Det har bara gått ett drygt halvår sedan Kents kritikerrosade album Röd släpptes, och lagom till den svenska festivalsommaren kommer nu gruppens nionde studioalbum, En plats i solen. Där ska Eskilstunagruppen ha credd, jag gillar band som spelar in, släpper nytt och fortsätter in i studion.
Skivan då?
Jo.
Piggare och mer elektriskt sedan senast, men fortfarande, och det går inte att komma ifrån, väldigt mycket Kent. Typiskt Kent, identiskt med Kent och hur de låter och för det mesta har låtit.
Sveriges största grupp fortsätter på en väl intrampad stig av svarta tajta jeans, svårmodiga leenden och med sångaren Jocke Bergs släpiga röst och de tydliga gitarrerna som genomsyrar det mesta. Något för de, och de är visserligen många, redan frälsta, men vi andra, vi som kanske fnyst en del åt bandets masspsykoser till spelningar, förblir oberörda med textrader som den på spåret ”Gamla Ullevi”.
Det finns dock ett par låtar som sticker ut. Sista spåret, ”Passagerare”, tillsammans med Rebecka Törnqvist, är vemodigt och långsamt vacker och avslutar skivan ungefär som förväntat. Det är ett Sverige genom backspeglarna i en bil, ljusa sommarnätter som i Kents värld ofta förvandlas till mörker och menlöshet.
Det är svårt att tro att skivan inte kommer att sälja, eller spelas flitigt på datorhögtalarna, när sommarjobbarna tar semester och tänder sina engångsgrillar i Sveriges hundratals grönskande parker.
Kent gör musik som av någon underlig anledning, åtminstone enligt fansen, står utanför, som ibland betraktas som svår och svart och som enligt vissa är långt ifrån mainstream. Samtidigt säljer de gång på gång ut Stockholms stadion och promotas som huvudartister på de flesta av Skandinaviens största festivaler. En svartklädd armé av ungdomar i övre tonåren, och snart även deras föräldrar – Kent har sålt skivor i 15 år nu – klär sig plötsligt helt i vitt och fansen lyder minsta order som gruppen skickar ut via sin hemsida.
För många kommer den här skivan att vara en i mängden av bandets album, och där flera av låtarna lär rulla flitigt genom P3:s låtlistor i sommar. För fansen något helt nytt att spela, något nytt men ändå bekvämt igenkännligt att luta sig mot när sommarnätterna övergår till höst och festen plötsligt förvandlas till vardag och skola.
