Hjälpmedelskonsulenten Isabella Rosberg håller upp en ny sittdyna.

– Jag kan testa den, säger Jörgen Abrahamsen.

Den personliga assistenten har  stått tyst bakom Jörgen Abrahamsens permobil. Utan att han behöver be henne om hjälp tar hon nu fram en lyftsele och placerar den under honom. Hon fäster selen i takliften så att han kan lyftas upp och dynan kan läggas på sitsen.
Jag halkade in på jobbet på ett bananskal. Egentligen skulle jag bli reseledare.
Theres Törnqvist, personlig assistent
Jörgen Abrahamsen är på Hjälpmedel och habilitering i Ystad för att pröva en ny permobil. Med sig har han sin personliga assistent Theres Törnqvist. Hon har arbetat åtta år i yrket.

– Jag halkade in på jobbet på ett bananskal. Egentligen skulle jag bli reseledare, säger hon.

Theres Törnqvist har jobbat som assistent för kommuner och privata bolag och arbetar nu för ett brukarkooperativ.

Hon har varit Jörgen Abrahamsens personliga assistent sedan januari 2011.

– Jag trivs bra. Jörgen har mycket humor. Vi har en öppen kommunikation och pratar mycket med varandra.

Jörgen Abrahamsen tittar på henne och ler.

– Therese är enkel att jobba med och självgående. Jag slipper förklara saker för henne hela tiden. Vi har det högt i tak.

Theres Törnqvist skrattar.

– Och jag vet var gränserna går.

Jörgen Abrahamsen råkade ut för en skada på femte nackkotan när han skulle dyka i en flod i USA. Året var 1987 och han var 22 år.

– Jag förstod direkt att något var fel. När ambulanspersonalen kom var de åtta man. De lyfte över mig till en bår och flög mig till sjukhuset med helikopter.

Jörgen Abrahamsen minns att ambulanspersonalen frågade honom om han var försäkrad.

– Det var jag, men ibland funderar jag på vad som hade hänt om jag inte varit det. Därför tycker jag att skatt är bra. Jag betalar den gärna, säger han och ler.

Nu är han totalförlamad och har bara böjfunktionen kvar i armarna. Därför har han assistans 425 timmar i månaden. Han behöver främst hjälp på morgnar och kvällar, vid morgonrutiner och när han ska lägga sig.
Det är viktigt att visa respekt. Jag jobbar i någons bostad så jag går inte runt och öppnar byrålådor för att titta vad som ligger i dem.
Theres Törnqvist
Eftersom Jörgen Abrahamsen får sin assistans genom ett brukarkooperativ är han även Theres Törnqvists arbetsköpare. Hon arbetar mest i hans hem i Skurup där han bor med sin fru.

– Det är viktigt att visa respekt. Jag jobbar i någons bostad så jag går inte runt och öppnar byrålådor för att titta vad som ligger i dem. Det är privat. Man måste respektera familjens rutiner, säger Theres Törnqvist.

– Det kan vara svårt för assistenter att lära känna brukaren och vad han eller hon behöver, men relationen till familjen är ofta svårast, säger Jörgen Abrahamnsen.

Enligt honom finns det inte ett assistansjobb som är det andra likt.

– Jag pratar och har inga problem att förklara vad jag behöver. Någon som inte kan tala är väldigt beroende av sina assistenter. Yrket är ju utformat efter brukarens behov.

Åsa Pettersson sitter på ett café vid Möllevångstorget i Malmö och rör om i sin tekopp. Hon är 20 år gammal och har jobbat som personlig assistent i två år.

– Jobbet kan vara psykiskt tungt. Man agerar ofta psykolog åt sin brukare när de vill tala ut och berätta jobbiga saker.
Man är timanställd och många chefer förväntar sig att man ska vänta vid telefonen bara för att de ska ringa.
Åsa Pettersson, personlig assistent
Åsa Pettersson började arbeta som personlig assistent vintern 2010 på ett brukarkooperativ i Lund. Samtidigt jobbade hon som servitris i Malmö.

– Det är en otrygg bransch. Man är timanställd och många chefer förväntar sig att man ska vänta vid telefonen bara för att de ska ringa. De vill att man alltid är tillgänglig.

Hon säger att man inte kan känna sig säker i branschen, inte ens med en tillsvidareanställning.

– Vi kan få kicken när som helst från de privata bolagen. Jobbar man kommunalt har man bättre trygghet.

Åsa Pettersson arbetar i dag för ett privat assistansbolag i Malmö. Hon har två olika brukare och två olika avtal.

– Det är ett ensamt arbete och en otrygg position. Ibland kan det vara otäckt eftersom man jobbar själv. Jag jobbade med en brukare som kunde vara närgången. Det var inte jättebekvämt.

Den 1 januari 1994 infördes lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade, LSS, och lagen om assistansersättning, LASS. Bakgrunden till att riksdagen instiftade lagarna var en utbredd kritik mot de traditionella omsorgsformerna, till exempel de gamla institutionerna för människor med funk­tionsnedsättningar.

Lagarna ska främja ett aktivt deltagande i samhällslivet för dessa människor och stödet ska sätta brukarnas behov i centrum.

Marie Boström är ombudsman på fackförbundet Kommunal och hon säger att LSS-lagen ofta krockar med rådande arbetsmiljölagstiftning.

– Vi kommer inte in på arbetsplatserna eftersom de finns i enskilda hem. Skyddsombuden får inte komma dit om brukaren inte vill, säger hon.

Enligt en utredning som Socialstyrelsen gjorde 2007 anser många personliga assistenter att de befinner sig i en utsatt position på jobbet och att de har en dålig arbetsmiljö.

”Ensamarbetet är en av de mest förekommande identifierade nackdelarna som framträder i de empiriska kartläggningarna av arbetet som personlig assistent”, skriver Socialstyrelsen i utredningen.

Marie Boström möter ofta medlemmar i Kommunal som känner igen sig i otryggheten. Hon är kritisk till hur LSS-lagen är utformad.

– I dag väger LSS-lagen och den personliga integriteten tyngre än arbetsmiljölagen. Vi vill ändra detta. Alla är medvetna om att det finns problem, men det råder ett undantagstillstånd runt frågan.

Theres Törnqvist arbetar inte heltid hos Jörgen Abrahamsen. Hennes anställning på brukarkooperativet är deltid på runt 40 procent. Därför måste hon även arbeta som timanställd i hemtjänsten i Skurup.

Theres Törnqvist säger att hon inte brukar känna sig utsatt på jobbet.

– Jag har aldrig känt mig hotad, men på ett ställe fick jag inte särskilt mycket bredvidgång. Det kändes inte tryggt. Jag tog upp det med cheferna, men det hände inte något så jag sade upp mig. Vissa vågar nog inte säga ifrån.

Hon säger att man kan be brukaren prata med cheferna om man inte själv vågar.

– När assistenten inte får tillräckligt med bredvidgång är det heller inte okej för brukaren.

– Det kan förekomma hot och våld inom yrket. Det är viktigt att assistenterna får rätt utbildning och inte bara blir ditskickade, tillägger Jörgen Abrahamsen.

När han anställer nya assistenter får de gå bredvid tills de känner att de kan rutinerna.

– Det är ett ganska speciellt arbete och alla passar inte för det. När de går bredvid får de också en möjlighet att tacka nej om de anser att jobbet inte är något för dem.

Åsa Pettersson smuttar på sitt te. Enligt henne har ensamarbetet även andra nackdelar bortsett från riskerna med hot och våld.

– På ett boende är personalen alltid två när de lyfter brukaren med en lift, medan vi gör det själva. En av mina brukare har epilepsi. Vad ska jag göra om brukaren får ett anfall i luften?

Hon säger att hon inte fått någon utbildning i ergonomi av assistansbolaget trots att hon tagit upp frågan flera gånger med dem.

– Arbetet kan vara fysiskt tungt. Vi ska ju uppmuntra brukaren att göra så mycket som möjligt själva. Ofta blir det på assistentens bekostnad eftersom vi måste vara där och stötta upp dem.
Om en manlig assistent torkar en rumpa så säger alla: ”vad duktig han är”. Men ingen säger så till mig.
Åsa Pettersson
Enligt Åsa Pettersson lägger assistansbolagen inte mycket fokus på utbildning och hon tror att detta beror på att branschen är kvinnodominerad.

– Om en manlig assistent torkar en rumpa så säger alla: ”vad duktig han är”. Men ingen säger så till mig. Det är konstigt. Om en kvinna till exempel jobbar som snickare är det väl ingen som går runt hela tiden och säger att hon är duktig bara för att hon gör sitt jobb. Som kvinna förväntas man kunna omvårdnad och det är inget man behöver utbildning i.

Marie Boström säger att det arbetar fler män som personliga assistenter jämfört med andra delar av omsorgssektorn.

– Män jobbar inom yrket ett tag, till exempel för att få extra pengar under sina studier. Men många stannar inte kvar. Det beror nog på lönen och arbetsförhållandena.

Lönen för personliga assistenter bestäms av storleken på assistansersättningen som regleras genom LASS. I dagsläget är ersättningen 275 kronor per timme.

– Av det beloppet ska 85 procent gå till löner och andra personalomkostnader, som pensioner. Men det finns stora variationer inom branschen särskilt bland de privata aktörerna. Mycket beror på om företagen har kollektivavtal eller inte, säger Marie Boström.

Anställningarna är sällan tillsvidare eller heltid och varar så länge uppdraget gäller.

Detta innebär att assistenten får sparken om brukaren avlider.

– Det är ett problem. Anställningsformerna förstärker utsattheten. Här är det viktigt att få till en förändring i kollektivavtalen.

Enligt Marie Boström hamnar många assistenter i en besvärlig lojalitetssituation gentemot brukaren.

– De känner att det är svårt att ha en professionell relation när man arbetar ensam så nära någon. Många av brukarna är även assistenternas arbetsgivare.

Åsa Pettersson berättar att hennes chefer ofta ringer till brukarna och stämmer av hur assistenten sköter sig.

– Brukaren och cheferna har ofta en nära relation. Detta påverkar assistenterna och deras inställning.

Hon är medlem i facket och säger att det är svårt att kämpa fackligt inom branschen.

– Det är jättesvårt att driva igenom krav själv. Sammanhållningen inom personalgruppen blir svag eftersom man sällan kan prata med de andra assistenterna. Jag har även stött på brukare som inte vill att assistenterna pratar, om vi vid något tillfälle arbetar två stycken.
Inom den privata assistansen finns det brister överallt. Man blandar in vinst i personers hälsa och liv och det sätter spår på verksamheten.
Åsa Pettersson
Åsa Pettersson säger att de svaga personalgrupperna i branschen medför att assistenterna lätt kan köras över av chefer. Men hon minns även ett tillfälle när kollegorna stod upp för henne.

– Jag skulle jobba över jul. En och en halv vecka innan arbetspasset ringer chefen och säger att jag inte behöver komma. En anhörig skulle arbeta i stället. Det innebar att jag skulle förlora mycket ersättning för obekväm arbetstid och jag tyckte inte det var okej. När jag tog upp det på ett möte stod kollegorna upp för mig och det löste sig.

Hon tar den sista klunken te.

– Inom den privata assistansen finns det brister överallt. Man blandar in vinst i personers hälsa och liv och det sätter spår på verksamheten.

Det är jättekul att hjälpa någon få en bra vardag, säger Theres Törnqvist.

Trots tidiga morgnar och sena kvällar säger hon att arbetet fungerar bra ihop med hennes familjeliv.

– Jag har man och två barn. I det här jobbet kan man ganska lätt byta arbetspass om man behöver det.

Enligt Theres Törnqvist svarar många i branschen att de ”bara är assistenter” när de får frågan vad de jobbar med. Theres Törnqvist kan irritera sig på det.

– Jag tycker faktiskt man kan vara stolt för att man har det här jobbet.

Jörgen Abrahamsen tittar på henne.

– Det är viktigt att man tycker om människor om man ska arbeta som personlig assistent. Det är assistenten som har ansvaret att brukaren är aktiv, säger han.

Hjälpmedelskonsulenten kommer tillbaka. Hon har sågat upp den nya dynan så att en tryckavlastande kudde kan få plats i den. Hon lägger dynan i den nya permobilen.

Theres Törnqvist hissar ned Jörgen Abrahamsen i sitsen.

– Jag har ingen känsel, men märker genom kallsvettningar om jag sitter konstigt, säger han.

Hjälpmedelskonsultenten ställer in ryggstödet och armstöden.

– Du får lära dig att skruva på den nya permobilen, Theres, säger Jörgen Abrahamsen.

Medan Theres Törnqvist försöker lära sig inställningarna pratar Jörgen Abrahamsen med hjälpmedelskonsulenten och de andra i rummet.

– Jag är en av dem som kört mest rullstol i hela Skåne. Har ni hört det? säger Jörgen Abrahamsen med ett skratt.

En man från ett hjälpmedelsföretag frågar om han brukar ha problem med trycksår.

– Nej, men jag har lite problem med skav på hälarna.

Mannen från hjälpmedelsföretaget visar ett par nya hälskydd för honom.

– Theres, lyft upp min fot.

Theres Törnqvist lyfter upp hans ben och drar upp byxbenet så mannen kan se hälskydden Jörgen Abrahamsen har på sig. Hon fortsätter hålla upp benet medan Jörgen Abrahamsen pratar med mannen.

Not: Åsa Pettersson heter egentligen något annat.