Fast åtstramningspaketet gick igenom med knappt 200 röster (av 300), ledde det till en allvarlig splittring inom hela den styrande koalitionen. 22 ledamöter från Pasok och 21 från högerpartiet Ny demokrati, varav flera ministrar, röstade emot trots krav på att följa partidisciplinen. Extremhögerpartiet LAOS hoppade av regeringen, men några av dess ledamöter röstade likväl för paketet eller – som partiledaren – lade ned sina röster.
Alla tre har tappat stort i trovärdighet, konstaterar tidningen Ekathimerini. Pasok är nere på katastrofala oppinionssiffror på 10 procent. Ny demokrati har stora svårigheter att förklara varför de accepterat att gå in i premiärminister Papademos ”teknokratregering”, efter att skarpt ha kritiserat tidigare åtstramningsprogram. LAOS image som en hård, patriotisk kraft har tagit katastrofal skada av deras vacklande agerande i praktiken.
De tre vänsterpartierna i parlamentet, som gått framåt starkt i opinionsmätningarna, röstade alla emot paketet, men saknar en gemensam linje. Längst in mot mitten förespråkar Demokratiska vänstern huvudsakligen tekniska lösningar med nya sorters lån. Kommunistpartiet kräver att betalningarna till långivarna ställs in. Det bredare vänsterpartiet Syriza har å sin sida föreslagit att använda hotet om betalningsinställelse som trumfkort för att pressa fram bättre villkor från ”trojkan” (EU, ECB och IMF). Men, skriver Ekathimerini, EU och ECB har använt de senaste månaderna för att förbereda sig för en sådan utveckling. The Guardian hävdar till och med i en analys att Tyskland i dag verkar vilja driva Grekland ut ur euron.
Inte desto mindre kan det innebära att det efter valen i april inte längre finns någon majoritet i parlamentet för att fortsätta följa ”trojkans” instruktioner.
Trots den ökande misären i landet och trots den politiska klassens tvekan har det ännu inte kommit till någon avgörande folklig resning, konstaterar journalisten Moises Litsis. Han tror att det beror dels på att det saknas en motståndsrörelse med ett enhetligt, slagkraftigt alternativt program, dels på att många greker faktiskt inte tror att det finns någon utväg ur krisen, och inte heller har förtroende för fackföreningarna eller vänsterpartierna. De återkommande strejkerna har varit kostsamma för arbetarna själva. I en situation där många redan lever på marginalen finns därför en stor tvekan inför en generalstrejk på obestämd tid, vilket Litsis menar skulle vara den mest närliggande stridsåtgärden för att fälla regeringen.