Att påstå att något är ruttet i dansk politik är en rejäl underdrift. Främlingsfientliga Dansk Folkeparti, som enligt flera opinionsmätningar numera är Danmarks största parti, har haft mycket stort inflytande de senaste åren och påverkat inte bara dansk politik i allmänhet utan även andra danska partier.
De danska socialdemokraternas kampanj som du kan läsa om i veckans tidning är ett lika sorgligt som tydligt bevis på detta.
Det behövs ingen kristallkula för att se motsvarande utveckling även i Sverige, med ett stadigt växande främlingsfientligt parti, i vårt fall dessutom med rötterna i den nazistiska rörelsen, som får allt mer inflytande.
Men det finns skillnader mellan Sverige och Danmark också. Tyvärr, måste jag tillägga. För även om högern marscherar fram finns det positiva saker med dansk inrikespolitik som saknar motsvarighet i Sverige.
Jag tänker på Enhedslisten, ett parti till vänster om Vänsterpartiets motsvarighet, Socialistisk Folkeparti.
I kommunvalet 2013 i Köpenhamn, som mycket väl kan vara världens rödaste huvudstad, gick Enhedslisten starkt framåt. Partiet blev näst störst i hela staden med 20 procent av rösterna och allra störst i vissa stadsdelar som Nørrebro med 27 procent.
Enhedslisten har även som uttalad målsättning att avskaffa kapitalismen.
I Köpenhamn gick de till val på att kraftigt begränsa bilismen i staden och hade en valslogan som löd ”bilerne bagerst!”. Partiet har fått stort inflytande och köpenhamnarna verkar nöjda. Enligt en opinionsundersökning i januari är Enhedslisten numera stadens största parti.
Det ska bli mycket intressant att se hur stor partiet blir i nästa folketingsval som kommer att hållas senare i år.
Givetvis var Enhedslisten snabba på att göra en egen version av Socialdemokraternas kampanj. Men i stället för krav på migranter ställdes krav på företag att skaffa kollektivavtal.
Så det finns ruttna äpplen i både det danska och det svenska parlamentet. Skillnaden är att Danmark även har några som inte är ruttna. Som ett parti som går till val på att avskaffa kapitalismen och som stöds av mer än var femte köpenhamnare.
