsförflyttningar och omfattande diskriminering som satt djupa spår i stora delar av den samiska befolkningen i Sverige. I utredningens slutrapport beskrivs konsekvenserna av den svenska statens politik som ”förödande”.

Vill se nationell försoningsprocess

Sanningskommissionens slutrapport lämnades över till regeringen på onsdagen. Foto: Per Danielsson/TT

Nu kräver Sanningskommissionen därför att regeringen agerar.

Bland annat vill de se ett särskilt center för upprättelse och försoning. Det här för att sprida kunskap om övergreppen som pågått i århundraden.

– Förutom det behövs också en lång rad konkreta åtgärder för att möta alla andra oförätter. Samer i dag drabbas fortfarande av hat och hot och därför krävs det att den svenska regeringen mer aktivt börjar arbeta för de mänskliga rättigheterna, säger Lena Nyberg.

Hon och kommissionen vill också se en nationell försoningsprocess samt stärkt samiskt inflytande när det kommer till frågor som rör exempelvis gruv- och vindkraft.

Rapporten överlämnades under onsdagen till kulturminister Parisa Liljestrand i samband med presentationen av den vid Mittuniversitetet i Östersund.

Publicerad Uppdaterad
5 dagar sedan
Right Liveliehood 2026
Timnit Gebru och Zakithi Sibandze från organisationen Rural Women's Assembly och den georgiska människorättsaktivisten Tamar Oniani är några av årets pristagare. Foto: Right Livelihood

Det alternativa fredspriset: Här är årets vinnare

Kampen mot patriarkalt våld, auktoritära styren och en allt mer okontrollerad AI-utveckling. Det är temat på årets Livelihood-pristagare som presenterades under onsdagsmorgonen.

– Ett system byggt för att tjäna ett fåtal kommer aldrig att hålla. I år hedrar vi kvinnor som vägrar att vänta på tillåtelse. De skriver om reglerna som auktoritära och patriarkala ledare samt Silicon Valleys mäktigaste män tagit för givet att de fick skriva själva, säger Ole von Uexkull, verkställande direktör för Right Livelihood i ett uttalande.

Det prestigefyllda så kallade alternativa Nobelpriset har i över 45 år delats ut till människor och organisationer som leder väg för en mer rättvis och hållbar värld. Pristagarna garanteras livslångt stöd i sin kamp och uppmärksammas varje år i stora internationella medier. 

På onsdagsmorgonen tillkännagavs vinnarna av 2026 års Right Livelihood-pris vid en presentation i Stockholm med följande motiveringar:

Jalila Haider. Foto: Right Livelihood

Jalila Haider. Som den första kvinnliga advokaten från den hazariska minoriteten i Pakistan kämpar hon mot etnisk, statlig och patriarkal förföljelse, driven av övertygelsen att ingen människa är illegal.

Rural Women’s Assembly. Organiserar kvinnor på landsbygden i södra Afrika. Enligt juryn ”i en förenad kraft som försvarar land, fröer och kroppslig autonomi mot företags och patriarkala strukturers övertygande”.

Nona Kurdovanidze och Tamar Oniani från Georgian Young Lawyers’ Association kämpar för demokrati och mot auktoritär repression. Foto: Right Livelihood

Georgian Young Lawyers’ Association, GYLA. Människorättsorganisation av frivilliga jurister som kämpar för demokrati och medborgerlig makt inför ”auktoritär repression” i Georgien.

Timnit Gebru. Amerikansk forskare inom artificiell intelligens. Enligt juryn utmanar hon maktkoncentrationen inom AI och banar väg för digital teknologi som är rotad i rättvisa, levd erfarenhet och mänsklig handlingskraft.

Publicerad Uppdaterad
5 dagar sedan
Poeten Jesper Lundby skriver veckoverser i Arbetaren. Foto: Wikimedia Commons. Montage: Arbetaren

Veckovers: I skenet

Jag halvligger i soffan.
Vardagsrumskvällen är sen.
Mitt ansikte och två andras
upplysta av tre telefoners sken.

Arbetsdagen egentligen slut
men jag öppnar och läser ett mejl.
Kan inte motstå att gå in och kolla
hur många gillar mig?

Min dotter längtar efter luren
fastän hon inte fyllt två
hade hon lärt sig exakt vad den var
långt innan hon lärde sig gå.

Allting jag älskar blir content
och jag älskar det mindre därför
men jag är ungefär som alla andra
och gör ungefär som dom gör.

Jag minns vagt andra sätt att bete sig.
Att på gott eller ont hitta på
något med den eller vad
som råkade finnas där just då.

Det var lättare att tro på något eget.
Att behålla vår egen illusion.
Nu när alla illusioner är deras
återstår väl bara tappa tron.

Rädsla äter upp hjärnorna.
Den förvandlas till politik.
Skärmen visar mig alla fienderna.
Såna måste förvandlas till lik.

Vem önskade sig det här livet?
Jag vet nog ingen alls.
Ändå sitter alla jag känner
med Zuckerbergs kniv mot sin hals.

Det känns som jag sitter i fängelse
men även såna har sina vägar ut.
Detta köttätande nätcasino
var någonstans finns dess slut?

Hur gör jag för att inte spela med?
Hjärtat svider och ömmar.
Snälla säg hur jag får ett slut
på reklaminslagen i mina drömmar.

Jag tar dottern till havet en regnig dag.
Vi kastar småsten i böljan den grå
och jag knäpper inte ett endaste kort.
Det här ska dom fan inte få.

Publicerad Uppdaterad