Danmark har blivit känt för sin strama invandringspolitik, men det finns åtminstone en grupp utlänningar som är efterfrågade – även om vistelsen i vårt södra grannland inte alltid blir vad de hoppats på.
De senaste fem åren har antalet filippinska au-pairer i Danmark nästan fyrdubblats till över 2 000, och i vissa rikare förorter har filippinska barnflickor snabbt blivit ett välbekant inslag i statsbilden.
En au-pair ska enligt lagen arbeta högst fem timmar om dagen sex dagar i veckan och får för det fri kost och logi samt fickpengar på 2500 danska kronor i månaden. Resten av tiden är det tänkt att de ska använda för att studera språket och kulturen i värdlandet. Enligt en serie granskande reportage som den danska tidningen Politiken nyligen publicerat ser dock verkligheten ofta annorlunda ut.
En kvinna rapporterar att hon tvingades arbeta 14–15 timmar om dagen med att städa huset åt både värdfamiljen och deras släktingar, fick sitt pass beslagtaget av familjen och inte fick det tillbaka; hon driver nu sitt fall via den filippinska ambassaden i Norge.
KIT, en kyrklig organisation, rapporterar om ett annat fall där au-pairen fråntogs sitt pass och tvingades arbeta på familjens restaurang i Skagen. Hon flydde och bor idag hos släktingar i Norge, men har fortfarande inte fått tillbaka passet.
Enligt Babaylan, en organisation för exilfilippiner i Danmark, förekommer det att kvinnorna i det så kallade ”whiskybältet” av rika förorter i Köpenhamn lånats ut mellan familjer för att arbeta som serveringspersonal på privatfester. Babaylan hävdar att de stött på ett flertal fall med arbetsveckor på upp till 100 timmar.
– Kvinnorna är rädda för att bli utskickade ur landet, om de anmäler värdfamiljen, och är därför mycket rädda att klaga, säger KIT:s Hans Henrik Lund till Politiken.
Tidigare sändes au-pairerna direkt hem om familjen meddelade att de inte ville ha dem kvar, oavsett omständigheterna. I dag får de en månad på sig att hitta en ny familj, men om de inte lyckas skickas de tillbaka.
En del kvinnor med au-pairkontrakt söker också självmant efter extra svartjobb, för att kunna skicka tillbaka mer pengar till sin familj hemma och betala de ofta höga avgifter som filippinska förmedlingsbyråer tar ut.
Nyligen väckte Danmarks biståndsminister Sören Pind uppseende genom att på sin facebooksida kalla au-pair för ”en av världens bästa former för u-hjälp”.
– Den logiska konsekvensen borde i så fall vara, att alla fattiga afrikaner bäst får hjälp genom att komma till Danmark och arbeta. Men det menar han ju inte, kommenterar Trine Pertou Mach från biståndsorganisationen Mellanfolklig Samverkan till tidningen Information.
Sören Pind har själv en filippinsk au-pair-flicka och har eventuellt brutit mot regelverket. Han skiljdes nyligen från sin fru och parets barn bor sedan dess omväxlande hos honom och hos mamman, men au-pairen har blivit kvar hela tiden hos Pind. Det är troligen inte tillåtet, uppger danska Migrationsverkets expert Merete Pårensgaard.
