Klimatkris, krig och klasskamp – nedslag i nyhetsåret 2016

25 januari: En 22-årig kvinna som arbetade på ett HVB-boende i Mölndal höggs till döds av en 15-årig boende. På HVB-hemmet bodde omkring tio ungdomar mellan 14 och 17 år. Företaget bakom boendet, HVB Living Nordic AB, blev redan förra året anmält för brister i sin bemanning, och personal hade tidigare slagit larm om att de tvingats arbeta ensamma nattetid. Kommunal gick kort efter det att den 22-åriga kvinnan dödats till hård attack mot arbetsköparna och krävde bland annat bättre utbildning för de anställda och att det alltid måste finnas minst en vaken jour på alla liknande hem.

31 januari: Nio gästarbetare och tre barn omkom i en brand vid en fabrikslokal i östra Moskva. Enligt den ryska polisen rymde den väldiga lokalen en syfabrik där gästarbetarna, som alla rapporteras ha kommit från länder i Centralasien, både arbetade och bodde. Tre av de omkomna var barn till arbetarna.

Människor samlas på Place de la Bourse i centrala Bryssel för att tända ljus, lämna blommor och minnas de som föll offer för terrorattentaten mot tunnelbanan och flygplatsen den 22 mars.
Människor samlas på Place de la Bourse i centrala Bryssel för att tända ljus, lämna blommor och minnas de som föll offer för terrorattentaten mot tunnelbanan och flygplatsen den 22 mars. Foto: Nora Lorek/TT

22 mars: Terrordåden i Bryssel. Sammanlagt 35 personer omkommer och över 300 skadas i tre koordinerade explosioner vid flygplatsen Zaventem och ombord på ett tunnelbanetåg i den belgiska huvudstaden. Den islamistiska terrororganisationen Islamiska staten, IS, tog på sig dåden och säkerhetsnivån i landet höjdes till den högsta nivån. Tre av de fem misstänkta gärningsmännen dödades själva vid explosionerna.

27 mars: Minst 72 personer, varav 29 barn, omkom vid en självmordsattack i staden Lahore i nordöstra Pakistan. Den sunnimuslimska, fundamentalistiska talibanrörelsen Tehreek-e-Taliban Pakistan tog bara någon dag senare på sig ansvaret för dådet som riktade sig mot kristna familjer som firade påsk i en park i de centrala delarna av staden. Attacken var den blodigaste i Pakistan sedan skolmassakern i Peshawar i december 2014 och ledde till att pakistansk polis grep hundratals religiösa extremister i landet.

En städare sopar upp falska dollarsedlar som demonstranter kastat ut framför entrén till advokatbyrån Mossack Fonsecas huvudkontor i Panama City den 13 april, en vecka efter att Panamadokumenten läckt ut.
En städare sopar upp falska dollarsedlar som demonstranter kastat ut framför entrén till advokatbyrån Mossack Fonsecas huvudkontor i Panama City den 13 april, en vecka efter att Panamadokumenten läckt ut. Foto: Arnulfo Franco/TT

4 april: Panamadokumenten släpps och avslöjar hur tusentals högt uppsatta personer, banker och företag tagit hjälp av advokatbyrån Mossack Fonseca för att dölja enorma ekonomiska tillgångar i skatteparadis genom så kallade brevlådeföretag. De 11,5 miljoner dokumenten läcktes till den tyska tidningen Süddeutsche Zeitung och granskades av ett stort nätverk journalister. Avslöjandet orsakade stora rubriker och fick bland annat Islands statsminister Sigmundur Davíð Gunnlaugsson att avgå.

18 april: Bostadsminister Mehmet Kaplan avgår efter att det framkommit att han ätit middag tillsammans med företrädare för den turkiska fascistorganisationen Grå vargarna. Händelsen blir början på ett turbulent år för Miljöpartiet där flera högt uppsatta personer tvingas avgå.

Eric Rivera var en av de personer som sköts ihjäl i terrordådet mot en gayklubb i Orlando i juni.
Eric Rivera var en av de personer som sköts ihjäl i terrordådet mot en gayklubb i Orlando i juni. Foto: David Goldman/TT

12 juni: 49 personer dödas i ett terrorattentat mot en gayklubb i Orlando i delstaten Florida i USA. Dådet är den hittills dödligaste masskjutningen i landets historia. Gärningsmannen, som några timmar senare sköts till döds av polisen när de stormade lokalen där han höll flera personer som gisslan, uttalade under attacken sitt stöd för terrorsekten IS. Enligt FBI var mannen känd sedan tidigare för sina islamistsympatier.

14 juni: Över en miljon fransmän – arbetare, lärare, studenter och fackaktiva – tar, mitt under herrfotbolls-EM, till gatorna i protest mot landets regering. Skolor stängs ned och stora delar av transportnätet står stilla. Det är fackförbundet CGT som har utlyst den nationella demonstrationen för att stoppa införandet av arbetslagen Loi Travail. En lag som omfattar över 30 lagändringar och som innebär en dramatisk urholkning av arbetsrätten med osäkra anställningar och försämrade lönevillkor till följd.

16 juni: Den brittiska Labour-politikern Jo Cox dödas under ett väljarmöte mot Brexit i staden Birstall. Dådet chockar stora delar av Storbritannien och en vecka senare röstar landet ja till att lämna EU. Brexit är ett faktum och skapar turbulens inom hela EU.

Brexit-anhängare viftar med flaggor utanför parlamentet i London i november.
Brexit-anhängare viftar med flaggor utanför parlamentet i London i november. Foto: Kirsty Wigglesworth/TT

21 juni: Riksdagen klubbade med stor majoritet igenom nya och ytterligare skärpta asylregler. Skälet är att regeringen kraftigt vill minska flyktingströmmen till Sverige. Beslutet mötte hård kritik från flera håll och gjorde att Sverige nu ligger på EU:s miniminivå för asylsökandes rättigheter. Vänsterpartiet och Centerpartiet var de enda två partier i riksdagen som röstade nej i frågan. Kristdemokraterna och Liberalerna lade ned sina röster medan Socialdemokraterna, Moderaterna, Sverigedemokraterna och Miljöpartiet, med undantag från fyra ledamöter, röstade igenom de nya betydligt hårdare reglerna.

15 juli: Ett misslyckat försök till en statskupp görs i det allt mer auktoritära Turkiet. Kuppförsöket, som sägs vara organiserat av en del inom den turkiska militären, ledde till att minst 265 personer dödades och fler än 1 400 personer skadades. President Recep Tayyip Erdoğan och hans styrande AKP anklagade Gethullah Gülen för att ligga bakom initiativet, men också den kurdiska gerillan PKK har pekats ut av den turkiska regimen. Kuppförsöket ledde till att det redan svåra läget för landets opposition förvärrades ytterligare. Tusentals domare, advokater, journalister och offentliganställda sparkades från sina poster och flera högt uppsatta ledare för det prokurdiska vänsterpartiet HDP har under hösten gripits av polis.

23 juli: Minst 80 personer omkommer och 260 skadas när två bomber detonerar i närheten av torget Deh Mazang i Afghanistans huvudstad Kabul. Bomberna smäller av i en demonstration ordnad av personer från den shiitiska minoriteten Hazara, och terrororganisationen IS tar på sig dådet, som är det värsta i landet sedan 2001.

19 augusti: FN erkänner sin roll i den koleraepidemi som drabbade Haiti i spåren av jordbävningen 2010. Över 9 000 haitier dog i koleran som spårades till en anläggning för nepalesiska FN-soldater i landet. FN förnekade länge sitt ansvar, vilket väckte stor ilska i Haiti. Den franske epidemiologen Roland Piarroux har sagt att kolerautbrottet i landet saknar motstycke i modern tid.

En demonstrant viftar med en röd flagga  vid en brinnande barrikad under en protest mot Brasiliens tillfälligt tillsatte president Michel Temer i Sao Paulo den 30 augusti.
En demonstrant viftar med en röd flagga vid en brinnande barrikad under en protest mot Brasiliens tillfälligt tillsatte president Michel Temer i Sao Paulo den 30 augusti. Foto: Andre Penner/TT

31 augusti: Brasiliens vänsterpresident Dilma Rousseff avsätts i en kupp efter att ha ställts inför riksrätt anklagad för korruption. Ny president blir kristdemokraten och högerpolitikern Michel Temer. Stora protester utbryter både i Brasilien och utomlands och flera folkrörelser oroas av utvecklingen i landet och varnar för utvecklingen där läget snart kraftigt försämras för arbetare och småbönder.

13 september: Läget i Syrien blir allt värre under hela 2016 och i september meddelar nyhetsbyrån AFP att över 300 000 personer dödats sedan inbördeskriget bröt ut 2011. De ofattbara siffrorna stiger fortfarande och varierar kraftigt beroende på källa. FN meddelade till exempel tidigare under året att så många som 400 000 kan ha dött, och under hösten släpps hemska bilder på helvetet i Aleppo. Hittills har 6,5 miljoner människor flytt sina hem i Syrien.

3 oktober: Tiotusentals polska kvinnor i Warszawa trotsar hällregnet för att visa sitt avståndstagande mot landets parlaments beslut att arbeta för en hårdare abortlag. Enligt lagförslaget skulle all medhjälp till abort kriminaliseras och leda till fängelse i upp till tre år på straffskalan. Redan i dag tillhör landets abortlag en av Europas mest restriktiva, där abort enbart är tillåtet vid incest och våldtäkt som styrkts av åklagare. Den 5 oktober fick regeringen revidera förslaget om totalt abortförbud efter massiva protester och strejker.

11-åriga Neissa kramar sin docka sittandes bredvid sin fyraåriga lillebror Olivier i ett läger i Port-au-Prince som sattes upp redan för sju år sedan efter jordbävningen i Haiti. I oktober drabbades det fattiga landet hårt igen i och med orkanen Matthew.
11-åriga Neissa kramar sin docka sittandes bredvid sin fyraåriga lillebror Olivier i ett läger i Port-au-Prince som sattes upp redan för sju år sedan efter jordbävningen i Haiti. I oktober drabbades det fattiga landet hårt igen i och med orkanen Matthew. Foto: Dieu Nalio Chery/TT

4 oktober: Orkanen Matthew drar in över Karibien och orsakar enorm förödelse i det redan hårt utsatta Haiti. Vindar på 230 kilometer i timmen orsakar över tusen dödsfall på Haiti och när orkanen sedan dra vidare omkommer 23 personer längs USA:s östkust.

8 oktober: Den oberoende ungerska dagstidningen Népszabadság läggs oväntat ned. Enligt tidningsägarna beror nedläggningen på dålig ekonomi. Men flera röster höjs och menar snarare att det är ett resultat av politiska påtryckningar från den ungerska högerregeringen och premiärminister Viktor Orbán. Pressfriheten i EU-landet Ungern har dramatiskt försämrats de senaste åren, vilket lett till både oro och stark kritik.

17 oktober: Slaget om den irakiska staden Mosul inleds. Offensiven leds av irakiska regeringsstyrkor uppbackade av bland annat kurdiska och internationella styrkor och är ett försök att frita staden från IS. Invasionen, som fortfarande pågår orsakar massflykt av desperata människor och väldiga flyktingläger fylls snabbt i närheten av staden.

8 november: Kapitalisten och republikanen Donald Trump vinner det amerikanska presidentvalet över demokraternas kandidat Hillary Clinton. Den uppmärksammade valkampanjen beskrivs av flera experter som en av de smutsigaste någonsin och beskedet att Trump kammade hem segern väckte starka reaktioner och skakade om det politiska etablissemanget.

En kvinna kysser en bild av Fidel Castro medan hon väntar i kön för att komma in på revolutionstorget för ett veckolångt farväl av mannen som ledde Kuba under nästan ett halvt sekel.
En kvinna kysser en bild av Fidel Castro medan hon väntar i kön för att komma in på revolutionstorget för ett veckolångt farväl av mannen som ledde Kuba under nästan ett halvt sekel. Foto: Natacha Pisarenko/TT

25 november: Kubas ledare Fidel Castro dör, 90 år gammal. Nyheten sprids snabbt över världen och tas emot med både sorg och glädje. Diskussioner och debatter om den före detta revolutionsledaren och presidenten utbryter överallt och skapar stor oenighet mellan olika politiska läger.

30 november: Colombias kongress godkänner ett fredsavtal som tidigare under hösten röstats ned av folket med knapp marginal. Förhoppningen är att få ett slut på det över 50 år långa inbördeskriget i landet. President Juan Manuel Santos tilldelas Nobels fredspris för sina insatser, men trots avtalet mellan regeringen och vänstergerillan Farc eskalerar våldet i landet veckorna innan avtalet godkänns. Flera människorättsledare mördas av paramilitära högergrupper som fortfarande inte avväpnats.

19 december: 12 personer dödas vid ett terrorattentat på en julmarknad i Berlin. Precis som i Nice tidigare i år använder gärningsmannen, som senare skjuts till döds av polis i Italien, en lastbil för att köra rakt in folkmassan på Breitscheidplatz.

Publicerad Uppdaterad
22 hours sedan
”Det krävs omedelbara insatser för att kartlägga och skydda de kvarvarande ur- och naturskogarna”, skriver Naturskyddsföreningens ordförande Beatrice Rindevall. Foto: Anders Wiklund/TT, Björn Nordqvist

De sista oskyddade naturskogarna på väg att försvinna

Enbart tre av åtta partier vill ge de sista oskyddade naturskogarna i Sverige ett strikt skydd till 2030. Det visar Naturskyddsföreningens valenkät. Inget av de stora partierna svarar ja på vår fråga om att kartlägga och skydda ur- och naturskogarna till 2030. Det innebär att dessa viktiga skogar nu riskerar att försvinna, skriver Naturskyddsföreningens ordförande Beatrice Rindevall.

Tillståndet för den biologiska mångfalden i Sveriges skogar är allvarligt. Förutom i det fjällnära området finns ur- och naturskogar bara kvar som öar i landskapet, och mer än tusen skogslevande arter är hotade. 

Ur- och naturskogar är avgörande för att bevara hotade arter, stabila ekosystem och som kolsänkor. Men stora delar av detta naturarv går förlorat i snabb takt. De ekologiska värden som byggts upp under århundraden kommer inte kunna återskapas inom överskådlig tid, om ens någonsin. 

Alla ur- och naturskogar i EU ska vara strikt skyddade till år 2030. Om Sveriges åtaganden om strikt skydd ska nås krävs omedelbara insatser med kartläggning och skydd. Annars riskerar dessa skogar att avverkas. 

Oroväckande svar från riksdagens partier

Inför valet frågade Naturskyddsföreningen därför samtliga riksdagspartier om de ställer sig bakom förslaget att kartlägga alla ur- och naturskogar och säkerställa ett strikt skydd senast 2030. Resultatet är oroande. Endast tre av riksdagens åtta partier ställer sig bakom förslaget, och ingen av de stora partierna säger ja. Detta innebär att det ännu är långt till riksdagsmajoritet för förslaget. 

Ur-och naturskogar är några av de mest värdefulla ekosystemen för biologisk mångfald i Sverige och Europa. Eftersom lagen inte stoppar avverkning av ur- och naturskogar är risken stor att dessa ovärderliga skogar fortsätter att gå förlorade. Och avverkningstakten bara ökar. De senaste fyra åren har avverkningar i skogar med höga naturvärden ökat med hela 400 procent, enligt den ansvariga myndigheten Skogsstyrelsen. Samtidigt har riksdagen nyligen beslutat om regellättnader för skogsbruket, vilket riskerar att förvärra situationen ytterligare.

Det krävs omedelbara insatser för att kartlägga och skydda de kvarvarande ur- och naturskogarna. Det är både obegripligt och mycket oroande att majoriteten av partierna inte vill detta. Nu är det upp till politiken att ta ansvar. 

Beatrice Rindevall, ordförande Naturskyddsföreningen

Publicerad
6 days sedan
Kusra på norra Västbanken ligger mellan bosättningen Migdalim och den olagliga utposten Esh Kodesh. Det är en av de palestinska byar som har störst problem med bosättarvåld. Palestinierna kan inte göra mycket för att försvara sig mot bosättarna. Mannen på bilden hoppas att ett staket åtminstone ska fördröja dem. Foto: Yvonne Åsell / TT. Montage: Arbetaren

Veckovers: Huset

Det var en gång ett hus.
Det stod i östra Jerusalem.
I huset fanns ett särskilt ljus,
som det alltid gör i nåns hem.

Så länge hade huset tillhört släkten
att många små i det lärt sig gå,
blivit stora, flyttat ut och sen
kommit dit med sina egna små.

Nu bilar en pappa bort betongen,
ett golv han gjöt när dottern var fem
för att slippa betala rivningen
som staten beordrat av hans hem.

Förra veckan tog han ner taket.
Väggarna slog han ut igår.
Det sades att huset saknade ett
bygglov hans folk aldrig får.

Varför det blev som det blev
är en grym historia, och en lång,
och sagan om huset som orättvisan rev
blev därför att det var en gång.

Publicerad Uppdaterad
7 days sedan
Arbetsplatsolycka utanför Jönköping
Mannen fördes akut till sjukhus med svåra skador. Foto: Johan Nilsson/TT

Man svårt skadad efter olycka på industriområde i Jönköping


En person har förts till sjukhus med svåra skador efter en allvarlig arbetsplatsolycka i ett industriområde strax utanför Jönköping under måndagseftermiddagen.

Det var strax innan 13 på tisdagen som larmet kom till räddningstjänsten. En man hade då fått tunga föremål över sig vid ett företag i Torsvik söder om Jönköping. Både polis och räddningstjänst kallades till platsen och mannen fördes akut till sjukhus med allvarliga skador. 

Olycksplatsen inne på industriområdet har nu spärrats av och en utredning om arbetsplatsolycka har upprättats av polisen.

Publicerad Uppdaterad
1 week sedan
EU-migranter nekas svensk sjukvård
Organisationen Läkare i Världen har träffat flertalet av de 129 personerna som nekats svensk sjukvård. Foto: Emil Langvad/TT och Johan Nilsson/TT

Hård kritik mot Sverige: EU-migranter nekas vård


EU-migranter i Sverige har vid upprepade tillfällen nekats nödvändig vård. Det här slår Europeiska kommittén för sociala rättigheter nu fast efter en anmälan från organisationerna Läkare i Världen och Amnesty.

– Att svenska staten kränker en av de mest grundläggande mänskliga rättigheterna är fullständigt oacceptabelt, säger Anna Johansson, generalsekreterare på Amnesty Sverige i ett uttalande till Svt.

Det rör sig om allt från unga kvinnor som nekats abort till personer som misshandlats men motats bort från vårdkliniker och sjukhus på grund av deras ursprung. Totalt har Amnesty och organisationen Läkare i Världen, som träffat flertalet av personerna bakom de anmälda fallen, anmält den svenska staten för 129 fall där EU-migranter inte fått den vård de har rätt till.

Nu slår Europeiska kommittén för sociala rättigheter fast att Sverige brustit på flera punkter och kritiserar samtidigt staten för diskriminering.

Regeringen tillbakavisar dock anklagelserna men den kristdemokratiska sjukvårdsministern Elisabet Lann skriver i en kommentar till Svt att de nu kommer analysera rapporten och invänta rekommendationer från EU:s ministerråd.

Enligt Amnesty beror problemet med nekad vård på att många redan utsatta EU-migranter saknar det europeiska sjukföräkringskortet som ger rätt till subventionerad vård. Det här på grund av diskriminering i hemländerna.

– Det egna landet har självklart ett ansvar att lösa den här situationen. Men nu handlar det om vad Sverige har för ansvar för att säkerställa att människor får rätt till vård som inte kan vänta, säger Anna Johansson till Svt.

Publicerad Uppdaterad
2 weeks sedan

Sommarhälsning – ta hand om er i värmen!

Hallå!

Här kommer en hälsning från mig (Alexandra) i Stockholm. Greta befinner sig i Köpenhamn där hon står inför rätta tillsammans med flera andra studenter efter en fredlig protestaktion på universitetet för två år sedan (!), där de krävde att universitetet skulle avbryta sina samarbeten med israeliska universitet.

– Vi står inför rätta medan de verkliga brottslingarna – de som skapar död och förstörelse – och företag och institutioner som hjälper dem, går fria, sa hon på den första rättegångsdagen.

Det är mycket farligt i stora delar av Europa nu, som många av er säkert har läst. Som Aftonbladet skriver upplevde minst 101 miljoner européer temperaturer på över 35 grader under torsdagen. Över 200 värmerelaterade dödsfall har konstaterats i Spanien och hundratals har drunknat i Frankrike. Även Italien rapporterar döda i anslutning till hettan. 

Som jag skrev i en krönika häromdagen hade en 33-årig mamma just kommit hem efter att ha varit och handlat i Carpentras i sydöstra Frankrike i måndags, när hennes två pojkar – en tvååring och en fyraåring – sprang iväg och busade. De gick in i familjens bil och stängde om sig. Dörrarna gick i baklås och eftersom temperaturerna i landet just nu är rekordhöga räckte det med en kort stund, enligt mamman tio minuter eller en kvart, sedan var det för sent. Obduktionen visade att pojkarna dog av ”långvarig exponering för extrem värme”.

Igår hände samma sak i en förort till Paris. En treårig pojke dog.

Det skrämmer mig enormt att det verkar som att inte ens den här typen av fruktansvärda händelser leder till de samtal vi skulle behöva ha – varken i politiken eller i våra personliga liv. Ett och annat inlägg dyker upp som handlar om hur dåligt förberedda vi tycks vara, att klimatanpassningen behöver förbättras. Men det är som att vi helt bortser från det centrala: att utsläppen ökar i en situation när det som krävs är akuta, dramatiska minskningar.

Det är som ett badkar. Vårt badkar är redan fyllt upp till kanten. Eftersom utsläppen stannar i atmosfären i hundratals eller tusentals år så räcker det inte att minska utsläppen – kranen behöver skruvas åt helt. Istället vrider vi alltså upp den och den står nu under högre tryck än någonsin. Givetvis behövs stora anpassningsåtgärder och i det akuta läget behöver fokus ligga på att rädda de människor som hotas av värmen. Men den viktigaste anpassningen är att fokusera på det som FN:s klimatpanel redan 2018 sa krävdes:

Snabba, genomgripande och aldrig tidigare skådade förändringar i varje del av våra samhällen.

Nu tar bloggen en liten paus (om inget oförutsett händer) och är tillbaka i när valrörelsen drar igång igen i augusti. För den som har missat kan jag tipsa om att sommarläsa vad 83-åriga Kader hade att säga i sin väljarintervju. Ett kort utdrag här:

– Det finns fina människor i Sverige som tänker och bryr sig om vad som händer i Palestina och andra länder. Men det politiska klimatet är inte som förr, inte som när jag kom till Sverige. Sverige var det bästa landet i hela Europa. Med ekonomi, med jobb. Folk var vänliga. Men inte nu längre. Jag vet inte varför men Sverige har förändrats mycket. Det var bättre förr.

Ta hand om er under sommarveckorna – svalka er ordentligt! Och hoppas ni får ha viktiga, riktiga samtal med varandra! 

Publicerad Uppdaterad
2 weeks sedan
Poeten Jesper Lundbys veckovers i Arbetaren. Naina Helén Jåma/TT. Montage: Arbetaren

Veckovers: Den riktige mannen

Den riktige mannen, han försörjer sin familj
– men just den här bara har ingen.
Han undrar så varför, han tänker sig trött,
han söker så hårt efter sanningen.

Ge honom bara ett enkelt svar,
en klar manual han kan följa.
En självklarhet som från självförakt ren
den riktige mannen kan skölja.

Vem vet vart din hjärna tog vägen
framför datorn där i ensamhet?
Vad gror i någon som inte duger?
Vad växer, vad såg du – vem vet?

Allt är en jävla röra, men
kom sätt dig med oss andra här.
Låt oss tala som vänner om
vad ”riktig” och ”människa” är.

Jag tror det är någon som lyssnar,
som hjälper någon annan i nöd.
En som räddar en annan människa
från en orättvis onödig död

– vad tror du?

Publicerad Uppdaterad
2 weeks sedan
"De enda som tjänar på hög arbetstid är de som lever på att arbetare är utmattade." Foto: Björn Larsson Rosvall/TT. Montage: Arbetaren

Amalthea Frantz:
Nu är företagarna på defensiven

Fler och fler arbetsköpare verkar känna sig hotade av att människors arbetstid kan kortas framöver. Det är ett av få goda tecken i tiden. 

I dagarna börjar Almedalsveckan på Gotland. Ofta utskälld för att vara ett enda kindpussande mellan politiker och storföretag, ett spel som bevakas orimligt mycket av stora medier (nej, vi på tidningen Arbetaren prioriterar inte att åka dit i år heller). 

Samtidigt har det under hela Almedalsveckans historia gjorts engagerade försök att skapa något annat, lyfta röster underifrån. Och vad som letar sig in i programmet säger i bästa fall något om vilka frågor folk bryr sig om på riktigt. 

I år är arbetstidsförkortning en sådan het fråga, sammanfattar tidningen Lag och avtal. Till exempel ordnar arbetsköparorganisationen Teknikföretagen ett seminarium med den defensivt ängsliga rubriken ”Välfärd kräver arbete – varför låtsas vi annat?”. 

Livsviktiga frågor

De senaste åren, för att inte säga decennierna, har den från början mycket ojämlika maktbalansen på arbetsmarknaden tippat mer och mer åt ena sidan: arbetsköparnas, företagsägarnas. Samtidigt som den andra sidan, de anställda, har sett anställningsskyddet urvattnas totalt, medan S-regeringar lagstiftat mot facklig kamp och välfärden monterats ner.

Frågor som i praktiken påverkar anställdas hälsa har länge drivits underifrån, av många fackligt aktiva, och faktiskt även officiellt av ett flertal stora fack: generellt kortad arbetstid, slopat karensavdrag. Men i relativ tysthet. 

Så började det hända något under förra årets avtalsrörelse. Ämnet kortare arbetstid kom upp i ljuset, trots att LO valde att utreda i stället för att kräva. Ett utspel från LO om förhandling med Svenskt Näringsliv kom i stället nu i våras, och möttes förstås med ett ”nej”. Men ämnet letade sig ändå in på förskräckta borgerliga ledarsidor.

Öka pressen underifrån

Fler och fler känner det vansinniga arbetstempot i kroppen. Och i hjärnan. Varför ska vissa slita ut sig, och till exempel ofrivilligt gå ner till deltidslön, samtidigt som de arbetslösa skuldbeläggs och straffas?

Nu pressas krav upp till ytan, inte bara till stora medier utan också till valrörelsen. S, V och MP vill alla ta bort karensavdraget (som inte alls är någon självklarhet i många andra länder). Även partier på högerkanten har börjat öppna för en förändring. 

Miljöpartiet har länge haft kortare arbetstid i sitt program. I år väljer högerliberala Dagens industri att propagera mot just detta.

Inom Socialdemokraterna behandlas frågan om arbetstidsförkortning som vanligt med tvekan, otydlighet och utredningar – men trycket underifrån ökar. 

Det måste öka än mer. Överallt, oavsett vad man röstar, eller inte röstar, på. Låt inte politiker och centralorganisationer begrava frågan igen. 

Mer tid för livet skulle gynna alla anställda, och i förlängningen även sjukskrivna och arbetslösa. 

De enda som tjänar på hög arbetstid är de som lever på att arbetare är utmattade, och samtidigt livrädda för att bli av med jobbet. 

Publicerad Uppdaterad
3 weeks sedan
Poeten Jesper Lundby skriver veckoverser i tidningen Arbetaren. Claudio Bresciani/TT. Montage: Arbetaren.

Veckovers: Vi kallar det demokrati

Halverade priser på bensin och bussar
ända fram till fjortonde september!
Åt alla små barn gratis Kristersson-pussar!
Grönare gräs! Flera stränder!

Kärnkraft! Vindkraft! Hallonsaft!
Förbjud midsommarstång till jul!
Personaltäthet? Goddag yxskaft!
Inför straffskatt på att vara ful!

Riksdagsspärren lurar i vassen.
Valfläsket brinner! Rösta rätt!
Jag blev Hufflepuff i valkompassen.
Röstboskapen grillas på spett.

Söndagskvällsöppet på Bolaget!
Nyckelring och karamell gratis! Titta!
En kondom med vår logga till samlaget?
Vårt parti skyddar dig bäst från smitta!

Väck från de döda Arne Weise!
Tillverka fossilfritt stål av piss!
Installera i Kebnekaise
världens snabbaste hiss!

Till hösten blir boskapen bitter.
Vi minns, nu när det faller löv,
att höger och vänster skinka sitter
fortfarande på samma röv.

Publicerad Uppdaterad
3 weeks sedan
Arbetarens och Tidskriften Klass chefredaktörer Amalthea Frantz och Beata Hansson. Foto: Joel Kellgren

Mer plats för berättelser underifrån

Arbetarens prenumeranter kommer framöver få ta del av noveller från Tidskriften Klass, som ges ut av Föreningen Arbetarskrivare.

– Det skönlitterära har i stort sett försvunnit från kultursidorna, Arbetaren inräknad. Går man längre tillbaka har vi en stolt historia av att publicera unga lovande arbetarförfattare, så för oss innebär det här samarbetet en möjlighet att återigen plocka upp just det, säger Amalthea Frantz, chefredaktör på Arbetaren apropå det nya samarbetet med Tidskriften Klass. 

– Klass publicerar så många bra noveller, och att låta fler ta del av deras rika material känns otroligt viktigt, fortsätter hon.

Mer plats för berättelser underifrån – det är syftet med Arbetarens nya samarbete med Tidskriften Klass. Samtidigt som skönlitteraturen ges mindre utrymme i offentligheten är det fler som skriver, och behovet av arbetarperspektiv är stort.

Ömsesidig injektion med energi

– Två redaktioner når ut till fler än vad en gör, och tillsammans ska vi se till att fler kan ta del av samtida arbetarlitteratur. Det blir en ömsesidig injektion med energi, säger Beata Hansson, chefredaktör på Tidskriften Klass. 

Samarbetet innebär att Arbetaren kvartalsvis kommer att publicera noveller och dikter från Föreningen Arbetarskrivare, som ger ut Tidskriften Klass. Först ut är novellen Skyddsökande av Karim Taghana, lärare och översättare från svenska till kurdiska.

Den som tycker om novellen får hålla utkik, ryktet säger att Taghana i detta nu arbetar på sin debutroman. 

Publicerad
3 weeks sedan

Stefan, 70 i Örebro: ”Egoismen är farlig”

Här kommer en liten tillbakablick till tidigare i våras, när Greta och jag gick omkring i centrala Örebro för att träffa väljare. Det första som hände var att vi stötte på lokala representanter för Moderaterna, som stod och bjöd på kaffe på gågatan – och delade ut smörknivar som give aways. 

“Framtiden börjar vid frukostbordet”, stod det på dem.

Vi gick fram och pratade med dem en stund. Högsta prioritet för deras del inför valet var bland annat framkomlighetsfrågor i staden, berättade de. Det var viktigt med cykelvägar och bussar men “bilen har också sin plats” och därför behövdes fler parkeringsplatser.

Det här mötet ägde rum i mars, just efter att Iran hade svarat på Israels och USA:s folkrättsvidriga bombningar av landet genom att attackera andra länder i Mellanöstern. En av representanterna, som inte ville vara med på bild, berättade att “man förstås är medveten om alla krig och allting som händer i världen just nu” och förklarade sedan hur hen själv var berörd:

– Mina föräldrar är fast i Malaysia. De skulle flyga hem via Dubai men flygen går inte.

Vi talade om röda linjer. Har ni några sådana i ert politiska engagemang? Bara en av representanterna hade ett tydligt svar: Hon hade två pappor, berättade hon. Så HBTQI-frågorna var avgörande för henne.

Ingen tyckte att det egna partiet hade passerat några röda linjer dittills.

Vi tackade för samtalet och hann bara en kort bit innan vi passerade en ICA-butik och blev stoppade av en man som presenterade sig som Stefan. Han var 70 år och särskilt intresserad av miljö och klimat, berättade han. Han ställde upp på en intervju men ville inte vara med på bild.

Greta frågade:

 Vad är dina spontana tankar kring inför valrörelsen nu, det politiska läget i Sverige?

Ja, eftersom jag står med dig då… Jag är ju väldigt intresserad av det här med klimatet och sånt. Det är ju något som man ser ut att nedvärdera fullständigt på alla plan. Om man lyssnar på till exempel Johan Rockström eller andra så är det rätt uppenbart vad som sker, sa Stefan.

– Jag är inte jätteengagerad. Men för mig är det viktigt. Jag har barn… Vi kan göra vårt. Alla har ett ansvar. 

Egoismen är ett stort problem, både i politiken och i samhället i stort, menade Stefan.

– Alla tänker på sig, ingen tänker på mig… Det är lite oroande, tycker jag. Det är pengar och pengar och pengar och makt. 

Ser du några ljusglimtar, något hopp någonstans? 

– Ja, det är ju oss, det är vi människor som måste göra någonting. Det finns många som gör. Jag tror ju på människan generellt. Politiken, jag vet inte.

Har du varit engagerad politiskt?

– Nej, inte alls. 

Finns det någon särskild anledning till varför? 

– Nej, det har nog bara inte blivit så. Jag är intresserad, men jag har inte haft någon anledning att… Det har inte blivit av. 

Men om dina vänner sa: “Nu går vi på en demonstration”, så skulle du ha följt med…? 

– Det skulle jag kunna göra och det har jag gjort. Gått i demonstrationer. Men sen att engagera sig politiskt i en kommun eller något sånt där. Om det var så du tänkte… 

Att engagera sig politiskt behöver inte vara att man är i politiska partier eller direkt i politiken.

– Nej, det vet jag. Men jag trodde det var så du menade, sa Stefan.

– Men nog går jag ju och talar om vad jag tycker och skriver vad jag tycker, det gör jag. 

Ja, och det kanske på något sätt är mer värt… 

– Det är väl kanske det som jag jag menar med att människorna… Att man en och en kan påverka.

En reflektion från mig (det är Alexandra som skriver): 

Det här är något som har återkommit i våra intervjuer. Inställningen till politiskt engagemang. Vid sidan av den mycket frekventa kommentaren “jag kan inget om politik” eller “jag är inte insatt” så är det också många som spontant ser på politiskt engagemang som att det per definition innebär att vara partipolitiskt aktiv. På samma sätt verkar många se demokrati som något som man ägnar sig åt vart fjärde år, i samband med allmänna val.

Samtidigt vet vi ju från historien att i princip alla stora samhällsomvandlingar har krävt andra former av demokratiskt engagemang. Ofta i form av civil olydnad. 

För några år sedan stod jag på en motorväg tillsammans med aktivister från Återställ våtmarker. Jag gjorde ett större reportage om dem för Dagens Nyheters Lördagsmagasin och i artikeln intervjuade jag Stellan Vinthagen, professor i fredligt motstånd vid University of Massachusetts Amherst. Han kallade sig ”aktivistforskare” och var själv aktivist men inte i de rörelser han forskade på.

– Jag skulle vilja hävda att nästan varenda fri- och rättighet vi har i den svenska grundlagen är kopplad till historiska folkrörelsers arbete. Man har inte kallat det civil olydnad, men man har utmanat lagar och huvudsakligen fredligt och öppet brutit mot dem. Och sen har makten anpassat sig till detta efterhand – för att undvika någon form av social revolt eller revolution rentav, sa han till mig då.

En utmaning, trodde Stefan utanför ICA i Örebro, är att människor har så lite tid över i sin vardag. Det blir svårt att hinna med motståndet.

– Folk känns så upptagna med sitt. Det är mycket jobb, det ska tjänas pengar och man ska ha det ena och det andra. 

I valet kommer det bli något av partierna han röstat på tidigare, Socialdemokraterna eller Miljöpartiet, sa han. Men ännu hade han inte bestämt sig. Och det är svårt att känna att det spelar så jättestor roll – det finns ju ingen riktig opposition, menade Stefan.

Den här diskussionen, att inget parti har en politik som svarar mot de massiva utmaningarna vi står inför, har för övrigt just lyfts av SVT, som berättar om Arbetarens satsning och den här bloggen i samband med en intervju med MP:s Amanda Lind.

Sista frågan från Greta till Stefan i Örebro:

Finns det något som skulle kunna få dig att bli mer engagerad?

– Jag har själv en allvarlig sjukdom. Så jag mår inte alltid så bra och har varken ork eller energi. Men övergripande tror jag att det som behövs är starka ledare som kan motivera andra att vara med i kampen, sa han.

Det var allt från Örebro för denna gång. En annan sak: 

Några som inte ger sig är alla människor som kämpar för att Bella Aksoy ska få stanna i Sverige. Efter demonstrationen på förvaret för ett par veckor sedan (som jag skrev om här) har det hållits en massa demonstrationer till stöd för henne och det har skrivits väldigt mycket om hennes fall – både i tidningar och på sociala medier. På savebella.org har över 8 600 personer skrivit på ett upprop.

Publicerad Uppdaterad