Egor Putilov lurade sig till svenskt medborgarskap

Efter att han under skandalartade former slutade sin anställning vid Sverigedemokraternas riksdagskansli 2016 har han gjort stor comeback som journalist i högerpopulistisk “alternativmedia”, som delad och spridd skribent för tidningen Samhällsnytt (f.d. Avpixlat).

Arbetaren kan nu avslöja att den tidigare skandaliserade journalisten och före detta SD-tjänstemannen som kallar sig Egor Putilov bluffade till sig sitt svenska uppehållstillstånd och sedermera medborgarskap.

Med nytt namn och ny bakgrundshistoria och en påhittad svensk kärleksrelation lurade han sig till att få stanna i Sverige.

– Om jag skulle träffa honom igen skulle jag fråga honom hur han kan kolla sig själv i spegeln, säger Emma Andersson*, hans nyckel in i Sverige.

Den 11 december 2006 registrerar Migrationsverket en ansökan om uppehållstillstånd genom anknytningsinvandring. Den sökande mannen har uppgett att han och hans svenska flickvän ska prova att bo ihop.

Fyra månader senare meddelar myndigheten att Alexander Yarovenko, sedermera Alexander Fridback, är välkommen att göra det.

Med sitt nyvunna tillfälliga uppehållstillstånd, som 2009 blir permanent, inleder han en karriär som turistföretagare och journalist.

Under pseudonymen Egor Putilov skriver han numera, år 2018, på högerradikala Samhällsnytt. En stor andel av artiklarna handlar om asylsökanden som hävdas ha tagit sig in i landet genom att ljuga om sina identiteter och om sin ålder.

Men nu, med hjälp av hundratals mejl, flera muntliga och skriftliga källor och myndighetsuppgifter, kan Arbetaren visa att ”Egor Putilov” skriver utifrån egen erfarenhet. Det fanns nämligen ingen sambo. Innan 2006 fanns det inte heller någon Alexander Yarovenko, åtminstone inte med ”Egor Putilovs” ansikte. Det är påhittat in i minsta detalj av den man som sedan i juli förra året har tagit ytterligare ett nytt namn.

– Historien han gav mig var att passet var köpt i Centraleuropa. Jag vet att det är relativt vanligt och det är så han sade att han fick tag på det. Eller så är inget av vad han sagt sant, men passet har funnits och jag har hållit det i min hand, säger Emma Andersson, som nu bor och arbetar i ett annat land.

Historien han gav mig var att passet var köpt i Centraleuropa. Jag vet att det är relativt vanligt och det är så han sade att han fick tag på det. Eller så är inget av vad han sagt sant, men passet har funnits och jag har hållit det i min hand.

Emma Andersson, uppgiven flickvän till “Egor Putilov”

I oktober 2006 får den kvinna vi kallar Emma Andersson, men som egentligen heter någonting annat, ett mejl från en tidigare bekant och rysk medborgare, som senare inför svenska myndigheter ska heta Alexander Yarovenko. Emma Andersson känner honom dock under ett helt annat namn.

Han förklarar att han har kommit på ett sätt för honom och hans vän att bli svenska medborgare, men det kräver hennes och ytterligare en väns hjälp. Hon går med på att hjälpa honom. En person som också var bekant med de två ryska vännerna berättar för Arbetaren hur de beskrev sin situation.

– De var desperata och hörde av sig. Hamnar de i Ryssland kommer de att dö och det var det enda de såg skulle hända. Vi hade lärt känna dem och det kändes fruktansvärt, säger källan, vars identitet tidningen inte kan avslöja.

Även Emma Andersson fruktade att ett återvändande skulle innebära döden för Alexander Yarovenko. Han förklarar att hon bara behövde låtsas vara hans sambo, fylla i och skriva under en ansökan och intervjuas av Migrationsverket. Hon ska också bidra med bilder på sig själv ”där hon ler” och ge honom den bakgrundsfakta som en kärlekspartner bör känna till. Resten, inklusive en gemensam historia, hur de möttes, och kärleksbrev till varandra, det fixar han.

– Han gjorde fejkade semesterfoton på oss. Han skapade två e-mejlkonton där det skickades kärleksbrev fram och tillbaka och byggde upp en hel biografi som jag fick plugga på, säger Emma Andersson.

Arbetaren har tagit del av den mejlkonversation som Alexander Yarovenko och Emma Andersson haft. På engelska skriver han att väl i Sverige kan han göra sig av med det pass han kommit in på och anmäla det stulet. Med hjälp av två ryska vittnen, i Sverige, kan han sedan skaffa ett nytt ”som kan visas överallt”. Att fixa vittnen ”är inte ett problem, för det finns många ryssar i Stockholm som gör det för en liten belöning”.

”Officiellt måste vi bo i en lägenhet tillsammans, men det behövs bara för registreringen hos Skatteverket. Vi kan alltså bo på olika ställen.”

“Egor Putilov” i mejl till Emma Andersson

I mejlen framgår också tydligt att det aldrig var tal om något verkligt samboskap. I samma mejl skriver Alexander Yarovenko: ”Officiellt måste vi bo i en lägenhet tillsammans, men det behövs bara för registreringen hos Skatteverket. Vi kan alltså bo på olika ställen.” Han beskriver sedan att om myndigheterna köper deras historia kan han efter två år få permanent uppehållstillstånd ”vilket inte kräver att man förblir sambos.”

– Hela hans och vår gemensamma historia, varenda detalj, är uppdiktad av honom och in i minsta detalj vattentät. Det fanns en anledning varför han angav att hans pappa var död och mamman blind. Du kan inte visa en blind mamma en bild och fråga om det är hennes son, säger Emma Andersson.

Och Migrationsverket godkände Alexander Yarovenkos påhittade historia. Uppehållstillstånd beviljades från den 24 april 2007. Efter en förlängning beviljades slutligen permanent uppehållstillstånd och i november 2010 blev Alexander Yarovenko svensk medborgare.

Redan efter att det första uppehållstillståndet beviljades flyttade Emma Andersson utomlands. Hon hade sedan bara sporadisk kontakt med Alexander Yarovenko. Men den 7 april 2011 mailar han henne och berättar att han nu bytt efternamn till Fridback. Därefter klingar deras kontakt av, säger hon.

Även om Emma Andersson inser att hon varit delaktig i att lura myndigheterna ångrar hon inte handlingen i sig och hon brinner fortfarande för flyktingars rättigheter.

– Jag tycker inte att vi i grunden har ett rättvist asylsystem. Jag tror på den fria rörligheten. Jag hade gjort det varje dag om det räddat människors liv. Jag trodde de skulle åka tillbaka och dö, det ville jag inte ha på mitt samvete. Och det var ju det jag trodde att jag hade gjort. Jag trodde att jag gav en person en möjlighet att leva i någotsånär frihet, säger hon.

Han har använt den hjälpen jag gav honom till att misskreditera asylsökande, till att vrida den svenska samhällsdebatten mer åt höger. Han försvårar för människor att söka asyl och gör sig ett namn och en karriär på det.

Emma Andersson

Men hon säger att det är också hennes idealism som gjorde henne så gruvligt besviken när hon blev varse hur Egor Putilov börjat använda sin nyvunna frihet. När det i september 2016 avslöjades att det från Putilovs dator som tjänsteman på Sverigedemokraternas kansli skickats falska debattartiklar i flyktingorganisationers namn, fick hon en chock. Men hon väntade sig ändå inte att han skulle fortsätta på inslagen bana som skribent på Samhällsnytt och där anklaga flyktingar för att göra samma sak som han själv en gång gjort.

– Han har använt den hjälpen jag gav honom till att misskreditera asylsökande, till att vrida den svenska samhällsdebatten mer åt höger. Han försvårar för människor att söka asyl och gör sig ett namn och en karriär på det. Ska han göra det, då måste det vara med öppna kort. Då ska folk veta hur han hamnade här, säger Emma Andersson.

”Egor Putilovs” presentation på Samhällsnytts sajt Samnytt.se under ”Om oss” den 18 februari 2018.
”Egor Putilovs” presentation på Samhällsnytts sajt Samnytt.se under ”Om oss” den 18 februari 2018. Foto: Arbetaren

Trots att “Egor Putilov” fick ta del av uppgifterna och ombads kommentera och svara på våra frågor innan publicering återkommer han först cirka en timma efter publicering. Han svarar då inte på frågorna som Arbetaren ställt utan svarar:

“Jag har läst artikeln och det är beklagligt att min före detta uppdragsgivare Arbetaren väljer nu att smutskasta mig med ett ihopkok av lögner.”

Arbetaren ber honom precisera vad han inte anser sant, men han har ännu inte kommit med svar.

Vi har meddelat honom att vi även framgent önskar svar på våra frågor och fortsätter söka honom inför kommande uppdateringar i historien.

* Emma Andersson heter egentligen någonting annat.

VILL DU PROVA PÅ MER AV ARBETARENS JOURNALISTIK? (Vi utkommer onsdagar och fredagar.)
→ TESTA EN MÅNAD FÖR BARA 49 KR HÄR.
→ ELLER BESTÄLL ETT GRATIS PROVEX AV SENASTE MÅNADSMAGASINET HÄR.

Publicerad Uppdaterad
4 days sedan
Senast Jonas Lundström röstade i ett riksdagsval var 2002. Johan Nilsson / TT / privat.

Att inte rösta är en etisk handling

Det finns såväl etiska som strategiska skäl att inte rösta i höstens riksdagsval, skriver författaren och aktivisten Jonas Lundström.

Senast jag stod vid urnan var i riksdagsvalet 2002. Då röstade jag fortfarande borgerligt, om än med tvekan. Närmare bestämt på Kristdemokraterna. Men en politisk ommålning av mitt liv hade börjat. Röda, gröna och svarta färger tog över, och några år senare skulle jag känna skam över mitt val.

Nu är jag knappast unik, vi är säkerligen många som ångrat vårt stöd till ett specifikt politiskt parti. Avsevärt färre är de som fått kalla fötter inför röstningen som sådan.

Mitt huvudargument för riksdagsvalsbojkott är etiskt. Att rösta på något av riksdagspartierna utgör ett direkt stöd till våld, förtryck och ekologisk utarmning. De är alla i olika utsträckning nationalister som vill jaga oönskade migranter, en gränspolitik som dödar tusentals människor på haven varje år. De kommer alla hålla en svensk djurindustri under armarna som plågar och dödar över 100 miljoner landlevande djur årligen för profit. De inte bara lutar sig mot patriarkala och rasistiska våldsapparater som polis, militär och kriminalvård, de vill också bygga ut vapenmakten. De godtar alla nödvändigheten av kapitalism och ekonomisk tillväxt som exploaterar arbetare och förstör den livsmiljö vi alla är beroende av. Genom sin röst backar man därför aktivt den rådande ordningen och den styrande klassens utsugning.

Jonas Lundström är aktivist och författare till bland andra avväpna människan och Batongerna slår nedåt

Ett motargument från vänster är att vi måste rösta på det minst dåliga alternativet, och inte lämna fältet fritt för högerkrafternas härjningar. Det är stora skillnader mellan SD och V, mellan M och MP, och den förda politiken har konkret betydelse för verkliga liv. Vi måste mota fascismen och försvara demokratin. Gott så, men hur långt kan man gå i sin support för ”The Lesser Evil”? Även i en diktatur går det typiskt sett att rösta.

När det gäller att hejda fascismen via valsedeln är det en strategi som både historiskt och i nutid varit mindre framgångsrik. Denna ideologi växer fram ur den liberal-demokratiska kapitalistiska ordningen, och är från ett vänsterperspektiv snarare en förstärkning av auktoritära drag i detta samhälle än en verklig motkraft. Redan 2002 hörde jag många säga att man måste rösta för att stoppa SD. Och som vi har röstat…

Men någon direkt skada kan det väl ändå inte göra? Många av oss som har djupgröna, vänsterkants eller anarkistiska sentiment tror, oavsett om vi röstar eller ej, att genomgripande samhällsförändring kommer underifrån. Historien antyder att vi behöver sociala rörelser som är tillräckligt starka och spetsiga i sitt motstånd för att tvinga fram radikal förändring. Men ska det vara möjligt behöver individer, grupper och rörelser en viss distans till de styrande. Då röstande utgör en så helig praktik i vårt samhälle är det naivt att tro att denna handling inte skulle påverka oss. Valengagemang och partipolitik tar energi och uppmärksamhet, skapar lojaliteter, och riskerar att distrahera, splittra och försvaga radikala rörelser. Samtidigt legitimerar det makten.

Nu föreslår jag inte något absolutistiskt röstmotstånd. Att öka röstdeltagandet bland underrepresenterade grupper är exempelvis lovvärt. 2022 röstade jag i kommun- och regionvalet, och skulle ett politiskt parti dyka upp som utgör en verklig opposition mot den rådande ordningen lovar jag dessutom att omvärdera mitt val att inte rösta även till riksdagen. Men tills vidare föreslår jag att vi som arbetar för något helt annat undanhåller dessa politiker vårt bifall.

Jonas Lundström, aktivist och författare

Publicerad
6 days sedan
Poeten Jesper Lundby skriver veckoverser i Arbetaren. Foto: Henrik Montgomery / TT

Veckovers: Sagan om SAP

Det var en gång en socialdemokrati,
det var en gång en arbetarklass.
Den ene moppade toan,
den andre skurade dass.

Den ene stred för den andre,
och tvärtom, och på detta sätt
så blev de den starkaste kraften.
De var inte två, de var ett.

De byggde upp fackföreningar,
de byggde ett Folkets Hus.
De började bygga ett folkhem.
De följde ett rättvisans ljus.

Den ene var duktig på att tala,
den andre på att röra sig. 
Den ena var smart och sa: 
”Nu tar jag betalt för att tala för dig”

De slog sig in i det innersta,
ända till maktens bord.
”Rör du dig hotfullt därute”, sa den ene,
”så ska jag säga dem ett sanningens ord!”

1900-talet började.
Hundra år gick. Det tog slut.
Den ene satt kvar därinne
och har inte än kommit ut.

Ett och annat hände och den ene
skruvade sig rätt så nervöst. 
De andra vid bordet hånflinade
och sa att: ”Nu sitter du löst!”

Från fönstret skrek den ene: ”Var är du?
Det är valår – jag behöver dig!
För utan dig och din rörelse
– varför ska nån lyssna på mig?”

Den talande tystnaden svarade:
”Ledsen, du hade din chans.”
Arbetarklassen och rörelsen 
hade gått någon annanstans.

Publicerad Uppdaterad
2 weeks sedan
Poeten Jesper Lundbys veckovers i Arbetaren. Foto: Martina Holmberg/TT. Montage: Arbetaren

Veckovers: När du får oväntat besök

En morgon är inget detsamma.
Man lyfter sin kaffekopp
då ur den en plötslig eldsflamma
och fyra djur stiger opp.

Barndom, Längtan, Svid och Moral
heter varelserna som flyttar in
i lägenheten man haft som ett skal
omkring sitt eget skinn.

När man som vanligt till arbetet
gör sig redo att gå
ligger de där över hallgolvet
tysta, och tittar på.

Till kvällen så micrar man rester
man äter trött vid sitt bord.
Fyra djur sitter som gäster.
Betraktar en utan ett ord.

Publicerad Uppdaterad
2 weeks sedan
Alexandra Urisman Otto om El Nino, värmeböljan, klimatförändringar.

Alexandra Urisman Otto:
Allt brinner och de ”progressiva” fortsätter som vanligt

Klimatforskare som annars brukar uttrycka sig återhållsamt erkänner sig nu vara i chock. Samtidigt befinner sig det offentliga samtalet långt ifrån den katastrofala verklighet vi lever i, skriver Alexandra Urisman Otto.

Europa kokar och brinner på samma gång. Hettan har stängt Eiffeltornet och lågorna står höga strax utanför den franska huvudstaden. Hundratals människor har dött i drunkningsolyckor och den senaste värmeböljan (vi går redan in i sommarens tredje) kopplas till tiotusentals för tidiga dödsfall.

Har du också panik i hettan? Känns det som en mardröm? Bra, allt annat vore fullständigt orimligt. 

Klimatforskaren Zeke Hausfather skrev på måndagen att han brukar vara ganska återhållsam när han diskuterar klimatdata. Bara en enda gång – i september 2023, när de globala temperaturerna för månaden visade sig vara hela 0,5 °C varmare än någon tidigare septembermånad – har han blivit chockad. 

”Fram till i dag”, skriver han. 

Årets El Niño kan bli den starkaste som uppmätts

Zeke Hausfather är chockad igen efter att ha analyserat hur de olika klimatmodellerna bedömer läget för hur den begynnande El Niño-händelsen ska utveckla sig. El Niño är ett återkommande väderfenomen som uppstår när havsvattnet i delar av Stilla havet blir ovanligt varmt. Det påverkar vädret över stora delar av världen och under våren har forskare allt oftare varnat för att den här El Niñon kommer att bli extrem. 

Det verkar vara en underdrift, menar nu Zeke Hausfather.

”Det ser ut som att årets El Niño inte bara med stor sannolikhet kommer att bli den starkaste sedan tillförlitliga mätningar inleddes – den kan till och med bli den starkaste med en verkligt häpnadsväckande marginal”, skriver han.

Styrkan i El Niño går att förutspå genom att mäta avvikelser i havsytans temperatur i ett specifikt område i den tropiska delen av Stilla havet. När alla klimatmodeller nu har analyserats ligger medianvärdet på 3,6 grader Celsius, omkring 0,8 grader högre än det tidigare rekordet från 2015-16. 

”För att sätta detta i sitt sammanhang”, skriver Zeke Hausfather och sedan förklarar han: Skillnaden mellan den starkaste och den femte starkaste El Niño-händelsen under de senaste 150 åren är endast omkring 0,5 grader. 

Han avslutar:

”Modellerna förutspår något som ligger utanför ramen för allt vi någonsin har observerat.”

Skäl till panik? Ja. 

Gaslightande debattklimat om klimatet

Men värst i denna mardröm är ändå hur långt ifrån den här verkligheten som vårt offentliga samtal befinner sig. Ingenstans säger någon som det är. Till och med det så kallade ”progressiva” Sverige fokuserar på att legitimera sina egna och andras flygresor, i stället för att bidra till – och kräva – den verkliga, genomgripande omställning som vi vet krävs. 

Ett exempel: Sverige har klimatmål som aldrig nås men som framför allt i sig är gravt otillräckliga. Bara omkring en tredjedel av svenskarnas utsläpp räknas med när klimatmålen utvärderas – ändå hörs inte ett enda parti i valrörelsen kräva att alla utsläpp ska omfattas av klimatmålen. Ingenstans, förutom från vissa aktivister, kommer krav på verklig, genomgripande systemförändring.

Vad fan ska man göra, då?

Det är inget fel med att ha panik vare sig över hettan eller det gaslightande debattklimatet. Tvärtom är det en fullt rimlig reaktion på det oerhörda hot som hänger över oss. Använd paniken och påminn dig om att det finns fler som känner som du. Lyssna på dem, läs vad de skriver. Organisera dig tillsammans med dem. 

För det här är ingen mardröm. Det är den nya verkligheten.

Publicerad Uppdaterad
2 weeks sedan
Sverige pekas ut för att i flera regioner ha behandlat EU-migranter sämre i jämförelse med andra utsatta grupper, samt för indirekt diskriminering på etnisk grund. Foto: Magnus Hjalmarson Neideman SVD/TT

Sverige diskriminerar när EU-migranter vägras vård

Europeiska kommittén för sociala rättigheter har fastslagit att Sverige kränkt EU-migranters rättigheter genom att neka till vård. Jonatan Michaneck tycker att det borde oroa oss alla att staten tar så lättvindigt på uppenbar diskriminering och kränkningar av mänskliga rättigheter.

Kritiken är svidande från Europeiska kommittén för sociala rättigheter som enhälligt slår fast att Sverige begått allvarliga människorättskränkningar när staten och regioner nekat EU-migranter sjukvård, eller tagit betalt för nödvändig sjukvård.

 I uttalandet står det skrivet att Sverige anses ha kränkt personernas rättigheter genom nekande av vård och särbehandling på grund av deras status som sårbara EU-migranter. Därutöver pekas Sverige ut för att i flera regioner ha behandlat EU-migranter sämre i jämförelse med andra utsatta grupper, samt för indirekt diskriminering på etnisk grund.

Många tror nog att Sverige behandlar romer och EU-migranter bättre än andra europeiska länder där rasismen är mer uttalad. Kommitténs yttrande vänder på många sätt upp och ner på idén om den svenska givmildheten och blottlägger en stat som givit upp på sitt ansvar gentemot europeiska medborgare och de mänskliga rättigheterna.

Undviker vård av rädsla för kostnader

En kvinna från Bulgarien som gör akut kejsarsnitt i Gävle faktureras 179 251 kronor. Kostnaderna är förstås omöjliga för en person i marginaliserad tillvaro att betala. Även för en heltidsarbetande skulle summan vara överdådig. Personer har också blivit fakturerade för akutbesök i samband med stroke och hjärtproblem, samt efter rån, misshandel, och bilolycka. Barnafödande och mödravård är andra vårdbesök som lett till fakturor på 3000 kronor och uppåt och det finns fler exempel. Amnesty international nämner dessutom att många ur gruppen undviker att söka vård av rädsla att drabbas av höga utgifter.

Jonatan Michaneck är socialarbetare på räddningsmissionens härbärgen för EU-migranter. Foto: Privat.

EU-migranter är en särskilt utsatt grupp av många skäl. I sina hemländer nekas de ofta tillgång till det egna landets välfärdssystem på grund av utbredd och systematisk diskriminering som också har andra förödande konsekvenser. Fattigdomen hos gruppen är utbredd och nödställdheten stor. 

Sveriges hinder för vård riskerar liv, och förutom att det är landets plikt att leva upp till skrivelserna om rätten till vård borde det oroa oss alla att staten tar så lättvindigt på uppenbar diskriminering och kränkningar av mänskliga rättigheter.

Sverige måste ta åt sig av kritiken och förutom att se till att ingen människa berövas rätten till vård anser jag att vi borde ersätta i fullo de personer som drabbats av kostnader i samband med vårdbesök. I framtiden hoppas jag att staten och regionerna prioriterar människorna, framför försöken att hitta kryphål.

Publicerad Uppdaterad
3 weeks sedan
Poeten Jesper Lundbys veckovers i Arbetaren. Foto: Nicklas Thegerström / TT. Montage: Arbetaren

Veckovers: Rätten att lata sig

Vila nu, lilla proletär.
Tids nog får du slava.
Den ljuva sommartid är här.
Häll i dig lite cava.

Tacka mormorsmors och farfarsfars strid
som denna din ledighet givit dig
genom att stå upp, som de på sin tid,
för rätten att lata sig.

Eller ligg still i gräset, ljuvligt slö
och ge blanka fan i alla måsten.
Robot ska flyta på rygg i en sjö.
Säg hej och välkommen till rosten.

Och du som slavar genom dagen så het,
utan semester sommaren som julen,
sno dig en rast när ingen ser, för alla vet
att frihet smakar ännu bättre stulen.

Publicerad Uppdaterad
3 weeks sedan
”Det krävs omedelbara insatser för att kartlägga och skydda de kvarvarande ur- och naturskogarna”, skriver Naturskyddsföreningens ordförande Beatrice Rindevall. Foto: Anders Wiklund/TT, Björn Nordqvist

De sista oskyddade naturskogarna på väg att försvinna

Enbart tre av åtta partier vill ge de sista oskyddade naturskogarna i Sverige ett strikt skydd till 2030. Det visar Naturskyddsföreningens valenkät. Inget av de stora partierna svarar ja på vår fråga om att kartlägga och skydda ur- och naturskogarna till 2030. Det innebär att dessa viktiga skogar nu riskerar att försvinna, skriver Naturskyddsföreningens ordförande Beatrice Rindevall.

Tillståndet för den biologiska mångfalden i Sveriges skogar är allvarligt. Förutom i det fjällnära området finns ur- och naturskogar bara kvar som öar i landskapet, och mer än tusen skogslevande arter är hotade. 

Ur- och naturskogar är avgörande för att bevara hotade arter, stabila ekosystem och som kolsänkor. Men stora delar av detta naturarv går förlorat i snabb takt. De ekologiska värden som byggts upp under århundraden kommer inte kunna återskapas inom överskådlig tid, om ens någonsin. 

Alla ur- och naturskogar i EU ska vara strikt skyddade till år 2030. Om Sveriges åtaganden om strikt skydd ska nås krävs omedelbara insatser med kartläggning och skydd. Annars riskerar dessa skogar att avverkas. 

Oroväckande svar från riksdagens partier

Inför valet frågade Naturskyddsföreningen därför samtliga riksdagspartier om de ställer sig bakom förslaget att kartlägga alla ur- och naturskogar och säkerställa ett strikt skydd senast 2030. Resultatet är oroande. Endast tre av riksdagens åtta partier ställer sig bakom förslaget, och ingen av de stora partierna säger ja. Detta innebär att det ännu är långt till riksdagsmajoritet för förslaget. 

Ur-och naturskogar är några av de mest värdefulla ekosystemen för biologisk mångfald i Sverige och Europa. Eftersom lagen inte stoppar avverkning av ur- och naturskogar är risken stor att dessa ovärderliga skogar fortsätter att gå förlorade. Och avverkningstakten bara ökar. De senaste fyra åren har avverkningar i skogar med höga naturvärden ökat med hela 400 procent, enligt den ansvariga myndigheten Skogsstyrelsen. Samtidigt har riksdagen nyligen beslutat om regellättnader för skogsbruket, vilket riskerar att förvärra situationen ytterligare.

Det krävs omedelbara insatser för att kartlägga och skydda de kvarvarande ur- och naturskogarna. Det är både obegripligt och mycket oroande att majoriteten av partierna inte vill detta. Nu är det upp till politiken att ta ansvar. 

Beatrice Rindevall, ordförande Naturskyddsföreningen

Publicerad
4 weeks sedan
Kusra på norra Västbanken ligger mellan bosättningen Migdalim och den olagliga utposten Esh Kodesh. Det är en av de palestinska byar som har störst problem med bosättarvåld. Palestinierna kan inte göra mycket för att försvara sig mot bosättarna. Mannen på bilden hoppas att ett staket åtminstone ska fördröja dem. Foto: Yvonne Åsell / TT. Montage: Arbetaren

Veckovers: Huset

Det var en gång ett hus.
Det stod i östra Jerusalem.
I huset fanns ett särskilt ljus,
som det alltid gör i nåns hem.

Så länge hade huset tillhört släkten
att många små i det lärt sig gå,
blivit stora, flyttat ut och sen
kommit dit med sina egna små.

Nu bilar en pappa bort betongen,
ett golv han gjöt när dottern var fem
för att slippa betala rivningen
som staten beordrat av hans hem.

Förra veckan tog han ner taket.
Väggarna slog han ut igår.
Det sades att huset saknade ett
bygglov hans folk aldrig får.

Varför det blev som det blev
är en grym historia, och en lång,
och sagan om huset som orättvisan rev
blev därför att det var en gång.

Publicerad Uppdaterad
4 weeks sedan
Arbetsplatsolycka utanför Jönköping
Mannen fördes akut till sjukhus med svåra skador. Foto: Johan Nilsson/TT

Man svårt skadad efter olycka på industriområde i Jönköping


En person har förts till sjukhus med svåra skador efter en allvarlig arbetsplatsolycka i ett industriområde strax utanför Jönköping under måndagseftermiddagen.

Det var strax innan 13 på tisdagen som larmet kom till räddningstjänsten. En man hade då fått tunga föremål över sig vid ett företag i Torsvik söder om Jönköping. Både polis och räddningstjänst kallades till platsen och mannen fördes akut till sjukhus med allvarliga skador. 

Olycksplatsen inne på industriområdet har nu spärrats av och en utredning om arbetsplatsolycka har upprättats av polisen.

Publicerad Uppdaterad
4 weeks sedan
EU-migranter nekas svensk sjukvård
Organisationen Läkare i Världen har träffat flertalet av de 129 personerna som nekats svensk sjukvård. Foto: Emil Langvad/TT och Johan Nilsson/TT

Hård kritik mot Sverige: EU-migranter nekas vård


EU-migranter i Sverige har vid upprepade tillfällen nekats nödvändig vård. Det här slår Europeiska kommittén för sociala rättigheter nu fast efter en anmälan från organisationerna Läkare i Världen och Amnesty.

– Att svenska staten kränker en av de mest grundläggande mänskliga rättigheterna är fullständigt oacceptabelt, säger Anna Johansson, generalsekreterare på Amnesty Sverige i ett uttalande till Svt.

Det rör sig om allt från unga kvinnor som nekats abort till personer som misshandlats men motats bort från vårdkliniker och sjukhus på grund av deras ursprung. Totalt har Amnesty och organisationen Läkare i Världen, som träffat flertalet av personerna bakom de anmälda fallen, anmält den svenska staten för 129 fall där EU-migranter inte fått den vård de har rätt till.

Nu slår Europeiska kommittén för sociala rättigheter fast att Sverige brustit på flera punkter och kritiserar samtidigt staten för diskriminering.

Regeringen tillbakavisar dock anklagelserna men den kristdemokratiska sjukvårdsministern Elisabet Lann skriver i en kommentar till Svt att de nu kommer analysera rapporten och invänta rekommendationer från EU:s ministerråd.

Enligt Amnesty beror problemet med nekad vård på att många redan utsatta EU-migranter saknar det europeiska sjukföräkringskortet som ger rätt till subventionerad vård. Det här på grund av diskriminering i hemländerna.

– Det egna landet har självklart ett ansvar att lösa den här situationen. Men nu handlar det om vad Sverige har för ansvar för att säkerställa att människor får rätt till vård som inte kan vänta, säger Anna Johansson till Svt.

Publicerad Uppdaterad