I min närmaste mataffär måste man sedan några månader tillbaka scanna sitt kvitto när man lämnar butiken. Annars öppnas inte dörrarna ut.
Det är en subtil markering som, liksom de luffarsäkra bänkar Fredrik Edin skrev om förra veckan, gör ganska mycket för upplevelsen av ett rum. Du måste köpa något, säger den, annars får du inte vara här. Och vi litar inte på att du bara säger att du gör det.
I Stephen Grahams bok Belägrade städer: den nya militära urbanismen (Daidalos 2014) diskuteras hur olika former av kontroll och övervakning letar sig in i moderna stadsmiljöer. Graham, professor vid Newcastle University, har en bakgrund som stadsplanerare och borde veta vad han talar om när han påstår att vi rör oss mot ett globalt säkerhetsbyråkratiskt krig.
Och det ska sägas: jämte de exempel som Graham tar upp är kvittoläsaren på Hemköp en vårbris. Han berättar om projektet e-borders, där information om resenärer som passerar brittiska flygplatser samlas in i påstått säkerhetssyfte. Om privata militärföretag som sköter återuppbyggnaden av sönderbombade irakiska samhällen. Om hur en israelisk tillverkare av målsökande vapen, utvecklade i samband med ockupationen av Gaza, anlitas för att bygga en mur mellan USA och Mexiko.
Graham menar att vi ser vad den franske filosofen Michel Foucault kallade en ”bumerangrörelse” mellan nord och syd. Den nya militära tekniken experimenteras fram i koloniala krigszoner, typ Bagdad, för att sedan flyttas hemåt till de stora städerna i väst där den används för att kontrollera civila medborgare.
Att militära uppfinningar sipprar ner och blir vardagsteknologi är nu inget samtida fenomen. Och stadens utformning har alltid varit ett politiskt projekt: minns till exempel hur Paris breda boulevarder kom till för att underlätta för armén att slå ner folkliga resningar.
Nej, det verkligt nya med denna bumerangrörelse är dess omfattning och potential. I och med internet och skapandet av transnationella politiska organisationer – EU, Nato, WTO – är förutsättningarna för både inom- och överstatliga övervakningsprojekt mer tacksamma än någonsin tidigare.
Och det lär vi märka, hävdar Graham; för något som fred existerar inte i egentligen mening. Snarare pågår det ett lågintensivt konstant krig, där alla är potentiella förövare och terrorister.
Men om alla deltar i kriget, vad är det då som ska skyddas? Här öppnas ett utrymme fritt fram för högern att exploatera. Svaret blir ofta nationen, eller kulturen, eller vad de nu kallar den – den förmenta lantliga gemenskap som ställs i kontrast mot städernas mångkulturella slagfält. Fascismens Eldorado.
Om den här utvecklingen finns det hur mycket som helst att säga; jag nöjer mig så länge med att konstatera att Stephen Graham gör det bättre än de flesta. Och med att byta mataffär.
Veckans tips: I år är det 100 år sedan Tove Jansson föddes. Varför det inte pratas mer om det övergår mitt lilla förstånd. Riksteatern ska i alla fall fira med den turnerande musikaliska barnföreställningen I Mumindalen. Kan nog vara något! Turnéplan och information hittar du på riksteatern.se.
