Det är den 10 april och solen gassar från en klarblå himmel. I den tillfälligt ockuperade skolan Rizzoli strax intill tekniska universitetet i Milano har hundratals studenter från universitet och gymnasieskolor från hela Italien samlats inför mobiliseringen mot världsutställningen Expo. Den sex månader långa evenemanget drar igång första maj och har redan gjort avtryck överallt i staden. Stämningen i aulan är upphettad. Stolar placeras i en cirkel för att alla ska få plats och se varandra ordentligt. Mikrofoner behövs inte. En nymålad banderoll med texten ”NO EXPO” täcker väggen och flygblad ligger i prydliga högar på det tomma podiet. Trots att rummet är överfullt är fler mötesdeltagare på väg. Klockan fem börjar nämligen nästa nationella stormöte. Den här gången med hundratals personer från sociala center, fackföreningar, miljöorganisationer och kollektiv från hela Italien.
Nätverket Comitato No Expo har mobiliserat mot Expo sedan 2008 offentliggjordes att Milano fått värdskapet. Världsutställningen med sin slogan ”Feeding the planet, energy for life”, presenteras motsägelsefullt som en miljömedveten utställning med mat och hållbar energi som tema. Men för att husera Expo 2015 har över 1 000 hektar åkermark köpts upp i Milano och cementerats av företagen Expo Spa och Expo Ar. Utställningen beräknades kosta – tillsammans med alla stadsomvandlingar, som via d’acqua, motorvägar och så vidare – 13 miljarder euro. Världsutställningen sponsras av företag som Nestlé, Coca Cola, Eataly, Monsanto och McDonalds. 44 byggföretag relaterade till Expo har avslöjats ha kopplingar till maffian och under åren har flera av världsutställningens högt uppsatta kommissionärer, företagare och tjänstemän arresterats och tvingats avgå.
Expo har lovat att skapa 70 000 jobb men dessa sker på osäkra premisser och i form av temporära arbetskontrakt. Bemanningsföretaget Manpower, en av Expos officiella samarbetspartners. Expo rekryterar också 18 000 volontärer. Med 47 procents ungdomsarbetslöshet i Italien har Expos administratörer beslutat att unga ska arbeta gratis som volontärer.
På gatan i pausen mellan mötena berättar studenter hur Expo påverkar deras vardag.
I Milano finns ett tiotal studentkollektiv och flera studentockupationer. Dessa är tätt knutna till de sociala centren i staden.
– På gymnasiet Liceo Artistico di Brera där jag studerar måste avgångsstudenterna göra sina avslutningsprojekt för Expo. Det kan vara alltifrån multimediaprojekt till skulpturer och målningar. Om studenterna inte gör dem blir de inte godkända, berättar Margherita Coviezal.
En annan student, Davide Viganò, berättar om en kampanj hans kollektiv lanserat mot det pågående gratisarbetet.
– Vårt kollektiv har funnits sedan två år på universitetet Bicocca. Vi har sedan dess varit med i oppositionen mot Expo. Förutom att analysera varumärkena som är officiella huvudsponsorer motsätter vi oss det gratisarbete som existerar i form av praktik- och lärlingsplatser. Därför lanserade vi kampanjen #IoNonLavoroGratisPerExpo. Den har, tillsammans med många andra aktioner och flashmobs vi gjort, fått ett betydande gensvar runtom i Italien. Vi har visat Expos sanna ansikte på universitet som blivit medbrottslingar till megaeventet. Vi angriper hela modellen och den resurshantering som den förespråkar.
Stefano Re från det autonoma basfacket ADL Cobàs beskriver Expo som ett av de största experimenten av obetalt och osäkert arbete någonsin i Italien. ADL är en av de fackliga organisationer som deltar i mobiliseringen och som inte ställer sig bakom Expos utarmande av arbetsvillkor och anställningstrygghet. Överenskommelser med Expo har skrivits under av flera stora fackförbund.
– De större fackföreningarna har haft en betydande roll när det kommer till att acceptera Expos former av obetalt arbete; CISL, UIL och CGIl tecknade en överenskommelse med Expo redan i juli 2013 – en överenskommelse som får konsekvenser och osäkrar arbetet ännu mer. Det är en mycket allvarlig handling av organisationer som ska representera arbetarnas intressen och skydda dem.
På Via Gramsci i staden Reggio Emilia pågår samtidigt en festival. Den äger rum i ett ockuperat före detta ostlager och går under namnet ”Expo alla rovescia” (Expo upp och ner). I närheten byggs en station för höghastighetståg, ett av de många infrastrukturprojekt i Reggio Emilia i samband med Expo. På några år har åkermarken runt ostlagret förvandlats till en urban stadsmiljö. Gentrifieringen är påtaglig men ockupationen utgör en motståndsficka mitt i allt detta. Den rymmer bland annat bostäder och en cykelverkstad öppen för alla att delta i.
Bakom grindarna till lagret är stämningen livad. Nymålade muralmålningar täcker fasaderna och det doftar gott av nylagad mat. Om en kvart ska en cirkusföreställning sätta igång och de yngsta festivalbesökarna springer runt på innergården i spänd förväntan. Här pågår också en marknad med lokala matproducenter från området – även denna festival har alltså energi och mat som huvudtema – och i matstånden börjar det nu bli tomt. Under helgens gång har festivalen varit fullspäckad med seminarium, verkstäder, spelningar och utställningar.
Simone Armini, aktiv i det landsomfattande nätverket Global Project, berättar om festivalen:
– Vi gör festivalen för att visa hur Expo tolkas lokalt i Reggio Emilia. Vi öppnar upp ockupationen som en parentes för att under några dagar diskutera vilken stad vi vill ha. Ockupationen har under dagarna fått stor legitimitet, tusentals människor i Reggio Emilia har deltagit. I en tid när kapitalet försöker hitta en ny berättelse genom Expo, som inte begränsas till Milano utan präglar hela Italien, försöker vi vända upp och ner på berättelsen. Vi ser det som ett tillfälle att lyfta fram de motsättningar som finns här i Reggio Emilia, men också att lyfta fram alternativen. Därför skapade vi ett Laboratorio No Expo, ett utrymme där organisationer, föreningar och kollektiv kan mötas för att dela med sig av erfarenheter och praktiker. Vi vill skapa alternativ till Expo och festivalen är ett steg i den riktningen.
Färdigställandet av Expo pågår för fullt i Fiera Rho, i utkanten av Milano. Tunnelbanestationen har byggts ut och ändrat namn till Rho Fiera Expo Milano. Stationen fungerar som en sluss in till världsutställningen och inuti den enorma stationsbyggnaden sitter skyltar uppsatta överallt för att ledsaga vilsna besökare. Men där paviljongerna borde ta vid breder i stället ett dammigt landskap av byggnadsställningar, grävskopor och lyftkranar ut sig. Expo 2015 är långtifrån klart trots att arbetet pågår 24 timmar om dygnet. För att dölja förseningen har Expos administratörer täckt in utställningsområdet med plast. Plast som är långt ifrån miljövänlig och som beräknas kosta en miljon euro. Förseningarna gör att arbetstakten trappas upp och att arbetet blir än mer osäkert.
Expo begränsar sig inte till ett specifikt område utan består av omfattande stadsomvandlingar som påverkar Milano likaväl som närliggande regioner och städer. I samband med utställningen har inte mindre än tre motorvägar byggts i Milano till en kostnad av
9 miljarder euro, motorvägar som i skrivande stund står tomma. En ny tunnelbanelinje har inrättats och biljettprisena har höjts.
Ett projekt som däremot stoppats är en kanal tänkt att löpa tvärs igenom tre statliga parker. Kanalen, som förväntas föra tankarna till ett venetianskt Milano, bär det motsägelsefulla namnet Via d’Acqua. Ändå är det just vatten gör kanalen miljöfarlig – regn riskerar vid ett kanalbygge resultera i allvarliga översvämningar och dessutom är den uppgrävda marken full av giftigt industriavfall. Arbetet med kanalen påbörjades 2012 men tack vare ett brett folkligt motstånd avbröts arbetet.
Motståndet mot Expo fortgår varje dag – men också skapandet av alternativ. På det sociala centret Lambretta i Garibaldi berättar Valentina Raimondi om Attitudine No Expo – det mer interna samlingsnamnet för Comitato No Expo. Nätverket samlar organisationer, sociala center, fackföreningar och studentkollektiv i Milano. Samarbetet mellan de olika organisationerna existerade inte i lika hög grad före Expo. Precis som i Reggio Emilia har nätverket har blivit ett sätt för rörelser att enas i frågor om rätten till staden.
– Vi började så snart området köptes. Vi analyserade hur Expo fungerar i en kontext av skuld och prekaritet i Italien, men också den struktur som döljer sig bakom megaeventet. Vi har åkt runt och berättat om Expo både i Italien och Europa. Attitudine No Expo har möten varje vecka och varje månad ligger vårt fokus på ett nytt tema. När utställningen väl är igång kommer vi att arbeta intensivt med AlterExpo, att inte förhålla oss reaktivt till utställningen utan också skapa alternativ.
Expo 2015 är en händelse i hjärtat av ett Europa i djup kris. Men Expo är också ett exempel på en ny kapitalistisk metod där städer saluförs och omdanas under ledorden tillväxt och grön ekonomi och där kulturevenemang underordnas marknadens premisser. Milano blir ett skyltfönster för den gröna kapitalism som Expo förespråkar, ett skyltfönster som saknar insyn och där beslut fattas utan möjlighet till påverkan. Detta står i skarp kontrast till den sociala verklighet där människor för varje dag förlorar sina bostäder, inkomster och rättigheter. I en tid när arbetet blir alltmer prekärt, obetalt och farofyllt blir det viktigare än någonsin att sammanfläta sociala kamper internationellt. Expo som modell är inte unik för Italien, den representerar en utveckling vi ser överallt i Europa.
I centrala Milano i närheten av Diome tickar Expo Gates gigantiska digitala ur ned sekunderna till invigning. Klockan sponsras av Swatch och den nybyggda glasbyggnaden omges av hundratals prydligt uppradade blomkrukor. Expo Gate fungerar som informationscentrum och souvenirhandel för världsutställningen. Dag som natt övervakas den av poliser. Kameror sitter uppsatta runtomkring Expo och tillhörande byggnader, övervakningskameror av märket Selex, en av Expos huvudsponsorer och en av Europas främsta vapenleverantörer. Det är också vid Expo Gate som den internationella studentmarschen tar avstamp den 30 april, en marsch som är del av en fem dagar lång mobilisering. Samma dag kommer en park att ockuperas i närheten av Rho och under följande dagar fungera som ett gemensamt utrymme för debatter, workshops och möten.
På första maj förväntas upp till 50 000 människor från hela Europa ta över gatorna i Milano. Den andra maj sprider sig motståndet i hela staden genom direkta aktioner. Den tredje maj kommer en storsamling hållas för att presentera och diskutera AlterExpo, hur motstånd och alternativ kan se ut under de närmaste sex månaderna. ”Skuld, cement och prekaritet – Expo ut ur staden” är en av de meningar som kommer att ropas på gatorna i Milano. En stad där tusentals personer vägrar att vara passiva åskådare till världsutställningen och där mobiliseringen redan börjat.
