Kultur

Kvinnan som samhällets sexuella fantasi

Filmatiseringen av Fifty Shades of Grey har väckt debatt om hur kvinnors sexualitet skildras i litteraturen. Huvudpersonens oskuld är en symbol för hennes renhet och ger mannen en chans att vara den som väcker hennes sexualitet till liv och gör henne till en riktig kvinna. Foto: Universal Pictures

Bioaktuella Fifty Shades of Grey, baserad på E. L James romaner, har aktualiserat frågan om hur kvinnor skildrar och skildras inom så kallad erotisk litteratur. Med hjälp av sex romaner har Arbetaren fördjupat sig i ämnet.

I och med biopremiären av filmatiseringen av Fifty Shades of Grey har bokserien återigen hamnat i medias blickfång. Liksom när böckerna kom ut handlar diskussionen både om böckernas sexuella innehåll, dess påstådda usla kvalitet och huvudpersonen Christians kontrollerande drag. Erotisk litteratur skriven av kvinnor och som riktar sig till en kvinnlig målgrupp brukar ses ned på och få utstå hård kritik, om de ens uppmärksammas. I stället för att diskutera individuella romaner buntas de ihop och kallas kiosklitteratur, tantsnusk och nu senast mammaporr.

Böckerna har förpassats till matbutikens hyllor och sällan tillåtits in på bibliotek. Detta trots att romantisk fiktion,  som dessa erotiska romaner ofta faller under, är den största enskilda litterära genren i USA. Bokförlaget Harlequin, det mest kända inom genren, ger ut 30 nya titlar i månaden och säljer runt 1 miljon exemplar bara i Sverige. Den här typen av romaner säljer i stora upplagor och läses av mängder med människor. Därför är det relevant att undersöka hur de talar om sex och vilka sexuella handlingar som förekommer och vad det säger om vårt samhälles syn på sex och sexualitet. Jag har tittat närmare på sex romaner skrivna av kvinnor med erotiskt innehåll från de senaste 70 åren. 

De amerikanska sociologerna John H. Gagnon och William Simon diskuterar i sitt banbrytande verk Sexual Conduct. The Social Source of Human Sexuality (1973) något de kallar för sexuella script. Det baseras på en idé om script där dessa script, eller ”manus”, är ett sätt att konceptualisera produktionen av människors beteende i sociala situationer och relationer. Scripten skapas på ett samhälleligt och personligt plan och de är i ständig förvandling. Institutioner som familj, skola och lagar styr och avgränsar vilka sexuella handlingar som överhuvudtaget är möjliga för en person inom en social grupp, ett visst kön, en viss etnicitet och liknande kan utföra. Kort sagt är det socialt och kulturellt nedärvda regler rörande sexualitet. 

De sex romaner jag studerat  följer idén om sexuella script på olika sätt. När det kommer till sex är det nästan alltid männen som tar initiativen. I de äldre romanerna är det uteslutande mannen medan det i de nyare händer att kvinnan är den aktiva parten. När kvinnan initierar sex sker det dock alltid i en redan sexualiserad situation. Det framkommer att männen kan ha sex utan att koppla det till känslor medan det för alla kvinnorna i romanerna krävs en känslomässig anknytning till sin partner. I majoriteten av romanerna har mannen mer sexuell erfarenhet än kvinnan och har haft betydligt fler sexuella partners. 

I samtliga sex romaner är kvinnan oskuld i början av boken och hennes första sexuella erfarenheter äger rum i relation med den manliga protagonisten. Mannen är den erfarna i sammanhanget och kvinnans förlust av sin oskuld blir en drivande händelse i romanerna och bidrar till att göra henne till kvinna. Mannen väcker hennes sexualitet och är den som tillfredsställer henne. Kvinnorna har nämligen ingen sexlust att tala om innan mannen kommer in i bilden och inte ens i de nyare böckerna talas det om onani. I stället poängteras det i Fifty Shades of Grey att Ana, som är 21 år, både är oskuld, aldrig har onanerat och aldrig fått en orgasm. Att kvinnan är oskuld framställs som något positivt i romanerna. Den blir en symbol för hennes renhet och ger också mannen en chans att vara den som väcker hennes sexualitet till liv och gör henne till en riktig kvinna. 

Ett återkommande inslag i romanerna är sexuella övergrepp och våld. Inom den mer strikta genren romantisk fiktion, där The Flame and the Flower ingår men som har influerat samtliga romaner i mitt urval, finns det två typer av våldtäkter enligt litteraturvetaren Janice A. Radway. Dels finns det våldtäkter som utförs av män drivna av hat, en så kallad ”riktig” våldtäkt. Den får aldrig drabba den kvinnliga hjältinnan. Sedan finns det våldtäkter som sker mellan hjälten och hjältinnan som förklaras av att mannen antingen missförstått situationen eller drivits på av sin åtrå gentemot kvinnan. Detta är alltså inte en ”äkta” våldtäkt och kan förlåtas av läsarna och hjältinnan när mannen under romanens gång genomgår en förändring. Båda sortens våldtäkter förekommer i romanerna och det sistnämnda scenariot sker i The Flame and the Flower där kvinnan blir våldtagen av en man som misstar henne för prostituerad. Hon blir sedan gravid och bortgift med honom och får under bokens gång en lycklig relation med honom. Vad hon utsatts för räknas inte som ett ”riktigt” övergrepp och det gör att boken kan få ett lyckligt slut mellan huvudkaraktärerna. 

Det är inte bara regelrätta våldtäkter som skildras utan även männens kontroll över kvinnorna. Det sker på olika sätt och i de äldre romanerna, som båda utspelar sig i historisk miljö, yttrar det sig främst i ett uttalat ägandeskap av kvinnan genom exempelvis äktenskap och förmyndarskap. Till exempel mannen som gifter sig med kvinnan han våldtagit.

Men även i de nya romanerna som Fifty Shades-trilogin anser sig Christian äga Ana. De har ett BDSM-förhållande där han är den dominanta parten men ägandeskapet gäller inte bara i rent sexuella situationer. Christians kontrollbehov gör att han övervakar hennes alla steg, köper upp bokförlaget där hon börjar jobba, kontrollerar hennes val av preventivmedel och bestämmer hur ofta hon ska träna. De är båda två extremt svartsjuka och en stor del av alla konflikter i böckerna kretsar kring detta. Men Christians kontrollbehov och deras ömsesidiga svartsjuka är inte menat att vara obehagligt. Svartsjukan är en del av de sexuella script som samhället lär oss där monogam, heterosexuell tvåsamhet är den mest eftersträvansvärda formen av relation. Svartsjukan och äganderätten blir en logisk följd av den rädsla som uppkommer över alla potentiella hot mot monogamin. Vårt samhälle förmedlar konstant bilden av att en lagom mängd svartsjuka är något hälsosamt för ett förhållande eftersom det tyder på att ens partner har väldigt starka känslor för en.

Michel Foucault och kulturantropologen Gayle Rubin utgår båda från idén att det finns en normerande sexualitet i varje samhälle och därmed också en avvikande och pervers sexualitet. Rubin talar om en sexuell hierarki där exempelvis heterosexualitet, monogami, äktenskap och sex för reproduktion är den ”normala” och ”goda” sexualiteten. Detta är något som är i ständig förändring och avvikande sexualiteter kan accepteras om de sker inom ramarna för den tillåtna. Exempelvis är det generellt sätt lättare för samhället att acceptera ett homosexuellt par som är monogama än ett par som har en öppen relation.

Romanerna och genren är heteronormativa och homosexualitet eller bisexualitet förekommer knappt. När det sker handlar det om män och det existerar i princip inte några lesbiska kvinnor alls. De homosexuella männen förekommer i periferin och porträtteras ofta negativt. Homosexualitet kopplas samman med något omanligt och något som är negativt att förknippas med. Båda de manliga protagonisterna i Fifty Shades-trilogin och American Star får sin heterosexualitet ifrågasatt och reagerar med ilska och en vilja att bevisa sin heterosexualitet genom sex. När männens heterosexualitet ifrågasätts så ifrågasätts även deras maskulinitet och en aktiv sexuell handling är en möjlighet till reparation. 

Det är omöjligt att tala om Fifty Shades-trilogin utan att nämna deras fokus på BDSM. Den här typen av sexuella praktiker ses som och görs till något avvikande i vårt samhälle, de tillhör en icke-normativ sexualitet som är stigmatiserad och tabubelagd. Genom att författaren placerar dessa praktiker inom en normativ tvåsamhet görs den mer acceptabel för läsarna. Huvudkaraktärernas monogama tvåsamhet och heterosexualitet legitimerar de inslag av BDSM som förekommer i böckerna och placerar dem inom en tillåten och god sexualitetsnorm. Överlag skildras sex på ett diskret och implicit sätt i de båda äldre romanerna. De har ganska stora likheter i sina skildringar trots att det skiljer 30 år mellan deras utgivning. I de nya romanerna är sexscenerna däremot explicita. Mannen är den aktiva parten och när så inte är fallet pekas det ut som något avvikande. I de båda romanerna American Star och Forever Amber visar sig de enda två män som inte tar sexuella initiativ vara impotenta. I den förstnämnda boken förekommer det en även kvinnlig karaktär som tar alldeles för många initiativ till sex och har en större sexuell aptit än sin manliga partner. Hon beskrivs då som avvikande och med nymfomaniska drag. Det måste alltså alltid betonas i romanerna att personerna ifråga har ett avvikande sexuellt beteende för sitt genus och därmed utmanar inte dessa avvikelse scripten utan befäster dem snarare.

Alla sex romaner följer också de sexuella scripten när det gäller genus. Det är männen som till största delen är drivande i att initiera sex och de är även de som bestämmer vilken typ av sexuella handlingar som ska ingå i relationen. 

Männen kan ha sex utan att involvera känslor medan kvinnorna inte tillåts göra detsamma. Vi kan även se hur männen utsätter kvinnorna för en rad olika övergrepp, både fysiska och psykiska. Dessa övergrepp ursäktas i vissa fall med att männen inte har kunnat kontrollera sin starka sexlust och gett efter för sina impulser, något som i sin tur understryker den kvinnliga protagonistens enorma sexuella dragningskraft. Romanerna är skrivna under en tidsradie av 70 år och det går att se en förändring i vilka sexuella handlingar som tillåts skildras och hur de beskrivs.

Jag har även kunnat se en koppling till den romantiska fiktionsgenren både i romanernas upplägg och i deras karaktärer.  

Slutligen går det att konstatera att även de nyaste romanerna med Fifty Shades-trilogin till stor del följer de normer och upplägg som finns inom den romantiska fiktionen. Trilogin lockar med både förbjudna sexuella praktiker men samtidigt med kärnfamilj och heterosexuell tvåsamhet. Förpackningen gör romanerna tillräckligt ofarliga för att kunna läsas utan skuld och skam samtidigt som de erbjuder det lilla extra. Deras enorma popularitet gör att det är svårt att ignorera den här typen av romaner. Trots all kritik som uppkommit talas det nu öppet om erotisk litteratur riktad till kvinnor vilket överlag tidigare varit tabubelagt. Kanske öppnar det upp för förnyelse inom en genre som desperat klamrar sig fast vid förlegade normer och könsroller.

[email protected]

 

Fotnot: Essän baseras på mastersuppsatsen ”Sexuella manus – hur sex och sexualitet skildras i sex utvalda romaner”.

Publicerad Uppdaterad

Prenumerera på Arbetarens nyhetsbrev

Box 6507
113 83 Stockholm
Tel: 08-522 456 70 (redaktionen)
[email protected]

Tidningen Arbetaren behandlar dina personuppgifter i enlighet med allmänna dataskyddsförordningen, (EU) 2016/679. Du hittar vår dataskyddspolicy här.

Prenumerationsärenden
Tel: 08-522 456 80
(måndagar kl 10-13)
[email protected]

Organisationsnummer: 556542-8413
Swishnummer för gåvor: 1234 809 984