– Under min tid som takskottare var det tre som föll från taket. Repen höll, men de som föll valde att inte komma tillbaka till jobbet, säger Martin, som jobbade med takskottning förra vintern.
Han är en av flera takskottare som vittnar om arbetsförhållanden som är allt annat än säkra. De arbetade för ett företag de inte fick veta namnet på, som utför takskottning på det kommunala bolaget Sisabs fastigheter.
Martin hade gått arbetslös en längre tid när han förra vintern kom i kontakt med takskottningsföretaget. Han skulle få 100 kronor i timmen. I övrigt var informationen knapphändig.
– Jag frågade en av cheferna om jag behövde ha några särskilda kläder, han svarade ”det är kallt, ta på dig varma kläder”.
Knappt en timme efter Martins första kontakt med företaget inställde han sig på Kungsholmens gymnasium. Utan någon tidigare erfarenhet av jobbet frågade Martin vad det var han skulle göra. ”Ta bort snö och is”, blev svaret.
Utöver Kungsholmens gymnasium har Martin även arbetat på Gustav Vasa Skola, Engelbrektsskolan och Östra Real.
– Om någon frågade skulle vi säga att vi jobbade för Sisab, berättar han.
Sisab äger 590 skol- och förskolefastigheter i Stockholm. Underhåll av fastigheterna upphandlas med jämna mellanrum och sköts för närvarande, i det område där Martin jobbade, av Norrorts Plåtslageri. Ett företag som han aldrig har hört talas om.
Varför ett annat företag än det som har kontrakt med Sisab har utfört arbetet på flera av bolagets skoltak är oklart, men att någon av Sisabs entreprenörer skulle hyra in arbetskraft utifrån är i sig inte konstigt.
Kraftigt snöfall kan göra att man snabbt behöver utöka arbetsstyrkan och många plåtslagerifirmor har register över personer med takvana som de ringer in vid akut behov. Någonstans i ledet av entreprenörer har man dock anlitat företag med skottare utan någon som helst takvana.
Sisab har tydliga säkerhetsföreskrifter för hur takskottning ska utföras. De som arbetar ska ha utbildning för arbetsuppgifterna, erfarenhet, och adekvat säkerhetsutrustning.
– Vi ställer krav på våra entreprenörer. Om de ska nyttja underentreprenörer ska de rapportera det till oss, och då överföra samma krav på dem, säger Håkan Hamrin, upphandlingsansvarig på Sisab.
Sisabs kontrollanter utför stickprovskontroller, men med nästan 1 600 fastigheter blir inspektionsfrekvensen låg. Bolaget förutsätter att deras entreprenörer efterlever kraven. Något svartjobb har ledningen inte fått kännedom om.
Så här beskriver Erik, en sydamerikansk utbytesstudent, sin första arbetsdag.
– Jag blev upphämtad vid en tunnelbanestation och skjutsad till kontoret. Där var det fler som väntade på att bli tilldelade jobb. Latinamerikaner, östeuropéer, afrikaner, och unga svenska killar. Vi delades in i arbetsgrupper och blev skjutsade till olika fastigheter.
Trots löften om att få börja med att skotta plana tak sattes Erik direkt att skotta ett brant tak och gavs inte heller några instruktioner.
– Ingen arbetsledare sade vad jag skulle göra, mina kolleger fick förklara. När vi kom upp på taket såg jag att de andra knöt fast verktygen så att de inte skulle falla till marken om de tappade dem. Ingen sade det, men jag såg att de andra gjorde det så jag gjorde likadant.
En av Eriks kolleger var Martin. Vid det här laget hade han skottat tak i en månad och var van vid att instruera nya arbetskamrater. Redan efter två dagar fick han, som mest erfaren i sitt arbetslag, lära upp två nya.
– Jag kände mig osäker, men försökte ta ansvar för dem. Inte för företagets skull utan för att jag inte ville att någon skulle falla ned. Cheferna hade ingen respekt för oss, det var en skitsituation, säger han.
Enligt föreskrifter från Plåtslageriernas Riksförbund ska skottningen ledas av personal med stor takvana och utföras av ett samspelt arbetslag. Som nybörjare bör man få en introduktion i hur arbetet ska utföras.
Området nedanför ska spärras av och en trafikvakt ska kommunicera med dem på taket när det är säkert att skotta.
– Vi satte inte alltid upp avspärrningar. Det hanns inte med eller glömdes bort, berättar Erik.
En vaktmästare på Gustav Vasa Skola ger en liknande bild.
– Från början var takskottningen en katastrof. De hade tyggympadojor och var inte alls klädda för att skotta snö. Ibland hade de inte heller rätt utrustning och kunde komma till mig och vilja låna verktyg.
Kombinationen hög höjd, kyla, blåst och halt underlag gör takskottning till ett riskfyllt arbete, vilket ställer krav på att säkerhetsföreskrifterna följs. Selen och säkerhetslinorna är skottarnas livförsäkring.
Linorna måste alltid vara torra och bytas ut när de blivit stumma. Men svartskottarna vittnar om att föreskrifterna sällan efterlevs.
– Man gör allt för att slippa upptäcka ifall säkerhetsanordningarna inte fungerar. Repen blir blöta och fryser, men jag kan inte be min chef om nya. Det är så att jobba svart, man får acceptera förutsättningarna som de är eller gå därifrån, säger Martin.
Arbetaren har talat med flera personer som vittnar om liknande händelser, där bristande rutiner och arbetssätt allvarligt äventyrar säkerheten för både takskottarna och personer nere på marken. Martin och Erik har också vid olika tillfällen haft problem med att få ut sin avtalade ersättning.
– Du riskerar ditt liv där uppe och de betalar dig inte ens, säger Erik, som lämnat takskottningsbranschen.
Martin har inte hittat något annat jobb. Han kommer att skotta snö på Stockholms tak även denna vinter.
Arbetaren har utan framgång sökt Norrorts Plåtslageri via telefon och e-post.
Fotnot: Martin och Erik heter egentligen någonting annat.
