Grekisk miljökamp i skuggan av krisen

Vi har lämnat Ierissos och är på väg upp i bergen. Bilens fönsterrutor är nedvevade och en frisk vind slår mot ansiktet. Vägen bär till Skouries och berget Kakavos som ligger i Halkidiki i nordöstra Grekland. Jag får frågan om jag har med mig mitt pass, det är så vanligt med poliskontroller här uppe, och när jag skakar på huvudet får jag en lätt tillrättavisande blick av föraren. Utanför är himlen klarblå och när jag frågar vilken sorts träd det är som passerar längs med vägen får jag veta att det är bokar. 

För några år sedan fanns inte den här motorvägen. Niki som sitter bredvid mig berättar att på bara ett år har de återstående träden kommit allt längre bort från diket. 

– För ett år sedan skulle du ha kunnat sträcka ut handen här och röra vid dem. Nu finns de inte längre. Det räckte inte med att de byggde en motorväg, också marken runtomkring den har skövlats. 

De urgröpta motorvägarna i bergen är konsekvensen av att det kanadensiska gruvbolaget Eldorado Gold tillsammans med ett av Greklands största byggföretag, Aktem, köpt upp skogsmarken i Halkidiki. Här ska nu byggas guldgruvor och två fabriker för utvinning av mineraler. Dessutom planerar Eldorado att tömma bergen på färskvatten för att utveckla den underjordiska gruvverksamheten. Detta får förödande konsekvenser på miljön. Planerna är inte begränsade till enbart Halkidiki, utan berör även andra delar av regionerna Makedonien och Trakien.  

Metoden för utvinningen av guldet, som på engelska kallas flashmelting, är farlig. Dricksvattnet förorenas och den alltmer utbredda skogsskövlingen ökar risken för översvämningar i området. Forskare från Aristotelesuniversitetet i Thessaloniki varnar för att guldutvinningen kommer att orsaka permanenta skador på det känsliga ekosystemet och påverka såväl fiske som jordbruk i Halkidiki. Projektet att bygga guldgruvor i Skouries innebär en ekologisk social katastrof ifall det i sin helhet genomförs. Just nu är det under konstruktion och senast år 2018 beräknar Hellas Gold, som är Eldorados dotterbolag, att fabrikerna ska vara klara. 

Allt sedan 2006, då Hellas Golds planer blev offentliga, har lokalbefolkningen i Halkidiki organiserat sig och kämpat för att stoppa gruvbygget. Det är en kamp som pågått i nästan tio års tid och som varje dag fortsätter att mobilisera ett växande motstånd. Det är i anslutning till en demonstration som det transnationella nätverket Beyond Europe valt att lägga sitt sommarläger på stranden intill Ierissos. Här samlas hundratals aktivister från hela Europa för att under några dagar diskutera och dela erfarenheter. Demonstrationen som aktivisterna tillsammans med lokalbefolkningen genomför är den första på flera månader – och den har redan gett resultat.

Dagen innan vi åker upp i bergen får vi veta att Syrizas miljöminister Panos Skourletis under morgonen beslutat att dra in licensen för Hellas Gold. Villkoret för att de ska få tillbaka den är att de efter ett år ska kunna redovisa för hur guldutvinningen går till. Testerna företaget tidigare använt för att auktorisera projektet har gjorts i Finland och inte i marken i Halkidiki, något som gör det möjligt för Syriza att på legal väg ogiltigförklara licensen.

Trots beskedet om byggförbud har arbetet fortsatt som vanligt under dagen.

Bilen stannar till och vi går den sista biten till fots. Polisbilar står parkerade strax intill ingången och det gröna stängslet höjer sig högt över våra huvuden. Här finns säkerhetskameror som följer förbipasserandes minsta rörelser och överallt sitter skyltar uppsatta som varnar utomstående för att beträda området.

Senare på kvällen i den intilliggande byn Megali Penagia träffar jag Thanasis, Dimitris och Steven. De går alla på gymnasiet och två av dem är från Polygyros, en stad som ligger några mil bort från byn där vi befinner oss. De berättar om hur lokalorganiseringen i Halkidiki fungerar. I ett tiotal byar finns kommittéer som varje vecka håller möte. Varje månad sker också ett större koordineringsmöte där folk från alla kommittéerna samlas och platsen för detta skiftar. Men kommittéer finns även i storstaden Thessaloniki några timmar därifrån. När jag frågar dem vad de tänker om Syrizas besked skakar Thanasis på huvudet och suckar.

– Syriza stödde rörelsen innan valet i januari, men också för att få röster. Efter valet försökte Syriza till viss del manipulera rörelsen, de ville institutionalisera motståndet och göra det legalt. Den 15 februari, när den första demonstrationen skedde under den nya regeringen, blockerade polisen alla vägar i bergen på en gång och var oerhört våldsam. 

Gruvverksamhet har förekommit i Kassandragruvorna i liten skala i hundratals år. Genom åren har ägandet av gruvorna skiftat. 

I december 2003 överlät det dåvarande gruvbolaget TVX Gold gruvorna för 11 miljarder euro till den grekiska staten. Samma dag såldes de vidare till det nybildade företaget Hellas Gold, ett dotterbolag till kanadensiska Eldorado Gold, utan vare sig någon som helst föregående bedömning eller offentlig upphandling. Lagen säger att om ett gruvbolag äger ett område har det äganderätt också till dess mineraler – dessutom är någon som helst aktivitet som stör gruvdriften förbjuden. Skouries urskogar har på några få år förvandlats till ett månlandskap. 

Guldutvinningen i Skouries är ett av de projekt som eskalerat i samband med att Grekland undergått hårda nedskärningar till följd av Trojkans åtstramningspaket. År 2011 såldes en mängd offentliga resurser ut och privatiserades; stränder, hamnar, järnvägar och vatten. Som med många andra företag kommer inga av Hellas Gold intäkter att återinvesteras i den grekiska staten. Enligt en färsk rapport från den nederländska icke-statliga organisationen SOMO (Centrum för forskning om multinationella företag) kan Eldorado Gold med hjälp av tolv nederländska brevlådeföretag komma undan med en svindlande skatteflykt till Barbados och Caymanöarna. Men företaget säger att de erbjuder nya jobb. I nuvarande stund arbetar cirka 2 000 personer på Hellas Gold och med att bygga fabrikerna i Skouries. I ett krisdrabbat Grekland är många oroliga för att förlora sina jobb ifall gruvprojektet avbryts. Motdemonstrationer har gjorts av arbetare på Hellas Gold och stämningen mellan grannarna i byarna är spänd.

Thanasis berättar att repressionen varit svår och att rörelsen undergår en ständig kriminalisering i media. Under årens gång har 350 personer blivit anklagade i rätten och många av rubriceringarna går under terrorism. År 2012 efter en av de största demonstrationerna i Skouries gjorde polisen masshusrannsakningar i Ierissos, många blev godtyckligt frihetsberövade och satta i förhör.

I demonstrationer har polisen använt tårgas och skjutvapen med plastkulor. Dessutom har många som bor här numera kraftigt begränsad rörelsefrihet och får inte besöka bergen längre.

– Men vi försöker med hjälp av organisering upplysa om vad det är som pågår här och knyta band till andra liknande kamper i världen, till exempel NO-TAV rörelsen i Italien. Stödkonserter för S.O.S Halkidiki har gjorts i många grekiska städer, säger Thanasis.

Den här torsdagskvällen är stämningen upprymd på torget i Megali Panagia. I samband med Beyond Europes läger pågår här en workshop om självorganisering och allmänningar. En av deltagarna som sitter i panelen är Ianis Deligiovas. Han är biolog, uppväxt i Megali Panagia och har varit verksam i rörelsen alltsedan den första lokala kommittén bildades. I Halkidiki finns hoppet om att utveckla en ekologisk energiförsörjning genom självorganisering. Tanken är att genom ett skogskooperativ tillverka pellets, för att täcka basbehovet av energi i området. Ianis förklarar närmare om projektet.

– Det är tänkt att vara en fabrik bortom marknadens logik, utan chefer. Projektet hade hunnit gå långt men nu har Eldorado omöjliggjort all alternativ verksamhet. Ett av våra största misstag var att vi litade på en borgmästare som sagt sig kandidera för rörelsen, men sedan efter valet inte gjorde vad han lovade.

Så blir det till sist söndag. På motorvägen i Skouries står bussar parkerade och hela tiden anländer nya bilar. Omkring 2 000 personer deltar i demonstrationen. För första gången på månader har arbetet på Hellas Gold avbrutits. Men hundratals tungt uniformerade poliser är också på plats i bergen. De använder sig av tårgas och chockgranater och under sammandrabbningarna skadas flera demonstranter. I slutskedet av demonstrationen stannar polisen en buss och griper i ett slag 78 personer.  Alla utom fyra släpps senare under natten, och utanför polisstationen i Polygiros samlas hundratals personer i solidaritet.

Det är tydligt att demonstrationen i Skouries inträffar vid en tidpunkt då det är viktigare än någonsin med självorganisering och social kamp underifrån. När det gäller frågan om Skouries har Syriza länge varit i opposition till projektet, men inte lyckats infria sina löften. Många är besvikna, men samtidigt fortsätter lokalorganiseringen i Halkidiki varje dag. Här finns en beslutsamhet att projektet en gång för alla ska avbrytas, men också genom att skapa alternativ i form av allmänningar och självorganisering på plats. Det internationella deltagandet i demonstrationen sätter andra liknande konflikter i ljuset. Kraften består i att sociala rörelser kommer samman för att tillsammans kämpa underifrån bortom gränser.  

När jag åker från Polygiros på väg mot flygplatsen i Thessaloniki har det hunnit bli mörkt. Jag får veta att 14 regionala flygplatser i Grekland några dagar tidigare sålts till ett tyskt företag. Det är en affär som tillfälligt stoppades när Syriza kom till makten i början av 2015, men som nu ändå genomförs i en våg av kommande privatiseringar.

Jag lutar huvudet tillbaka och känner farten i magen. Det är närapå natt nu och inte längre möjligt att se skogen utanför fönstret. Nej jag ser den inte just nu, men jag vet att den finns där.

Publicerad Uppdaterad
8 hours sedan
Senast Jonas Lundström röstade i ett riksdagsval var 2002. Johan Nilsson / TT / privat.

Att inte rösta är en etisk handling

Det finns såväl etiska som strategiska skäl att inte rösta i höstens riksdagsval, skriver författaren och aktivisten Jonas Lundström.

Senast jag stod vid urnan var i riksdagsvalet 2002. Då röstade jag fortfarande borgerligt, om än med tvekan. Närmare bestämt på Kristdemokraterna. Men en politisk ommålning av mitt liv hade börjat. Röda, gröna och svarta färger tog över, och några år senare skulle jag känna skam över mitt val.

Nu är jag knappast unik, vi är säkerligen många som ångrat vårt stöd till ett specifikt politiskt parti. Avsevärt färre är de som fått kalla fötter inför röstningen som sådan.

Mitt huvudargument för riksdagsvalsbojkott är etiskt. Att rösta på något av riksdagspartierna utgör ett direkt stöd till våld, förtryck och ekologisk utarmning. De är alla i olika utsträckning nationalister som vill jaga oönskade migranter, en gränspolitik som dödar tusentals människor på haven varje år. De kommer alla hålla en svensk djurindustri under armarna som plågar och dödar över 100 miljoner landlevande djur årligen för profit. De inte bara lutar sig mot patriarkala och rasistiska våldsapparater som polis, militär och kriminalvård, de vill också bygga ut vapenmakten. De godtar alla nödvändigheten av kapitalism och ekonomisk tillväxt som exploaterar arbetare och förstör den livsmiljö vi alla är beroende av. Genom sin röst backar man därför aktivt den rådande ordningen och den styrande klassens utsugning.

Jonas Lundström är aktivist och författare till bland andra avväpna människan och Batongerna slår nedåt

Ett motargument från vänster är att vi måste rösta på det minst dåliga alternativet, och inte lämna fältet fritt för högerkrafternas härjningar. Det är stora skillnader mellan SD och V, mellan M och MP, och den förda politiken har konkret betydelse för verkliga liv. Vi måste mota fascismen och försvara demokratin. Gott så, men hur långt kan man gå i sin support för ”The Lesser Evil”? Även i en diktatur går det typiskt sett att rösta.

När det gäller att hejda fascismen via valsedeln är det en strategi som både historiskt och i nutid varit mindre framgångsrik. Denna ideologi växer fram ur den liberal-demokratiska kapitalistiska ordningen, och är från ett vänsterperspektiv snarare en förstärkning av auktoritära drag i detta samhälle än en verklig motkraft. Redan 2002 hörde jag många säga att man måste rösta för att stoppa SD. Och som vi har röstat…

Men någon direkt skada kan det väl ändå inte göra? Många av oss som har djupgröna, vänsterkants eller anarkistiska sentiment tror, oavsett om vi röstar eller ej, att genomgripande samhällsförändring kommer underifrån. Historien antyder att vi behöver sociala rörelser som är tillräckligt starka och spetsiga i sitt motstånd för att tvinga fram radikal förändring. Men ska det vara möjligt behöver individer, grupper och rörelser en viss distans till de styrande. Då röstande utgör en så helig praktik i vårt samhälle är det naivt att tro att denna handling inte skulle påverka oss. Valengagemang och partipolitik tar energi och uppmärksamhet, skapar lojaliteter, och riskerar att distrahera, splittra och försvaga radikala rörelser. Samtidigt legitimerar det makten.

Nu föreslår jag inte något absolutistiskt röstmotstånd. Att öka röstdeltagandet bland underrepresenterade grupper är exempelvis lovvärt. 2022 röstade jag i kommun- och regionvalet, och skulle ett politiskt parti dyka upp som utgör en verklig opposition mot den rådande ordningen lovar jag dessutom att omvärdera mitt val att inte rösta även till riksdagen. Men tills vidare föreslår jag att vi som arbetar för något helt annat undanhåller dessa politiker vårt bifall.

Jonas Lundström, aktivist och författare

Publicerad
2 days sedan
Poeten Jesper Lundby skriver veckoverser i Arbetaren. Foto: Henrik Montgomery / TT

Veckovers: Sagan om SAP

Det var en gång en socialdemokrati,
det var en gång en arbetarklass.
Den ene moppade toan,
den andre skurade dass.

Den ene stred för den andre,
och tvärtom, och på detta sätt
så blev de den starkaste kraften.
De var inte två, de var ett.

De byggde upp fackföreningar,
de byggde ett Folkets Hus.
De började bygga ett folkhem.
De följde ett rättvisans ljus.

Den ene var duktig på att tala,
den andre på att röra sig. 
Den ena var smart och sa: 
”Nu tar jag betalt för att tala för dig”

De slog sig in i det innersta,
ända till maktens bord.
”Rör du dig hotfullt därute”, sa den ene,
”så ska jag säga dem ett sanningens ord!”

1900-talet började.
Hundra år gick. Det tog slut.
Den ene satt kvar därinne
och har inte än kommit ut.

Ett och annat hände och den ene
skruvade sig rätt så nervöst. 
De andra vid bordet hånflinade
och sa att: ”Nu sitter du löst!”

Från fönstret skrek den ene: ”Var är du?
Det är valår – jag behöver dig!
För utan dig och din rörelse
– varför ska nån lyssna på mig?”

Den talande tystnaden svarade:
”Ledsen, du hade din chans.”
Arbetarklassen och rörelsen 
hade gått någon annanstans.

Publicerad Uppdaterad
1 week sedan
Poeten Jesper Lundbys veckovers i Arbetaren. Foto: Martina Holmberg/TT. Montage: Arbetaren

Veckovers: När du får oväntat besök

En morgon är inget detsamma.
Man lyfter sin kaffekopp
då ur den en plötslig eldsflamma
och fyra djur stiger opp.

Barndom, Längtan, Svid och Moral
heter varelserna som flyttar in
i lägenheten man haft som ett skal
omkring sitt eget skinn.

När man som vanligt till arbetet
gör sig redo att gå
ligger de där över hallgolvet
tysta, och tittar på.

Till kvällen så micrar man rester
man äter trött vid sitt bord.
Fyra djur sitter som gäster.
Betraktar en utan ett ord.

Publicerad Uppdaterad
1 week sedan
Alexandra Urisman Otto om El Nino, värmeböljan, klimatförändringar.

Alexandra Urisman Otto:
Allt brinner och de ”progressiva” fortsätter som vanligt

Klimatforskare som annars brukar uttrycka sig återhållsamt erkänner sig nu vara i chock. Samtidigt befinner sig det offentliga samtalet långt ifrån den katastrofala verklighet vi lever i, skriver Alexandra Urisman Otto.

Europa kokar och brinner på samma gång. Hettan har stängt Eiffeltornet och lågorna står höga strax utanför den franska huvudstaden. Hundratals människor har dött i drunkningsolyckor och den senaste värmeböljan (vi går redan in i sommarens tredje) kopplas till tiotusentals för tidiga dödsfall.

Har du också panik i hettan? Känns det som en mardröm? Bra, allt annat vore fullständigt orimligt. 

Klimatforskaren Zeke Hausfather skrev på måndagen att han brukar vara ganska återhållsam när han diskuterar klimatdata. Bara en enda gång – i september 2023, när de globala temperaturerna för månaden visade sig vara hela 0,5 °C varmare än någon tidigare septembermånad – har han blivit chockad. 

”Fram till i dag”, skriver han. 

Årets El Niño kan bli den starkaste som uppmätts

Zeke Hausfather är chockad igen efter att ha analyserat hur de olika klimatmodellerna bedömer läget för hur den begynnande El Niño-händelsen ska utveckla sig. El Niño är ett återkommande väderfenomen som uppstår när havsvattnet i delar av Stilla havet blir ovanligt varmt. Det påverkar vädret över stora delar av världen och under våren har forskare allt oftare varnat för att den här El Niñon kommer att bli extrem. 

Det verkar vara en underdrift, menar nu Zeke Hausfather.

”Det ser ut som att årets El Niño inte bara med stor sannolikhet kommer att bli den starkaste sedan tillförlitliga mätningar inleddes – den kan till och med bli den starkaste med en verkligt häpnadsväckande marginal”, skriver han.

Styrkan i El Niño går att förutspå genom att mäta avvikelser i havsytans temperatur i ett specifikt område i den tropiska delen av Stilla havet. När alla klimatmodeller nu har analyserats ligger medianvärdet på 3,6 grader Celsius, omkring 0,8 grader högre än det tidigare rekordet från 2015-16. 

”För att sätta detta i sitt sammanhang”, skriver Zeke Hausfather och sedan förklarar han: Skillnaden mellan den starkaste och den femte starkaste El Niño-händelsen under de senaste 150 åren är endast omkring 0,5 grader. 

Han avslutar:

”Modellerna förutspår något som ligger utanför ramen för allt vi någonsin har observerat.”

Skäl till panik? Ja. 

Gaslightande debattklimat om klimatet

Men värst i denna mardröm är ändå hur långt ifrån den här verkligheten som vårt offentliga samtal befinner sig. Ingenstans säger någon som det är. Till och med det så kallade ”progressiva” Sverige fokuserar på att legitimera sina egna och andras flygresor, i stället för att bidra till – och kräva – den verkliga, genomgripande omställning som vi vet krävs. 

Ett exempel: Sverige har klimatmål som aldrig nås men som framför allt i sig är gravt otillräckliga. Bara omkring en tredjedel av svenskarnas utsläpp räknas med när klimatmålen utvärderas – ändå hörs inte ett enda parti i valrörelsen kräva att alla utsläpp ska omfattas av klimatmålen. Ingenstans, förutom från vissa aktivister, kommer krav på verklig, genomgripande systemförändring.

Vad fan ska man göra, då?

Det är inget fel med att ha panik vare sig över hettan eller det gaslightande debattklimatet. Tvärtom är det en fullt rimlig reaktion på det oerhörda hot som hänger över oss. Använd paniken och påminn dig om att det finns fler som känner som du. Lyssna på dem, läs vad de skriver. Organisera dig tillsammans med dem. 

För det här är ingen mardröm. Det är den nya verkligheten.

Publicerad Uppdaterad
1 week sedan
Sverige pekas ut för att i flera regioner ha behandlat EU-migranter sämre i jämförelse med andra utsatta grupper, samt för indirekt diskriminering på etnisk grund. Foto: Magnus Hjalmarson Neideman SVD/TT

Sverige diskriminerar när EU-migranter vägras vård

Europeiska kommittén för sociala rättigheter har fastslagit att Sverige kränkt EU-migranters rättigheter genom att neka till vård. Jonatan Michaneck tycker att det borde oroa oss alla att staten tar så lättvindigt på uppenbar diskriminering och kränkningar av mänskliga rättigheter.

Kritiken är svidande från Europeiska kommittén för sociala rättigheter som enhälligt slår fast att Sverige begått allvarliga människorättskränkningar när staten och regioner nekat EU-migranter sjukvård, eller tagit betalt för nödvändig sjukvård.

 I uttalandet står det skrivet att Sverige anses ha kränkt personernas rättigheter genom nekande av vård och särbehandling på grund av deras status som sårbara EU-migranter. Därutöver pekas Sverige ut för att i flera regioner ha behandlat EU-migranter sämre i jämförelse med andra utsatta grupper, samt för indirekt diskriminering på etnisk grund.

Många tror nog att Sverige behandlar romer och EU-migranter bättre än andra europeiska länder där rasismen är mer uttalad. Kommitténs yttrande vänder på många sätt upp och ner på idén om den svenska givmildheten och blottlägger en stat som givit upp på sitt ansvar gentemot europeiska medborgare och de mänskliga rättigheterna.

Undviker vård av rädsla för kostnader

En kvinna från Bulgarien som gör akut kejsarsnitt i Gävle faktureras 179 251 kronor. Kostnaderna är förstås omöjliga för en person i marginaliserad tillvaro att betala. Även för en heltidsarbetande skulle summan vara överdådig. Personer har också blivit fakturerade för akutbesök i samband med stroke och hjärtproblem, samt efter rån, misshandel, och bilolycka. Barnafödande och mödravård är andra vårdbesök som lett till fakturor på 3000 kronor och uppåt och det finns fler exempel. Amnesty international nämner dessutom att många ur gruppen undviker att söka vård av rädsla att drabbas av höga utgifter.

Jonatan Michaneck är socialarbetare på räddningsmissionens härbärgen för EU-migranter. Foto: Privat.

EU-migranter är en särskilt utsatt grupp av många skäl. I sina hemländer nekas de ofta tillgång till det egna landets välfärdssystem på grund av utbredd och systematisk diskriminering som också har andra förödande konsekvenser. Fattigdomen hos gruppen är utbredd och nödställdheten stor. 

Sveriges hinder för vård riskerar liv, och förutom att det är landets plikt att leva upp till skrivelserna om rätten till vård borde det oroa oss alla att staten tar så lättvindigt på uppenbar diskriminering och kränkningar av mänskliga rättigheter.

Sverige måste ta åt sig av kritiken och förutom att se till att ingen människa berövas rätten till vård anser jag att vi borde ersätta i fullo de personer som drabbats av kostnader i samband med vårdbesök. I framtiden hoppas jag att staten och regionerna prioriterar människorna, framför försöken att hitta kryphål.

Publicerad Uppdaterad
2 weeks sedan
Poeten Jesper Lundbys veckovers i Arbetaren. Foto: Nicklas Thegerström / TT. Montage: Arbetaren

Veckovers: Rätten att lata sig

Vila nu, lilla proletär.
Tids nog får du slava.
Den ljuva sommartid är här.
Häll i dig lite cava.

Tacka mormorsmors och farfarsfars strid
som denna din ledighet givit dig
genom att stå upp, som de på sin tid,
för rätten att lata sig.

Eller ligg still i gräset, ljuvligt slö
och ge blanka fan i alla måsten.
Robot ska flyta på rygg i en sjö.
Säg hej och välkommen till rosten.

Och du som slavar genom dagen så het,
utan semester sommaren som julen,
sno dig en rast när ingen ser, för alla vet
att frihet smakar ännu bättre stulen.

Publicerad Uppdaterad
3 weeks sedan
”Det krävs omedelbara insatser för att kartlägga och skydda de kvarvarande ur- och naturskogarna”, skriver Naturskyddsföreningens ordförande Beatrice Rindevall. Foto: Anders Wiklund/TT, Björn Nordqvist

De sista oskyddade naturskogarna på väg att försvinna

Enbart tre av åtta partier vill ge de sista oskyddade naturskogarna i Sverige ett strikt skydd till 2030. Det visar Naturskyddsföreningens valenkät. Inget av de stora partierna svarar ja på vår fråga om att kartlägga och skydda ur- och naturskogarna till 2030. Det innebär att dessa viktiga skogar nu riskerar att försvinna, skriver Naturskyddsföreningens ordförande Beatrice Rindevall.

Tillståndet för den biologiska mångfalden i Sveriges skogar är allvarligt. Förutom i det fjällnära området finns ur- och naturskogar bara kvar som öar i landskapet, och mer än tusen skogslevande arter är hotade. 

Ur- och naturskogar är avgörande för att bevara hotade arter, stabila ekosystem och som kolsänkor. Men stora delar av detta naturarv går förlorat i snabb takt. De ekologiska värden som byggts upp under århundraden kommer inte kunna återskapas inom överskådlig tid, om ens någonsin. 

Alla ur- och naturskogar i EU ska vara strikt skyddade till år 2030. Om Sveriges åtaganden om strikt skydd ska nås krävs omedelbara insatser med kartläggning och skydd. Annars riskerar dessa skogar att avverkas. 

Oroväckande svar från riksdagens partier

Inför valet frågade Naturskyddsföreningen därför samtliga riksdagspartier om de ställer sig bakom förslaget att kartlägga alla ur- och naturskogar och säkerställa ett strikt skydd senast 2030. Resultatet är oroande. Endast tre av riksdagens åtta partier ställer sig bakom förslaget, och ingen av de stora partierna säger ja. Detta innebär att det ännu är långt till riksdagsmajoritet för förslaget. 

Ur-och naturskogar är några av de mest värdefulla ekosystemen för biologisk mångfald i Sverige och Europa. Eftersom lagen inte stoppar avverkning av ur- och naturskogar är risken stor att dessa ovärderliga skogar fortsätter att gå förlorade. Och avverkningstakten bara ökar. De senaste fyra åren har avverkningar i skogar med höga naturvärden ökat med hela 400 procent, enligt den ansvariga myndigheten Skogsstyrelsen. Samtidigt har riksdagen nyligen beslutat om regellättnader för skogsbruket, vilket riskerar att förvärra situationen ytterligare.

Det krävs omedelbara insatser för att kartlägga och skydda de kvarvarande ur- och naturskogarna. Det är både obegripligt och mycket oroande att majoriteten av partierna inte vill detta. Nu är det upp till politiken att ta ansvar. 

Beatrice Rindevall, ordförande Naturskyddsföreningen

Publicerad
3 weeks sedan
Kusra på norra Västbanken ligger mellan bosättningen Migdalim och den olagliga utposten Esh Kodesh. Det är en av de palestinska byar som har störst problem med bosättarvåld. Palestinierna kan inte göra mycket för att försvara sig mot bosättarna. Mannen på bilden hoppas att ett staket åtminstone ska fördröja dem. Foto: Yvonne Åsell / TT. Montage: Arbetaren

Veckovers: Huset

Det var en gång ett hus.
Det stod i östra Jerusalem.
I huset fanns ett särskilt ljus,
som det alltid gör i nåns hem.

Så länge hade huset tillhört släkten
att många små i det lärt sig gå,
blivit stora, flyttat ut och sen
kommit dit med sina egna små.

Nu bilar en pappa bort betongen,
ett golv han gjöt när dottern var fem
för att slippa betala rivningen
som staten beordrat av hans hem.

Förra veckan tog han ner taket.
Väggarna slog han ut igår.
Det sades att huset saknade ett
bygglov hans folk aldrig får.

Varför det blev som det blev
är en grym historia, och en lång,
och sagan om huset som orättvisan rev
blev därför att det var en gång.

Publicerad Uppdaterad
3 weeks sedan
Arbetsplatsolycka utanför Jönköping
Mannen fördes akut till sjukhus med svåra skador. Foto: Johan Nilsson/TT

Man svårt skadad efter olycka på industriområde i Jönköping


En person har förts till sjukhus med svåra skador efter en allvarlig arbetsplatsolycka i ett industriområde strax utanför Jönköping under måndagseftermiddagen.

Det var strax innan 13 på tisdagen som larmet kom till räddningstjänsten. En man hade då fått tunga föremål över sig vid ett företag i Torsvik söder om Jönköping. Både polis och räddningstjänst kallades till platsen och mannen fördes akut till sjukhus med allvarliga skador. 

Olycksplatsen inne på industriområdet har nu spärrats av och en utredning om arbetsplatsolycka har upprättats av polisen.

Publicerad Uppdaterad
3 weeks sedan
EU-migranter nekas svensk sjukvård
Organisationen Läkare i Världen har träffat flertalet av de 129 personerna som nekats svensk sjukvård. Foto: Emil Langvad/TT och Johan Nilsson/TT

Hård kritik mot Sverige: EU-migranter nekas vård


EU-migranter i Sverige har vid upprepade tillfällen nekats nödvändig vård. Det här slår Europeiska kommittén för sociala rättigheter nu fast efter en anmälan från organisationerna Läkare i Världen och Amnesty.

– Att svenska staten kränker en av de mest grundläggande mänskliga rättigheterna är fullständigt oacceptabelt, säger Anna Johansson, generalsekreterare på Amnesty Sverige i ett uttalande till Svt.

Det rör sig om allt från unga kvinnor som nekats abort till personer som misshandlats men motats bort från vårdkliniker och sjukhus på grund av deras ursprung. Totalt har Amnesty och organisationen Läkare i Världen, som träffat flertalet av personerna bakom de anmälda fallen, anmält den svenska staten för 129 fall där EU-migranter inte fått den vård de har rätt till.

Nu slår Europeiska kommittén för sociala rättigheter fast att Sverige brustit på flera punkter och kritiserar samtidigt staten för diskriminering.

Regeringen tillbakavisar dock anklagelserna men den kristdemokratiska sjukvårdsministern Elisabet Lann skriver i en kommentar till Svt att de nu kommer analysera rapporten och invänta rekommendationer från EU:s ministerråd.

Enligt Amnesty beror problemet med nekad vård på att många redan utsatta EU-migranter saknar det europeiska sjukföräkringskortet som ger rätt till subventionerad vård. Det här på grund av diskriminering i hemländerna.

– Det egna landet har självklart ett ansvar att lösa den här situationen. Men nu handlar det om vad Sverige har för ansvar för att säkerställa att människor får rätt till vård som inte kan vänta, säger Anna Johansson till Svt.

Publicerad Uppdaterad