De ägande och de icke ägande. De förstnämnda har genom historien alltid ägt en vilja att distansera sig från pöbeln genom uppsättningar av symbolik och tecken på ett oförskämt välstånd. Groteskerier som korsetter, arseniksminkade ansikten och överdådig konst. Allt har ofta livlöst, ändock ivrigt och offentligt konsumerats för att markera sin tillhörighet. Givetvis har man även använt sig av symboliken och markören som kan rymmas i ett husdjur.
Detta till skillnad från arbetarklassens djur som oftast använts som nyttodjur när överklassens husdjur främst varit för sällskap. Detta avgör hur aveln sett ut. Nyttodjuren har avlats för mat och arbete medan rasdjursaveln har blivit inriktad på att få fram ett tilltalande utseende.
Att avla för det ytliga har inte sällan inneburit att man fått korrekt utseende men sämre mående. Flertalet sjukdomar och ohälsotillstånd kan direkt kopplas till rasspecifika skönhetsideal. För att inte tala om inaveln som oftast bedrivs för att ta till vara på en viss pälsfärg, platta nosar, krökta ryggar och så vidare.
I dag skapas givetvis trender snabbare än det gjordes förr. För några år sen hade den amerikanska societetstjejen Paris Hilton en liten chihuahua i en tv-serie. Detta skapade en hysterisk trend med minihundar. Alla som upplevde sig ”vara någon” skulle minsann ha en egen liten chihuahua, klaustrofobiskt nedknölad i en obligatorisk Louis Vuitton-väska. Detta skapade en avels- och importcirkus. När sedan de nyrika Östermalmarna upptäckte att var man hade en minihund i sina ägor föll givetvis denna trend bort under ännu en champagnenatt och blocket svämmade över av små söta (likväl som övergivna) vovvar som köpts med lånade pengar för att vara en accessoar bland andra – inte för att vara det självklara, ett husdjur att älska och värna.
Smådjursvärlden har inte heller varit fredad från avel och skönhetsideal. Vuxna kvinnor (oftast) rycker bort hårstrån, lockar och sprejar sönderstressade marsvin för att visa upp dem för en jury som ska bedömma nosar och hängande öron. Till vilken nytta? Gör det djuren mer gossiga eller snälla? Vad hände med barndomens my little pony? Kanske det skulle passa bättre? Kanske en Tamagochi eller Nintendos pokemon?
Nej, avla fram friska och snälla djur som inte skjuter veterinärkostnaderna i taket. Djur som mår bra och där vi har glädje av dem. Oavsett om det är en häst eller kanariefågel.