Internationella Rödakorskommittén, ICRC, klassar nu situationen i Syrien som en intern väpnad konflikt, alltså ett inbördeskrig. Leif Stenberg, forskare vid Centrum för Mellanösternstudier vid Lunds universitet menar att det är ett viktigt politiskt ställningstagande.
– Rent akademiskt har det varit inbördeskrig en längre tid, men det är det ingen som lyssnar på. Nu pressas alla internationella samfund som exempelvis FN att börja benämna det som inbördeskrig och då måste de agera. Det öppnar även upp för att ställa presidenten Bashar al-Assad inför rätta i den internationella domstolen i Haag, säger han.
Den senaste veckan har striderna i Syrien intensifieras och rebellerna har nått huvudstaden Damaskus. Enligt Leif Stenberg är det förmodligen en tidsfråga innan regimen faller. Dock med en rad reservationer.
– Om ledningen lyckas hålla ihop och avhoppen från höga poster slutar, och om inte oppositionen blir mer organiserad kan presidenten sitta kvar länge. Men som läget ser ut nu verkar tiden ha runnit ut för regimen. Den kanske inte ens sitter kvar hela sommaren, säger han.
Samtidigt målar han upp en bild av oppositionen som splittrad och utan ideologisk enighet. Han menar att den består av minst 25–30 olika rörelser. Vissa beväpnade, andra obeväpnade. Vissa med religiös prägel, andra utan. Vissa befinner sig inom Syrien och andra utanför.
– Det finns en risk att det blir inbördeskrig inom oppositionen efter regimens fall, eftersom de inte är överens om vilket Syrien de vill bygga. Det krävs någon stabiliserande faktor, till exempel att det internationella samfundet går in, för att undvika en sådan situation, säger han.
Leif Stenberg vill även varna för att måla upp oppositionen som god och regimen som ond. Han menar att regimen tveklöst använder sig av repressivt våld, men att även oppositionen genomför attacker och dödar människor.
– Det är inte så enkelt att ställa gott mot ont. Ett inbördeskrig är ett inbördeskrig.