– Vi är missionärer, säger Christopher Mackin skämtsamt.
Han och David Ellerman har rest hit från USA för att predika löneslaveriets slut genom en, för Sverige, ny form av företagsstruktur – arbetarägande, ESOP. David Ellerman är teoretikern och Christopher Mackin praktikern. Båda var med vid grundadet av organisationen Industrial Cooperative Association 1977. I över 40 år har de förespråkat arbetarägande, vid sidan av sina akademiska karriärer.
– ESOP är ett sätt att närma sig ett demokratiskt företag. Det är inte ett ideal utan en verklighetsförankrad kompromiss. Det har också visat sig anmärkningsvärt effektivt för att införa arbetarägande i den mest fientliga ekonomin – USA, säger David Ellerman när Arbetaren träffar honom och kollegan vid deras Stockholmsbesök.
Begreppet ESOP står för Employee Stock Ownership Plan, på svenska ungefär aktieägarplan för anställda. I korta drag innebär det att en företagsägare som önskar sälja sitt företag kan välja att göra det till de anställda. Företaget upprättar då en fond, dit avsättningar görs för varje anställd till dess att den anställde har samlat ihop till en hel andel av företaget.
När företaget sedan ska säljas kan denna fond ta ett banklån för att betala ägaren och sedan gradvis ombildas till ett ESOP-företag, där de anställda är de enda aktieägarna i företaget.
Christopher Mackin beskriver det fullt omvandlade företaget som en spegling av den politiska demokratin, men förlängd till att gälla även på arbetsplatsen.
– Om vi föreställer oss ett företag med 300 anställda är det uppenbart alldeles för många människor för att samtliga ska kunna fatta beslut tillsammans. De anställda utser därför en företagsstyrelse och den väljer chefer som leder arbetet, säger han.
– Skillnaden mellan ett kapitalistiskt företag och ett demokratiskt är också att det senare kommer att ha 50 procent färre chefer eftersom en stor del av cheferna i den kapitalistiska modellen är där för att övervaka och korrigera de anställda. När folk själva äger företaget kommer den funktionen att vittra bort och chefsrollen blir mer av en teknisk expertroll.
ESOP-företag, där de anställda äger alla aktier i företaget, har funnits som en lagstadgad företagsform i USA sedan mitten av 1970-talet. Enligt de senaste uppgifterna från den icke-vinstdrivande organisationen National Center for Employee Ownership finns det i USA i dag 6 717 ESOP-företag. En anställd får bara äga en aktie och därmed en röst. När den anställde slutar, går i pension eller avlider köper företaget tillbaka aktien och fördelar den jämnt på de andra ägarna. I lagstiftningen är också denna ordning reglerad och innebär skattelättnader, medan de som avviker från ordningen förlorar dessa.
Till skillnad från mer traditionella kooperativ rör det sig här inte om småskaliga affärsrörelser utan om företag med hundratals till tusentals anställda. Sammantaget arbetar i dag 14,1 miljoner människor i sådana företag, vilket motsvarar nästan 10 procent av USA:s samlade arbetskraft.
– Men det varierar förstås. Av dessa nästan 7 000 företag är de flesta majoritetsägda av arbetarna. Men det finns också de som är arbetarägda till 40 eller 30 procent. Man kan i alla fall säga att det inte är ett ovidkommande antal, säger Christopher Mackin.
– Företeelsen är i alla fall större än fackföreningsrörelsen med dess 7 procent, inskjuter David Ellerman.
Den senaste större sociala omvälvningen i USA var ”the abolition”, avskaffandet av slaveriet, ett system där du ägde arbetare. Men det ersattes av ett system där du anställer, eller hyr arbetare.
Christopher Mackin
Finns det ett långsiktigt mål?
– Det man hoppas på är att den demokratiska ekonomiska strukturen med tiden kommer att bli den huvudsakliga företagsmodellen, säger Christopher Mackin.
– Den senaste större sociala omvälvningen i USA var ”the abolition”, avskaffandet av slaveriet, ett system där du ägde arbetare. Men det ersattes av ett system där du anställer, eller hyr arbetare. Det vi pratar om är en ny abolitionism. Det är avskaffandet av såväl ägandet som hyrandet av människor, ett tillstånd där ägande och hyrande bara gäller saker, inte personer.
Är det en socialistisk idé?
– Låt oss vara tydliga. På 1800-talet var begreppet socialism odefinierat, men 1900-talet befäste begreppet. Socialism, kommunism, det är del av samma sak. Vill man kommunicera med människor på 2000-talet kan man inte prata i termer från förra århundradet. Det enkla svaret är att det här inte är socialism, det är arbetsplatsdemokrati, punkt, säger David Ellerman.
Enligt David Ellerman är socialism i dag enbart synonymt med statssocialism. Men för både honom och Christopher Mackin är det andra tänkare som ligger till grund för visionen om en framtid där arbetarna själva är de som både bestämmer och njuter frukten av sitt eget arbete. De söker inspiration hos 1800-talets anarkistiska tänkare, hos den brittiske filantropen Thomas Hodgkin och hos den baskiske katolske prästen José María Arizmendiarrietas arbetarkooperativ i 1950-talets Spanien.
– Den historiska tradition vi lutar oss mot är inte den marxistiska utan ligger mer i linje med Pierre-Joseph Proudhons mutualism, idén att arbetare ska få frukten av sitt eget arbete. Han ansåg att det rådande ägandesystemet är institutionaliserad stöld där du hyr människor och sedan tillgodogör dig resultatet av deras arbete. Vi försöker i stället skapa en typ av företag där människorna som framställer produkten också gemensamt äger den, säger David Ellerman.
Är jag en sell-out för att jag använder ordet kapitalism med ett lite fint adjektiv före?
David Ellerman
Reglerna för hur ägandet ska se ut i et ESOP-företag är lagstadgat. Men trots de anarkistiska rötterna och det långsiktiga målet att avskaffa löneslaveriet var ESOP-lagstiftningen inte något vänsterinitiativ. I stället var det en konservativ senator i det demokratiska partiet som skrev lagförslaget och i dag finns det förespråkare både hos konservativa republikaner och hos personer som presidentkandidaten Bernie Sanders, som har en tydlig vänsterprofil.
– Konservativa, anständiga konservativa, för det finns sådana, gillar idén eftersom de ser det som ett sätt att stärka den individuella ansvarskänslan hos medborgare och arbetare. De tänker att om arbetarna kan skapa något som delägare av ett företag, alltså genom privat ägande, kommer de att bli mindre beroende av staten, som de tycker har för många ansvarsområden, säger Christopher Mackin.
– De tänker att de förvandlar arbetarna till kapitalister, flikar David Ellerman in, med ett finurligt leende.
Då är det inte den uttalade visionen om löneslaveriets avskaffande ni säljer till de konservativa då?
– Nej, vi samarbetar. Men båda sidor tror att det kommer att utvecklas i den riktning de önskar, säger David Ellerman.
– Jag skiter fullständigt i vad du kallar det så länge du gör det. Det är därför vi kallar det ekonomisk demokrati, eftersom du kan få med dig konservativa, som visserligen kan känna sig lite nervösa över det, men ändå köpa att vi försöker göra samma sak med ekonomin som det de stödjer i den politiska sfären, fyller Christopher Mackin i.
Han berättar att de använder sig av två ideologiska inramningar och benämningar när de pratar om frågan i USA. Den ena är ”ekonomisk demokrati” och den andra är ”inkluderande kapitalism”.
– Är jag en sell-out för att jag använder ordet kapitalism med ett lite fint adjektiv före? Ska vi inte låta folk hjälpa till att lyckas för att de prompt själva måste kalla det kapitalism eller demokratisk socialism? Det är inte så man bör se på politik.
