Marie Ljungberg Schött, ledamot i socialtjänst- och arbetsmarknadsnämnden, gjorde sitt uttalande i Svenska Dagbladet den 31 juli. ”Tvärtom har vi tillfört resurser”, hävdar hon.
Men i nämndens budget skriver Socialförvaltningen uttryckligen ”Sammantaget beräknas nämndens besparingskrav och omdisponeringsbehov till i storleksordningen 60 miljoner kronor”.
De konstaterar också att personal kommer att sägas upp: ”övertaligheten kan komma att uppgå till cirka 70 personer”.
– Det är ingen tvekan om att det är en nedskärningsbudget. Det kommer att få långsiktiga konsekvenser, särskilt som den borgerliga kommunledningen samtidigt skär ned på annan förebyggande verksamhet, som träffpunkter för unga, säger Elisabeth Brandt Igeman, socialdemokratisk ledamot i socialtjänst- och arbetsmarknadsnämnden.
Webbsidan Alliansfritt Sverige listar nedskärningar för sammanlagt omkring 80 miljarder under den senaste mandatperioden, däribland indragna SL-kort för socialbidragstagare och fattigpensionärer, att jourhavande kurator läggs ned, att 2,4 miljoner till projekt mot hemlöshet dras in och att tre boenden för hemlösa och missbrukare ersätts av ett enda med lägre bemanning.
– Det har faktiskt varit en stadig trend med nedskärningar och hårdare villkor i varje fall de senaste 10–15 åren. Det som är lite speciellt för den här sista mandatperioden, det är däremot att ansvariga politiker samtidigt som de skär ned, slår sig för bröstet med storstilade uttalanden och löften som aldrig hålls, som att halvera hemlösheten, säger Per Sternbeck från Riksförbundet för hjälp åt Narkotika och Läkemedelsberoendes, RFHL, Stockholmsavdelning.
Många av förbundets medlemmar har direkt märkt av de hårdnande villkoren och särskilt då den så kallade ”arbetslinjen”, berättar han.
– Exempelvis många som precis tagit sig ur ett beroende skickas nästan direkt till ett sådant här jobbtorg, där de lämnas ensamma framför en dator och inte kommer vidare. Tidigare fick de mer stöd att ta sig tillbaka till samhället.
Han menar att socialtjänsten ofta försöker komma undan utan att behöva erbjuda klienterna den lagstadgade hjälpen.
– Vi möter många pressade socialsekreterare som tvingas sätta budgetmålen framför Socialtjänstlagen, som egentligen är en bra lag. Man måste kämpa för att få den hjälp man har rätt till. Jag hade ett fall med en 17-årig flicka som var gravid, vars pojkvän satt i fängelse och som bodde hos sin mor som var kriminell och tung missbrukare. För att hon skulle få ett eget boende innan barnet föddes, var vi tvungna att sitta med på sju–åtta möten med socialen och hjälpa henne med en överklagan, innan det beviljades, berättar han.
Zenit har sökt Marie Ljungberg Schött för en kommentar men inte lyckats nå henne.
