Sommarföljetongen: Gudarna – del 15

DET FEMTONDE KAPITLET I VÄRLDSHISTORIEN

Det var another sketen måndag. En sådan då vi har idrott till halv fem. Det var skymning ute. Klassen satt hopmasad på tjockmattan på golvet, den som har en blå sida, och en röd.

”Kan vi inte bara vända sida, då.”

Mona stod vid kortsidan, redo att börja operera. Men tjockmattan var fullt belägrad av tjugofem skälvande rumpor i löpartights, vanliga kläder och allmänna adidas-shorts med ränder.

”Lyft då, Mona. Lyft!” skränade Calle.

”Det är för tungt.”

Mona stod med benen särade i en gymnastisk position. Som om sex inte var uppfunnet för henne än, hela kroppen fredad.

”Varför måste vi vända på den?” frågade Tove.

Vår gympalärare Ludvig hade ännu inte kommit.

”För att nån har målat en stor fet …”

Det skapades en tyst förväntan på fortsättningen.

”Vadå?” sa jag.

”Säg det, Mona”, sa Kevin. ”Säg det!”

Jag visste redan vad det var. En stor, fet kuk målad med permanent graffitipenna på tjockmattan. Omöjlig att sudda bort. Plus orden ”kukparty” och ”kuk”. Ändå ville jag plåga Mona.

Hon hade fått små rosor under ögonen. Jag kunde inte låta bli att tycka att hennes mildhet var så fin. Mona bor på Bävervägen som Amor, och hennes familj är ett under av normal perfektion. En bil som alltid glänser. Kellogg’s Frosties till frukost utan minsta övervikt hos de inblandade. En storasyster och en lillebror. Streetdance och innebandy. Mamman ögonsjuksköterska och pappan på kontor.

Mona åmade sig i sin rosa dräkt från Puma. Hon hade fått hjälp av Embla, de skulle försöka lyfta mattan ihop.

”Ett, två, tre!”

Kevin och Calle låtsades ramla av och hamnade på golvet, imiterade högljudd smärta i kuken, deras heliga överkänsliga organ, de sprattlade med de håriga benen. ”Aj, faaan …”

”Men sluta då”, Mona tog i från djupet av sin normala perfektion. Rösten svajade. ”Ni sitter på en snopp!”

Då rusade Lilly in i gympasalens svett- och skelett­luktande os av tonårskroppar. Om du någonsin har sett en människa springa i slow motion i en dålig b-film från åttiotalet, så vet du precis hur Lilly kom. Hon svävade över gympasalsgolvet, vackrare än någonsin, håret guppade.

Jag var så stolt över att hon skulle till mig.

Det luktade parfym när vi kramade varandra.

”Hej darling”, sa hon i mitt öra. ”Hundbladet har kommit nu.”

Jag visste att klassen satt på mattan och var vår publik. De såg min rumpa. Jag putade med den. Lilly drog ut bomber­jackan och visade fodret, som en kriminell när hen visar vad hen gömmer där. I fickan.

En tidning. En spritt språngande jävla monster­fucking-tidning. Vår tidning om sanningen. Vår version av Daniel Abdollah.

Jag ville gråta åt att Lilly hade kommit så långt i sin bearbetning, att hon stod här med resultatet av vår aktivism i handen, i full färd med att nå ut, som en riktig fullblodsfeminist.

Vi två, gudar. Och sexton år.

Hon log så jävla stort. ”Om du vill får du komma hem till mig. Du kan skippa gympan.” Lilly blickade ut mot folkhavet på mattan som satt på en snopp och åskådade världshistorien när den vänder blad.

”Du behöver inte lyfta ett jävla finger ikväll.”

Vi gick armkrok genom gympasalen. Trots Lillys skönhet och min rumpa var det ingen som skrek någonting. Mona och Embla fick vända mattan, dunsen for genom hallen och fick igång det vanliga sorlet igen.

I trapporna mötte vi Ludvig, med andan i halsen och vissel­pipan mellan läpparna. Han spottade ut den när vi kom.

”Tjena Ludde”, sa Lilly helt frigjord.

”Janne? Ska du inte vara med på gympan?”

”Jag har mens, som alltid. Blödningsrubbningar.”

Det gäller att aktivera offerrollen i rätt minut.
”Vi är gudar. De är hundar. Enkel matematik. Och hundar måste tämjas, tydligen. De kan inte hålla på som dom gör. Ändå försöker hela världen täcka upp för dom. Hela systemet är uppbyggt för att män ska FÅ våldta, slå, porra, ljuga och manipulera. Alla kommer undan för lätt!”
Bita väntade på basketplanen, gick av och an med händerna djupt i jackfickorna och leggings som blottade att hon var utan strumpor. Emellanåt sparkade hon i lite snö.

”GUDEN!” skrek jag skrattande. Hon vände sig om och log. Gruppkram.

”Har ni ett TJEJBAND eller?” ropade Melvin i Amors klass och släntrade över skolgården med hoprullade böcker i båda händerna.

”Har du ett anushål, eller?” skrek Bita så störigt att Melvin flippade och kastade böckerna i snön. ”Kan du visa oss var det sitter?”

Han rafsade upp böckerna och gick.

Det kändes lite högtidligt att vi vunnit.

Lillys mamma jobbade kväll och det var Lillys ansvar att vara barnflicka. Hennes säriga småsyskon for runt som mänskliga missiler runt våra fötter.

”Låt bli, låt bli”, sa Lilly och försökte sparka av sig Saga som krokats fast runt hennes ben. Till slut for hon över golvet.

”Sätt dig och kolla på teve.”

En slocknad blick. Det gjorde ont i mig. Det här var beviset på att vi alla hade blivit behandlade så där som barn. Begravda trauman av en mordisk vuxenvärld. Det skulle egentligen gå att göra vad som helst. Jag försökte le åt Saga innan dörren till Lillys rum slogs igen.

Lilly tände vattenpipan.

”Jag har haft sån jävla ångest idag”, sa hon och bubblade upp första blosset.

”Vi har inte direkt sett dig på lektionerna i skolan”, sa Bita.

”Vad gör man?” Lilly slog ut med håret. ”De här mongo­ungarna. Jag orkade inte ta dom till dagis. Mamma jobbade egentligen dag, men fick ta kvällen också.”

Hon blåste ut den söta röken.

”Det enda jag pallade var att ta ett bad. Du vet, direkt när jag kom upp ur badet ville jag börja bada igen.”

Bita nickade igenkännande.

”Ångesten älskar när man ligger kvar i badet”, sa jag dystopiskt, lite ruckad ur banan av mitt bloss.

”Du sa vad?” sa Lilly.

”Glöm det. Nåt Ingmar Bergman har sagt. Ångesten älskar när man ligger kvar i sängen, typ.”

De stirrade på mig som om jag var en idiot.

”Janne, citera inte män”, sa Bita. ”Vad brukar ni förresten göra när ni råkar hamna efter en man på gatan?”

Jag skämdes lite över det med Ingmar Bergman. Ibland skulle jag vilja våga vara stolt över saker jag kunde, men inte här. Inte på det här sättet. Inte med gudarna. Men med vem? Inte med Amor längre.

Bita sträckte upp benen mot taket i en yogaövning.

”För idag kom jag på det. Om det ser ut att vara en helt decent snubbe”, hon lät förvrängd i rösten för att hakan pressades in i halsen, ”en med typ portfölj eller enhjuling …”

Jag skämdes igen.

”Då ska jag hinna upp honom bakifrån och FLÅSA honom i stegen.”

Bita landade platt på madrassen och andades ut. Hon kollade på mig.

”Så att han känner sig helt förföljd.”

”Vad ska det vara bra för?” sa jag trotsigt.

Bita fäste ögonen i hela mitt väsen.

”Applicerad feminism. Omvänd …” Hon letade efter en term. ”Omvänd sexism.” Det gick inte ihop. ”Strategier för att visa hur förtrycket verkar.”

”Tror du nån kommer fatta grejen?”

”Ja.”

”Men tänk om han ser dig som ett perfekt byte och våldtar dig.”

Bita for upp i yogapositionen igen.

”Kommer inte hända. Män har aldrig hamnat i en förföljd position på stan. Det ingår inte i deras kroppskänsla. Det kunde vara nyttigt för dom.”

”Jag ska skaffa hund”, sa jag.

”Du har redan en hund”, sa Lilly och rökte igen. ”Amor.”

Bita skrattade.

”Amor är inte min hund!” nobbade jag. ”Jag är hans hund. Han har lurat med min pappa på hajk.”

”Och?”

”Det kommer få jobbiga konsekvenser.”

Jag försökte bedöva oron med röken.

”Vilket påminner mig”, sa Bita. ”Hundbladet måste ha med Amor. Vi måste fixa ett nytt Hundblad där Amor figurerar.”

”Vi hinner inte. Jag vill göra det här på Operation Dagsverke-dagen.” Lilly sjönk ihop på golvet, där ett vitt, luddigt fårskinn låg. ”Och aldrig jag styr upp något på pappas kontor igen. Jag har liksom släpat Hundblad i ett dygn.”

Lilly gjorde en illustration av sitt kommande utmattnings­syndrom på golvet. Whatever, tänkte jag. Du vet den där känslan av skiter-i, att inget egentligen spelar någon roll, att Lillys fårskinn snart skulle ställa sig upp och bräka som ett riktigt djur? Och plötsligt har vi pumps på fötterna? Som i en fucking musikvideo med Taylor Swift.

”Vi hänger ut Amor på något annat sätt. Hundbladet är bara ett steg på vägen till frihet”, försökte jag.

En unge vällde in genom dörren.

”Stick eller jag stryper dig”, schasade Lilly. Ungen höll något i handen. ”Får jag äta den här?” Lilly tog emot det silvriga och vecklade ut pappret.

”Det där är en BULJONGTÄRNING, Einar. Snälla. Släng.”

Einar lommade bort.

”Hur fan pallar din morsa?” sa jag.

”Hon pallar inte. Du får inte ens se hur sliten hon är. Då ska du vara lååångt härifrån”, log Lilly.

Bita rafsade fram tidningen, som låg i drivor under sängen.

”Okej, gudar. Nu smäller det.” Hon sänkte rösten.

Jag tänkte: nu är jag med om det. Nu är jag med om det stora. Ändå kändes det inte fullt så speciellt. Lilly tog fram flaskan med bubbel.

”Sprattelvatten från farsans vinförråd”, sa hon glittrande. ”Nu firar vi, gudar, säg jag svär!”

HUNDBLADET, stod det i stor svart stil på omslaget. Lilly satte på sig glasögonen, vilket fick henne att likna en vuxen.

”Varför tog vi Hundbladet?” sa jag.

”För att de är hundar”, väste Bita. ”Vi är gudar. De är hundar. Enkel matematik. Och hundar måste tämjas, tydligen. De kan inte hålla på som dom gör. Ändå försöker hela världen täcka upp för dom. Hela systemet är uppbyggt för att män ska FÅ våldta, slå, porra, ljuga och manipulera. Alla kommer undan för lätt!”

Lilly svalde hårt.

”Vi sätter stopp för det genom att trycka upp det i deras ansikten.” Bita fläkte upp hela mittuppslaget över min näsa. Det luktade fränt av nyskördat papperstryck. ”Ba, SE HÄR!!!!! FATTA!!!!! Det går ju tusen hashtagskampanjer på NOLL insikt hos män. Men om de på något sätt kan få sina egna handlingar uppkastade i ansiktet.”

Bita lugnade ner sig. Jag fick flaskan av Lilly, drack en klunk. Den var svår att manövrera. Bubblet spred sig, en tryckande värme i bröstet.

”Hänger vi inte ut Daniel?” sa jag.

”Vi borde verkligen ha fått med Amor”, sa Lilly. ”Annars är det fett orättvist. Det jävla äcklet.”

Bita gillade inte att vi motarbetade hennes kampanjer med petitesser.

”Okej, era ordentliga smygkristna suedis deluxe.”

Hon rullade ihop tidningen och satte den mot sitt hjärta.

”Heder och samvete och bla bla bla”, sa hon. ”Vet ni vad?” Bita ryckte åt sig flaskan med bubbel ur min hand. ”Ni kan inte ens fira något utan att det ska vara massa jävla käbbel och reservationer. Njut för fan! Våga satsa på lite njut! Nu har vi tidningen, vi har skrivit värsta tunga brandtalet om feminism, vi har fixat med tryckeriet, haft värsta feta kvällen i Stockholm, sen fixar vi pappers­muggar på lanseringen och drar in tjockt med stålar till Tierps kvinnojour.”

Något växte i mitt bröst. Att Bita alltid skulle vara tvungen att pumpa in den. Självkänslan.

”Eller till oss”, försökte jag.

Men ingen hörde.

”Vi ska göra en separat sak med Amor”, planerade Bita högt. ”Amor Lindgren ska vi göra en helt egen grej med.”

Det lyste i hennes ögon, ett gudomligt, övertygande sken. Lilly gick upp för att gosa med Bitas lår på sängen, borrade in hela huvudet nära fittan där det är så varmt. Bita drack flera klunkar på rad. Det kändes konstigt inuti mig, som om vi var klara fast allting fortfarande stod på spel. Det smakade alkohol i min hals. Jag lovade mig själv att aldrig berätta för Lilly att min pappa var en kvinnomisshandlare.
I vissa faser i livet ska det kännas som om allt du gör är att angöra toaletter. Nu: Ha ångest på toaletter, gråta, offra din frihet på toaletter. Raka benen, klistra kosmetika, hångla med snubbar på toaletter. Sedan: Städa toaletter. Byta blöjor på toaletter.
Linn Hoffman satt på pizzerian med en vän vi aldrig sett förut. Hon drack upp sin coke.

”Vad är det nu ni vill”, brölade hon.

”Bara ha med dig på en viktig grej.”

”Det här är Stina, förresten.”

Jag fick en liten, överviktig hand i min. Hon såg ut att sitta här var och varannan dag.

”Hon går bruksgymnasiet. Gimo.”

”Emellertid”, sa Bita, och fick mig att nästan skratta på mig – var fick hon såna ord ifrån!? – ”så skulle vi behöva prata med dig alone.”

Linn Hoffman kvävde en rap.

”I enrum.”

Eftersom Stina inte verkade vilja fatta vinken så släpade vi med Linn in på pizzerians toalett. Den hade ett lysrör som drogs igång av ett fladder. Det blev en märklig, stjärnklar stämning. Lilly luktade av den där parfymen igen. Jag kände i mina ögon att jag snart var full, att synen vadderades av ett fluff så fort jag tittade.

Linn Hoffman var röd i mungiporna av pizzan. Hon hade stora bröst som tryckte mot dragkedjan på munkjackan. Blont hår, gråmelerade mjukiskläder, hon gläntade på den fylliga överläppen och la in en snus.

”Janne har en sak att berätta.”

Det blev lite konstigt att stå på toan, med tanke på vårtan.

Någon knackade på där utanför. I vissa faser i livet ska det kännas som om allt du gör är att angöra toaletter. Nu: Ha ångest på toaletter, gråta, offra din frihet på toaletter. Raka benen, klistra kosmetika, hångla med snubbar på toaletter. Sedan: Städa toaletter. Byta blöjor på toaletter. Ibland drömmer jag om toaletter. Jag tänkte att en gud borde inramas av ett annat sorts rum än en toalett.

Ändå harklade jag mig och levererade nyheten:

”Amor gav mig kondylom. HPV. Humant papillomvirus.”

Och då gav mig Linn Hoffman den värsta tänkbara tillbaka­informationen, medan glitterpåslaget ökade i hennes ögon:

”Ja, men jag är vaccinerad.”

BOM. Som om hon just berättat vilken äkta gud hon var. Själv tillhörde jag hundsläktet. En utspädd blandras. Norrländskt svårmod blandat med inavlad uppländsk defekt.

Mamma Julia, pappa Lerngren.

Jag.

Ett livsmisstag.

Men jag är Janne, jag är Janne, jag reser mig väl för fan upp och går för det!

Jag föll en centimeter mot Bita, som fångade upp mig. Lillys bomberjacka sjönk in över kinderna också.

”Okej”, sa jag. ”Okej.”

”Men du hjälper väl oss ändå?” sa Bita vädjande.

För Linn Hoffman såg det ut som om det räckte med välbefinnandet hon fick av snusen. Hon var inte direkt i behov av att känna sig som en god person med gloria.

”Hallå, jag behöver gå på toa.”

Det var Stina som kom, med hela sin kropp. Vi tumlade ut därifrån. Stina gick in och satte sig.

Bita sa till Linn att vi behövde henne jävligt mycket, för även om hon inte var smittad så skulle vi nita Amor, tänka ut en hämnd åt Amor, och det här var vår inbjudan för att få henne att vara med.

”Det är ju liksom adekvat att du är med.”

Shit, var får hon de där orden ifrån? Lilly och jag brast i skratt.

”Jag kan vara med, det är helt lugnt.”

Som om vi bara skulle göra vilken vanlig grej som helst. Linn Hoffman hade inte en tanke på att ta adjö av Stina. De hade inte en sådan relation. Det var visst bara att gå.
Linn Hoffman gav mig tändaren. Vi hade hittat en­hjulingen och släpat bort den bakom garaget. Än en gång stod vi i ett minimalt utrymme, kanske gillade vi bara att trängas, kanske handlade det om att våra livs kamp måste föras med sekretess.
”Men Amor är inte hemma”, sa Linn när vi gick i bredd över Rådhusallén.

”Jag vet. Han är på hajk med min pappa.”

”Du skojar”, sa Linn.

”Nä. Det var jag som lurade dit honom. Med Malva och Isabelle.”

”Epic fail”, sa Linn och tände en cigg som blåste ut över hela mig.

”Åh, får jag en?” sa jag. Det kändes som om jag hade fått en ny kompis.

”Bara ta”, sa Linn och gläntade på paketet.

Camel Lights. Det är en vilja att bränna ner de inre organen. Elda upp hela skiten, tills du ligger där och kippar efter andan och dör.

”Mamma jobbar skift på Eckerö Linjen”, sa Linn. Jag mindes att jag hade hört det någon gång. ”Hon köper hem limpor.”

”Vad snällt”, sa jag.

Det lilla knycklande fotografiet av mig själv i mammas ficka.

Ett minne, inget mer. Ett minne av ett irrande bloss.

”Vi kan bränna upp hans enhjuling”, skrattade Lilly längst bortifrån, som om hon hört mina tankar. Hennes ögon spärrades upp till femkronor. Jag och Linn gick in i varandra med rumporna. Vi skrattade till. Att vara bred om höften. Att vara bred om höften och ligga med Amor Lindgren.

”Det är typ världens bästa idé”, sa Bita.

”Vem vill tända på?” frågade Lilly.

”Jag”, sa jag.

Det var släckt på Bävervägen. Cyklarna stod hafsigt ställda under ett tak utmed garaget. Amors familj är inte så prydlig liksom. Inte som Monas. Det är därför han anser sig ha rätten att vara en flummare ibland, stenhård filosof ibland, duktig dansare ibland, cirkusfantast, feminist och snubben hela daaaaan ibland. Två olika sorters high school sweethearts. Ett åt Linn, ett åt mig.

Jag skulle vilja fråga Linn hur han var att ligga med. Men jag skulle inte kunna. Det skulle vara att fråga hur det var att ligga med henne. Jag skulle bara få acceptera att det mesta vet man inte om andras liv. Jag skulle alltid bara veta allt om mitt. Och, om jag blev journalist, om tusen brottsoffers, vinnarskallars och jubilarers liv dessutom. Folk med nyhetsvärde. Highly interesting. Vad skulle jag göra för att feministisera journalistiken, göra den viktig? Jag skulle få konsultera Bita.

Linn Hoffman gav mig tändaren. Vi hade hittat en­hjulingen och släpat bort den bakom garaget. Än en gång stod vi i ett minimalt utrymme, kanske gillade vi bara att trängas, kanske handlade det om att våra livs kamp måste föras med sekretess.

”Men det går ju för fan inte att få eld på en sån här”, sa jag efter att ha försökt bränna upp däcket med tre tändardrag.

”Ge mig den.” Bita försökte. Hon har tålamod. Satt länge och eldade under däcket. Det började lukta äckligt, bränt.

Hans lilla enhjuling. Hans lilla snopp. Hans lilla hemlighet. ”Julien Blanc.” Vilket skämt! Ibland undrar jag om killar fattar vad de gör för skada, när de själva tror att de bara springer runt och leker. Leker krig. Leker sexhärskare. Leker bestämd familjefar som sätter gränser.

Som om ens kropp var en docka av något slag. Som om ens inre inte fanns.

Lilly fiskade upp en fet braständare ur en innerficka. ”Här! Jag har fan Amis braständare!” Hon skrattade ett högt Ami-skratt och synade tingesten som en sällsynt art i gatlyktans sken.

”Ge mig den”, var det min tur att säga.

Asfalten blänkte tom och snöig om vartannat, blött grus låg och drog i långa kakor över alltihop. Allt var svart och vitt, ungdomens bästa och värsta färger.

”Men ska vi dränka den? Det är fett omöjligt att elda en cykel.”

”Janne, slingra dig inte nu.”

Bita höll redan på med något där man måste sträcka på ryggen, hon släpade vedträn från ett utrymme ovanför gara­­get, en hylla fullproppad med bara ved. Det var inte ofta man såg Bita hålla i något organiskt material. ”Aj, fan!” Hon hade fått en sticka. ”Vi ska bränna cykeln på bål.”

Mina ögon tändes inifrån. Linn tog flera stora vedträn i famnen på en gång.

Sedan blev allt eld. Jag kände att sprattelvattnet var på väg bort från mig. Men det ersattes snabbt av en ny glöd: hur våra lågor föll ihop och letade sig upp över enhjulingen som en tunga. Het, slickande tunga som eldade upp Amors ögonsten i ett nafs. Hans rörelsefrihet. En liten eld för allt det som inte kunde tändas. En liten hämnd för all hämnd som inte skulle kunna hända. Det ökade i mig, som en drog som verkar, ett gift som inte vill släppa taget förrän något förändras.

Däcket skrumpnade ihop till en insekt.

”Fan vad coola ni är.”

Hon såg på mig i eldskenet. Min buksyster. Aldrig att jag hade velat göra det här utan Linn Hoffman.

Fortsättning följer…

Publicerad
10 hours sedan
Svt satsning Nick Alinia Vera Oredsson invandrare för svenskar
Nyheter från TJ möter upp Lind Mickegren, exekutiv producent för Sveriges Television, för att prata om public service-företagets nyförvärv. Foto: Jessica Gow/TT, Christine Olsson/TT, Ulf Palm/TT

Vera Oredsson klar för Svt:s nya humor­satsning

Svt fortsätter sitt arbete med djärva nyförvärv. I den nya humorprogramserien Älskade russin, med undertiteln Krutgummor åt svenskarna, gör en pigg pensionär tillika invandrare premiär som tv-ankare: Vera Oredsson, 98 år, veterannazist.

– Jag skulle rensa i rabatten där hemma, det var ett sånt elände. Så frös jag plötsligt till och blev stående där på knä med skoffelhackan och utbrast: ”Men hur gjooooorde han? Ingen kunde rensa upp som doktor Goebbels, han fick hela Berlin rensat på bara ett par dagar, men hur gjorde han egentligen? Nu skulle man ha behövt hans nypor!”

De två panelisterna bredvid Vera Oredsson (oberoende nazist, 98 år) i studion kiknar av skratt och andfådda garv hörs från den castade publiken.

– Jag älskar dig, Vera! Jag älskar när en invandrare törs tänka utanför boxen och vara kritisk även mot icke-svenskar, hörs en av medpanelisterna frusta mellan skrattparoxysmerna.

Svt:s nya oberoende, nazisatsning: ”Nu vänder det”

Med det tar klippet slut. Lind Mickegren, exekutiv producent för Sveriges Televisions, Svt, nya humorprogramserie Älskade russin, med undertiteln Krutgummor åt svenskarna, klickar av mobilen och stoppar den belåtet i byxfickan. TJ och han har stämt träff på parkeringen utanför Svt:s högkvarter på Oxenstiernsgatan 34 i Stockholm.

– Nu vänder det, säger Lind Mickegren, och fortsätter:

– Äntligen har vi hittat nyckeln till hur vi både kan tilltala pensionärerna, vår publikstomme, och nå ut med delbart content som vår nya ungdomsgeneration älskar, samtidigt som vi kan punktera anklagelserna om vänstervridning en gång för alla. Och äntligen en invandrare som kan gå hem i breda lager, låt vara att hon kom hit redan 1945!

Svt har varit under hård press under de senaste åren. Enorma summor måste sparas inom programproduktionen till följd av sviktande kostnadskompensation från Tidöpartierna – massor av tjänster måste bort. Samtidigt fortsätter debattörer som Aron Flams och Jens Gam-Man att elda på de högerradikala kadrerna i kraven att public service helt ska läggas ner. Svt har försökt ta sitt ansvar genom att ta in såväl Flams och Gam-Man som den härligt spjuveraktige högerpopulisten Ching Frack som medverkande i diverse program, men konstigt nog har det inte fungerat – hetsen från höger mot public service-företaget har fortsatt med oförminskad styrka.

Vit makt-hälsningsanhängaren Al Nickinia till Svt

Svt såg sig till slut nödgade att överraska kritikerna med en så kallad brutalblidkning och plocka in vit makt-hälsningsanhängaren Al Nickinia för att skoja och rasa i studion, men då blev det förargligt nog också tjafs.

Nu räknar man med att kritiken ebbat ut, men om det ändå skulle höras skeptiska röster har Lind Mickegren svar på tal:

– Det är en helt rimlig public service-hållning att vilja upprätthålla åsiktsmångfald. Det finns bevisligen invandrare som är nazister, det är Vera själv ett levande bevis på. Ska inte de få representeras? Varför skulle de inte kunna synas i public service? frågar Lind Mickegren retoriskt, med formuleringar som är närmast identiska med svaren till ETC när det stormade runt Al Nickinia som programmedverkande.

– Det finns inget som blir så älskat som när pensionärer kan bjuda på sig själva, säger Lind Mickegren.

Publicerad Uppdaterad
1 day sedan
Joe Hill, Gävle
Så här kan målningen av Gävles största kändis, enligt Svt, komma att se ut. Joe Hill emigrerade till USA i början av 1900-talet och blev där en mycket känd agitator för facket IWW, innan han avrättades. Foto: Skärmdump Svt och Johan Apel Röstlund

Joe Hill hyllas i Gävle med jättelik muralmålning

Joe Hills ikoniska ansikte som gigantisk mualmålning? Det kan snart bli verklighet i hans gamla hemstad Gävle. 

Det är Svt Gävleborg som nu rapporterar att Joe Hill Visitor Center i centrala Gävle kontaktat det kommunala bostadsbolaget Gavlegårdarna som gett sitt godkännande till en jättelik målning på en av sina fasader.

– Han var den första personen som använde musik, och nådde ut brett, för att förbättra samhället till det bättre. Och han fortsätter att inspirera människor än i dag – mer än hundra år senare. Jag tycker det är jäkligt häftigt.

Det säger Lasse Nivér på Joe Hill Visitor Center till Svt.

Drar turister till Gävle

Nu återstår endast att söka bygglov samt finansiering. Förhoppningen är att målningen kommer att uppföras på en av fasaderna intill det hus där Joe Hill, då Joel Hägglund, föddes uppe på Söder i Gävle 1879.

Varje år kommer många utländska turister till Gävle för att besöka Joe Hill-gården, som ägs och drivs av SAC Syndikalisterna och Joe Hill-sällskapet. Dessutom öppnades för bara två år sedan Joe Hill Visitor Center i det gamla fängelsemuseet i Gävle som ett komplement. Staden arrangerar även stadsvandringar i den världskända fackliga aktivistens och protestsångarens fotspår.

Publicerad Uppdaterad
6 days sedan

Protest utanför förvaret: ”Free Bella!”

I april träffade jag (Alexandra) Bella Demhat Aksoy, 35. Vi satt i soffan i lägenheten som hon gömde sig i, livrädd för att skickas till hemlandet Turkiet. Jag såg mig över axeln hela vägen dit och hem, precis som hon berättade att hon gjorde på kvällarna när hon och maken Emil ibland smög sig ut efter mörkrets inbrott för att ta en kort promenad. Få lite luft.

Demonstranter med skyltar samlades utanför Migrationsverkets förvar i Märsta utanför Stockholm.
Skyltarna sprayas på plats. Foto: Alexandra Urisman Otto.

Bella kom till Sverige för nio år sedan, efter att ha flytt från den egna familjens dödshot och de stora riskerna med att leva som transkvinna och aktivist för kurdiska rättigheter och hbtqi-rättigheter i Turkiet.

– Jag började med aktivism för min könsidentitet och jobbade för en stor organisation för transrättigheter i Turkiet som heter Pink life, berättade hon i Arbetarens väljarintervju.

– Vi genomförde demonstrationer, var i parlamentet och talade. Jag var med i stora nyhetssändningar, tv-program. Myndigheterna kan väldigt lätt hitta allt det här om jag skulle komma tillbaka. Jag kommer att sättas i fängelse av regeringen. Eller så kommer jag att bli dödad av min familj.

I torsdags gick Emil och Bella ut igen, en kort stund bara. När de var på väg in genom porten knackade en polis på Bellas axel. Nu sitter hon i Migrationsverkets förvar och ska utvisas. Hennes advokater kommer att lämna in en ansökan om verkställighetshinder men det behövs också människor som kräver att hon ska få stanna, säger Bellas man Emil Jämsén.

– Jag ber alla som kan att engagera sig för att rädda Bella, sa han till mig på telefon igår.

Och idag arrangerades den första demonstrationen till stöd för Bella. Flera andra, i olika städer, är under planering.

Bella Aksoys man Emil Jämsén och hans mamma tittar mot fönstret där Bella står. Det går inte att se in, men ut. Foto: Alexandra Urisman Otto.

På sociala medier är det stor uppslutning för att Bella ska få stanna. I skrivande stund har 7188 personer skrivit på ett upprop.

Foto: Alexandra Urisman Otto.
Foto: Alexandra Urisman Otto.
Foto: Alexandra Urisman Otto.

Publicerad Uppdaterad
6 days sedan
Klistermärken från nätverket mot gruvan i Nunasvaara. Klistermärken från nätverket mot gruvan i Nunasvaara.

Greta och Alexandra: I dag skulle man vara i Vittangi!

“Välkommen att delta i en båtfärd längs Torneälven, genom ett ännu levande och orört älvlandskap. Syftet med färden är enkelt men viktigt, att låta våra gäster uppleva älven på plats, känna stillheten, se vattnet, dricka vattnet… Och förstå varför så många människor värnar detta område.”

Idag äger detta fina arrangemang rum just där Greta och jag var tidigare i våras. Livspusslet har satt stopp för ytterligare en resa till Vittangi men jag (Alexandra) tänkte dela med mig av vad vi fick höra när vi var där. Då låg snön fortfarande djup och vi pulsade oss fram mot Ulrik “Ulle” Lidströms hus intill älven.

Vi hade fått skjuts dit från Kiruna där vi hade varit i drygt ett dygn och träffat flera fina och intressanta personer. Det blir mer om det i ett annat inlägg men en sak som ringde i öronen när vi var på väg in genom dörren hemma hos Ulle, det var vad Karin Kvarfordt Niia hade sagt till oss i ett samtal dagen före. Hon sitter i styrelsen i Gabna sameby vars marker sträcker sig över Kiruna och Pajala kommun.

– Det är en ganska sorglig syn som jag, och många samer med mig tror jag, har på på det politiska läget. Det är en tydlig känsla av svek. Ett svek gentemot oss som i generationer har förvaltat och använt och levt på markerna här i norra Sverige. Och faktiskt förvaltar dem på ett sätt så att ekosystemen fortfarande fungerar, sa hon. 

– Och så ser man det politiska systemet och de olika partierna som helt faller för lobbyismen från industrin. När vi möter politiker eller när man hör politiker svara i debatter och i diskussioner. Då är det industrins argument som framförs.

För mig (det är Alexandra som skriver) är det här ett väldigt viktigt perspektiv som ofta hamnar i skymundan. Samiska rättigheter handlar just om det, förstås. Om mänskliga rättigheter för ett urfolk, en minoritetsgrupp. Men det handlar också om att samerna, liksom urfolk över hela världen, hjälper oss alla genom att vårda och skydda vår gemensamma natur i ett läge när den akut behöver allt tänkbart skydd den kan få. 

Hemma hos “Ulle” Lidström hade vi utsikt över Torneälven från köksfönstret. Vi drack kaffe ur termos och Ulle och Hanna Råman, som också bor i byn och engagerar sig i gruvmotståndet, fick berätta. 

– Skadorna blir oåterkalleliga, sa Hanna.

Det handlar om det planerade gruvprojektet där det australiensiska bolaget Talga vill utvinna grafit. Tidigare har huvudfokus varit att få fram råvaror till litiumbatterier för elbilar. Men man ser nu även över möjligheterna att kunna använda grafiten till bland annat “försvarsapplikationer”.

Gruvplanerna hotar livsmiljöer, kultur och framtid, menar motståndsnätverket, som Ulle och Hanna båda är en del av, tillsammans med flera samebyar, organisationer, politiker och privatpersoner.

En gruva i Nunasvaara skulle förstöra renarnas betesmarker, störa flyttvägarna, förorena vattnet, försvåra jakt, fiske och bärplockning, menar nätverket. Och det skulle bryta den unika tystnaden i skogarna med sprängningar och tung trafik. 

Vid bordet tillsammans med Ulle och Hanna satt också Mats Sidmalm, kommunalpolitiker för S i Kiruna kommun – som till hösten har bytt parti och kandiderar för V. Också han är en del av motståndet mot gruvan.

– De talar hela tiden om att det ska bli arbetstillfällen med en ny gruva. Men det är enorm brist på arbetskraft i kommunen. Hotell och caféer… De flyger upp personal från Stockholm, sa han.

– Jag var och besiktigade bilen nyligen. De jobbar 7/7-skift. Jobbar sju dagar och är lediga sju. Det är på väg att bli som att jobba på en oljeplattform att jobba i Kiruna. 

Ja, varför ska man bo i en liten by långt ifrån alla bekvämligheter – om naturen på platsen blir förstörd? Vem ska vilja flytta dit för dessa “arbetstillfällen”, frågade de sig kring Ulles köksbord.

I fallet Nunasvaara är inte ens kommunen – Kiruna kommun – för gruvan. Länge vägrade man att utforma en detaljplan för området, något som behövs för att komma vidare i processen. Då valde regeringen att köra över kommunen, genom att tillämpa en befintlig paragraf i lagen – som aldrig tidigare använts.

– Man betraktar oss som en koloni där man bara hämtar resurser utan att ge någonting tillbaka, sa kommunalrådet till Dagens Nyheter i januari förra året.

Efter ytterligare vändor har en detaljplan nu lagts fram – av länsstyrelsen istället för kommunen. Och planen har godkänts av regeringen. Men ännu är det flera steg kvar i processen och motståndet står starkt. 

För att nå framgång behövs många som engagerar sig, tror Hanna Råman. Människor som lever på andra platser som också hotas av liknande projekt, skulle kunna ansluta sig. Den solidariska organiseringen är viktig.

– Om man ska vinna något sånt här så måste man ha strategier där man får med mycket folk. Vi har i vår grupp tre samebyar, lokala grupper och andra. Men vi måste bli ännu fler. Och det kanske måste vara så att Puoltsa måste vara med, Jukkasjärvi måste vara med. Vi måste bli större och större och större och till slut kanske… Hela Norrbotten!

Greta fyller i:

– Ja, och nationellt. Vi behöver folk från hela landet som säger “Sluta exploatera” och vi behöver öka medvetenheten om vad som faktiskt händer. 

En liten reflektion: Det sägs ofta att det finns målkonflikter mellan att skydda miljö och klimat. Man kan få intrycket av att vi “måste” förstöra naturen för att kunna ställa om till ett “klimatsmart” samhälle. Men det här förutsätter att man accepterar en massa premisser som aldrig ens kommer upp i den politiska debatten. Är det till exempel en naturlag att vår konsumtion måste öka? Är det en naturlag att vi måste öka energiproduktionen, energiförbrukningen, resursuttaget? När FN:s klimatpanel IPCC redan år 2018 sa att det krävs “snabba, långtgående och aldrig tidigare skådade förändringar i varje del av våra samhällen” kanske det också var ett medskick till oss att se på samhällsutmaningarna på ett större och mer radikalt vis.

Med en sådan blick är det lätt att se att målkonflikten knappast finns mellan att “rädda miljön” och att “rädda klimatet”, utan mellan att vara redo för verklig transformation – inklusive att ta steg tillbaka, minska, avstå – och att inte vara det. (Här finns förresten en annan hyfsat färsk text om att själva utgångspunkten för det politiska samtalet är upp och ner…)

Hanna Råman pekar mot sitt yngsta barn som leker i rummet intill. Friheten att kunna leva nära naturen, utan de inskränkningar som stadslivet ger. Om hon inte kan ge sina barn det… Då vet hon inte var de ska bo.

– Mina barns pappa man är masai, från Tanzania. Och senast vi var där och hälsade på var det plötsligt jättebra uppkoppling på mobilen. Så har det aldrig varit tidigare, sa hon.

– Efter ett tag förstod jag att uppkopplingen hade kommit samtidigt som den nya grannen; en ny guldgruva som ett kinesiskt börjat anlägga just intill. Jag blev helt stum, var bokstavligen tyst i en hel dag. Tar det aldrig slut?

Läs gärna mer om Nunasvaara, motståndet mot gruvan och helgens manifestation här.

Det var allt för nu, vi hörs snart igen!

Publicerad Uppdaterad
1 week sedan
– Det är uppenbart att risken är stor att Bella utsätts för våld eller övergrepp om hon tvingas återvända till Turkiet, säger Silas Aliki som företrätt Bella Demhat Aksoy. Foto: Alexandra Urisman Otto

Polisen har gripit utvisningshotade Bella – ”Alla behövs nu”

”I Turkiet kommer jag att sättas i fängelse av regeringen. Eller bli dödad av min familj”, sa Bella Aksoy till Arbetaren i april. På torsdagskvällen greps hon och sitter nu i förvar i väntan på utvisning.

– Jag ber alla som kan att engagera sig för att rädda Bella, säger hennes man Emil Jämsén.

Arbetaren har tidigare berättat om Bella Demhat Aksoy, 35, som gömt sig för gränspolisen för att undvika utvisning. Hon kom till Sverige för nio år sedan, efter att ha flytt från den egna familjens dödshot och de stora riskerna med att leva som transkvinna och aktivist för kurdiska rättigheter och hbtqi-rättigheter i Turkiet. 

– Jag började med aktivism för min könsidentitet och jobbade för en stor organisation för transrättigheter i Turkiet som heter Pink life, berättade hon i Arbetarens väljarintervju.

– Vi genomförde demonstrationer, var i parlamentet och talade. Jag var med i stora nyhetssändningar, tv-program. Myndigheterna kan väldigt lätt hitta allt det här om jag skulle komma tillbaka. Jag kommer att sättas i fängelse av regeringen. Eller så kommer jag att bli dödad av min familj.

Bellas man meddelar att hon gripits

På torsdagskvällen meddelande hennes make sedan sex år, Emil Jämsén, att Bella gripits. På Facebook skriver han

”För några minuter sedan så stoppade polisen mig och Bella när vi var på väg hem. De sa att gränspolisen ville tala med henne. De tog med sig min älskade till Märsta för förvar (…). Jag har ingen aning om vad som kommer att hända nu.

Jag är förkrossad.” 

Han beskriver också hur Bella visade tecken på panikångest vid gripandet och uppmanar människor att skriva under ett upprop för att Bella ska få stanna i Sverige – i skrivande stund har över 5 800 personer skrivit under. 

– Nu brinner det i knutarna och alla som vill hjälpa Bella behövs. Sprid information om hennes fall och andra liknande fall! Prata om det! Och dyk upp på demonstrationen utanför förvaret i Märsta på lördag, säger han när Arbetaren når honom på telefon.

”Jag vet inte vad som händer nu”

På fredagsförmiddagen får Arbetaren ett samtal med Bella, som i förvaret har tillgång till dator för att kunna skriva och ringa. Hon och Emil hade lämnat lägenheten de gömde sig i för en promenad före middagen, berättar hon. Då kom polisen fram och bad om hennes ID-kort. 

– Jag vet inte vad som händer nu. Jag försöker bara greppa allt som sker. Och jag försöker rensa hjärnan och vara stark. Jag är så trött på det… På att vara stark, säger hon genom gråten.

Under natten har hon bara sovit i några minuter. Allt känns overkligt och Arbetaren har svårt att genomföra intervjun, eftersom Bella gråter och har svårt att andas under samtalet.

– Det var så konstigt och obehagligt att vakna på en plats jag inte alls känner till. Personalen kan komma in när som helst i mitt rum. Jag känner ingen människa här.

Under Migrationsverkets långa process uppmärksammades Bella Aksoy och hennes advokater på att Säpo var involverad i ärendet, något tidningen Blankspot var först med att berätta.

– Det finns ett dokument som varken jag eller advokaterna har fått se, där det framgår att jag har varit med i motståndsrörelsen PKK. Det här stämmer och var en del av en period i mitt liv när jag på alla tänkbara sätt försökte bli accepterad och älskad av min familj, sa Bella till Arbetaren i april.

Stora brister i hanteringen av Bellas ärende

Enligt Bella Aksoy har hon inte någon koppling alls till PKK längre men enligt hennes advokater har intyget från Säpo sannolikt haft stor påverkan på hennes chanser till uppehållstillstånd.

Silas Aliki. Foto: TT

Silas Aliki, som har företrätt Aksoy under processen, har tidigare understrukit att det finns stora brister i hanteringen av Bellas ärende. En person som är kurd, transkvinna, medialt uppmärksammad aktivist, och som dessutom redan utsatts för övergrepp i hemlandet, bedöms i stort sett alltid riskera förföljelse i Turkiet.

Nu kommer Sverige att försöka verkställa utvisningen, säger Silas Aliki till Arbetaren.

– Det är uppenbart att risken är stor att Bella utsätts för våld eller övergrepp om hon tvingas återvända till Turkiet.

Fotnot. savebella.org uppdateras det löpande om vad som händer i Bellas fall och vad den som vill engagera sig kan göra för att hjälpa henne. På lördag klockan 15.00 arrangeras en demonstration utanför förvaret i Märsta.

Publicerad
1 week sedan
Statsminister Ulf Kristersson (M) och energi- och näringsminister Ebba Busch (KD) besöker Charlottendal bussdepå i Gustavsberg.
Kristdemokraten Ebba Busch och moderaten Ulf Kristersson i samband med att Tidöregeringen meddelade att biljettpriserna för kollektivtrafiken kapas i ett halvår. Foto: Christine Olsson/ TT

Halva priset i kollektiv­trafiken – kör bara kör!

”Sänk priserna ännu mer, bygg ut trafiken, höj lönerna, korta arbetstiderna och avveckla upphandlingssystemet som pressar både personal och resenärer.” Sara Vestberg och John Nordmark, före detta bussförare, om varför Ulf Kristersson och Ebba Busch måste göra en riktig satsning på kollektivtrafiken.

I 30 års tid har vi fått höra att det inte finns pengar till stora offentliga satsningar. Inga pengar till billigare kollektivtrafik. Inga pengar till bättre löner och arbetsvillkor för de som håller samhället rullande. Inga pengar till satsningar som omfördelar från de rikaste till vanligt folk.

Men plötsligt händer det. Staten har råd att halvera priset i kollektivtrafiken under ett halvår. Bra! Äntligen visar man att det faktiskt går.

Så fortsätt då. Gör satsningen permanent. Dubbla eller tredubbla investeringarna. Sänk priserna ännu mer, bygg ut trafiken, höj lönerna, korta arbetstiderna och avveckla upphandlingssystemet som pressar både personal och resenärer.

Tuff arbetsmiljö för busschaufförer

När Ebba, Ulf och andra politiker får chansen att visa hur “folkliga” de är genom att provköra buss, romantiserar de samtidigt ett yrke vars villkor de själva varit med och försämrat. Politikerna poserar gärna i förarsätet för en dag. Men de som faktiskt kör bussarna varje dag är ofta utlandsfödda arbetare – samma människor som Uffe och Ebba vill utvisa.

Privatiserad kollektivtrafik, stress, osäkra scheman, försämrad strejkrätt och en arbetsmiljö som gör det svårt – särskilt för kvinnor och småbarnsföräldrar – att stanna kvar i yrket.

Vill ni visa respekt för ett samhällsviktigt arbete? Då krävs mer än ett kamerabesök i förarhytten.

En riktig satsning på kollektivtrafiken skulle ge fler resenärer, fler avgångar, fler jobb och bättre villkor för arbetarna. Fler unga skulle kunna söka sig till yrket. Fler skulle kunna kombinera arbete med familjeliv. Kollektivtrafiken är en avgörande del av människors vardag – och den måste fungera.

I klimatkrisen är detta helt nödvändigt.

Samhällsekonomiskt lönsamt att satsa på kollektivtrafiken

I ett Sverige där ojämlikheten är på samma nivå som i Saudiarabien, Sydafrika, Ryssland och Brasilien behövs investeringar som faktiskt förbättrar livet för vanligt folk.

Och i en tid av höjd beredskap behövs robusta offentliga system. Titta på Ukrainas järnväg under Rysslands anfallskrig – fungerande kollektivtrafik och järnväg är samhällsbärande.

Allt detta skulle göra människors liv bättre. Det skulle dessutom vara samhällsekonomiskt lönsamt.

Så vad finns det egentligen att invända mot?

Kör bara kör.

Sara Vestberg, fd bussförare och masterstudent på Försvarshögskolan
John Nordmark, fd bussförare och facklig samordnare för SAC Syndikalisterna

Publicerad Uppdaterad
1 week sedan
Libanon
Räddningsarbetare letar kroppar efter en annan israelisk attack mot Libanon förra veckan. Foto: Mohammed Zaatari/TT

Nya israeliska attacker mot Libanon: Tolv döda bara i natt

Israel fortsätter sina dödliga attacker mot Libanon. Under natten mot i tisdags dödades minst tolv personer efter en militäroffensiv mot en libanesisk by i Bekaadalen.

Attacken skedde sent på måndagskvällen lokal tid. Strax innan hade Israels premiärminister Benjamin Netanyahu, som av den internationella brottmålsdomstolen ICC anklagas för brott mot mänskligheten, beordrat militären att ”accelerera sina insatser” i Libanon.

Minst tolv personer ska ha dödats, enligt uppgifter från Libanons statliga nyhetsbyrå. Samtidigt uppger också den libanesiska shiamilisen Hizbollah att de genomfört drönarattacker mot israeliska militäranläggningar. Där finns än så länge inga uppgifter om några skadade eller döda.

Publicerad
2 weeks sedan
Reza Pahlavi
Under de senaste åren har Pahlavi-strömningen försökt presentera sig som ett modernt och liberalt alternativ. Men strukturellt sett föreslår den inget annat än rekonstruktionen av en centraliserad stat, en mäktig armé, en marknadsekonomi och en säkerhetsordning, skriver Hasse-Nima Golkar. Foto: Markus Schreiber /AP/TT

”Varken Donald Trump, Benjamin Netanyahu eller Reza Pahlavi kommer att befria Iran”

Under åren som ledde fram till kriget 2026 introducerades Reza Pahlavi gradvis i västerländska medier som ”oppositionens färdiga ansikte”. Denna mediala representation uppstod inte ur social organisering inne i Iran, utan snarare genom kopplingen mellan lobbyistnätverk, persiskspråkiga medier utomlands och västs behov av ett ”hanterbart alternativ”. Detta projekt, menar Hasse-Nima Golkar, vilade på två huvudsakliga pelare: nostalgi för Pahlavi-eran samt rädsla för kollaps och instabilitet.

För en del av den urbana medelklassen och en yngre generation utan direkt erfarenhet av det kungliga diktatoriska styret har bilden av Pahlavis kommit att förknippas med stabilitet, modernisering och goda relationer med väst. Denna bild suddar dock medvetet ut historien om det organiserade förtrycket av arbetarklassen, anarkistiska och radikala vänsterkrafter, folkliga rörelser, och andra under monarkin.

Ur ett anarko-syndikalistiskt perspektiv var Pahlavi-monarkin inte en symbol för utveckling, utan en del av processen att integrera Iran i den globala ordningen. En ordning som byggde på armén, säkerhetspolisen och undertryckandet av oberoende fackföreningar. Och monarkismen i dagens Iran vilar, trots all sin mediepropaganda, fortfarande på tre pelare: vertikal auktoritet (hierarki); centraliserad (fascistisk) nationalism; och en kapitalistisk ekonomi beroende av den globala ordningen.

Mänsklig frihet inte kommer inte ovanifrån

Det som blev tydligt i samband med kriget och Irans politiska kris var inte bara erosionen av den styrande islamisk-shiitiska staten, utan också den djupa krisen i själva begreppet ”alternativ”. Det iranska samhället stod under samtidigt tryck från inhemskt förtryck, utländskt krig, politisk-ekonomisk kollaps och informationskrigföring. I detta läge framträdde delar av exiloppositionen — särskilt den högerextrema monarkistiska strömningen kring Reza Pahlavi — inte som en kraft för befrielse, utan som en kraft för att begränsa och avleda det sociala upproret. 

Detta är ingen tillfällighet. Monarkismen, även i sin samtida ”moderna” och mediepaketerade form, bär fortfarande på samma logik som Michail Bakunin varnade för för mer än ett sekel sedan: reproduktionen av auktoritet genom löften om ordning, säkerhet och nationell räddnin. Mänsklig frihet kommer inte ovanifrån, utan endast underifrån, född ur vanliga människors direkta handlingar.

Men monarkismen, även när den talar om ”demokrati”, betraktar fortfarande politik som något som tillhör eliter, dynastier och statliga förvaltar.

Kriget blev sanningens ögonblick

Under de senaste åren har Pahlavi-strömningen försökt presentera sig som ett modernt och liberalt alternativ. Men strukturellt sett föreslår den inget annat än rekonstruktionen av en centraliserad stat, en mäktig armé, en marknadsekonomi och en säkerhetsordning. Det är alltså ingen fortsättning på den radikala rörelsen ”Kvinna–Liv–Frihet”, utan snarare ett försök att begränsa dess revolutionära potential. För en rörelse som kan bygga råd, organisera generalstrejker och skapa former av social självorganisering-självförvaltning kommer inte längre att behöva en ”prins”.

Före kriget försökte vissa monarkister framställa sig som demokratiska, människorättsinriktade och nationella. Men kriget blev sanningens ögonblick och ledde till en historisk skam för dem. När bomber föll över iranska städer förblev stora delar av högeroppositionen i exil inte bara tysta, de uppmuntrade öppet attackerna. Bilderna och videorna där amerikanska och israeliska flaggor höjdes bredvid slogans som ”Leve Shahen” var inte bara ett propagandamisstag, de markerade ögonblicket då monarkismen fullständigt integrerades i den imperialistiska krigsmaskinen.

I åratal beskrev dessa krafter ekonomiska sanktioner som ”smart press”, de kallade förstörelsen av infrastruktur för ”frihetens pris” och de reducerade arbetarnas, barnens och vanliga människors död till konsekvenserna av en ”övergångsfas”. Men för de flesta människor inne i Iran var sanningen tydlig: en kraft som bygger frihet på ruinerna av offentlig infrastruktur och bombade hem söker inte frihet, den profiterar på och förmedlar krig. Reza Pahlavi står just här som en säkerhetsventil för den globala ordningen för att begränsa möjligheten till social revolution i Iran.

Här är Emma Goldmans kritik fortfarande viktig. Hon varnade upprepade gånger för att nationalism och militarism, även när de uttrycks i ”frihetens” språk, i slutändan förvandlar människor till bränsle för statens maskineri. 

Befrielsens horisont ligger inte i kronans återkomst

Västmakterna söker inte social revolution i Iran. Det de vill ha är en kontrollerad maktöverföring. En förändring som bevarar kapitalets ordning, militärens struktur och regionens geopolitiska position. Därför lyfte västerländska mainstreammedier fram Reza Pahlavi som oppositionens naturliga ledare, medan de verkliga krafterna för socialt motstånd — arbetare, lärare, kvinnor, pensionärer, studenter och lokala aktivister — trängdes undan till marginalerna.

Pahlavi-projektet söker inte direktdemokrati, utan en rekonstruktion av den centraliserade nationalstaten. Samma modell som i hela Mellanöstern konsekvent har lett till repression av motståndare: arbetare, etniska grupper, kvinnor, studenter, LGBTQIA+-grupper och andra.

Monarkismen försöker övertyga människor om att problemet endast är Islamiska republikens existens och att frihet, jämlikhet och rättvisa kommer att uppstå genom att ändra flaggan, nationalsången och härskarens ansikte. Men den historiska erfarenhet säger något annat. Om det kapitalistiska systemet förblir intakt, klassojämlikheten förblir intakt, militären förblir intakt, maktkoncentrationen förblir intakt och människor endast röstar vartannat eller vart fjärde år, då kommer despotismen att reproduceras, även om kronan ersätter turbanen.

Befrielsens horisont ligger inte i kronans återkomst, utan i förstörelsen av alla relationer av dominans och auktoritet. Varken Donald Trump, Benjamin Netanyahu eller Reza Pahlavi kommer att befria Iran.

Hasse-Nima Golkar, pensionerad bussförare och medlem i Stockholms LS av SAC Syndikalisterna.

Publicerad Uppdaterad
2 weeks sedan

Podden besöker Skogen i Göteborg

Podden besöker Skogen i Göteborg

På kulturplatsen Skogen i Göteborg vill man komma bort från konsten som konsumtionsvara. I det fjärde avsnittet av Kulturplats pratar vi med Johan Forsman och Patricia Vane, som är konstnärlig ledare respektive verksamhetsledare på Skogen i Göteborg.

Foto: Pia Nordin

Intervjun tar avstamp i Skogens foajé, hur man välkomnar människor är viktigt, menar Patricia Vane och Johan Forsman, de vill komma bort från att se konsten som produkt och således även besökarna som konsumenter.

– Egentligen tillhör konsten mänskligheten, säger Johan Forsman.

Patricia Vane håller med.

– Konsten som gemensam resurs är på ett sätt väldigt självklart, men vi har tappat det, och det gäller inte bara konsten.

Skogen – del av initiativet Samarbetet

Hon beskriver att hon sökte sig till Skogen då hon sökte ett rum där konsten blev ett sätt att komma närmre varandra, i stället för ett rum som bara pratar med sig självt.

I avsnittet diskuteras hur samarbeten kan skapa resiliens för såväl kulturen och samhället. Skogen är del av initiativet Samarbetet som kopplar samman olika platser för konst, odling och andra självorganiserade initiativ.

Johan Forsman anser att kulturfältet tenderar att bli pseudopolitiskt.

– Det intressanta politiska arbetet är hur vi ger möjlighet till människor att organisera sig. Skogen är en plats där flera konstdicipliner möts, här finns både en scen, tryckeri och plats för studiegrupper.

Publicerad
2 weeks sedan
Greta Thunberg intervjuar väljare på Fältöversten, Östermalm. Kvinnan till vänstern spelade Malin i Saltkråkan.
Louise och Michael intervjuas av Greta Thunberg och Alexandra Urisman Otto på Östermalm, som en del i Arbetarens väljarintervjuer. Foto: Alexandra Urisman Otto

Här läxar Malin i Saltkråkan upp Greta – ingen förstår vad som händer

Miljöfrågorna är viktiga – men internationella. Och Centerpartiet är det bästa alternativet ”på vänstersidan”. 

Välkommen till den något udda väljarintervjun från Östermalm i Stockholm, där Arbetaren inte känner igen den superkända intervjupersonen – och intervjupersonen i sin tur inte förstår att det är Greta Thunberg som ställer frågorna.

Under ett besök i köpcentret Fältöversten i Stockholm möter Arbetarens utsända Greta Thunberg och Alexandra Urisman Otto ett par vänner på shoppingrunda. Efter att ha gått med på att bli intervjuade presenterar vännerna sig som Louise och Michael, 79 respektive 64 år. Greta håller i mikrofonen och väljarintervjun börjar trevande:

Vad har ni för spontana tankar inför valrörelsen? 

– Den blir hård tror jag. Och eftersom jag är gammal liberal så är jag lite orolig, svarar Louise.

– Berätta precis vem du är, säger Michael.

– Det behöver jag inte säga, skrattar Louise försynt och fortsätter.

– Men… Jag ser fram emot en schysst valrörelse. Det kan man verkligen säga i dessa tider: hoppas den blir schysst. 

Hur skulle en schysst valrörelse se ut?

– Att politikerna inte alltid pratar illa om varandra. Jag har själv varit aktiv i politiken men jag säger ”de” för jag är inte längre en del av det där, säger Louise.

Michael fyller i:

– Hon vet vad hon pratar om. Hon har suttit i riksdagen och allting. Och hon är en känd skådespelerska. Jag är inte ett dugg känd men jag kommer gå och rösta, säger han och fortsätter:

– Som läget är nu, när man ser opinionen, så leder de rödgröna. Men jag tror att när det närmar sig så kommer det bli mycket, mycket jämnare. Och sen tror jag också att partierna som ligger lite risigt till… Och det är väl framför allt – jag säger fortfarande Folkpartiet och inte Liberalerna, det är så inarbetat för mig – Folkpartiet. Jag tror att Folkpartiet kommer klara sig kvar genom borgerlig stödröstning.

– En dröm att stilla bedja om, säger Louise och fortsätter:

– Jag är nog lite mer realist än du där i nuläget. Men jag hoppas att politiken drar sig mer åt mitten. Att ytterkanterna inte får så mycket att säga till om, som man ibland kan befara. Där ligger mitt hopp. 

Michael håller med. Och avslöjar hur han tror att han kommer att rösta:

– Jag lovar ingenting åt något håll men som läget är nu… Man lägger tre röster, i riksdag kommer jag antingen rösta på Folkpartiet eller Kristdemokraterna. Men jag kan ändra mig, jag garderar mig. Jag vill inte lova åt något håll. 

Louise:

– Den som lever får se, som man brukar säga. Men det blir spännande. Och som världen ser ut så är det också extra spännande för jag tror att världsläget påverkar en del, även det svenska valet. Det vore konstigt annars. 

På vilket sätt påverkar det?

– Om det är kris i världen – så har det ju varit historiskt – så tenderar partier att gå samman. Att ”nu är det vi mot dem”, nu ska vi hålla ihop. Och då försvinner förhoppningsvis en del av det interna schabblet… Äh, nu säger jag det rakt ut: Att moderater och socialdemokrater har en hel del gemensamt i stora frågor. Det är klart att det inom dessa partier finns grupper som aldrig skulle kunna tänka sig att arbeta tillsammans. Men jag tror att i ett internationellt krisläge, då skulle det kunna finnas en chans för en sådan mittenuppgörelse, vilket jag alla gånger skulle välkomna. 

Louise: ”Jag var ersättare i EU-parlamentet för Folkpartiet”

Arbetarens Alexandra Urisman Otto lånar intervju-mikrofonen av Greta:

Får jag ställa en fråga? 

Louise nickar.

Jag skriver mycket om klimatförändringarna i mitt jobb som journalist. Och vi vet ju nu att den globala medeltemperaturen de senaste tre miljoner åren har legat väldigt stadigt kring 14 grader, med avvikelser nedåt på minus fem och uppåt på som mest två grader. Och nu är vi med stormsteg på väg ut ur det här spannet, som forskare beskriver som livets korridor.

– Där har vi varit snabba.

Jag vet inte om du har barn eller så – men hur tänker du om framtiden utifrån det här perspektivet?

– Jodå, jag har både barn och barnbarn.

För det är ju precis nu som det här händer. 

Louise berättar att hon var ersättare i EU för Folkpartiet under 2006, när liberala Marit Paulsen (bilden ovan) ville inrätta ett “matens FBI”. Foto: Gunnar Lundmark/TT

Alexandra lämnar tillbaka mikrofonen till Greta och Louise nickar igen. Hon säger:

– Miljöfrågorna är ju några av de väldigt stora frågorna. Och i allra högsta grad internationella frågor där man måste komma överens, internationellt och inom EU. Det kanske inte hjälper så mycket om vi väljer rätt sorts potatis eller frukt eller så. Men det föder ett medvetande hos unga människor att man tar hänsyn till det, säger hon. 

– Och jag var faktiskt ersättare i EU-parlamentet när vår folkpartistiska eller liberala Marit Paulsen ville inrätta ett matens FBI. Hon var väldigt noga och väldigt tidig med detta: att man ska veta vad man sätter i sig.

Louise: ”Greta gör fel grejer nu”

Arbetarens team funderar över vem denna före detta politiker och skådespelare kan vara, men hinner inte ställa frågan innan Louise fortsätter – och avslöjar att inte heller hon vet vem det är hon pratar med:

– Men jag tror tyvärr att enskilda punktinsatser och ja… Greta… Alltså Greta… Ja, jag beundrar henne på många sätt. Men tyvärr så tror jag att den där typen av agitation som har varit, eller de här demonstrationerna… Eller deras agerande inte har hjälpt. Även där handlar det om samarbete.

Greta, som alltså för ovanlighetens skull inte är igenkänd, höjer lätt på ögonbrynen. Hon frågar sedan: Vad tycker du att Greta och aktivisterna borde göra i stället?

– Jag skulle vilja att Greta hade fått hjälp att ta vara på den enorma situation hon hade när hon var som mest trovärdig. Hon är trovärdig nu också. Men hon har hamnat i sällskap där hon inte backas på det sätt som hon behöver backas. Hon gör fel grejer nu, tillsammans med sina kamrater. Det föder ilska och det föder aggressivitet, i stället för att säga: Gud vad hon är bra! Vilket hon var. 

Jag blir väldigt intresserad, säger Greta. Vad är det för fel grejer som man gör? Och om det är något man borde göra i stället, är det något du skulle vilja göra själv?

– Nej, du vet att jag är 80 år nu så jag orkar inte så mycket. Men man kan prata om det och jag kan agitera för det. Och jag pratar med mina barn och barnbarn om det väldigt mycket. Men alltså att förbjuda bilar, förbjuda det ena, det andra. Det tror jag inte på. Jag tror på att öka vetskapen om det.

Har någon sagt att man ska förbjuda bilar?

– Nej, men att jobba bakåtsträvande tror jag inte på. Men jag tror på… Jag tror på vetenskap. Och jag tror på att man ska satsa mer vetenskapligt på miljöfrågorna. Det tycker jag är väldigt viktigt. Och att man också ska lyssna på den vetenskap som kommer fram.

Greta nickar och ställer nästa fråga till båda intervjupersonerna: Vad har ni för plan B om allt går åt helvete?

– Ja… Eh… Alltså hur menar du? undrar Michael.

– Du menar om det säger ”pang” bara imorgon? Då spelar det ingen roll om vi har en plan eller inte, säger Louise.

Greta Thunberg anländer till Arlanda flygplats efter att ha deporterats från Israel. Thunberg var på väg mot Gazaremsan på segelbåten Madleen när hon och andra aktivister frihetsberövades av Israel på internationellt vatten. Foto: Anders Wiklund/ TT

Greta utvecklar sin fråga:

Jag tänker att eftersom den mänskliga civilisationen och de samhällen som vi har nu har byggts upp under Holocen, en geologiskt väldigt stabil period. Och när vi nu går ur den perioden till en med ett mycket mer instabilt klimat. Med många extrema väderhändelser. Det blir svårt med matförsörjning, vattenförsörjning. Det riskerar att bli mycket krig, många människor på flykt. Det kommer bli väldigt mycket instabilitet. Till och med demokratin riskerar att påverkas väldigt mycket. 

– Det kommer att bli mycket större uppslutning människor emellan om detta. Folk kommer att hålla ihop, arbeta tillsammans. Jag är inte… Alltså orolig, det kan man vara. Men jag ser inte hopplöst på det. Jag tror faktiskt att det skulle kunna hjälpa människor att jobba ihop igen om det verkligen blev problem, säger Louise.

Men det forskningen säger är ju att vi är på väg ditåt. Som Alexandra sa, vi är på väg ut ur livets korridor. Och då är min fråga: hur ser ni er position? Vad gör ni då? Eller är det för abstrakt?

– Det det är lite abstrakt när man är 80 år, så tänker man att ja, det spelar inte så stor roll för mig. Men för mina barnbarn spelar det roll. Och de är mycket mer konkreta än vad jag är. De har nog en plan B för hur de ska fixa det, säger Louise.

–  När mina jämnåriga säger att de tycker så synd om våra barn och våra barnbarn, så brukar jag säga att jag tycker inte det. Därför att vi människor har lärt oss att ta livet som det kommer. 

Hon fortsätter:

– Jag tillhör en generation som har haft det oförskämt bra och inte behövt tänka på att jorden ska gå under. Men det är klart att den generation som kommer efteråt, kommer inte ha det lika bra materiellt. Och de kommer att ta hänsyn till det i sina val av liv också. Så jag är ganska hoppfull… Jag tror inte att ni i er generation kommer att behöva förtvivla.

Okej. Så det är bara att acceptera och hoppas att de löser det?

– Nej, nej, det säger jag ju inte. Jag säger ju att vi måste jobba för det. Jag säger att vi måste satsa väldigt mycket hårdare på forskning och på upplysning. Och agera utefter den forskningen naturligtvis. Naturligtvis tycker jag det. Självklart.

Michael: ”Skulle jag rösta på vänstersidan skulle jag rösta på C”

Vi talar en stund om tippningspunkterna i klimatsystemen. De som gör att det finns en tidsfaktor att ta hänsyn till, att flera av systemen nu tycks ha börjat gå från ett tillstånd till ett annat, att förändringarna är irreparabla och att mänskligheten riskerar att helt tappa kontrollen över utvecklingen. Sedan byter vi ämne och det blir ett långt samtal. Michael säger bland annat:

– Jag vill säga att om jag skulle rösta på vänstersidan, som läget är just nu, då skulle jag rösta på Centerpartiet. Det jag tänker på då är ekonomisk utjämning. Om det är som en del säger att det börjar bli för stora klyftor i samhället – och om jag skulle prioritera det – så kanske vänstersidan är bäst. Då skulle jag rösta på Centern. Så nu har jag ett till alternativ i riksdagsvalet. Men jag lovar ingenting åt något håll ännu.


– Jag vill säga att om jag skulle rösta på vänstersidan, som läget är just nu, då skulle jag rösta på Centerpartiet, säger Michael.På fotot: Centerpartiets partiledare Elisabeth Thand Ringqvist (C) med ett valplakat med texten ”Sverige kan mer”.
Foto: Jessica Gow/ TT

När Louise än en gång påpekar att händelser i omvärlden sannolikt kommer att ha stor inverkan på det svenska valet utbrister Michael:

– Men man får aldrig ge upp hoppet!

Han fortsätter:

– Problem är till för att lösas! Och det går, om alla hjälps åt! Det går – vilket problem det än handlar om, miljö, krig eller vad det är – det går att lösa! 

Var ser du hoppet i dag? frågar Greta.

– Jag ser hoppet i att alla tänker till och… Viktigast är att få slut på krigen. Alltså miljön i all ära men nu… Det finns mer än en konflikt och att få slut på dem – för det handlar direkt om människors liv och hälsa. Och det går! Om vi alla vill och alla hjälps åt, förr eller senare ska det vara slut på det där, säger Michael.

– Det det är en bra grundtanke jag tror på det också. Jag hoppas i alla fall, säger Louise.

”Riksdagskvinna och känd skådespelare”

Arbetaren tackar för all tid vännerna har lagt på att prata med oss. 

– Får jag bara säga en sak? skjuter Michael in.

– Det var en ära att få bli intervjuad. Ni var trevliga. Och att stå bredvid Louise som vet vad hon pratar om! Riksdagskvinna och känd skådespelare och allting. Det var en ära! You made my day, säger han och fortsätter.

– Men jag vill bara säga en sak till. Miljöfrågor är viktiga. Och här utanför står det ibland folk och delar ut flygblad och det är nästan alla partier men väldigt sällan Vänsterpartiet och Miljöpartiet. De är välkomna även hit!

Louise hakar på:

– Det är därför det är så synd att inte Greta satsar på det. Tänk om hon kunde satsa i Miljöpartiet eller någonting sånt där. I stället för att bli haffad för de här båtaktionerna och sådana saker. Det är så synd, det är bortkastat, tyvärr. Tror jag. Men jag menar, det är inte jag som bestämmer vad hon ska göra.

Louise Edlind i rollen som Malin Melkersson vid filminspelningen av barnfilmen Vi på Saltkråkan, juli 1963. Foto: Jan Collsiöö/TT

– Nej, säger Greta.

– Hon får bestämma själv. Det tycker jag, säger Louise och avslutar från sitt håll:

– Ha det jättebra!

Är Arbetaren kommunistisk?

Vi säger hej då, igen. Och Michael hejdar oss, igen. Frågar vilken tidning det var vi kom ifrån, nu igen. Var det Arbetaren? Och var den kommunistisk?

Det är syndikalisterna som äger den, berättar vi. Men på redaktionen är man fristående. Greta påpekar att hon inte jobbar där och jag berättar att jag är frilans.

– Jaha, syndikalistisk är den. Okej, säger Michael och avslutar:

– Alla får finnas!

***
Fotnot. Väl hemma på kammaren upptäcker Arbetaren vilken Louise det är vi har träffat: Louise Edlind Friberg, också känd som Saltkråkan-Malin och tidigare riksdagsledamot för dåvarande Folkpartiet under 2006.

Publicerad Uppdaterad