– Jag försöker förändra nördkulturen så att den blir rolig för alla. Hela poängen med mitt feministiska engagemang är att tjejer och killar inte ska vara uppdelade, säger Teresa Axner.
Lokalen hon står i är fylld av nördar. De har kommit till Sveriges roll- och konfliktspelsförbund, Sverok, för att lyssna på Teresa Axner, frilansjournalist, spelkonsult och TV-krönikör för Arbetaren. I kväll håller hon en föreläsning om nördfeminism. En föreläsning hon själv kallar för ”Geek Feminism 101” – ungefär Grundkurs i nördfeminism.
Teresa Axners definition av en nörd är en människa som måste behärska sig i sociala sammanhang för att inte tråka ut folk. Risken finns eftersom hen – det begrepp Teresa Axner medvetet valt att använda – vill prata så länge och djupt om sina intressen.
En feminist anser hon vara någon som erkänner att kvinnor har strukturella nackdelar i vårt samhälle och anser att vi borde ändra på det.
Teresa Axner var med och startade gruppen Geek Women Unite efter en middag med sina nördkompisar.
Gruppen är separatistisk och öppen för alla som identifierar sig som nördar och kvinnor.
Hittills har sju lokala grupper bildats, och vem som helst får starta upp en grupp i sin stad.
– Efter två veckor hade vi 1 000 medlemmar på Facebook. Folk i Sverige började prata om vad nördfeminism är, säger Teresa Axner.
Nördfeminismen föddes redan under 1970-talet. På ett konvent i amerikanska Wisconsin ville en grupp kvinnor ha en panel om sina villkor inom science fiction-hobbyn. Arrangörerna schemalade motvilligt evenemanget men varnade för att det inte skulle locka några deltagare.
Det blev dock succé och efter paneldiskussionen bestämde sig kvinnorna för att starta ett feministiskt konvent – WisCon – som riktar sig till nördfeminister inom science fiction och fantasy.
Konventet är uttalat feministiskt och verkar för jämlikhet på alla samhällets plan, inte bara inom nördkulturen. I dag är det ett av de största konventen i konventtokiga USA.
Nördkulturen har inte varit ensam om dessa problem. Inom open source – den subkultur som formerats kring mjukvara med öppen källkod, tillgänglig för alla att utveckla vidare – har det funnits utbredda problem med kvinnonedvärderande jargong.
De kvinnor som ville vara med och koda hade från början ingen feministisk agenda, men kom att gå samman då de möttes av diskriminering.
Så föddes LinuxChix – en grupp för dem som brinner för Linux och fri programvara, och som vill hjälpa kvinnor att ta plats inom open sourcing.
Maria Sjöberg är redaktör för sociala medier på Sveriges Radio. Hennes fritidsintresse är spel – allt från tv-spel till brädspel – och hon kallar sig nördfeminist.
– Jag ska inte behandlas annorlunda när jag recenserar spel. Jag personligen tycker att det är för få kvinnliga spelrecensenter, det finns något slags stigmatiserande syn på tjejer som skriver om spel eller teknik. Att de inte skriver intressant vilket är bullshit. Jag har en bra position för att kunna lyfta fram de kompetenta kvinnor som finns. Kan jag främja nördfeminismen på något sätt gör jag det. Jag gör tvärtom om det är överrepresentation på kvinnor, det är inte bara ensidigt.
Enligt Maria Sjöberg är det svårt att förklara varför nördighet anses vara manligt. Hon menar att dator och tv-spel är något tekniskt, som alltid setts som typiskt manligt.
– Det är konstigt, för när första datorn kom var det inte så att en datorgen hoppade in i män.
Hon menar också att det är mer okej för män att förlora sig i olika ämnen, medan kvinnor ska vara socialt utåtriktade. Vi blir hela tiden påminda om vilket kön vi har, vilket inte är relevant i situationerna.
– Jag har ju känt av de här sociala och kulturella konstruktionerna av manligt och kvinnligt som sätter krokben för oss i olika jobbsammanhang eller sociala situationer.
Som liten började Maria Sjöberg spela tv-spel med sin bästa tjejkompis, vilket uppfattades som okontroversiellt.
Men under tonåren, när det blev känsligt vad andra tyckte och tänkte, började hon känna av att det inte ansågs helt okej för tjejer att spela spel.
– En gång jag minns var när jag var 14 år och skulle spela Magic, kortspelet. Några killar på ungdomsgården spelade och jag frågade om jag kunde vara med. Fritidsledarens reaktion var ”nähä, tjejer spelar inte Magic!”. Han var vuxen, så jag tänkte att han hade rätt.
Även på nätet har Maria Sjöberg känt av särbehandlingen – plötsligt spelar det roll att hon är tjej. Hon förklarar det som en positiv diskriminering.
– Det sägs inte alltid rakt ut, det bara är så, till exempel att jag som tjej ska jag organisera spelet, eftersom ”tjejer är bra på att organisera”. Men det har generellt blivit bättre. Det är bara de här uppdelningarna, det finns gamers och så finns det tjejgamers. Det är symboliskt att det finns en norm och så finns det de som inte är normen. Det är så himla rotat! Som att man säger ”manlig sjuksköterska”.
Teresa Axner nämner liknande situationer som visar att tjejerna inte är en del av normen:
– Alla gånger jag har varit i spelsammanhang har det varit ”ah, är det en tjej här idag? Jag vill sitta bredvid tjejen!”. Jag har personligen ofta upplevt att tjejer uppfattas som gäster. Jag kallar mig inte nördfeminist för att det här bara finns inom spelsammanhang, det finns överallt. Om jag skulle spela hockey skulle jag kalla mig hockeyfeminist.
Agnes Stuber
