22 januari publicerade Arbetaren en debattartikel med rubriken ”Putinstödd pseudovänster stödjer rysk imperialism”. Det är ett märkligt hopkok. Artikeln börjar med att författarna konstaterar att begrepp som ”vänster” och ”antifascism” i dag används som beskrivningar av sin motsats, men de verkar tro att detta är ett nytt fenomen, och inte något som har funnits så länge någon av oss kan minnas. ”Ingen kunde väl tro att begreppet ‘antifascism’ skulle börja användas som ersättning för ordet imperialism” utropar de sedan. Förutom kanske vi som känner till något om andra världskriget, skulle väl jag invända.
Sedan följder en rad påståenden, varav flera helt ospecifika, för att inte tala om att de saknar belägg. Vilken är egentligen den vänster som enligt författarna går Putins ärenden? Gamla ryska stalinister? Många av dem har förvisso en förkärlek för patriotism, men om det är dessa som avses kan man fråga sig om detta skedde ”plötsligt”.
Sedan följer en rad arga utfall mot Putin. Det stämmer givetvis att Putin är ett reaktionärt as, att han har en massiv och lögnaktig propagandaapparat bakom sig och att den ryska imperialismen börjar bli mera aggressiv. Detta inte minst i Syrien där ryska vapen har skövlat städer och massmördat människor i en omfattning som mångdubbelt överträffar det som händer i Ukraina. Syrien nämns dock inte alls. Författarna kanske inte tycker att det är någon viktig aspekt av den ryska imperialismens illdåd?
När det gäller Ukraina råder det knappast någon brist på artiklar som angriper Putin, delvis i vänsterpressen, men framför allt i mainstreammedia, som numera har Putin och hans regim som sin kanske största måltavla vid sidan av Nordkorea. Det tål givetvis att upprepas, men det är lätt att få intrycket att syftet med artikeln inte så mycket är att upplysa oss om den ryska imperialismens karaktär som att få de svepande påståendena om den Putinvänliga vänstern att slinka ner lättare.
Här uppstår frågan: vilken vänster är det de pratar om? Hos en del gamla stalinister även i Sverige finns det en viss fortsatt vurm för Ryssland, men vi får inga specificeringar. Om syftet var att avslöja delar av vänstern kanske de skulle ha varit lite konkreta, istället för att upprepa information om Putin som de flesta som har följt en dagstidning det senaste året knappast har kunnat undgå att se? Och kanske lite specificering om vilka det är som mutas med ryska pengar vore på sin plats? Det kan förstås inte uteslutas att det händer, men vilka gäller det? Dessa påståenden borde kanske ges lite belägg?
Resten av artikeln ger dock intrycket av att till de Putinvänliga ska räknas alla som inte betraktar Putin som den enda boven i Ukrainadramat, och dem som även angriper Kievregimen. Författarna verkar avfärda alla anklagelser mot denna. Oron för nazister tycks de vifta bort som en propagandalögn. Högra sektorn fick bara ynka 2 procent i valet skriver de, vilket de verkar tycka inte är så farligt. Jag skulle dock säga att beväpnade fascistmiliser, att fascister angriper de vänsteraktivister som råkar visa sig i västra likväl som östra Ukraina, eller att Svoboda bereddes plats i regeringen låter ganska oroande, men det är jag.
Alla påståenden om att västimperialismen också kan ha planer för Ukraina i sina egna intressen verkar också viftas bort. Att EU:s åtgärdsprogram innebär långtgående nedskärningar som skulle drabba arbetarklassen i främst östra Ukraina, att de har tvingat på bland andra Grekland en lång rad nedskärningar och att NATO och USA varit aktiva med att sprida sina militärbaser, är det något vi borde bortse ifrån?
Författarna ger faktiskt intrycket av att stå helt på Kievregimens sida, och fråntar alla förutom Putins regim allt ansvar för vad som händer i Ukraina. De som inte delar denna uppfattning får nog finna sig i att placeras i gruppen av ”Putinvänliga” som författarna så frikostigt men ospecificerat strör omkring sig. Det finns givetvis åtskilligt med Putinkramande reaktionärer och rena fascister i ledningen för de väpnade grupperna i östra Ukraina, och Putin är givetvis i högsta grad inblandad. Men den stödverksamhet för Donbass jag känner till har varit inriktad på den progressiva mobilisering som också har förekommit – antifascister som har känt sig hotade av de beväpnade fascistgrupperna på Kievregimens sida, arbetare som har velat kämpa emot nedläggningar av deras fabriker, vänsteraktivister som har motsatt sig regeringen i Kiev som varande en regering för oligarkerna (vilket den mycket riktigt är, även om detta även gällde för Janukovitj).
De reaktionära krafterna och Putins fingrar i syltburken gör förvisso att det inte ser så ljust ut för de progressiva krafterna i östra Ukraina just nu, men det hindrar inte att de dessa också har kämpat mot Kievs trupper. Att kort och gott förklara att de alla i lika mån är Putinanhängare är förvisso att motsätta sig Russia Todays propaganda, men till förmån för att låta som Carl Bildt.
Det minsta man borde kunna begära av folk till vänster är att de inser att såväl Kievregimen och dess internationella beskyddare som Putins regim och dess anhängare är reaktionära, och att socialister inte kan stödja eller försköna någon av sidorna. Detta är dock något som författarna helt verkar ha misslyckats med, även om de uttrycker sig så vagt om allting förutom att de är emot Putin att det inte är alldeles lätt att avgöra vad de verkligen tycker.
Jag har faktiskt lite svårt vad syftet är med att ta in denna debattartikel med dess svepande ospecifika påståenden om en hotande Putinvänlig vänster och buntar med pengar som väntar alla som ställer sig på Rysslands sida. Den ger inga nya fakta, och analysen är ungefär som valfri DN-artikel i frågan, fast grövre konspirationsteoretisk.
