Det var för några år sedan som Rose-Marie Lindfors genom Nykterhetsrörelsens Bildningsverksamhet, NVB, inledde ett berättarprojekt med ensamkommande flyktingbarn. Projektet växte fram ur ett samarbete med Film i Västerbotten som även de hade tankar om att låta ensamkommande flyktingbarn komma till tals. Samarbetet resulterade i att fyra ungdomar inför kameror intervjuades och fick berätta om sig själva.
– De blev chockerade över att någon var intresserad av vilka de var och vad de tyckte och tänkte. ”Va, vilken fråga”, kunde de säga när jag undrade vad de drömde om. De kunde inte förstå att jag menade allvar och ville sitta kvar och lyssna på allt, säger Rose-Marie Lindfors.
Materialet från intervjuerna klipptes ned till korta filmer på några minuter vardera och visades på en ungdomsgård i Skellefteå.
– Det kom vansinnigt mycket folk för att se fyra gånger fem minuter film. Det är något som sker när man får berätta, det väcker en nyfikenhet. Och de som kom och såg på var unga från alla olika håll, säger Rose-Marie Lindfors.
Efteråt ville hon ta arbetet som inletts ett steg vidare och fick igenom att i samarbete med kommunen påbörja ett nytt projekt som skulle engagera fyra inhemska Skellefteåungdomar med fyra nyanlända ungdomar. Planen var att de under tre veckor skulle arbete med muntligt berättande som skulle mynna ut i föreställningar för barn.
– Första dagen tyckte alla att det var töntigt, de var 17 år och frågade sig varför de skulle hålla på med det. Men de fick en aha-upplevelse när de såg de gemensamma nämnarna mellan till exempel en svensk saga och en berättelse från Afghanistan. Efteråt sade de att de aldrig någonsin hade pratat med varandra om de inte hamnat i projektet, säger Rose-Marie Lindfors.
Projektet visade sig bli en framgång och resulterade i att ungdomarna fick sommarjobb i Bologna i ett liknande projekt med flyktingar där. I dag finns inte sagoprojektet i dess ursprungliga form kvar, men många ungdomar är nu engagerade i Skellefteå berättarförening som tilldelades kommunens mångfaldspris för sitt arbete med ungdomar.
Rose-Marie Lindfors fortsätter sitt arbete med ungdomarna även om det i dag sker volontärt.
– Sådana här jobb tycker jag ska vara frivilliga, man får ingen lön för det. Jag har försökt få kommunen att köpa in men det är svårt. Men det här känns viktigt, säger Rose-Marie Lindfors.