Mitten av november och jag gör det igen. Skriver till dig genom tidningen du jobbade på och brann för under några intensiva år. Den här tidningen med över 90 år på nacken som läkarna du träffar kallar stenkastarblaska och som göms från rökrummet där du brukar sitta.
Senast jag skrev var väl midsommar och vi har inte hörts så mycket sedan dess. Nu är det höst och jag lovar dig, det är grått och mulet utanför mitt fönster. Sveavägen i rusningstrafik är inget annat än Babylon, kompis. Och förmodligen är det samma regn hos dig som här, men snart fyller du år. Om någon vecka 38 och bara två kvar till 40. Ett vuxet liv inlåst i landstingets grårandiga rutiner.
Du saknas och det märks att du varit borta ett tag. Frågar om namn och nummer jag knappt minns och jag antar att du vant dig vid situationen. Blickar ofta bakåt, framåt är tufft när den så kallade vården är på obestämt tid. Men du brinner till ibland och då minns jag också och allt känns som i går.
Hur vi satt i din soffa. Skrattade och smidde planer. När allt var som det borde. Du hade poncho eller, om det var fest, stiligaste skjortan i stan och blå lite tajta jeans med ringen efter snusdosan tydlig markerad vid fickorna.
Men tiden går och inget ser ut som det gjorde. Jag är farsa och han är snart sex. De flesta har flyttat från där vi bodde och ibland känns det som att hela jävla världen är upp och ned.
Fascister i riksdagen, skruvade debatter och ett parlament fullt av livs levande nazister i ditt älskade Grekland.
Kanske lika bra att vara inlåst, intalar jag mig cyniskt, men jag ser inte psykcirkusens långsmala korridorer framför mig. Så jag tar tillbaka det där. Förlåt. Hur som helst tänker jag på dig nu, och din födelsedag. Bränner en skiva till och skickar med posten. Kollar våra julklappserbjudanden och fastnar för en bok om det återuppbyggda kulturhuset Cyklopen i Högdalen. Du hade älskat invigningen där. Dans och revolution. Eller After Work – farväl till arbetslinjen, en antologi om arbetskritik.
Eller varför inte Nanna Johanssons Hur man botar en feminist, en respektlös attack mot näthatare, rasister och ett allt mer tröttsamt patriarkat? Döden på jobbet, om de som omkommer på de svenska arbetsplatserna, är kanske inget för dig just nu. Men orkar du läsa kompis, så beställer jag dig ett ex och skickar med skivan.
Ni andra. Beställ en bok och ge prenumerationen till någon ni tycker om.
Grattis älskade vän.
