Klimatkris, krig och klasskamp – nedslag i nyhetsåret 2016

25 januari: En 22-årig kvinna som arbetade på ett HVB-boende i Mölndal höggs till döds av en 15-årig boende. På HVB-hemmet bodde omkring tio ungdomar mellan 14 och 17 år. Företaget bakom boendet, HVB Living Nordic AB, blev redan förra året anmält för brister i sin bemanning, och personal hade tidigare slagit larm om att de tvingats arbeta ensamma nattetid. Kommunal gick kort efter det att den 22-åriga kvinnan dödats till hård attack mot arbetsköparna och krävde bland annat bättre utbildning för de anställda och att det alltid måste finnas minst en vaken jour på alla liknande hem.

31 januari: Nio gästarbetare och tre barn omkom i en brand vid en fabrikslokal i östra Moskva. Enligt den ryska polisen rymde den väldiga lokalen en syfabrik där gästarbetarna, som alla rapporteras ha kommit från länder i Centralasien, både arbetade och bodde. Tre av de omkomna var barn till arbetarna.

Människor samlas på Place de la Bourse i centrala Bryssel för att tända ljus, lämna blommor och minnas de som föll offer för terrorattentaten mot tunnelbanan och flygplatsen den 22 mars.
Människor samlas på Place de la Bourse i centrala Bryssel för att tända ljus, lämna blommor och minnas de som föll offer för terrorattentaten mot tunnelbanan och flygplatsen den 22 mars. Foto: Nora Lorek/TT

22 mars: Terrordåden i Bryssel. Sammanlagt 35 personer omkommer och över 300 skadas i tre koordinerade explosioner vid flygplatsen Zaventem och ombord på ett tunnelbanetåg i den belgiska huvudstaden. Den islamistiska terrororganisationen Islamiska staten, IS, tog på sig dåden och säkerhetsnivån i landet höjdes till den högsta nivån. Tre av de fem misstänkta gärningsmännen dödades själva vid explosionerna.

27 mars: Minst 72 personer, varav 29 barn, omkom vid en självmordsattack i staden Lahore i nordöstra Pakistan. Den sunnimuslimska, fundamentalistiska talibanrörelsen Tehreek-e-Taliban Pakistan tog bara någon dag senare på sig ansvaret för dådet som riktade sig mot kristna familjer som firade påsk i en park i de centrala delarna av staden. Attacken var den blodigaste i Pakistan sedan skolmassakern i Peshawar i december 2014 och ledde till att pakistansk polis grep hundratals religiösa extremister i landet.

En städare sopar upp falska dollarsedlar som demonstranter kastat ut framför entrén till advokatbyrån Mossack Fonsecas huvudkontor i Panama City den 13 april, en vecka efter att Panamadokumenten läckt ut.
En städare sopar upp falska dollarsedlar som demonstranter kastat ut framför entrén till advokatbyrån Mossack Fonsecas huvudkontor i Panama City den 13 april, en vecka efter att Panamadokumenten läckt ut. Foto: Arnulfo Franco/TT

4 april: Panamadokumenten släpps och avslöjar hur tusentals högt uppsatta personer, banker och företag tagit hjälp av advokatbyrån Mossack Fonseca för att dölja enorma ekonomiska tillgångar i skatteparadis genom så kallade brevlådeföretag. De 11,5 miljoner dokumenten läcktes till den tyska tidningen Süddeutsche Zeitung och granskades av ett stort nätverk journalister. Avslöjandet orsakade stora rubriker och fick bland annat Islands statsminister Sigmundur Davíð Gunnlaugsson att avgå.

18 april: Bostadsminister Mehmet Kaplan avgår efter att det framkommit att han ätit middag tillsammans med företrädare för den turkiska fascistorganisationen Grå vargarna. Händelsen blir början på ett turbulent år för Miljöpartiet där flera högt uppsatta personer tvingas avgå.

Eric Rivera var en av de personer som sköts ihjäl i terrordådet mot en gayklubb i Orlando i juni.
Eric Rivera var en av de personer som sköts ihjäl i terrordådet mot en gayklubb i Orlando i juni. Foto: David Goldman/TT

12 juni: 49 personer dödas i ett terrorattentat mot en gayklubb i Orlando i delstaten Florida i USA. Dådet är den hittills dödligaste masskjutningen i landets historia. Gärningsmannen, som några timmar senare sköts till döds av polisen när de stormade lokalen där han höll flera personer som gisslan, uttalade under attacken sitt stöd för terrorsekten IS. Enligt FBI var mannen känd sedan tidigare för sina islamistsympatier.

14 juni: Över en miljon fransmän – arbetare, lärare, studenter och fackaktiva – tar, mitt under herrfotbolls-EM, till gatorna i protest mot landets regering. Skolor stängs ned och stora delar av transportnätet står stilla. Det är fackförbundet CGT som har utlyst den nationella demonstrationen för att stoppa införandet av arbetslagen Loi Travail. En lag som omfattar över 30 lagändringar och som innebär en dramatisk urholkning av arbetsrätten med osäkra anställningar och försämrade lönevillkor till följd.

16 juni: Den brittiska Labour-politikern Jo Cox dödas under ett väljarmöte mot Brexit i staden Birstall. Dådet chockar stora delar av Storbritannien och en vecka senare röstar landet ja till att lämna EU. Brexit är ett faktum och skapar turbulens inom hela EU.

Brexit-anhängare viftar med flaggor utanför parlamentet i London i november.
Brexit-anhängare viftar med flaggor utanför parlamentet i London i november. Foto: Kirsty Wigglesworth/TT

21 juni: Riksdagen klubbade med stor majoritet igenom nya och ytterligare skärpta asylregler. Skälet är att regeringen kraftigt vill minska flyktingströmmen till Sverige. Beslutet mötte hård kritik från flera håll och gjorde att Sverige nu ligger på EU:s miniminivå för asylsökandes rättigheter. Vänsterpartiet och Centerpartiet var de enda två partier i riksdagen som röstade nej i frågan. Kristdemokraterna och Liberalerna lade ned sina röster medan Socialdemokraterna, Moderaterna, Sverigedemokraterna och Miljöpartiet, med undantag från fyra ledamöter, röstade igenom de nya betydligt hårdare reglerna.

15 juli: Ett misslyckat försök till en statskupp görs i det allt mer auktoritära Turkiet. Kuppförsöket, som sägs vara organiserat av en del inom den turkiska militären, ledde till att minst 265 personer dödades och fler än 1 400 personer skadades. President Recep Tayyip Erdoğan och hans styrande AKP anklagade Gethullah Gülen för att ligga bakom initiativet, men också den kurdiska gerillan PKK har pekats ut av den turkiska regimen. Kuppförsöket ledde till att det redan svåra läget för landets opposition förvärrades ytterligare. Tusentals domare, advokater, journalister och offentliganställda sparkades från sina poster och flera högt uppsatta ledare för det prokurdiska vänsterpartiet HDP har under hösten gripits av polis.

23 juli: Minst 80 personer omkommer och 260 skadas när två bomber detonerar i närheten av torget Deh Mazang i Afghanistans huvudstad Kabul. Bomberna smäller av i en demonstration ordnad av personer från den shiitiska minoriteten Hazara, och terrororganisationen IS tar på sig dådet, som är det värsta i landet sedan 2001.

19 augusti: FN erkänner sin roll i den koleraepidemi som drabbade Haiti i spåren av jordbävningen 2010. Över 9 000 haitier dog i koleran som spårades till en anläggning för nepalesiska FN-soldater i landet. FN förnekade länge sitt ansvar, vilket väckte stor ilska i Haiti. Den franske epidemiologen Roland Piarroux har sagt att kolerautbrottet i landet saknar motstycke i modern tid.

En demonstrant viftar med en röd flagga  vid en brinnande barrikad under en protest mot Brasiliens tillfälligt tillsatte president Michel Temer i Sao Paulo den 30 augusti.
En demonstrant viftar med en röd flagga vid en brinnande barrikad under en protest mot Brasiliens tillfälligt tillsatte president Michel Temer i Sao Paulo den 30 augusti. Foto: Andre Penner/TT

31 augusti: Brasiliens vänsterpresident Dilma Rousseff avsätts i en kupp efter att ha ställts inför riksrätt anklagad för korruption. Ny president blir kristdemokraten och högerpolitikern Michel Temer. Stora protester utbryter både i Brasilien och utomlands och flera folkrörelser oroas av utvecklingen i landet och varnar för utvecklingen där läget snart kraftigt försämras för arbetare och småbönder.

13 september: Läget i Syrien blir allt värre under hela 2016 och i september meddelar nyhetsbyrån AFP att över 300 000 personer dödats sedan inbördeskriget bröt ut 2011. De ofattbara siffrorna stiger fortfarande och varierar kraftigt beroende på källa. FN meddelade till exempel tidigare under året att så många som 400 000 kan ha dött, och under hösten släpps hemska bilder på helvetet i Aleppo. Hittills har 6,5 miljoner människor flytt sina hem i Syrien.

3 oktober: Tiotusentals polska kvinnor i Warszawa trotsar hällregnet för att visa sitt avståndstagande mot landets parlaments beslut att arbeta för en hårdare abortlag. Enligt lagförslaget skulle all medhjälp till abort kriminaliseras och leda till fängelse i upp till tre år på straffskalan. Redan i dag tillhör landets abortlag en av Europas mest restriktiva, där abort enbart är tillåtet vid incest och våldtäkt som styrkts av åklagare. Den 5 oktober fick regeringen revidera förslaget om totalt abortförbud efter massiva protester och strejker.

11-åriga Neissa kramar sin docka sittandes bredvid sin fyraåriga lillebror Olivier i ett läger i Port-au-Prince som sattes upp redan för sju år sedan efter jordbävningen i Haiti. I oktober drabbades det fattiga landet hårt igen i och med orkanen Matthew.
11-åriga Neissa kramar sin docka sittandes bredvid sin fyraåriga lillebror Olivier i ett läger i Port-au-Prince som sattes upp redan för sju år sedan efter jordbävningen i Haiti. I oktober drabbades det fattiga landet hårt igen i och med orkanen Matthew. Foto: Dieu Nalio Chery/TT

4 oktober: Orkanen Matthew drar in över Karibien och orsakar enorm förödelse i det redan hårt utsatta Haiti. Vindar på 230 kilometer i timmen orsakar över tusen dödsfall på Haiti och när orkanen sedan dra vidare omkommer 23 personer längs USA:s östkust.

8 oktober: Den oberoende ungerska dagstidningen Népszabadság läggs oväntat ned. Enligt tidningsägarna beror nedläggningen på dålig ekonomi. Men flera röster höjs och menar snarare att det är ett resultat av politiska påtryckningar från den ungerska högerregeringen och premiärminister Viktor Orbán. Pressfriheten i EU-landet Ungern har dramatiskt försämrats de senaste åren, vilket lett till både oro och stark kritik.

17 oktober: Slaget om den irakiska staden Mosul inleds. Offensiven leds av irakiska regeringsstyrkor uppbackade av bland annat kurdiska och internationella styrkor och är ett försök att frita staden från IS. Invasionen, som fortfarande pågår orsakar massflykt av desperata människor och väldiga flyktingläger fylls snabbt i närheten av staden.

8 november: Kapitalisten och republikanen Donald Trump vinner det amerikanska presidentvalet över demokraternas kandidat Hillary Clinton. Den uppmärksammade valkampanjen beskrivs av flera experter som en av de smutsigaste någonsin och beskedet att Trump kammade hem segern väckte starka reaktioner och skakade om det politiska etablissemanget.

En kvinna kysser en bild av Fidel Castro medan hon väntar i kön för att komma in på revolutionstorget för ett veckolångt farväl av mannen som ledde Kuba under nästan ett halvt sekel.
En kvinna kysser en bild av Fidel Castro medan hon väntar i kön för att komma in på revolutionstorget för ett veckolångt farväl av mannen som ledde Kuba under nästan ett halvt sekel. Foto: Natacha Pisarenko/TT

25 november: Kubas ledare Fidel Castro dör, 90 år gammal. Nyheten sprids snabbt över världen och tas emot med både sorg och glädje. Diskussioner och debatter om den före detta revolutionsledaren och presidenten utbryter överallt och skapar stor oenighet mellan olika politiska läger.

30 november: Colombias kongress godkänner ett fredsavtal som tidigare under hösten röstats ned av folket med knapp marginal. Förhoppningen är att få ett slut på det över 50 år långa inbördeskriget i landet. President Juan Manuel Santos tilldelas Nobels fredspris för sina insatser, men trots avtalet mellan regeringen och vänstergerillan Farc eskalerar våldet i landet veckorna innan avtalet godkänns. Flera människorättsledare mördas av paramilitära högergrupper som fortfarande inte avväpnats.

19 december: 12 personer dödas vid ett terrorattentat på en julmarknad i Berlin. Precis som i Nice tidigare i år använder gärningsmannen, som senare skjuts till döds av polis i Italien, en lastbil för att köra rakt in folkmassan på Breitscheidplatz.

Publicerad Uppdaterad
2 dagar sedan
Ambulansmord i Harmånger, Hälsingaldn
Chocken och ilskan var stor i Hälsingland sedan en ambulanssköterska mördades under utryckning i den lilla orten Harmånger i höstas. Foto: Mats Andersson/TT

Hovrätten fastställer dom för ambulans­mordet i Hälsingland


Hovrätten fastställer nu domen mot den man som dödade ambulanssköterskan Helena Löfgren i Harmånger i september. Det meddelades strax innan lunch på måndagen.

Det var lördagen den 20 september som den fruktansvärda attacken på ambulanssköterskan Helena Löfgren ägde rum i den lilla orten Harmånger i norra Hälsingland. Händelsen skapade både ilska och sorg. Inte minst bland ambulansförbundet och annan sjukvårdspersonal inom Region Gävleborg fick den stor uppmärksamhet.

I början av december dömdes en 26-årig man till 18 års fängelse för mordet. En dom som nu fastslås av Hovrätten för Nedre Norrland. Det här trots att rätten inte var eniga i sitt beslut.

”Två ledamöter har ansett det bevisat att gärningsmannen haft en direkt avsikt att döda offret och att påföljden borde bestämmas till livstids fängelse”, skriver domstolen i ett pressmeddelande.

Publicerad Uppdaterad
5 dagar sedan
LO:s utspel den 3 februari låter inte lika hoppingivande när man tittar närmare på det.

Amalthea Frantz:
Håll inte andan i väntan på LO:s arbetstids­förkortning

Utspelet om förkortning av arbetstid ska ses i ljuset av att det är valår. Själva frågan löper stor risk att begravas i nästa avtalsrörelse.

Många har undrat varför inga partier verkligen prioriterar frågan om arbetstidsförkortning. Vi vet ju att det finns en mängd goda skäl till en sådan, och att Sverige har jämförelsevis hög arbetstid. Sänkt arbetstid borde rent krasst vara en fråga som kan locka väljare, helt enkelt.

I veckan gick så den stora fackliga centralorganisationen LO ut med att de vill sänka normalarbetstiden. Frågan är hur mycket det är att hurra över.

Vilka förhandlingar?

Innehållet i LO:s utspel, bortom rubrikerna, låter ärligt talat inte speciellt hoppingivande. Inte mycket konkret, till exempel inte hur lång arbetsvecka de vill ha. Detta ska preciseras under förhandlingarna. 

För det första: LO har inte utmärkt sig med att vinna stora strider på mycket länge. Faktum är att de knappt ens tar några strider. Med något enstaka undantag, mest omtalat strejken för kollektivavtal med Tesla, har det initierats ytterst få arbetsmarknadskonflikter från de stora fackliga organisationernas sida under de senaste 20 åren.

För det andra: Vilka förhandlingar? Vad är nästa steg? 

Förra året förhandlade LO och de andra centralorganisationerna om de flesta kollektivavtal – det var den största avtalsrörelsen på länge. Nu löper avtalen på och LO får inte ta till några stridsåtgärder. Med andra ord, vad skulle de ha att sätta emot den andra parten, Svenskt Näringsliv, i förhandlingarna? 

Svenskt Näringsliv svarade direkt NEJ på LO:s utspel om att förhandla. Förstås. Det här är inget som på riktigt förvånar LO-ledarna. Arbetsköparorganisationen Svenskt Näringsliv har motsatt sig arbetstidsförkortning sedan eviga tider. De vet dessutom att de har övertaget på arbetsmarknaden i dagens Sverige.

Att LO gör utspelet nu handlar om att det är val i höst. Som sagt: arbetstidsförkortning borde rent krasst vara en fråga som kan locka väljare. Om utspelet verkar få stöd bland allmänheten så lär Socialdemokraterna framöver gå ut med att de tar med sig frågan. För att visa att de hänger med, är lyhörda för krav underifrån. Men säkerligen inte genom att lova något konkret. Sedan skjuts frågan fram till nästa avtalsrörelse och där går den under i händerna på ett försvagat LO. 

Ta ett djupt andetag i stället

Tidningen Arbetaren kommer, oavsett, bevaka frågan om arbetstidsförkortning, som vi alltid gjort.

Och vi kan förstås hoppas på att jag har fel. På att LO tar striden, och vinner den. (Och på vägen stämmer Svenskt Näringsliv för förhandlingsvägran.)

I så fall kommer jag, och några miljoner till, bli väldigt glada. En kortare vecka skulle ge en stabilare grund för bättre arbetsmiljö, allmän hälsa och att orka göra något mer än bara arbeta och sedan försöka vila från arbetet. 

Men håll inte andan medan du väntar på LO. Ta ett djupt andetag och höj din egen röst i stället. 

Publicerad Uppdaterad
1 vecka sedan
Johan Ingelskog, avtalssekreterare Kommunal, Marie Nilsson, ordförande IF Metall, Veli-Pekka Säikkälä, LOs avtalssekreterare, Johan Lindholm, LOs ordförande och Eva-Lotta Ramberg, ordförande HRF, när LO-styrelsen presenterar förslag till hur LO vill sänka arbetstiden i Sverige, under en pressträff i LO-Borgen i Stockholm.
Flera tunga LO-toppar var på plats i Stockholm under tisdagsmorgonen där de presenterade förslaget om sänkt arbetstid. Foto: Lars Schröder/TT

LO kräver förhandling om kortare arbetstid för alla


LO kräver kortare arbetstid för samtliga av Sveriges arbetare. Vid en pressträff på tisdagsmorgonen beskrev förbundsordföranden Johan Lindblom förslaget om att kalla Svenskt Näringsliv till förhandling i frågan för ”historiskt”.

Den senaste tiden har flera studier visat att kortare arbetstid kan ge både friskare personal och ökad produktivitet. Nu kallar därför LO arbetsköparsidan till förhandling i frågan där de kräver kortare arbetsveckor med bibehållen lön. För alla yrkesgrupper oavsett bransch.

Svenskt Näringsliv har tidigare sagt nej till förslag om en lagstiftning i frågan men LO:s avtalssekreterare Veli-Pekka Säikkälä hoppas på konstruktiva förhandlingar. 

– Vi vill gärna lösa ut den här frågan under hösten, innan förhandlingarna om nya kollektivavtal 2027 drar igång. Samtidigt vet vi att sådana här stora frågor kan ta tid att förhandla, säger Veli-Pekka Säikkälä till tidningen Arbetet.

Grannländerna arbetar mindre

En av motiveringarna bakom LO-kravet är de höjda pensionsåldrarna och de ökade arbetsmiljöproblemen. Att alltför många, särskilt inom de klassiska arbetaryrkena, helt enkelt inte orkar jobba ett helt yrkesliv.

Som exempel lyfter LO Norge och Danmark som lämnat 40-timmarsveckan och i stället arbetar omkring 37 timmar.

Agnes Lansrot är nytillträdd generalsekreterare för SAC Syndikalisterna och hon välkomnar LO:s förslag.

Agnes Lansrot SAC Syndikalisterna
Agnes Lansrot på SAC Syndikalisterna är positiv till LO:s förslag. Foto: Johan Apel Röstlund

– Det är verkligen på tiden. Vi har haft 40 timmars arbetsvecka sedan 1973 så det är bra att hela arbetarrörelsen nu går samman. Jag tror att en sådan här reform skulle leda till ökad jämlikhet och vara extra viktig inom yrken med hög arbetsbelastning, säger Agnes Lansrot till Arbetaren strax efter LO:s pressträff på tisdagsmorgonen.

Enligt LO kommer facket att skicka en förhandlingsframställan till Svenskt Näringsliv inom några dagar med förhoppning om att förhandlingarna kan komma igång under våren.

Publicerad Uppdaterad
1 vecka sedan
Dödsolycka påp arbetsplats i skånska Staffanstorp
Dödsolyckan i Staffanstorp var den andra på lika många dagar i Skåne och hittills i år har minst sex personer omkommit på sina jobb runt om i Sverige. Foto: Johan Nilsson/TT

Nattsvarta statistiken: Ännu en dödsolycka på arbetsplats i Skåne


Ännu en dödsolycka på en arbetsplats i Skåne. Under måndagseftermiddagen omkom en kvinna i 45-årsåldern i Staffanstorp sedan hon klämts fast under någon form av ventilationsplåt.

Det blev en nattsvart start av februari på den svenska arbetsmarknaden med två döda på lika många dagar.

I söndags omkom en man inne på en verkstad i Landskrona hamn och bara ett dygn senare omkom en kvinna i 45-årsåldern i en klämolycka på sin arbetsplats i Staffanstorp.

Larmet kom strax efter lunch på måndagen och räddningstjänsten arbetade länge på plats för att få loss kvinnan, som enligt polisen ska ha klämts under någon form av ventilationsplåt som fallit över henne. Hon kunde senare föras akut till sjukhus med allvarliga skador men hennes liv gick inte att rädda.

Enligt vakthavande befäl vid Räddningstjänsten Syd pågick en renovering i byggnaden där kvinnan arbetade och en anmälan om arbetsplatsolycka och vållande till annan död har nu upprättats.

Dödsolyckan var den sjätte hittills i år på den svenska arbetsmarknaden och den andra i Skåne på bara två dagar, enligt Arbetsmiljöverkets statistik.

Publicerad
2 veckor sedan
Kollage: Arbetarens chefredaktör Amalthea Frantz: till till vänster i bilden, till höger i bakgrunden bild från en byggarbetsplats där en har kran vält
Amalthea Frantz, Arbetarens chefredaktör. Foto: Johan Apel Röstlund, Anders Wiklund / TT. Montage: Arbetaren

Amalthea Frantz:
Myten om det trygga Sverige lever kvar – på ett område

Att Sverige är ett särskilt tryggt land för arbetare är en seglivad myt. Vi har internationellt sett usel anställningstrygghet. I de branscher som drabbas mest av dödsolyckor har facket traditionellt varit starkt – men nu uppdagas värre och värre missförhållanden, inte sällan dolda bakom chimären kollektivavtal. 

Varje vecka dör en person på sitt jobb i Sverige. Fortfarande. De allra flesta är män. I kvinnodominerade yrken slits de anställda ut och blir sjuka på andra sätt. Vilket kan ha nog så dramatiska orsaker – exempelvis ligger hot och våld bakom 12 procent av de allvarliga arbetsolyckorna inom kommun- och regionsektorn, som Arbetaren uppmärksammade i höstas.

Själva dödstalen kunde förstås vara mycket värre. Så sent som på 1960-talet dog närmare en arbetare om dagen i Sverige. Att det inte är så längre är ingen slump. Som alltid finns de berördas egna drivkrafter bakom: anställda har kämpat för säkra arbeten och drägliga uppgifter, bland annat via skyddsombud. Gränsen för vad som var acceptabelt förflyttades. Dessvärre har denna gräns pressats tillbaka igen de senaste decennierna. 

Till exempel vittnar många fackligt aktiva om att skyddsombudens arbete försvåras allt mer. Samtidigt har medieskuggan brett ut sig över arbetares villkor i allmänhet, oavsett könstillhörighet.

Men, kanske har konflikterna synts lite mer än vanligt även i de stora medierna det senaste året. Vi minns skandalerna runt Northvolt och senare Stegra. Lönesänkningarna på Clas Ohlson. Den till synes ändlösa Tesla-strejken. Och förstås de omskrivna olyckorna med flera döda, senast i Söderhamn, tidigare i exempelvis Sundbyberg. Men de dödsolyckor som mest blir en siffra i statistiken är lika fruktansvärda.

Myten om tryggheten

Myten om Sverige som ett tryggt land för arbetare lever kvar. Det är uppenbart att många inte omfattas av tryggheten längre – särskilt inte migrantarbetare. Men försämringarna påverkar alla. Hur många är medvetna om att Sverige bedöms ha bland de sämsta anställningsskydden bland OECD-länderna, eftersom lagen om anställningsskydd (LAS) är så urvattnad? Det är därför stora delar av EU:s plattformsdirektiv inte kommer göra någon direkt skillnad för gigarbetare här. 

De stora facken har länge varit starka inom manligt dominerade branscher. Samtidigt är det just där de flesta dödsolyckor ännu sker – och där värre och värre missförhållanden uppdagas. Bygg, transport och jordbruk. Bland de många ljusskygga företagen finns förstås också ett mörkertal av olyckor. 

Tryggheten är på många sätt en chimär. I den omskrivna penningtvättshärvan hade ungefär hälften av de inblandade företagen kollektivavtal. Samma sak gäller de arbetsköpare som syndikalister drog till Arbetsdomstolen under 2025 – hälften av byggbolagen hade avtal med LO-facket Byggnads. 

Tecken i tiden

Att driva fall i domstol framstår kanske inte som det mest radikala fackföreningar kan göra. För syndikalisternas del beror de många fallen på två saker: för det första att man, i motsats till LO, har lyckats organisera en stor andel migrantarbetare. Dessas fall är ofta relativt enkla, till exempel att arbetsköparna förhandlingsvägrat. För det andra att lagändringen år 2019, som drevs igenom av Svenskt Näringsliv, LO, TCO, Saco samt S-regeringen, gjort det mycket svårare att ta till andra metoder. 

Fallen i AD är tecken i tiden. Samtidigt har de minskat kraftigt sedan 2024 – eftersom fler av syndikalisternas ärenden når en lösning genom andra sorters förhandlingar. Om vi ska försöka se något positivt i samtiden (inte det lättaste) så är det en liten ljusglimt. I samma ljus måste vi se att medlemmarna i SAC:s lokala samorganisationer nyligen valde flera migrantarbetare till viktiga poster.

Ett annat tecken i tiden är att en syndikalistisk fackförening för lantarbetare nyligen grundades i Stockholmsområdet.

Rikta ljuset mot klassfrågorna

Om arbetsköparna får som de vill flyttar de gärna villkoren 100 år tillbaka i tiden. Just nu bevakar Natacha López rättegången om fallet utanför skånska Skurup. Rubriken säger det mesta: Lockades till Sverige med löften om arbete – tvingades till slav­arbete.

Många rubriker i dag låter som tagna från förra seklets början. Men kamperna fortsätter, in i framtiden. Under 2026 väntar en dom om ifall Hamnarbetsköparna gjort sig skyldiga till föreningsrättskränkning. Samma sak som drabbade skogsarbetarna i Lossmen-Ekträsk – de fick inte organisera sig som de ville. För hundra år sedan. 

Efter en drygt sju år lång konflikt vann syndikalisterna den striden. IF Metalls ovanliga Tesla-strejk fortsätter även den, in på sitt tredje år. 

Detta år, valåret 2026, tävlar de politiska partierna i hårda åtgärder som ska råda bot på otryggheten i samhället. Visst är det lustigt att de samtidigt fortsätter låtsas som om just arbetare och arbetslösa lever under exceptionellt trygga förhållanden i Sverige? 

De vill inte rikta ljuset mot klassfrågor. 

Men som alltid är det de berördas kamp som avgör i slutänden. Anställda, deras familjer, hela samhällen måste hålla ihop, hålla ut och hjälpa varandra för att nå verklig förändring. 

Publicerad Uppdaterad
2 veckor sedan
Två män döda efter arbetsplatsolycka i Bergvik utanför Söderhamn
Polisen utreder händelsen som misstänkt grovt vållande till annans död i samband med arbetsplatsolycka. Foto: Fredrik Sandberg/TT

Två döda efter allvarlig arbetsplatsolycka utanför Söderhamn


Två medelålders män omkom under tisdagen efter en allvarlig arbetsplatsolycka i Bergvik strax utanför Söderhamn. Polisen är fortfarande förtegen om vad som hänt med meddelar att en utredning om misstänkt grovt vållande till annans död i samband med arbetsplatsolycka inletts.

Det var vid 13-tiden som larmet kom från en arbetsplats i Bergvik bara någon mil väster om Söderhamn. Två män hade då skadats i samband med en olycka och både ambulans, polis och räddningstjänst kallades till platsen. De båda männen, som enligt Svt Gävleborg var i medelåldern, fördes akut till sjukhus.

Senare under eftermiddagen meddelades det dock att de bägge dött till följd av sina svåra skador.

”Med hänvisning till förundersökningssekretess kommer polisen inte ge några ytterligare kommentarer om omständigheterna för olyckan”, skriver polisen på sin hemsida.

Dödsolyckan var den fjärde hittills i år. Förra året omkom minst 52 personer på sina arbetsplatser runt om i Sverige, enligt Arbetsmiljöverkets statistik.

Publicerad Uppdaterad
3 veckor sedan
Socialminister Jakob Forssmed (KD) vill att du ska skaffa fler barn trots att hans regering inte gör något vettigt åt vare sig arbetslösheten, boendekostnaderna eller jämställdheten. Foto: Johan Apel Röstlund, Claudio Bresciani / TT, Håkan Gustafsson

Amalthea Frantz:
Använd kondom tills vi vet om regeringen blir kvar

Kristdemokraten Jakob Forssmed är orolig över att det föds för få barn i Sverige. Men vem vill skaffa en större familj när arbetslösheten är rekordhög och regeringen skiter i klimatkrisen? Ha kul och ha sex – men inte för regeringens skull, skriver Arbetarens chefredaktör Amalthea Frantz.

”Staten behöver fundera på faktorer som utgör hinder för barnafödande, som boende, ekonomi, jämställdhet och livsbalans”, sade socialminister Jakob Forssmed (KD) på en presskonferens i somras.

Att förbättra just dessa områden är ju dock inte vad regeringen är bäst på. Tvärtom. Är det någon som förknippar nuvarande regering med till exempel rimliga boendekostnader, billiga hyresrätter, höjda löner, fungerande socialförsäkringar eller jämställdhet i hemmet? 

Att regeringen ändå bryr sig beror på att det rekordlåga barnafödandet kommer få allvarliga konsekvenser när arbetskraften och skatteintäkterna minskar. 

En utredning är tillsatt, i vanlig ordning. Ett delresultat ska presenteras nu i januari. 

Samtidigt är skolans sexualundervisning under attack, efter en annan sådan statlig utredning. I värsta fall ser vi snart ännu en nedmontering av ett område som Sverige länge var ett föregångsland inom. 

Ha kul och ha sex – men inte för regeringens skull

Tidningen Arbetaren ser sig tvungen att härmed skicka ut en allvarlig uppmaning: ha kul och ha sex – men inte för att skapa fler arbetare och skattebetalare åt staten. Tvärtom, använd preventivmedel om du är det minsta osäker. Till exempel tills vi vet om vi blir av med nuvarande regering. 

Den regering som skiter i klimatkrisen, vill ge både arbetare och arbetslösa sämre villkor, utvisar arbetare med utomeuropeiskt ursprung och planerar att sätta barn i fängelse.

Och passa samtidigt på att nominera någon kämpe till vårt Ottarpris till minne av Arbetarens medarbetare Elise Ottesen-Jensen som 1933 grundade RFSU, Riksförbundet för sexuell upplysning. För att nominera, mejla [email protected]. Skicka med din adress så får du hem ett exemplar av tidernas coolaste kondom.

Nominera någon till Ottarpriset och få Arbetarens kondom! Läs mer

Publicerad
3 veckor sedan
Israelisk militär i Hebron, Västbanken
Trots den så kallade vapenvilan har de israeliska attackerna mot palestinier inte upphört. Israeliska soldater under en räd i den palestinska staden Hebron på det ockuperade Västbanken tidigare i veckan. Foto: Mahmoud Illean)/TT

Israelisk attack mot FN-lokaler


Israel har attackerat och förstört delar av FN:s Unrwa-lokaler i det ockuperade östra Jerusalem på tisdagsförmiddagen. Det rapporterar nu flera internationella medier.

Enligt nyhetsbyrån AFP rullade bulldozrar in på området där Unrwa, FN:s organ för palestinska flyktingar, har sina lokaler under tisdagsmorgonen. Inredning förstördes och Unrwa skriver i ett eget uttalande att det utsatts för en ”aldrig tidigare skådad attack”.

Det israeliska  utrikesdepartementet har försvarat attacken och säger att de anser sig ha rätt att ta över och förstöra lokalerna som ligger i det illegalt ockuperade östra Jerusalem.

Samtidigt fortsätter, trots den påstådda vapenvilan, det israeliska våldet i Gaza och på Västbanken. Som Arbetaren rapporterade förra veckan har i snitt i ett barn om dagen dödats av israelisk militär i det sönderbombade Gaza sedan vapenvilan skrevs under i oktober förra året.

Sammanlagt har över 70 000 palestinier dödats i Gaza sedan Hamas attack på Israel den 7 oktober 2023. Många av dessa är barn.

Publicerad Uppdaterad
1 månad sedan
Arbetarens redaktion (utan inbördes ordning) siar om framtiden och försöker hoppas på något bättre än samtiden. Foto: Arbetaren / Alaa Abu Asad, Jan-Åke Eriksson, Mika Kastner Johnsson

Skitåret 2025 är äntligen slut. Nu blickar vi framåt – men mot vadå?

Elände
Elände
Elände

Länge lyste den svarta rubriken på Arbetarens gamla löpsedel från årskiftet 2010/2011 från ett hörn av redaktionen. Nu har vi städat bort den. Få kunde väl ana att det 15 år senare skulle se än jävligare ut runt om i världen. Krig, klimatkatastrofer och fortsatt ökade klassklyftor. 2025 är äntligen över och nu är det dags att blicka framåt. Så här tror vi på Arbetarens redaktion om året som kommer.

2025 var allt annat än muntert. Hur lång blir baksmällan?

Johan
– Den har väl egentligen fortfarande inte lagt sig sedan 2024 och knappt ens från året innan det. Så den blir nog dessvärre väldigt lång. Vi lever i mörka tider, ta en återställare!

Amalthea
– Det enda som faktiskt hjälper mot baksmälla är väl att fortsätta vara full, så vi får köra på det.

Josephine
– Enda hoppet är att det är de som festade hårdast får den svåraste huvudvärken.

Vendela
– Det finns inte tid för baksmällor. Organisera dig!

Titta i din inre spåkula. Vad ser du mest fram emot 2026?

Håkan
– Det ska bli oerhört spännande att följa SAC:s stora satsning på migrantorganiseringen på nationell nivå. Solidariska byggare och Solidariska städare har ju vunnit fantastiskt många viktiga strider under de senaste åren, i framförallt Stockholms-regionen. Och om praktiken, lärdomarna och organiseringen kan skalas upp på fler platser och i fler branscher – då kommer 2026 bli ett riktigt spännande år.

– Sedan ser jag också fram emot hockey-OS! I år med NHL-spelare för första gången på länge. Jag ser fram emot att se William Nylander spela i Tre Kronor.

Alva
– Jag såg fram emot att få ta det nya nattåget till Basel, men nu blir det ju inget med det. Och fast jag skäms lite för det så längtar jag efter den svenska översättningen av Knausgårds Jag var länge död. Men förhoppningsvis sker något mer exalterande än det under året. 

Johan
– Att året ska ta slut? Nej. Jag hoppas att Erik Helgeson får upprättelse i Arbetsdomstolen och kommer tillbaka till jobbet och att vi får se någon slags ljusning i helvetes Sudan, Gaza och på Västbanken. Samt att Brynäs rycker upp sig lagom till slutspelet i vår och infriar förväntningarna om SM-guld.

Förutom det kommande valet. Vilka blir de stora politiska och fackliga striderna under året som kommer?

Johan
– Fackligt tror jag just utgången av fallet med Erik Helgeson blir både viktigt och på många sätt avgörande. Politiskt ska det bli spännande att se hur lång tid det tar innan utbrytargrupperna ur Vänsterpartiet bryter sig ur varandra. Valrörelsen däremot, riskerat att bli en direktsänd tågkrasch i slowmotion.

Josephine
– Flykting- och migrantfrågorna. Att våga säga ifrån, studera och rensa ut den ofattbart ökande acceptansen för rasism.

Amalthea
– Inrikespolitiken kommer nog vara en tröstlös blandning av meningslöst käbbel, öppen rasism och hyllningar av auktoritära ledare. Fackligt, om jag ändå ska uttrycka en förhoppning, så tror jag att både syndikalistiska migrantarbetare och missnöjda LO-medlemmar blir fler och att det kommer ge avtryck. Och så klart kommer det bli underbart att se Hamn-arbetsköparna förlora i AD. Eller någon annanstans.

På tal om valet. Hur går det och spelar det egentligen någon roll vilka som bildar regering?

Josephine
– Helt dimmigt i min spåkula just nu, hoppas på att fackliga och andra organisationer vågar stå fria och tvinga politikerna att börja ta ansvar för sitt uppdrag. Att politikernas makt börjar utgå från folket som det är tänkt. Och ett tydligt avvisande av nationalism i valrörelsen – för att i stället presentera alternativen.

Håkan
– Det spelar ju så klart en stor roll. Mycket talar väl för att sossarna vinner enbart för att människor inte vill ha den brutalisering som Tidöregeringen inneburit. Men att döma av hur sossarna just nu bedriver sin opposition så är risken tyvärr stor att de förlorar. Hittills har man till exempel inte presenterat något trovärdigt alternativ för hur man ska lösa arbetslösheten. Och kriminalpolitiskt så har ju sossarna agerat som om de vore ett femte parti i Tidösamarbetet.

Vendela
– Vad jag kan se finns det två troliga utfall: att SD bildar regering med M och KD, eller att sossarna tar hem segern och går i allians med de partier de får med sig. Antingen kommer V böja sig ännu mer för S högervridning, eller så kommer de stå som opposition. De små, splittrade vänsterpartierna kommer inte komma över spärren. Det gör inte L heller. Alla alternativ är dåliga, men SD-varianten är farligast.

Amalthea
– I bästa fall kan en ny regering ge lite andrum, som ger sociala rörelser en chans att ta utrymme och initiativ. Men jag tror att det kommer bli jämnare mellan blocken än vad någon riktigt vill. Ser det inte som omöjligt att S och M båda försöker leka landsfäder och bilda en mittenregering. Än troligare är dock, tyvärr, att hela eller största delen av det borgerliga blocket bildar regering med SD. Båda fallen skulle säkerligen ge katastrofala följder för arbetares rättigheter, sjukskrivna och arbetslösa, mänskliga rättigheter, fria medier och yttrandefrihet, med mera. 

Fritt fram att önska. Hur vill du helst se löpsedeln som sammanfattar 2026?

Alva
– Jag kan inte tänka på löpsedlar utan att se Pontus Lundkvists “Nu kommer el-tortyr i pungen-kylan”.

Vendela
– ”Det finns inga soldater mer, det finns inga gevär!”

Josephine
– Någonting i stil med: ”Du agerade – vi vände skutan tillsammans”

Johan
– ”Arbetaren avslöjar: 2026 var bara på skämt”

Amalthea
– ”Efter 99 dagars regeringsförhandlingar – folket tröttnade och tog över, vi har hela listan!”

Håkan
– ”Rättvis fred i Palestina” eller ”Ryssland backar ur Ukraina”.

Publicerad Uppdaterad
2 månader sedan

Podden besöker Bokkafé Angbett i Umeå

Podden besöker Bokkafé Angbett i Umeå

Bokkafé Angbett är ett frihetligt socialistiskt bokkafé som har rötterna i Skellefteå, men som år 2018 flyttade lokalen och verksamheten till Umeå. I det andra avsnittet av podden Kulturplats möter lyssnarna Lars Axelsson, aktiv i bokkafét.

– Det intressanta är människornas fria skaparkraft, säger Lars Axelsson som är aktiv i Bokkafé Angbett och som länge varit engagerad för DIY-kultur.

I poddavsnittet berättar han om Bokkafe Angbett och om när ockupanter fick hyra lokstallar av kommunen – för en krona om året. Lars Axelsson lyfter även kritik mot hur stadsomvandlingen sett ut i Umeå de senaste åren. Den som vill läsa mer om detta kan bland annat kika på Allt åt allas rapport ”Detta hus ska inte bli någon jävla galleria”.

Här kan du höra första avsnittet av podden Kulturplats

Lars Axelsson utanför Bokkafé Angbett. Foto: Tuija Roberntz
Publicerad Uppdaterad