Frågan är om Albert Nobbs kvalificerar sig till att klara ”Bechdels test för kvinnor i film”, där den första punkten handlar om scener där inga män förekommer, en annan om det finns en scen där kvinnor talar med varandra om annat än om män. Visst består till och med de flesta scenerna av kvinnor som talar med varandra om andra saker än om män. Här finns inte ens en manlig huvudroll.
Samtidigt är en eller fler av kvinnorna klädda och uppträder som män. Hur det än är med detta; Albert Nobbs är på alla sätt en feministisk film genom sin blick på kvinnors rätt att leva sitt liv utefter egen lust, och förståelsen för hur erfarenheten att bli illagjord, bara på grund av det faktum att hon är kvinna, ger henne rätten att leva ett annat liv.
Albert Nobbs utspelar sig i ett stenhårt klass- och könssegregerat 1800-tals-Irland. Det fina hotellet har en mycket respekterad och älskad hovmästare som sköter sitt jobb med precision. Skådespelerskan Glenn Close, som tidigare gjort sig känd för kraftfulla och bråkiga kvinnor, inte minst som den oförglömliga kaninkokande manliga mardrömmen i Farlig förbindelse (1987) och den intriganta grevinnan i Farligt begär (1988), framstår här plötsligt som späd. Bara den effekten av ett könsbyte är värd begrundan.
Miljön känner vi igen från populära brittiska tv-serier som Herrskap och tjänstefolk, och Downton Abbey. Dock har filmen väldigt lite att göra med romantisering av livet inom överklassen eller den lägre tjänsteklassen under en period av dess verkliga höjdpunkter. Här är det är svårt att drömma sig tillbaka till ett samhälle där kravet att gömma sitt innersta är en överlevnadsfråga och som i en passus i filmen ett förfluget ord leder till avsked och stor risk för ett förött liv. Ett fint giftermål kan däremot för en kvinna leda till en ofattbar klassresa som också kräver att hon vänder hela sin gamla tillvaro ryggen.
Rodrigo García är en av de intressantaste filmskaparna just nu, han har intresserat sig för kvinnors villkor och inre liv förr, med lång praktik med Six Feet under och In Treatment, och i filmer som Nio liv och Mother and Child, och här studerar han tjänsteflickan Helens svåra val. Hon slits svårt mellan kärleken till en svekfull och vacker ung man och den ekonomiska och sociala tryggheten Albert utmålar om hon svarar ja till hans frieri.
García är son till författaren Gabriel García Márcuez och det är lätt att tycka sig känna igen något magiskt fantastiskt i hans filmer. Det finns en oförutsägbarhet som ändå känns logisk och fingertoppskänslig för hur små detaljer kan leda till en livslång förändring. Här har han inte som annars ofta skrivit manus, det har Glenn Close gjort, och trots regissörens varsamma hand kan man uppleva det som lite fyrkantigt.
Dock en gripande och viktig film som man inte behöver skämmas om man gråter en skvätt till.
