Vinarbetare kräver att Systembolaget agerar

Vinarbetarna på Robertson Winery i Sydafrika kräver löneökningar på nästan 200 procent – slutlönen skulle då fortfarande vara under fattigdomsgränsen. Men de kräver också att företaget respekterar rätten till facklig organisering.

Strejken på vinproducenten går nu snart in på sin andra månad och nu begär fackförbundet CSAAWU att Systembolaget tar ställning.

– Vi vill inte att Systembolaget ska föra vår kamp, men de har en plikt att stödja rätten till fri facklig organisering. Det borde falla sig naturligt att stödja alla krav som syftar till denna mänskliga rättighet, säger Trevor Christians, generalsekreterare på CSAAWU.

Vi vill inte att Systembolaget ska föra vår kamp, men de har en plikt att stödja rätten till fri facklig organisering.
Trevor Christians, generalsekreterare, fackförbundet CSAAWU

Generalsekreteraren säger att även om Robertson Winery säger sig stödja rätten till organisering släpps inte fackliga representanter in på gårdarna. Sedan strejken inletts har de även stängts ute från fabrikerna.

Rätten till förhandlingar är inte heller en självklarhet. För facket är det en stridsfråga att få prata med lantarbetarna, som oftast bor på vinodlingen, eftersom det är de vars arbets- och levnadsvillkor är de sämsta.

– Vi kräver att de fackliga rättigheterna även ska gälla gårdarna. Om vi närmar oss dem idag ringer ägarna polisen.

Diskussionen om Systembolagets ansvar för de sydafrikanska lantarbetarnas levnadsvillkor har pågått i mer än fem år. Det är ett ansvar som bolaget säger att de tar genom sitt så kallade CSR-arbete. Det innebär att vinproducenterna måste skriva under på att följa en etisk kod.

Men kritik har riktats mot att övervakningen av företagen och koden i sig är tandlös. Andra sydafrikanska fack har krävt att facken borde vara representerade vid utformandet av koden och kontrollen av den. Kravet har också ställts från syndikalistfacket DFSA på Systembolaget, och av människorättsgrupper i Sverige. I en debattartikel i Arbetaren 2012 svarade bolaget på kritiken.

”Arbetstagarna är indirekt delaktiga genom att uppförandekoden utgår från bland annat Ilo”, det vill säga Internationella arbetsorganisationen, inte i sig ett fackligt organ.

Bolaget skrev vidare att: ”Systembolaget undersöker möjligheten att samarbeta med fackföreningar på ett internationellt plan och just nu pågår dialoger med olika fackföreningar.”

Sedan artikeln skrev har dock inte mycket hänt.

”Vi har haft möte med Systembolaget i måndags, men vi var inte imponerade. De ville inte lova någonting”, säger Trevor Christians från CSAAWU.
”Vi har haft möte med Systembolaget i måndags, men vi var inte imponerade. De ville inte lova någonting”, säger Trevor Christians från CSAAWU. Foto: Emil Boss

– Vi har haft möte med Systembolaget i måndags, men vi var inte imponerade. De ville inte lova någonting. Vi bad dem följa med oss till gårdarna, men det tackade de nej till. De måste agera, att inte göra det är att bidra till exploateringen, säger Trevor Christians.

Enligt fackförbundet ligger de nuvaranade lönerna för de anställda vid företagets gårdar och fabriker på mellan 2 900 och 3 500 sydafrikanska rand. Det motsvarar mellan drygt 1 850 och knappt 2 200 svenska kronor.

Facket kräver nu en minimilön på 8 500 rand i månaden, motsvarande 5 400 kronor. Det skulle vara en löneökning på 200 procent. Enligt facket skulle de anställda fortfarande vara under fattigdomsgränsen, men åtminstone lite närmare den. Men Robertson Winery säger sig bara vara villiga att betala åtta procent mer.

– Det betyder att du kämpar dagligen för dina grundläggande behov, som mat. Du kan aldrig skicka dina barn till universitet och får kämpa för att de ska kunna gå i gymnasiet. 8 500 rand tar inte barnen till högre utbildning, men det skulle kunna väcka hoppet hos lantarbetarna att en dag få se sina barn gå genom grindarna till universitetet, säger Trevor Christians.

Påståendena om att Robertson Winery nekar sina anställda grundläggande rättigheter och har vägrat att erkänna CSAAWU som facklig representant är helt enkelt fel.
Anton Cilliers, vd, Robertson Winery

Från företagets sida nekar man dock till att det råder några fackliga missförhållanden på företaget. I ett öppet brev skriver verkställande direktör Anton Cilliers:

”Påståendena om att Robertson Winery nekar sina anställda grundläggande rättigheter och har vägrat att erkänna CSAAWU som facklig representant är helt enkelt fel”.

Förhandlingar med företaget pågår, men än så länge är konflikten långt ifrån löst.

– För att vara ärlig är det en svår förhandling. Strukturen på lönerna har inte förändrats sedan apartheidtiden. Sydafrikanska vita godsägare är vana vid att betala låga löner till de svarta. Cheferna är också rädda för att om vi lyckas skulle hoppet gå som en flodvåg genom hela jordbruksindustrin, säger Trevor Christians.

Arbetaren har sökt representanter för Systembolaget för en kommentar, men det statliga bolaget har meddelat att de inte kan ge något omedelbart svar. Via pressekreteraren lovar Systembolaget att återkomma med svar på frågorna.

Publicerad Uppdaterad
36 seconds sedan
"VM 2026 har varit en på många sätt symtomatisk och ibland skrämmande tillställning." Foto: Jacob Kupferman / AP / TT / Pernilla Wahlman. Montage: Arbetaren

Anna Jörgensdotter:
Hoppas Spanien vinner hela skiten

När VM-finalen spelas är det 90 år sedan det spanska inbördeskrigets utbrott. Anna Jörgensdotter drömmer om att ersätta FIFA med folkstyre men tills dess hoppas hon att Spanien vinner hela skiten.

När Norge vann åttondelsfinalen i VM undrade journalisten Erik Niva i Aftonbladets sportpodd om det var den största dagen i Norges historia, åtminstone sedan krigsslutet. Jag gillar Niva men att jämföra en fotbollsvinst med den första dagen av frihet efter fem år av ockupation, förtryck, tortyr, koncentrationsläger och avrättningar kändes… smaklöst. Så är jag också mitt i skrivandet av en roman där poeten Gunvor Hofmo ser sin älskade Ruth knuffas ombord på S/S Donau i Oslos hamn tillsammans med hundratals andra judiska kvinnor och barn. Färden går via Stettin till Auschwitz där den 22-årige Ruth Meier mördas. 

Överdrivna reaktioner tillhör förstås vanligheterna när det kommer till fotboll. Och VM 2026 har varit en på många sätt symtomatisk och ibland skrämmande tillställning. Från att domaren Omar Artan från Somalia blev portad, via diskrimineringen av det Iranska fotbollslaget till att tidigare kolonialmakter fått stryk av de före detta kolonierna. Och självklart fick cupens främste förespråkare för Palestina, Egyptens Hossam Hassan, gult kort när han markerade mot rasism. Efter den förlorade matchen svepte han med högt huvud in sig i den palestinska flaggan. För det svenska landslaget gick det något bättre än väntat, mycket tack vare spelare som Yasin Ayari (med föräldrar från Marocko och Tunisien), Alexander Isak (med föräldrar från Eritrea) och Anthony Elanga (vars pappa spelat för Kamerun).  

Jag är ingen fotbollsnörd (även om min yngsta dotter är dedikerad fotbollsmålvakt) men nu när Spanien gått till final genom att spela snyggt och schysst och har spelare som Lamine Yamal som aktivt stöttar Palestina (och spelar för ett land som går emot Israels regim) så håller jag tummarna för att de vinner hela skiten. Söndag den 19 juli går finalen av stapeln. Då är det exakt 90 år sedan det spanska inbördeskriget tog sin början. Många av spelarna i landslaget, som Lamine Yamal, spelar annars i Barcelona: den stad som mot alla odds lyckades besegra fascisterna i inledningen av kriget. 

Några dagar innan VM invigdes var jag med mina döttrar i Barcelona, en stad vi bodde i för femton år sedan. Min yngstas utflyktsönskan var (hon är ett stort Barca-fan) Camp Nou, och på det snordyra museet fastade jag länge i historierummet. Jag visste inte att: 1) Josep Suñol, tidig ordförande för laget, blev avrättad av fascisterna augusti 1936. 2) att laget spelat en viktig roll i att integrera flyktingar. 3) att fascistregimen försökte utarma klubben efter krigets slut, men misslyckades. 

Ersätt det diktatoriska FIFA

Som många vet var Barca till skillnad från Real Madrid arbetarnas lag så matcherna mellan dem har historiskt sett handlat om mer än att bara kicka boll. I landslaget i VM finns ingen spelare från Real Madrid med, vilket förstås bara är en praktikalitet, men gör det än lättare att som historienörd heja på Spanien. 

Men vänta lite, har jag också gjort en Niva nu och laddar fotbollen med mer mening än den egentligen har? Men fotboll är politik, och sommarens VM har visat på kopplingen mellan historia och samtid: Trumps makt, kolonialismens mörka skugga (till exempel illustrerad av en levande staty föreställande den avrättade kongolesiska frihetskämpen Lumumba), rasismen på och runt läktaren och det envisa stödet för Palestina. Och glädjen när ens land vinner en match kan, på ytan, likna glädjen när ett land äntligen blir fritt från ockupation  i känslan av gemenskap och motstånd. Där är den översvallande patriotismen befogad. I övrigt gör vi bäst i att eliminera allehanda gränsdragningarna mellan oss. I en inte närbelägen framtid kanske lag byggs utifrån något annat än linjer på en karta, och det diktatoriska FIFA har ersatts med ett folkstyre som bygger på demokrati, jämlikhet, etnisk mångfald och ekologi. 

Det kan vi ju få drömma och fantisera kring i varje fall.  

Till dess ser jag fram emot en spansk seger där Trump tvingas överlämna trofén till ett land som han anser bebos av hemska, hopplösa människor.

Publicerad
2 days sedan
Poeten Jesper Lundbys veckovers i Arbetaren. Foto: Martina Holmberg/TT. Montage: Arbetaren

Veckovers: När du får oväntat besök

En morgon är inget detsamma.
Man lyfter sin kaffekopp
då ur den en plötslig eldsflamma
och fyra djur stiger opp.

Barndom, Längtan, Svid och Moral
heter varelserna som flyttar in
i lägenheten man haft som ett skal
omkring sitt eget skinn.

När man som vanligt till arbetet
gör sig redo att gå
ligger de där över hallgolvet
tysta, och tittar på.

Till kvällen så micrar man rester
man äter trött vid sitt bord.
Fyra djur sitter som gäster.
Betraktar en utan ett ord.

Publicerad Uppdaterad
3 days sedan
Alexandra Urisman Otto om El Nino, värmeböljan, klimatförändringar.

Alexandra Urisman Otto:
Allt brinner och de ”progressiva” fortsätter som vanligt

Klimatforskare som annars brukar uttrycka sig återhållsamt erkänner sig nu vara i chock. Samtidigt befinner sig det offentliga samtalet långt ifrån den katastrofala verklighet vi lever i, skriver Alexandra Urisman Otto.

Europa kokar och brinner på samma gång. Hettan har stängt Eiffeltornet och lågorna står höga strax utanför den franska huvudstaden. Hundratals människor har dött i drunkningsolyckor och den senaste värmeböljan (vi går redan in i sommarens tredje) kopplas till tiotusentals för tidiga dödsfall.

Har du också panik i hettan? Känns det som en mardröm? Bra, allt annat vore fullständigt orimligt. 

Klimatforskaren Zeke Hausfather skrev på måndagen att han brukar vara ganska återhållsam när han diskuterar klimatdata. Bara en enda gång – i september 2023, när de globala temperaturerna för månaden visade sig vara hela 0,5 °C varmare än någon tidigare septembermånad – har han blivit chockad. 

”Fram till i dag”, skriver han. 

Årets El Niño kan bli den starkaste som uppmätts

Zeke Hausfather är chockad igen efter att ha analyserat hur de olika klimatmodellerna bedömer läget för hur den begynnande El Niño-händelsen ska utveckla sig. El Niño är ett återkommande väderfenomen som uppstår när havsvattnet i delar av Stilla havet blir ovanligt varmt. Det påverkar vädret över stora delar av världen och under våren har forskare allt oftare varnat för att den här El Niñon kommer att bli extrem. 

Det verkar vara en underdrift, menar nu Zeke Hausfather.

”Det ser ut som att årets El Niño inte bara med stor sannolikhet kommer att bli den starkaste sedan tillförlitliga mätningar inleddes – den kan till och med bli den starkaste med en verkligt häpnadsväckande marginal”, skriver han.

Styrkan i El Niño går att förutspå genom att mäta avvikelser i havsytans temperatur i ett specifikt område i den tropiska delen av Stilla havet. När alla klimatmodeller nu har analyserats ligger medianvärdet på 3,6 grader Celsius, omkring 0,8 grader högre än det tidigare rekordet från 2015-16. 

”För att sätta detta i sitt sammanhang”, skriver Zeke Hausfather och sedan förklarar han: Skillnaden mellan den starkaste och den femte starkaste El Niño-händelsen under de senaste 150 åren är endast omkring 0,5 grader. 

Han avslutar:

”Modellerna förutspår något som ligger utanför ramen för allt vi någonsin har observerat.”

Skäl till panik? Ja. 

Gaslightande debattklimat om klimatet

Men värst i denna mardröm är ändå hur långt ifrån den här verkligheten som vårt offentliga samtal befinner sig. Ingenstans säger någon som det är. Till och med det så kallade ”progressiva” Sverige fokuserar på att legitimera sina egna och andras flygresor, i stället för att bidra till – och kräva – den verkliga, genomgripande omställning som vi vet krävs. 

Ett exempel: Sverige har klimatmål som aldrig nås men som framför allt i sig är gravt otillräckliga. Bara omkring en tredjedel av svenskarnas utsläpp räknas med när klimatmålen utvärderas – ändå hörs inte ett enda parti i valrörelsen kräva att alla utsläpp ska omfattas av klimatmålen. Ingenstans, förutom från vissa aktivister, kommer krav på verklig, genomgripande systemförändring.

Vad fan ska man göra, då?

Det är inget fel med att ha panik vare sig över hettan eller det gaslightande debattklimatet. Tvärtom är det en fullt rimlig reaktion på det oerhörda hot som hänger över oss. Använd paniken och påminn dig om att det finns fler som känner som du. Lyssna på dem, läs vad de skriver. Organisera dig tillsammans med dem. 

För det här är ingen mardröm. Det är den nya verkligheten.

Publicerad Uppdaterad
3 days sedan
Sverige pekas ut för att i flera regioner ha behandlat EU-migranter sämre i jämförelse med andra utsatta grupper, samt för indirekt diskriminering på etnisk grund. Foto: Magnus Hjalmarson Neideman SVD/TT

Sverige diskriminerar när EU-migranter vägras vård

Europeiska kommittén för sociala rättigheter har fastslagit att Sverige kränkt EU-migranters rättigheter genom att neka till vård. Jonatan Michaneck tycker att det borde oroa oss alla att staten tar så lättvindigt på uppenbar diskriminering och kränkningar av mänskliga rättigheter.

Kritiken är svidande från Europeiska kommittén för sociala rättigheter som enhälligt slår fast att Sverige begått allvarliga människorättskränkningar när staten och regioner nekat EU-migranter sjukvård, eller tagit betalt för nödvändig sjukvård.

 I uttalandet står det skrivet att Sverige anses ha kränkt personernas rättigheter genom nekande av vård och särbehandling på grund av deras status som sårbara EU-migranter. Därutöver pekas Sverige ut för att i flera regioner ha behandlat EU-migranter sämre i jämförelse med andra utsatta grupper, samt för indirekt diskriminering på etnisk grund.

Många tror nog att Sverige behandlar romer och EU-migranter bättre än andra europeiska länder där rasismen är mer uttalad. Kommitténs yttrande vänder på många sätt upp och ner på idén om den svenska givmildheten och blottlägger en stat som givit upp på sitt ansvar gentemot europeiska medborgare och de mänskliga rättigheterna.

Undviker vård av rädsla för kostnader

En kvinna från Bulgarien som gör akut kejsarsnitt i Gävle faktureras 179 251 kronor. Kostnaderna är förstås omöjliga för en person i marginaliserad tillvaro att betala. Även för en heltidsarbetande skulle summan vara överdådig. Personer har också blivit fakturerade för akutbesök i samband med stroke och hjärtproblem, samt efter rån, misshandel, och bilolycka. Barnafödande och mödravård är andra vårdbesök som lett till fakturor på 3000 kronor och uppåt och det finns fler exempel. Amnesty international nämner dessutom att många ur gruppen undviker att söka vård av rädsla att drabbas av höga utgifter.

Jonatan Michaneck är socialarbetare på räddningsmissionens härbärgen för EU-migranter. Foto: Privat.

EU-migranter är en särskilt utsatt grupp av många skäl. I sina hemländer nekas de ofta tillgång till det egna landets välfärdssystem på grund av utbredd och systematisk diskriminering som också har andra förödande konsekvenser. Fattigdomen hos gruppen är utbredd och nödställdheten stor. 

Sveriges hinder för vård riskerar liv, och förutom att det är landets plikt att leva upp till skrivelserna om rätten till vård borde det oroa oss alla att staten tar så lättvindigt på uppenbar diskriminering och kränkningar av mänskliga rättigheter.

Sverige måste ta åt sig av kritiken och förutom att se till att ingen människa berövas rätten till vård anser jag att vi borde ersätta i fullo de personer som drabbats av kostnader i samband med vårdbesök. I framtiden hoppas jag att staten och regionerna prioriterar människorna, framför försöken att hitta kryphål.

Publicerad Uppdaterad
1 week sedan
Poeten Jesper Lundbys veckovers i Arbetaren. Foto: Nicklas Thegerström / TT. Montage: Arbetaren

Veckovers: Rätten att lata sig

Vila nu, lilla proletär.
Tids nog får du slava.
Den ljuva sommartid är här.
Häll i dig lite cava.

Tacka mormorsmors och farfarsfars strid
som denna din ledighet givit dig
genom att stå upp, som de på sin tid,
för rätten att lata sig.

Eller ligg still i gräset, ljuvligt slö
och ge blanka fan i alla måsten.
Robot ska flyta på rygg i en sjö.
Säg hej och välkommen till rosten.

Och du som slavar genom dagen så het,
utan semester sommaren som julen,
sno dig en rast när ingen ser, för alla vet
att frihet smakar ännu bättre stulen.

Publicerad Uppdaterad
2 weeks sedan
”Det krävs omedelbara insatser för att kartlägga och skydda de kvarvarande ur- och naturskogarna”, skriver Naturskyddsföreningens ordförande Beatrice Rindevall. Foto: Anders Wiklund/TT, Björn Nordqvist

De sista oskyddade naturskogarna på väg att försvinna

Enbart tre av åtta partier vill ge de sista oskyddade naturskogarna i Sverige ett strikt skydd till 2030. Det visar Naturskyddsföreningens valenkät. Inget av de stora partierna svarar ja på vår fråga om att kartlägga och skydda ur- och naturskogarna till 2030. Det innebär att dessa viktiga skogar nu riskerar att försvinna, skriver Naturskyddsföreningens ordförande Beatrice Rindevall.

Tillståndet för den biologiska mångfalden i Sveriges skogar är allvarligt. Förutom i det fjällnära området finns ur- och naturskogar bara kvar som öar i landskapet, och mer än tusen skogslevande arter är hotade. 

Ur- och naturskogar är avgörande för att bevara hotade arter, stabila ekosystem och som kolsänkor. Men stora delar av detta naturarv går förlorat i snabb takt. De ekologiska värden som byggts upp under århundraden kommer inte kunna återskapas inom överskådlig tid, om ens någonsin. 

Alla ur- och naturskogar i EU ska vara strikt skyddade till år 2030. Om Sveriges åtaganden om strikt skydd ska nås krävs omedelbara insatser med kartläggning och skydd. Annars riskerar dessa skogar att avverkas. 

Oroväckande svar från riksdagens partier

Inför valet frågade Naturskyddsföreningen därför samtliga riksdagspartier om de ställer sig bakom förslaget att kartlägga alla ur- och naturskogar och säkerställa ett strikt skydd senast 2030. Resultatet är oroande. Endast tre av riksdagens åtta partier ställer sig bakom förslaget, och ingen av de stora partierna säger ja. Detta innebär att det ännu är långt till riksdagsmajoritet för förslaget. 

Ur-och naturskogar är några av de mest värdefulla ekosystemen för biologisk mångfald i Sverige och Europa. Eftersom lagen inte stoppar avverkning av ur- och naturskogar är risken stor att dessa ovärderliga skogar fortsätter att gå förlorade. Och avverkningstakten bara ökar. De senaste fyra åren har avverkningar i skogar med höga naturvärden ökat med hela 400 procent, enligt den ansvariga myndigheten Skogsstyrelsen. Samtidigt har riksdagen nyligen beslutat om regellättnader för skogsbruket, vilket riskerar att förvärra situationen ytterligare.

Det krävs omedelbara insatser för att kartlägga och skydda de kvarvarande ur- och naturskogarna. Det är både obegripligt och mycket oroande att majoriteten av partierna inte vill detta. Nu är det upp till politiken att ta ansvar. 

Beatrice Rindevall, ordförande Naturskyddsföreningen

Publicerad
2 weeks sedan
Kusra på norra Västbanken ligger mellan bosättningen Migdalim och den olagliga utposten Esh Kodesh. Det är en av de palestinska byar som har störst problem med bosättarvåld. Palestinierna kan inte göra mycket för att försvara sig mot bosättarna. Mannen på bilden hoppas att ett staket åtminstone ska fördröja dem. Foto: Yvonne Åsell / TT. Montage: Arbetaren

Veckovers: Huset

Det var en gång ett hus.
Det stod i östra Jerusalem.
I huset fanns ett särskilt ljus,
som det alltid gör i nåns hem.

Så länge hade huset tillhört släkten
att många små i det lärt sig gå,
blivit stora, flyttat ut och sen
kommit dit med sina egna små.

Nu bilar en pappa bort betongen,
ett golv han gjöt när dottern var fem
för att slippa betala rivningen
som staten beordrat av hans hem.

Förra veckan tog han ner taket.
Väggarna slog han ut igår.
Det sades att huset saknade ett
bygglov hans folk aldrig får.

Varför det blev som det blev
är en grym historia, och en lång,
och sagan om huset som orättvisan rev
blev därför att det var en gång.

Publicerad Uppdaterad
2 weeks sedan
Arbetsplatsolycka utanför Jönköping
Mannen fördes akut till sjukhus med svåra skador. Foto: Johan Nilsson/TT

Man svårt skadad efter olycka på industriområde i Jönköping


En person har förts till sjukhus med svåra skador efter en allvarlig arbetsplatsolycka i ett industriområde strax utanför Jönköping under måndagseftermiddagen.

Det var strax innan 13 på tisdagen som larmet kom till räddningstjänsten. En man hade då fått tunga föremål över sig vid ett företag i Torsvik söder om Jönköping. Både polis och räddningstjänst kallades till platsen och mannen fördes akut till sjukhus med allvarliga skador. 

Olycksplatsen inne på industriområdet har nu spärrats av och en utredning om arbetsplatsolycka har upprättats av polisen.

Publicerad Uppdaterad
2 weeks sedan
EU-migranter nekas svensk sjukvård
Organisationen Läkare i Världen har träffat flertalet av de 129 personerna som nekats svensk sjukvård. Foto: Emil Langvad/TT och Johan Nilsson/TT

Hård kritik mot Sverige: EU-migranter nekas vård


EU-migranter i Sverige har vid upprepade tillfällen nekats nödvändig vård. Det här slår Europeiska kommittén för sociala rättigheter nu fast efter en anmälan från organisationerna Läkare i Världen och Amnesty.

– Att svenska staten kränker en av de mest grundläggande mänskliga rättigheterna är fullständigt oacceptabelt, säger Anna Johansson, generalsekreterare på Amnesty Sverige i ett uttalande till Svt.

Det rör sig om allt från unga kvinnor som nekats abort till personer som misshandlats men motats bort från vårdkliniker och sjukhus på grund av deras ursprung. Totalt har Amnesty och organisationen Läkare i Världen, som träffat flertalet av personerna bakom de anmälda fallen, anmält den svenska staten för 129 fall där EU-migranter inte fått den vård de har rätt till.

Nu slår Europeiska kommittén för sociala rättigheter fast att Sverige brustit på flera punkter och kritiserar samtidigt staten för diskriminering.

Regeringen tillbakavisar dock anklagelserna men den kristdemokratiska sjukvårdsministern Elisabet Lann skriver i en kommentar till Svt att de nu kommer analysera rapporten och invänta rekommendationer från EU:s ministerråd.

Enligt Amnesty beror problemet med nekad vård på att många redan utsatta EU-migranter saknar det europeiska sjukföräkringskortet som ger rätt till subventionerad vård. Det här på grund av diskriminering i hemländerna.

– Det egna landet har självklart ett ansvar att lösa den här situationen. Men nu handlar det om vad Sverige har för ansvar för att säkerställa att människor får rätt till vård som inte kan vänta, säger Anna Johansson till Svt.

Publicerad Uppdaterad
3 weeks sedan

Sommarhälsning – ta hand om er i värmen!

Hallå!

Här kommer en hälsning från mig (Alexandra) i Stockholm. Greta befinner sig i Köpenhamn där hon står inför rätta tillsammans med flera andra studenter efter en fredlig protestaktion på universitetet för två år sedan (!), där de krävde att universitetet skulle avbryta sina samarbeten med israeliska universitet.

– Vi står inför rätta medan de verkliga brottslingarna – de som skapar död och förstörelse – och företag och institutioner som hjälper dem, går fria, sa hon på den första rättegångsdagen.

Det är mycket farligt i stora delar av Europa nu, som många av er säkert har läst. Som Aftonbladet skriver upplevde minst 101 miljoner européer temperaturer på över 35 grader under torsdagen. Över 200 värmerelaterade dödsfall har konstaterats i Spanien och hundratals har drunknat i Frankrike. Även Italien rapporterar döda i anslutning till hettan. 

Som jag skrev i en krönika häromdagen hade en 33-årig mamma just kommit hem efter att ha varit och handlat i Carpentras i sydöstra Frankrike i måndags, när hennes två pojkar – en tvååring och en fyraåring – sprang iväg och busade. De gick in i familjens bil och stängde om sig. Dörrarna gick i baklås och eftersom temperaturerna i landet just nu är rekordhöga räckte det med en kort stund, enligt mamman tio minuter eller en kvart, sedan var det för sent. Obduktionen visade att pojkarna dog av ”långvarig exponering för extrem värme”.

Igår hände samma sak i en förort till Paris. En treårig pojke dog.

Det skrämmer mig enormt att det verkar som att inte ens den här typen av fruktansvärda händelser leder till de samtal vi skulle behöva ha – varken i politiken eller i våra personliga liv. Ett och annat inlägg dyker upp som handlar om hur dåligt förberedda vi tycks vara, att klimatanpassningen behöver förbättras. Men det är som att vi helt bortser från det centrala: att utsläppen ökar i en situation när det som krävs är akuta, dramatiska minskningar.

Det är som ett badkar. Vårt badkar är redan fyllt upp till kanten. Eftersom utsläppen stannar i atmosfären i hundratals eller tusentals år så räcker det inte att minska utsläppen – kranen behöver skruvas åt helt. Istället vrider vi alltså upp den och den står nu under högre tryck än någonsin. Givetvis behövs stora anpassningsåtgärder och i det akuta läget behöver fokus ligga på att rädda de människor som hotas av värmen. Men den viktigaste anpassningen är att fokusera på det som FN:s klimatpanel redan 2018 sa krävdes:

Snabba, genomgripande och aldrig tidigare skådade förändringar i varje del av våra samhällen.

Nu tar bloggen en liten paus (om inget oförutsett händer) och är tillbaka i när valrörelsen drar igång igen i augusti. För den som har missat kan jag tipsa om att sommarläsa vad 83-åriga Kader hade att säga i sin väljarintervju. Ett kort utdrag här:

– Det finns fina människor i Sverige som tänker och bryr sig om vad som händer i Palestina och andra länder. Men det politiska klimatet är inte som förr, inte som när jag kom till Sverige. Sverige var det bästa landet i hela Europa. Med ekonomi, med jobb. Folk var vänliga. Men inte nu längre. Jag vet inte varför men Sverige har förändrats mycket. Det var bättre förr.

Ta hand om er under sommarveckorna – svalka er ordentligt! Och hoppas ni får ha viktiga, riktiga samtal med varandra! 

Publicerad Uppdaterad