Sommarföljetongen: Gudarna – del 15

DET FEMTONDE KAPITLET I VÄRLDSHISTORIEN

Det var another sketen måndag. En sådan då vi har idrott till halv fem. Det var skymning ute. Klassen satt hopmasad på tjockmattan på golvet, den som har en blå sida, och en röd.

”Kan vi inte bara vända sida, då.”

Mona stod vid kortsidan, redo att börja operera. Men tjockmattan var fullt belägrad av tjugofem skälvande rumpor i löpartights, vanliga kläder och allmänna adidas-shorts med ränder.

”Lyft då, Mona. Lyft!” skränade Calle.

”Det är för tungt.”

Mona stod med benen särade i en gymnastisk position. Som om sex inte var uppfunnet för henne än, hela kroppen fredad.

”Varför måste vi vända på den?” frågade Tove.

Vår gympalärare Ludvig hade ännu inte kommit.

”För att nån har målat en stor fet …”

Det skapades en tyst förväntan på fortsättningen.

”Vadå?” sa jag.

”Säg det, Mona”, sa Kevin. ”Säg det!”

Jag visste redan vad det var. En stor, fet kuk målad med permanent graffitipenna på tjockmattan. Omöjlig att sudda bort. Plus orden ”kukparty” och ”kuk”. Ändå ville jag plåga Mona.

Hon hade fått små rosor under ögonen. Jag kunde inte låta bli att tycka att hennes mildhet var så fin. Mona bor på Bävervägen som Amor, och hennes familj är ett under av normal perfektion. En bil som alltid glänser. Kellogg’s Frosties till frukost utan minsta övervikt hos de inblandade. En storasyster och en lillebror. Streetdance och innebandy. Mamman ögonsjuksköterska och pappan på kontor.

Mona åmade sig i sin rosa dräkt från Puma. Hon hade fått hjälp av Embla, de skulle försöka lyfta mattan ihop.

”Ett, två, tre!”

Kevin och Calle låtsades ramla av och hamnade på golvet, imiterade högljudd smärta i kuken, deras heliga överkänsliga organ, de sprattlade med de håriga benen. ”Aj, faaan …”

”Men sluta då”, Mona tog i från djupet av sin normala perfektion. Rösten svajade. ”Ni sitter på en snopp!”

Då rusade Lilly in i gympasalens svett- och skelett­luktande os av tonårskroppar. Om du någonsin har sett en människa springa i slow motion i en dålig b-film från åttiotalet, så vet du precis hur Lilly kom. Hon svävade över gympasalsgolvet, vackrare än någonsin, håret guppade.

Jag var så stolt över att hon skulle till mig.

Det luktade parfym när vi kramade varandra.

”Hej darling”, sa hon i mitt öra. ”Hundbladet har kommit nu.”

Jag visste att klassen satt på mattan och var vår publik. De såg min rumpa. Jag putade med den. Lilly drog ut bomber­jackan och visade fodret, som en kriminell när hen visar vad hen gömmer där. I fickan.

En tidning. En spritt språngande jävla monster­fucking-tidning. Vår tidning om sanningen. Vår version av Daniel Abdollah.

Jag ville gråta åt att Lilly hade kommit så långt i sin bearbetning, att hon stod här med resultatet av vår aktivism i handen, i full färd med att nå ut, som en riktig fullblodsfeminist.

Vi två, gudar. Och sexton år.

Hon log så jävla stort. ”Om du vill får du komma hem till mig. Du kan skippa gympan.” Lilly blickade ut mot folkhavet på mattan som satt på en snopp och åskådade världshistorien när den vänder blad.

”Du behöver inte lyfta ett jävla finger ikväll.”

Vi gick armkrok genom gympasalen. Trots Lillys skönhet och min rumpa var det ingen som skrek någonting. Mona och Embla fick vända mattan, dunsen for genom hallen och fick igång det vanliga sorlet igen.

I trapporna mötte vi Ludvig, med andan i halsen och vissel­pipan mellan läpparna. Han spottade ut den när vi kom.

”Tjena Ludde”, sa Lilly helt frigjord.

”Janne? Ska du inte vara med på gympan?”

”Jag har mens, som alltid. Blödningsrubbningar.”

Det gäller att aktivera offerrollen i rätt minut.

”Vi är gudar. De är hundar. Enkel matematik. Och hundar måste tämjas, tydligen. De kan inte hålla på som dom gör. Ändå försöker hela världen täcka upp för dom. Hela systemet är uppbyggt för att män ska FÅ våldta, slå, porra, ljuga och manipulera. Alla kommer undan för lätt!”

Bita väntade på basketplanen, gick av och an med händerna djupt i jackfickorna och leggings som blottade att hon var utan strumpor. Emellanåt sparkade hon i lite snö.

”GUDEN!” skrek jag skrattande. Hon vände sig om och log. Gruppkram.

”Har ni ett TJEJBAND eller?” ropade Melvin i Amors klass och släntrade över skolgården med hoprullade böcker i båda händerna.

”Har du ett anushål, eller?” skrek Bita så störigt att Melvin flippade och kastade böckerna i snön. ”Kan du visa oss var det sitter?”

Han rafsade upp böckerna och gick.

Det kändes lite högtidligt att vi vunnit.

Lillys mamma jobbade kväll och det var Lillys ansvar att vara barnflicka. Hennes säriga småsyskon for runt som mänskliga missiler runt våra fötter.

”Låt bli, låt bli”, sa Lilly och försökte sparka av sig Saga som krokats fast runt hennes ben. Till slut for hon över golvet.

”Sätt dig och kolla på teve.”

En slocknad blick. Det gjorde ont i mig. Det här var beviset på att vi alla hade blivit behandlade så där som barn. Begravda trauman av en mordisk vuxenvärld. Det skulle egentligen gå att göra vad som helst. Jag försökte le åt Saga innan dörren till Lillys rum slogs igen.

Lilly tände vattenpipan.

”Jag har haft sån jävla ångest idag”, sa hon och bubblade upp första blosset.

”Vi har inte direkt sett dig på lektionerna i skolan”, sa Bita.

”Vad gör man?” Lilly slog ut med håret. ”De här mongo­ungarna. Jag orkade inte ta dom till dagis. Mamma jobbade egentligen dag, men fick ta kvällen också.”

Hon blåste ut den söta röken.

”Det enda jag pallade var att ta ett bad. Du vet, direkt när jag kom upp ur badet ville jag börja bada igen.”

Bita nickade igenkännande.

”Ångesten älskar när man ligger kvar i badet”, sa jag dystopiskt, lite ruckad ur banan av mitt bloss.

”Du sa vad?” sa Lilly.

”Glöm det. Nåt Ingmar Bergman har sagt. Ångesten älskar när man ligger kvar i sängen, typ.”

De stirrade på mig som om jag var en idiot.

”Janne, citera inte män”, sa Bita. ”Vad brukar ni förresten göra när ni råkar hamna efter en man på gatan?”

Jag skämdes lite över det med Ingmar Bergman. Ibland skulle jag vilja våga vara stolt över saker jag kunde, men inte här. Inte på det här sättet. Inte med gudarna. Men med vem? Inte med Amor längre.

Bita sträckte upp benen mot taket i en yogaövning.

”För idag kom jag på det. Om det ser ut att vara en helt decent snubbe”, hon lät förvrängd i rösten för att hakan pressades in i halsen, ”en med typ portfölj eller enhjuling …”

Jag skämdes igen.

”Då ska jag hinna upp honom bakifrån och FLÅSA honom i stegen.”

Bita landade platt på madrassen och andades ut. Hon kollade på mig.

”Så att han känner sig helt förföljd.”

”Vad ska det vara bra för?” sa jag trotsigt.

Bita fäste ögonen i hela mitt väsen.

”Applicerad feminism. Omvänd …” Hon letade efter en term. ”Omvänd sexism.” Det gick inte ihop. ”Strategier för att visa hur förtrycket verkar.”

”Tror du nån kommer fatta grejen?”

”Ja.”

”Men tänk om han ser dig som ett perfekt byte och våldtar dig.”

Bita for upp i yogapositionen igen.

”Kommer inte hända. Män har aldrig hamnat i en förföljd position på stan. Det ingår inte i deras kroppskänsla. Det kunde vara nyttigt för dom.”

”Jag ska skaffa hund”, sa jag.

”Du har redan en hund”, sa Lilly och rökte igen. ”Amor.”

Bita skrattade.

”Amor är inte min hund!” nobbade jag. ”Jag är hans hund. Han har lurat med min pappa på hajk.”

”Och?”

”Det kommer få jobbiga konsekvenser.”

Jag försökte bedöva oron med röken.

”Vilket påminner mig”, sa Bita. ”Hundbladet måste ha med Amor. Vi måste fixa ett nytt Hundblad där Amor figurerar.”

”Vi hinner inte. Jag vill göra det här på Operation Dagsverke-dagen.” Lilly sjönk ihop på golvet, där ett vitt, luddigt fårskinn låg. ”Och aldrig jag styr upp något på pappas kontor igen. Jag har liksom släpat Hundblad i ett dygn.”

Lilly gjorde en illustration av sitt kommande utmattnings­syndrom på golvet. Whatever, tänkte jag. Du vet den där känslan av skiter-i, att inget egentligen spelar någon roll, att Lillys fårskinn snart skulle ställa sig upp och bräka som ett riktigt djur? Och plötsligt har vi pumps på fötterna? Som i en fucking musikvideo med Taylor Swift.

”Vi hänger ut Amor på något annat sätt. Hundbladet är bara ett steg på vägen till frihet”, försökte jag.

En unge vällde in genom dörren.

”Stick eller jag stryper dig”, schasade Lilly. Ungen höll något i handen. ”Får jag äta den här?” Lilly tog emot det silvriga och vecklade ut pappret.

”Det där är en BULJONGTÄRNING, Einar. Snälla. Släng.”

Einar lommade bort.

”Hur fan pallar din morsa?” sa jag.

”Hon pallar inte. Du får inte ens se hur sliten hon är. Då ska du vara lååångt härifrån”, log Lilly.

Bita rafsade fram tidningen, som låg i drivor under sängen.

”Okej, gudar. Nu smäller det.” Hon sänkte rösten.

Jag tänkte: nu är jag med om det. Nu är jag med om det stora. Ändå kändes det inte fullt så speciellt. Lilly tog fram flaskan med bubbel.

”Sprattelvatten från farsans vinförråd”, sa hon glittrande. ”Nu firar vi, gudar, säg jag svär!”

HUNDBLADET, stod det i stor svart stil på omslaget. Lilly satte på sig glasögonen, vilket fick henne att likna en vuxen.

”Varför tog vi Hundbladet?” sa jag.

”För att de är hundar”, väste Bita. ”Vi är gudar. De är hundar. Enkel matematik. Och hundar måste tämjas, tydligen. De kan inte hålla på som dom gör. Ändå försöker hela världen täcka upp för dom. Hela systemet är uppbyggt för att män ska FÅ våldta, slå, porra, ljuga och manipulera. Alla kommer undan för lätt!”

Lilly svalde hårt.

”Vi sätter stopp för det genom att trycka upp det i deras ansikten.” Bita fläkte upp hela mittuppslaget över min näsa. Det luktade fränt av nyskördat papperstryck. ”Ba, SE HÄR!!!!! FATTA!!!!! Det går ju tusen hashtagskampanjer på NOLL insikt hos män. Men om de på något sätt kan få sina egna handlingar uppkastade i ansiktet.”

Bita lugnade ner sig. Jag fick flaskan av Lilly, drack en klunk. Den var svår att manövrera. Bubblet spred sig, en tryckande värme i bröstet.

”Hänger vi inte ut Daniel?” sa jag.

”Vi borde verkligen ha fått med Amor”, sa Lilly. ”Annars är det fett orättvist. Det jävla äcklet.”

Bita gillade inte att vi motarbetade hennes kampanjer med petitesser.

”Okej, era ordentliga smygkristna suedis deluxe.”

Hon rullade ihop tidningen och satte den mot sitt hjärta.

”Heder och samvete och bla bla bla”, sa hon. ”Vet ni vad?” Bita ryckte åt sig flaskan med bubbel ur min hand. ”Ni kan inte ens fira något utan att det ska vara massa jävla käbbel och reservationer. Njut för fan! Våga satsa på lite njut! Nu har vi tidningen, vi har skrivit värsta tunga brandtalet om feminism, vi har fixat med tryckeriet, haft värsta feta kvällen i Stockholm, sen fixar vi pappers­muggar på lanseringen och drar in tjockt med stålar till Tierps kvinnojour.”

Något växte i mitt bröst. Att Bita alltid skulle vara tvungen att pumpa in den. Självkänslan.

”Eller till oss”, försökte jag.

Men ingen hörde.

”Vi ska göra en separat sak med Amor”, planerade Bita högt. ”Amor Lindgren ska vi göra en helt egen grej med.”

Det lyste i hennes ögon, ett gudomligt, övertygande sken. Lilly gick upp för att gosa med Bitas lår på sängen, borrade in hela huvudet nära fittan där det är så varmt. Bita drack flera klunkar på rad. Det kändes konstigt inuti mig, som om vi var klara fast allting fortfarande stod på spel. Det smakade alkohol i min hals. Jag lovade mig själv att aldrig berätta för Lilly att min pappa var en kvinnomisshandlare.

I vissa faser i livet ska det kännas som om allt du gör är att angöra toaletter. Nu: Ha ångest på toaletter, gråta, offra din frihet på toaletter. Raka benen, klistra kosmetika, hångla med snubbar på toaletter. Sedan: Städa toaletter. Byta blöjor på toaletter.

Linn Hoffman satt på pizzerian med en vän vi aldrig sett förut. Hon drack upp sin coke.

”Vad är det nu ni vill”, brölade hon.

”Bara ha med dig på en viktig grej.”

”Det här är Stina, förresten.”

Jag fick en liten, överviktig hand i min. Hon såg ut att sitta här var och varannan dag.

”Hon går bruksgymnasiet. Gimo.”

”Emellertid”, sa Bita, och fick mig att nästan skratta på mig – var fick hon såna ord ifrån!? – ”så skulle vi behöva prata med dig alone.”

Linn Hoffman kvävde en rap.

”I enrum.”

Eftersom Stina inte verkade vilja fatta vinken så släpade vi med Linn in på pizzerians toalett. Den hade ett lysrör som drogs igång av ett fladder. Det blev en märklig, stjärnklar stämning. Lilly luktade av den där parfymen igen. Jag kände i mina ögon att jag snart var full, att synen vadderades av ett fluff så fort jag tittade.

Linn Hoffman var röd i mungiporna av pizzan. Hon hade stora bröst som tryckte mot dragkedjan på munkjackan. Blont hår, gråmelerade mjukiskläder, hon gläntade på den fylliga överläppen och la in en snus.

”Janne har en sak att berätta.”

Det blev lite konstigt att stå på toan, med tanke på vårtan.

Någon knackade på där utanför. I vissa faser i livet ska det kännas som om allt du gör är att angöra toaletter. Nu: Ha ångest på toaletter, gråta, offra din frihet på toaletter. Raka benen, klistra kosmetika, hångla med snubbar på toaletter. Sedan: Städa toaletter. Byta blöjor på toaletter. Ibland drömmer jag om toaletter. Jag tänkte att en gud borde inramas av ett annat sorts rum än en toalett.

Ändå harklade jag mig och levererade nyheten:

”Amor gav mig kondylom. HPV. Humant papillomvirus.”

Och då gav mig Linn Hoffman den värsta tänkbara tillbaka­informationen, medan glitterpåslaget ökade i hennes ögon:

”Ja, men jag är vaccinerad.”

BOM. Som om hon just berättat vilken äkta gud hon var. Själv tillhörde jag hundsläktet. En utspädd blandras. Norrländskt svårmod blandat med inavlad uppländsk defekt.

Mamma Julia, pappa Lerngren.

Jag.

Ett livsmisstag.

Men jag är Janne, jag är Janne, jag reser mig väl för fan upp och går för det!

Jag föll en centimeter mot Bita, som fångade upp mig. Lillys bomberjacka sjönk in över kinderna också.

”Okej”, sa jag. ”Okej.”

”Men du hjälper väl oss ändå?” sa Bita vädjande.

För Linn Hoffman såg det ut som om det räckte med välbefinnandet hon fick av snusen. Hon var inte direkt i behov av att känna sig som en god person med gloria.

”Hallå, jag behöver gå på toa.”

Det var Stina som kom, med hela sin kropp. Vi tumlade ut därifrån. Stina gick in och satte sig.

Bita sa till Linn att vi behövde henne jävligt mycket, för även om hon inte var smittad så skulle vi nita Amor, tänka ut en hämnd åt Amor, och det här var vår inbjudan för att få henne att vara med.

”Det är ju liksom adekvat att du är med.”

Shit, var får hon de där orden ifrån? Lilly och jag brast i skratt.

”Jag kan vara med, det är helt lugnt.”

Som om vi bara skulle göra vilken vanlig grej som helst. Linn Hoffman hade inte en tanke på att ta adjö av Stina. De hade inte en sådan relation. Det var visst bara att gå.

Linn Hoffman gav mig tändaren. Vi hade hittat en­hjulingen och släpat bort den bakom garaget. Än en gång stod vi i ett minimalt utrymme, kanske gillade vi bara att trängas, kanske handlade det om att våra livs kamp måste föras med sekretess.

”Men Amor är inte hemma”, sa Linn när vi gick i bredd över Rådhusallén.

”Jag vet. Han är på hajk med min pappa.”

”Du skojar”, sa Linn.

”Nä. Det var jag som lurade dit honom. Med Malva och Isabelle.”

”Epic fail”, sa Linn och tände en cigg som blåste ut över hela mig.

”Åh, får jag en?” sa jag. Det kändes som om jag hade fått en ny kompis.

”Bara ta”, sa Linn och gläntade på paketet.

Camel Lights. Det är en vilja att bränna ner de inre organen. Elda upp hela skiten, tills du ligger där och kippar efter andan och dör.

”Mamma jobbar skift på Eckerö Linjen”, sa Linn. Jag mindes att jag hade hört det någon gång. ”Hon köper hem limpor.”

”Vad snällt”, sa jag.

Det lilla knycklande fotografiet av mig själv i mammas ficka.

Ett minne, inget mer. Ett minne av ett irrande bloss.

”Vi kan bränna upp hans enhjuling”, skrattade Lilly längst bortifrån, som om hon hört mina tankar. Hennes ögon spärrades upp till femkronor. Jag och Linn gick in i varandra med rumporna. Vi skrattade till. Att vara bred om höften. Att vara bred om höften och ligga med Amor Lindgren.

”Det är typ världens bästa idé”, sa Bita.

”Vem vill tända på?” frågade Lilly.

”Jag”, sa jag.

Det var släckt på Bävervägen. Cyklarna stod hafsigt ställda under ett tak utmed garaget. Amors familj är inte så prydlig liksom. Inte som Monas. Det är därför han anser sig ha rätten att vara en flummare ibland, stenhård filosof ibland, duktig dansare ibland, cirkusfantast, feminist och snubben hela daaaaan ibland. Två olika sorters high school sweethearts. Ett åt Linn, ett åt mig.

Jag skulle vilja fråga Linn hur han var att ligga med. Men jag skulle inte kunna. Det skulle vara att fråga hur det var att ligga med henne. Jag skulle bara få acceptera att det mesta vet man inte om andras liv. Jag skulle alltid bara veta allt om mitt. Och, om jag blev journalist, om tusen brottsoffers, vinnarskallars och jubilarers liv dessutom. Folk med nyhetsvärde. Highly interesting. Vad skulle jag göra för att feministisera journalistiken, göra den viktig? Jag skulle få konsultera Bita.

Linn Hoffman gav mig tändaren. Vi hade hittat en­hjulingen och släpat bort den bakom garaget. Än en gång stod vi i ett minimalt utrymme, kanske gillade vi bara att trängas, kanske handlade det om att våra livs kamp måste föras med sekretess.

”Men det går ju för fan inte att få eld på en sån här”, sa jag efter att ha försökt bränna upp däcket med tre tändardrag.

”Ge mig den.” Bita försökte. Hon har tålamod. Satt länge och eldade under däcket. Det började lukta äckligt, bränt.

Hans lilla enhjuling. Hans lilla snopp. Hans lilla hemlighet. ”Julien Blanc.” Vilket skämt! Ibland undrar jag om killar fattar vad de gör för skada, när de själva tror att de bara springer runt och leker. Leker krig. Leker sexhärskare. Leker bestämd familjefar som sätter gränser.

Som om ens kropp var en docka av något slag. Som om ens inre inte fanns.

Lilly fiskade upp en fet braständare ur en innerficka. ”Här! Jag har fan Amis braständare!” Hon skrattade ett högt Ami-skratt och synade tingesten som en sällsynt art i gatlyktans sken.

”Ge mig den”, var det min tur att säga.

Asfalten blänkte tom och snöig om vartannat, blött grus låg och drog i långa kakor över alltihop. Allt var svart och vitt, ungdomens bästa och värsta färger.

”Men ska vi dränka den? Det är fett omöjligt att elda en cykel.”

”Janne, slingra dig inte nu.”

Bita höll redan på med något där man måste sträcka på ryggen, hon släpade vedträn från ett utrymme ovanför gara­­get, en hylla fullproppad med bara ved. Det var inte ofta man såg Bita hålla i något organiskt material. ”Aj, fan!” Hon hade fått en sticka. ”Vi ska bränna cykeln på bål.”

Mina ögon tändes inifrån. Linn tog flera stora vedträn i famnen på en gång.

Sedan blev allt eld. Jag kände att sprattelvattnet var på väg bort från mig. Men det ersattes snabbt av en ny glöd: hur våra lågor föll ihop och letade sig upp över enhjulingen som en tunga. Het, slickande tunga som eldade upp Amors ögonsten i ett nafs. Hans rörelsefrihet. En liten eld för allt det som inte kunde tändas. En liten hämnd för all hämnd som inte skulle kunna hända. Det ökade i mig, som en drog som verkar, ett gift som inte vill släppa taget förrän något förändras.

Däcket skrumpnade ihop till en insekt.

”Fan vad coola ni är.”

Hon såg på mig i eldskenet. Min buksyster. Aldrig att jag hade velat göra det här utan Linn Hoffman.

Fortsättning följer…

Publicerad
2 days sedan
Amalthea Frantz Stoppa utvisningarna
Anställda på Södersjukhuset i Stockholm protesterade mot utvisningen av två av sina arbetskamrater i december 2025. Foto: Johan Apel Röstlund och Henrik Montgomery/TT

En växande folkrörelse mot utvisningar

Utvisningarna kan påverka valet på ett sätt som partierna inte anade. 

Plötsligt är alla överens: de pågående utvisningarna är vansinniga. Vi hör det från såväl borgerliga ledarsidor som från Sveriges än så länge största parti. Socialdemokraterna svängde nyss i frågan om utvisningarna av tonåringar. Samtidigt uppstår tydliga sprickor kring en annan del av den så kallade migrationspolitiken: planen på att omvandla alla permanenta uppehållstillstånd till tillfälliga.

Men framför allt hörs ilskan från helt vanliga människor. De vars arbetskamrater eller klasskompisar enligt regeringen nu ska ut ur landet. Och det är därför makthavare har börjat lyssna. 

Riktigt alla är dock inte överens. Tidöregeringen håller fast vid sin linje, än så länge. Delvis säkert av ren prestige. Men de verkar också verkligen ha trott att de hade allmänheten med sig. De senaste åren har ju de politiska partierna allihop gjort ungefär samma analys: väljarna vill ha hårda tag. Fler i fängelse, fler ska utvisas, eller lockas med pengar för att lämna landet. Hårdare straff, mer övervakning, starkare militär. Allt till tonerna av mer eller mindre dold rasism. 

Drabbar fler och fler

Precis som många har varnat för börjar den här människosynen slå mot fler och fler. Det var länge sedan det räckte att ”göra rätt för sig”. Bakom det uppmärksammade fallet med åttaåriga Gabriella ligger ett annat av regeringens och SD:s märkliga påfund: försörjningskravet, eller lönegolvet, från 2023 som Arbetaren var bland de första att bevaka. 

Nu ser vi ett växande motstånd. På gatorna, i klassrum, från kommuner som är rädda att förlora sina arbetande invånare. Många måste hålla ihop, helt oavsett var de en gång föddes, och oavsett om de till exempel är lågavlönade, arbetslösa eller inget hellre vill än att få gå i pension innan livet tar slut.

Frågor om migration kan påverka valet – men inte på det sätt partierna trott. 

Publicerad
2 days sedan

Podd: Sveriges längsta lockout

Podd: Sveriges längsta lockout

I det här avsnittet av Arbetarens podd pratar Amalthea Frantz och Håkan Gustafsson om den dramatiska Lossmen-Ekträsk-konflikten – Sveriges längsta lockout som varade mellan åren 1924 och 1931 i Västerbotten.

Vad är det som är så speciellt med den här konflikten? Hur överlevde folk under en nästan sju år lång lockout? Vad var det som gjorde att man till sist vann, och vad kan dagens fackliga organisationer lära sig av striden?

Avsnittet bygger på en artikel som Håkan Gustafsson och kulturgeografen Johan Pries skrev för Arbetaren 2025.

35 år av arbetarhistoria

Mycket av materialet i både podden och artikeln kommer från Arbetarens digitala arkiv från 1920- och 1930-talen. Som prenumerant kan du själv bläddra i arkivet här: 35 år av arbetarhistoria

Gillar du Arbetaren Radio och vill höra fler avsnitt? Stöd oss genom att teckna en prenumeration

Om du inte har råd, skriv gärna upp dig Arbetarens nyhetsbrev där du varje vecka får uppdateringar helt gratis.

Publicerad Uppdaterad
5 days sedan
Ambulansmord i Harmånger, Hälsingaldn
Chocken och ilskan var stor i Hälsingland sedan en ambulanssköterska mördades under utryckning i den lilla orten Harmånger i höstas. Foto: Mats Andersson/TT

Hovrätten fastställer dom för ambulans­mordet i Hälsingland


Hovrätten fastställer nu domen mot den man som dödade ambulanssköterskan Helena Löfgren i Harmånger i september. Det meddelades strax innan lunch på måndagen.

Det var lördagen den 20 september som den fruktansvärda attacken på ambulanssköterskan Helena Löfgren ägde rum i den lilla orten Harmånger i norra Hälsingland. Händelsen skapade både ilska och sorg. Inte minst bland ambulansförbundet och annan sjukvårdspersonal inom Region Gävleborg fick den stor uppmärksamhet.

I början av december dömdes en 26-årig man till 18 års fängelse för mordet. En dom som nu fastslås av Hovrätten för Nedre Norrland. Det här trots att rätten inte var eniga i sitt beslut.

”Två ledamöter har ansett det bevisat att gärningsmannen haft en direkt avsikt att döda offret och att påföljden borde bestämmas till livstids fängelse”, skriver domstolen i ett pressmeddelande.

Publicerad Uppdaterad
1 week sedan
LO:s utspel den 3 februari låter inte lika hoppingivande när man tittar närmare på det.

Amalthea Frantz:
Håll inte andan i väntan på LO:s arbetstids­förkortning

Utspelet om förkortning av arbetstid ska ses i ljuset av att det är valår. Själva frågan löper stor risk att begravas i nästa avtalsrörelse.

Många har undrat varför inga partier verkligen prioriterar frågan om arbetstidsförkortning. Vi vet ju att det finns en mängd goda skäl till en sådan, och att Sverige har jämförelsevis hög arbetstid. Sänkt arbetstid borde rent krasst vara en fråga som kan locka väljare, helt enkelt.

I veckan gick så den stora fackliga centralorganisationen LO ut med att de vill sänka normalarbetstiden. Frågan är hur mycket det är att hurra över.

Vilka förhandlingar?

Innehållet i LO:s utspel, bortom rubrikerna, låter ärligt talat inte speciellt hoppingivande. Inte mycket konkret, till exempel inte hur lång arbetsvecka de vill ha. Detta ska preciseras under förhandlingarna. 

För det första: LO har inte utmärkt sig med att vinna stora strider på mycket länge. Faktum är att de knappt ens tar några strider. Med något enstaka undantag, mest omtalat strejken för kollektivavtal med Tesla, har det initierats ytterst få arbetsmarknadskonflikter från de stora fackliga organisationernas sida under de senaste 20 åren.

För det andra: Vilka förhandlingar? Vad är nästa steg? 

Förra året förhandlade LO och de andra centralorganisationerna om de flesta kollektivavtal – det var den största avtalsrörelsen på länge. Nu löper avtalen på och LO får inte ta till några stridsåtgärder. Med andra ord, vad skulle de ha att sätta emot den andra parten, Svenskt Näringsliv, i förhandlingarna? 

Svenskt Näringsliv svarade direkt NEJ på LO:s utspel om att förhandla. Förstås. Det här är inget som på riktigt förvånar LO-ledarna. Arbetsköparorganisationen Svenskt Näringsliv har motsatt sig arbetstidsförkortning sedan eviga tider. De vet dessutom att de har övertaget på arbetsmarknaden i dagens Sverige.

Att LO gör utspelet nu handlar om att det är val i höst. Som sagt: arbetstidsförkortning borde rent krasst vara en fråga som kan locka väljare. Om utspelet verkar få stöd bland allmänheten så lär Socialdemokraterna framöver gå ut med att de tar med sig frågan. För att visa att de hänger med, är lyhörda för krav underifrån. Men säkerligen inte genom att lova något konkret. Sedan skjuts frågan fram till nästa avtalsrörelse och där går den under i händerna på ett försvagat LO. 

Ta ett djupt andetag i stället

Tidningen Arbetaren kommer, oavsett, bevaka frågan om arbetstidsförkortning, som vi alltid gjort.

Och vi kan förstås hoppas på att jag har fel. På att LO tar striden, och vinner den. (Och på vägen stämmer Svenskt Näringsliv för förhandlingsvägran.)

I så fall kommer jag, och några miljoner till, bli väldigt glada. En kortare vecka skulle ge en stabilare grund för bättre arbetsmiljö, allmän hälsa och att orka göra något mer än bara arbeta och sedan försöka vila från arbetet. 

Men håll inte andan medan du väntar på LO. Ta ett djupt andetag och höj din egen röst i stället. 

Publicerad Uppdaterad
2 weeks sedan
Johan Ingelskog, avtalssekreterare Kommunal, Marie Nilsson, ordförande IF Metall, Veli-Pekka Säikkälä, LOs avtalssekreterare, Johan Lindholm, LOs ordförande och Eva-Lotta Ramberg, ordförande HRF, när LO-styrelsen presenterar förslag till hur LO vill sänka arbetstiden i Sverige, under en pressträff i LO-Borgen i Stockholm.
Flera tunga LO-toppar var på plats i Stockholm under tisdagsmorgonen där de presenterade förslaget om sänkt arbetstid. Foto: Lars Schröder/TT

LO kräver förhandling om kortare arbetstid för alla


LO kräver kortare arbetstid för samtliga av Sveriges arbetare. Vid en pressträff på tisdagsmorgonen beskrev förbundsordföranden Johan Lindblom förslaget om att kalla Svenskt Näringsliv till förhandling i frågan för ”historiskt”.

Den senaste tiden har flera studier visat att kortare arbetstid kan ge både friskare personal och ökad produktivitet. Nu kallar därför LO arbetsköparsidan till förhandling i frågan där de kräver kortare arbetsveckor med bibehållen lön. För alla yrkesgrupper oavsett bransch.

Svenskt Näringsliv har tidigare sagt nej till förslag om en lagstiftning i frågan men LO:s avtalssekreterare Veli-Pekka Säikkälä hoppas på konstruktiva förhandlingar. 

– Vi vill gärna lösa ut den här frågan under hösten, innan förhandlingarna om nya kollektivavtal 2027 drar igång. Samtidigt vet vi att sådana här stora frågor kan ta tid att förhandla, säger Veli-Pekka Säikkälä till tidningen Arbetet.

Grannländerna arbetar mindre

En av motiveringarna bakom LO-kravet är de höjda pensionsåldrarna och de ökade arbetsmiljöproblemen. Att alltför många, särskilt inom de klassiska arbetaryrkena, helt enkelt inte orkar jobba ett helt yrkesliv.

Som exempel lyfter LO Norge och Danmark som lämnat 40-timmarsveckan och i stället arbetar omkring 37 timmar.

Agnes Lansrot är nytillträdd generalsekreterare för SAC Syndikalisterna och hon välkomnar LO:s förslag.

Agnes Lansrot SAC Syndikalisterna
Agnes Lansrot på SAC Syndikalisterna är positiv till LO:s förslag. Foto: Johan Apel Röstlund

– Det är verkligen på tiden. Vi har haft 40 timmars arbetsvecka sedan 1973 så det är bra att hela arbetarrörelsen nu går samman. Jag tror att en sådan här reform skulle leda till ökad jämlikhet och vara extra viktig inom yrken med hög arbetsbelastning, säger Agnes Lansrot till Arbetaren strax efter LO:s pressträff på tisdagsmorgonen.

Enligt LO kommer facket att skicka en förhandlingsframställan till Svenskt Näringsliv inom några dagar med förhoppning om att förhandlingarna kan komma igång under våren.

Publicerad Uppdaterad
2 weeks sedan
Dödsolycka påp arbetsplats i skånska Staffanstorp
Dödsolyckan i Staffanstorp var den andra på lika många dagar i Skåne och hittills i år har minst sex personer omkommit på sina jobb runt om i Sverige. Foto: Johan Nilsson/TT

Nattsvarta statistiken: Ännu en dödsolycka på arbetsplats i Skåne


Ännu en dödsolycka på en arbetsplats i Skåne. Under måndagseftermiddagen omkom en kvinna i 45-årsåldern i Staffanstorp sedan hon klämts fast under någon form av ventilationsplåt.

Det blev en nattsvart start av februari på den svenska arbetsmarknaden med två döda på lika många dagar.

I söndags omkom en man inne på en verkstad i Landskrona hamn och bara ett dygn senare omkom en kvinna i 45-årsåldern i en klämolycka på sin arbetsplats i Staffanstorp.

Larmet kom strax efter lunch på måndagen och räddningstjänsten arbetade länge på plats för att få loss kvinnan, som enligt polisen ska ha klämts under någon form av ventilationsplåt som fallit över henne. Hon kunde senare föras akut till sjukhus med allvarliga skador men hennes liv gick inte att rädda.

Enligt vakthavande befäl vid Räddningstjänsten Syd pågick en renovering i byggnaden där kvinnan arbetade och en anmälan om arbetsplatsolycka och vållande till annan död har nu upprättats.

Dödsolyckan var den sjätte hittills i år på den svenska arbetsmarknaden och den andra i Skåne på bara två dagar, enligt Arbetsmiljöverkets statistik.

Publicerad
2 weeks sedan
Kollage: Arbetarens chefredaktör Amalthea Frantz: till till vänster i bilden, till höger i bakgrunden bild från en byggarbetsplats där en har kran vält
Amalthea Frantz, Arbetarens chefredaktör. Foto: Johan Apel Röstlund, Anders Wiklund / TT. Montage: Arbetaren

Amalthea Frantz:
Myten om det trygga Sverige lever kvar – på ett område

Att Sverige är ett särskilt tryggt land för arbetare är en seglivad myt. Vi har internationellt sett usel anställningstrygghet. I de branscher som drabbas mest av dödsolyckor har facket traditionellt varit starkt – men nu uppdagas värre och värre missförhållanden, inte sällan dolda bakom chimären kollektivavtal. 

Varje vecka dör en person på sitt jobb i Sverige. Fortfarande. De allra flesta är män. I kvinnodominerade yrken slits de anställda ut och blir sjuka på andra sätt. Vilket kan ha nog så dramatiska orsaker – exempelvis ligger hot och våld bakom 12 procent av de allvarliga arbetsolyckorna inom kommun- och regionsektorn, som Arbetaren uppmärksammade i höstas.

Själva dödstalen kunde förstås vara mycket värre. Så sent som på 1960-talet dog närmare en arbetare om dagen i Sverige. Att det inte är så längre är ingen slump. Som alltid finns de berördas egna drivkrafter bakom: anställda har kämpat för säkra arbeten och drägliga uppgifter, bland annat via skyddsombud. Gränsen för vad som var acceptabelt förflyttades. Dessvärre har denna gräns pressats tillbaka igen de senaste decennierna. 

Till exempel vittnar många fackligt aktiva om att skyddsombudens arbete försvåras allt mer. Samtidigt har medieskuggan brett ut sig över arbetares villkor i allmänhet, oavsett könstillhörighet.

Men, kanske har konflikterna synts lite mer än vanligt även i de stora medierna det senaste året. Vi minns skandalerna runt Northvolt och senare Stegra. Lönesänkningarna på Clas Ohlson. Den till synes ändlösa Tesla-strejken. Och förstås de omskrivna olyckorna med flera döda, senast i Söderhamn, tidigare i exempelvis Sundbyberg. Men de dödsolyckor som mest blir en siffra i statistiken är lika fruktansvärda.

Myten om tryggheten

Myten om Sverige som ett tryggt land för arbetare lever kvar. Det är uppenbart att många inte omfattas av tryggheten längre – särskilt inte migrantarbetare. Men försämringarna påverkar alla. Hur många är medvetna om att Sverige bedöms ha bland de sämsta anställningsskydden bland OECD-länderna, eftersom lagen om anställningsskydd (LAS) är så urvattnad? Det är därför stora delar av EU:s plattformsdirektiv inte kommer göra någon direkt skillnad för gigarbetare här. 

De stora facken har länge varit starka inom manligt dominerade branscher. Samtidigt är det just där de flesta dödsolyckor ännu sker – och där värre och värre missförhållanden uppdagas. Bygg, transport och jordbruk. Bland de många ljusskygga företagen finns förstås också ett mörkertal av olyckor. 

Tryggheten är på många sätt en chimär. I den omskrivna penningtvättshärvan hade ungefär hälften av de inblandade företagen kollektivavtal. Samma sak gäller de arbetsköpare som syndikalister drog till Arbetsdomstolen under 2025 – hälften av byggbolagen hade avtal med LO-facket Byggnads. 

Tecken i tiden

Att driva fall i domstol framstår kanske inte som det mest radikala fackföreningar kan göra. För syndikalisternas del beror de många fallen på två saker: för det första att man, i motsats till LO, har lyckats organisera en stor andel migrantarbetare. Dessas fall är ofta relativt enkla, till exempel att arbetsköparna förhandlingsvägrat. För det andra att lagändringen år 2019, som drevs igenom av Svenskt Näringsliv, LO, TCO, Saco samt S-regeringen, gjort det mycket svårare att ta till andra metoder. 

Fallen i AD är tecken i tiden. Samtidigt har de minskat kraftigt sedan 2024 – eftersom fler av syndikalisternas ärenden når en lösning genom andra sorters förhandlingar. Om vi ska försöka se något positivt i samtiden (inte det lättaste) så är det en liten ljusglimt. I samma ljus måste vi se att medlemmarna i SAC:s lokala samorganisationer nyligen valde flera migrantarbetare till viktiga poster.

Ett annat tecken i tiden är att en syndikalistisk fackförening för lantarbetare nyligen grundades i Stockholmsområdet.

Rikta ljuset mot klassfrågorna

Om arbetsköparna får som de vill flyttar de gärna villkoren 100 år tillbaka i tiden. Just nu bevakar Natacha López rättegången om fallet utanför skånska Skurup. Rubriken säger det mesta: Lockades till Sverige med löften om arbete – tvingades till slav­arbete.

Många rubriker i dag låter som tagna från förra seklets början. Men kamperna fortsätter, in i framtiden. Under 2026 väntar en dom om ifall Hamnarbetsköparna gjort sig skyldiga till föreningsrättskränkning. Samma sak som drabbade skogsarbetarna i Lossmen-Ekträsk – de fick inte organisera sig som de ville. För hundra år sedan. 

Efter en drygt sju år lång konflikt vann syndikalisterna den striden. IF Metalls ovanliga Tesla-strejk fortsätter även den, in på sitt tredje år. 

Detta år, valåret 2026, tävlar de politiska partierna i hårda åtgärder som ska råda bot på otryggheten i samhället. Visst är det lustigt att de samtidigt fortsätter låtsas som om just arbetare och arbetslösa lever under exceptionellt trygga förhållanden i Sverige? 

De vill inte rikta ljuset mot klassfrågor. 

Men som alltid är det de berördas kamp som avgör i slutänden. Anställda, deras familjer, hela samhällen måste hålla ihop, hålla ut och hjälpa varandra för att nå verklig förändring. 

Publicerad Uppdaterad
2 weeks sedan
Två män döda efter arbetsplatsolycka i Bergvik utanför Söderhamn
Polisen utreder händelsen som misstänkt grovt vållande till annans död i samband med arbetsplatsolycka. Foto: Fredrik Sandberg/TT

Två döda efter allvarlig arbetsplatsolycka utanför Söderhamn


Två medelålders män omkom under tisdagen efter en allvarlig arbetsplatsolycka i Bergvik strax utanför Söderhamn. Polisen är fortfarande förtegen om vad som hänt med meddelar att en utredning om misstänkt grovt vållande till annans död i samband med arbetsplatsolycka inletts.

Det var vid 13-tiden som larmet kom från en arbetsplats i Bergvik bara någon mil väster om Söderhamn. Två män hade då skadats i samband med en olycka och både ambulans, polis och räddningstjänst kallades till platsen. De båda männen, som enligt Svt Gävleborg var i medelåldern, fördes akut till sjukhus.

Senare under eftermiddagen meddelades det dock att de bägge dött till följd av sina svåra skador.

”Med hänvisning till förundersökningssekretess kommer polisen inte ge några ytterligare kommentarer om omständigheterna för olyckan”, skriver polisen på sin hemsida.

Dödsolyckan var den fjärde hittills i år. Förra året omkom minst 52 personer på sina arbetsplatser runt om i Sverige, enligt Arbetsmiljöverkets statistik.

Publicerad Uppdaterad
4 weeks sedan
Socialminister Jakob Forssmed (KD) vill att du ska skaffa fler barn trots att hans regering inte gör något vettigt åt vare sig arbetslösheten, boendekostnaderna eller jämställdheten. Foto: Johan Apel Röstlund, Claudio Bresciani / TT, Håkan Gustafsson

Amalthea Frantz:
Använd kondom tills vi vet om regeringen blir kvar

Kristdemokraten Jakob Forssmed är orolig över att det föds för få barn i Sverige. Men vem vill skaffa en större familj när arbetslösheten är rekordhög och regeringen skiter i klimatkrisen? Ha kul och ha sex – men inte för regeringens skull, skriver Arbetarens chefredaktör Amalthea Frantz.

”Staten behöver fundera på faktorer som utgör hinder för barnafödande, som boende, ekonomi, jämställdhet och livsbalans”, sade socialminister Jakob Forssmed (KD) på en presskonferens i somras.

Att förbättra just dessa områden är ju dock inte vad regeringen är bäst på. Tvärtom. Är det någon som förknippar nuvarande regering med till exempel rimliga boendekostnader, billiga hyresrätter, höjda löner, fungerande socialförsäkringar eller jämställdhet i hemmet? 

Att regeringen ändå bryr sig beror på att det rekordlåga barnafödandet kommer få allvarliga konsekvenser när arbetskraften och skatteintäkterna minskar. 

En utredning är tillsatt, i vanlig ordning. Ett delresultat ska presenteras nu i januari. 

Samtidigt är skolans sexualundervisning under attack, efter en annan sådan statlig utredning. I värsta fall ser vi snart ännu en nedmontering av ett område som Sverige länge var ett föregångsland inom. 

Ha kul och ha sex – men inte för regeringens skull

Tidningen Arbetaren ser sig tvungen att härmed skicka ut en allvarlig uppmaning: ha kul och ha sex – men inte för att skapa fler arbetare och skattebetalare åt staten. Tvärtom, använd preventivmedel om du är det minsta osäker. Till exempel tills vi vet om vi blir av med nuvarande regering. 

Den regering som skiter i klimatkrisen, vill ge både arbetare och arbetslösa sämre villkor, utvisar arbetare med utomeuropeiskt ursprung och planerar att sätta barn i fängelse.

Och passa samtidigt på att nominera någon kämpe till vårt Ottarpris till minne av Arbetarens medarbetare Elise Ottesen-Jensen som 1933 grundade RFSU, Riksförbundet för sexuell upplysning. För att nominera, mejla [email protected]. Skicka med din adress så får du hem ett exemplar av tidernas coolaste kondom.

Nominera någon till Ottarpriset och få Arbetarens kondom! Läs mer

Publicerad
4 weeks sedan
Israelisk militär i Hebron, Västbanken
Trots den så kallade vapenvilan har de israeliska attackerna mot palestinier inte upphört. Israeliska soldater under en räd i den palestinska staden Hebron på det ockuperade Västbanken tidigare i veckan. Foto: Mahmoud Illean)/TT

Israelisk attack mot FN-lokaler


Israel har attackerat och förstört delar av FN:s Unrwa-lokaler i det ockuperade östra Jerusalem på tisdagsförmiddagen. Det rapporterar nu flera internationella medier.

Enligt nyhetsbyrån AFP rullade bulldozrar in på området där Unrwa, FN:s organ för palestinska flyktingar, har sina lokaler under tisdagsmorgonen. Inredning förstördes och Unrwa skriver i ett eget uttalande att det utsatts för en ”aldrig tidigare skådad attack”.

Det israeliska  utrikesdepartementet har försvarat attacken och säger att de anser sig ha rätt att ta över och förstöra lokalerna som ligger i det illegalt ockuperade östra Jerusalem.

Samtidigt fortsätter, trots den påstådda vapenvilan, det israeliska våldet i Gaza och på Västbanken. Som Arbetaren rapporterade förra veckan har i snitt i ett barn om dagen dödats av israelisk militär i det sönderbombade Gaza sedan vapenvilan skrevs under i oktober förra året.

Sammanlagt har över 70 000 palestinier dödats i Gaza sedan Hamas attack på Israel den 7 oktober 2023. Många av dessa är barn.

Publicerad Uppdaterad