”USA är på väg mot en framtid som en ny energistormakt”. Det hävdar tankesmedjan Foreign Policy Association och förklarar att landet i framtiden kan räkna med att bli oberoende av mellanösternolja och börja exportera gas till Kina.
Lösningen skulle vara ny utvinningsteknologi, särskilt då så kallad ”frackning”, som tillsammans med fortsatt höga oljepriser gjort jättelika reserver av skifferolja och gas tillgängliga i Mellanvästern i USA. Produktionen från den största fyndigheten, Bakkenfältet i North Dakota, har stigit från 100 000 till 550 000 fat om dagen sedan 2005.
Frackning innebär att miljontals liter vatten blandat med sand och kemikalier pumpas ner i borrhålet under extremt högt tryck och spräcker stenlagren, vilket låter tidigare bunden olja eller gas strömma ut. En frackningsoperation är märkbar uppe vid ytan som en svag jordbävning.
Användningen av metoden har ökat explosionsartat under det senaste årtiondet, men det har även motståndet mot den från närboende. Den 28 juli demonstrerade runt 5 000 personer från olje- och gasområden runtom i USA framför kongressen i Washington och oljelobbyn API:s högkvarter, uppger nättidningen The Huffington Post. Demonstranterna var klädda i skyddsdräkter och beväpnade med bland annat svart sörja i plastflaskor.
– Detta är ”frack-vatten”. Vi vill inte ha det i våra lokalsamhällen. Vi kan inte dricka det. Låt oss se om oljeborrarna vill dricka det!
Representanter för Occupy Wall Street deltog i demonstrationen med slagordet ”Fracka Wall Street, inte vårt vatten!”.
– Vi kan leva utan olja, vi kan leva utan gas, men vi kan inte leva utan vatten, kommenterade hemmafrun Vicky Bastidas från Betlehem, Pennsylvania till nätsajten Waging Nonviolence.
Problemen handlar om vattenföroreningar från frackningsvätskan och från oljespill, samt luftföroreningar från överskottsgas som bränns av. I ett viralt youtubeklipp visas hur en lantbrukarfamilj i Kanada kan tända eld på sitt kranvatten, efter att frackning frigjort metan som lösts i grundvattnet.
I dokumentärfilmen Gasland intervjuas ett antal drabbade av frackning efter gas, vilket påbörjades tidigare än oljefrackning. Tiotals familjer har sedan dess fått rent vatten levererat av oljebolagen mot att de skrivit under avtal om att inte tala mer med media, enligt filmens hemsida.
Vid en industrikonferens 2011 rekommenderade en representant för en specialiserad PR-firma energibolagen att ”ladda ned amerikanska arméns manual för uppropsbekämpning” eftersom lokalbefolkningsmotståndet idag ”utgör ett uppror”.
Den brittiske miljöjournalisten George Monbiot beskrev i en uppmärksammad artikel i The Guardian i juli de amerikanska frackningsprojekten som en del i en ny olje- och gasvåg. Frackbar skifferolja och gas finns även i bland annat Kina, Kanada, Storbritannien och även i Sverige. Till exempel har Shell gjort studier på alunskiffer i Skåne. De senaste två åren har 1 000 miljarder dollar investerats i oljeprojekt och i år väntas siffran bli 600 miljarder, vilket är den högsta summan någonsin.
Tillsammans med andra okonventionella källor menar George Monbiot att Peak Oil-teorin nu måste avfärdas. Han menar att det problem vi står inför nu inte är att det finns för lite olja utan för mycket. ”Det finns tillräckligt mycket för att fritera oss alla” genom den globala uppvärmningen, menar han.
Hans beräkningar och då särskilt en BP-sponsrad studie han bygger dem på, har dock kritiserats. De hittills frackade källorna i North Dakota har visat sig torka ut och tvinga fram nya borrningar mycket snabbare än beräknat, och de nya fyndigheterna räcker ändå inte för att täcka alla gamla som håller på att sina, skriver exempelvis theoildrum.com.
Ur klimatsynpunkt har det beräknats att skifferolja är ett lika dåligt bränsle som kol, på grund av den mängd energi som går åt och de fossila bränslen som måste brännas under själva utvinningen.
